Svedjevägstekel (Arachnospila hedickei) är en stekel som beskrevs 1929 av den tyska entomologen Hermann Haupt. Arten ingår i släktet sandvägsteklar (Arachnospila) inom familjen vägsteklar.SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: svedjevägstekel (Arachnospila hedickei), läst 2026-02-01
Utseende Svedjevägstekel är en liten vägstekel, där honor mäter 6–12(–13) mm och hanar 5–10 mm. Honan kännetecknas av en tydligt rundad inskärning i munsköldens framkant, smala ögon sedda framifrån, tre korta borst i frambenens grävkam samt ett långt och glänsande metapostnotum. Efterryggen är måttligt skulpterad och bär längre, glesa hår baktill, ofta med en snett bakåtriktad hårvirvel hos fräscha exemplar. Den tredje submarginalcellen i framvingen är vanligen större än den andra. Hanen liknar honan, men artbestämningen grundas främst på ändbukplåtens och könsorganens form, där den brett utåtriktade, svagt välvda ändbukplåten med lång hårpensel på undersidan är särskilt karakteristisk.
Utbredning Svedjevägstekel förekommer över stora delar av Europa med enstaka lokala förekomster i Nordafrika och vidare österut genom Turkiet till Kaukasus. Det finns även en rapport av arten från närheten av stillahavskusten, i sydligaste Primorje kraj i Ryssland.Global Biodiversity Information Facility (2026). 11 July 2015 BOLD:AAN3462 (cf. Arachnospila hedickei), läst 2026-02-01
Förekomst i Norden Svedjevägstekel förekommande idag allmänt över stora delar av Sverige, med sin sydligaste utbredning i norra Skåne. Den saknas på Gotland samt i fjällnära områden i Norrlands inland. Arten har ännu inte påträffats i Danmark, men förekommer lokalt i södra Norge upp till Möre, Romsdal och Hedmark. I Finland förekommer den norrut till Enare lappmark. Arten finns inte representerad i svenska samlingar före 1930 varför det antas att dess utbredningsområde eller population ökat kraftig under andra halvan av 1900-talet. I Norden verkar spridningen ha skett österifrån, via Finland.
Ekologi De nordligare populationerna uppträder främst i glesa tallskogar på sediment, medan den längre söderut utnyttjar en bredare variation av miljöer, inklusive hedskogar, hällmarker, moränslänter, alvar och olika kulturmarker. Kunskapen om artens ekologi är begränsad, men den tar marklevande spindlar som byte, troligen från flera olika familjer. Blombesök har noterats på vildmorot och kirskål. I Norden är arten aktiv från mitten av maj till slutet av september och den har sannolikt två generationer per år.
Källor
Kategori:Vägsteklar Kategori:Insekter i palearktiska regionen