Godley & Creme var en brittisk musikduo bestående av musikerna Kevin Godley och Lol Creme, båda tidigare medlemmar av gruppen 10cc. Gruppen bildades 1977 och var aktiv fram till 1988.
Godley och Creme hade en lång karriär inom musikbranschen bakom sig, inlett under den första halvan av 1960-talet med medverkan hos eller arbete för ett antal av erans popgrupper. Mot slutet av decenniet prövade de på psykedelisk pop, och därefter fokuserade de på musikproduktion. Via den kortlivade gruppen Hotlegs blev de mellan 1972 och 1976 två av de fyra medlemmarna i den innovativa konstpop-gruppen 10cc.
Därefter fortsatte de som duo, inlett via det experimentella och tre LP-skivor långa albumprojektet Consequences. Ytterligare ett halvdussin album gavs ut fram till 1988, varefter samarbetet upplöstes. Duons produktioner kännetecknades av ironier, välskriven pop och avancerad produktion där även sången gavs stort utrymme.
Historik
Bakgrund och tidig karriär Kevin Godley (född 1945) och Lol Creme (född 1947) växte upp i Prestwich i Lancashire, cirka 5 kilometer norr om själva Manchester. De bodde som barn på samma gata och blev tidigt nära vänner. Deras första kreativa samarbete skedde 1959 eller 1960, som ett försök att producera en vampyrfilm med hjälp av en lånad 8 mm-kamera.
Båda två utvecklade ett intresse för musik, och 1963 hade Creme blivit en tillräckligt skicklig gitarrist för att kunna ta plats som del av en lokal beatmusikgrupp vid namn the Sabres. Efter avhopp bland musikerna kom Godley att få ta hand om trummorna i bandet, som under några års tid fick en del spelningar i norra England.
1960-talets fortsatta musikprojekt The Sabres repade i en lokal studio – Jewish Lads Brigade – som också användes av andra av områdets musikgrupper, inklusive Whirlwinds med gitarristen Graham Gouldman. Whirlwinds lyckades till slut få spela in en singel för den EMI-ägda etiketten His Master's Voice och där Creme hade komponerat B-sidan "Baby Not Like You". I samma veva blev de även bekanta med den unge managern och impressarion Harvey Lisberg (även han bosatt i Manchester och med judisk bakgrund), som träffade Gouldman 1963 och senare kom att bidra till bildandet av 10cc. Gouldman var granne till Godley, och de två blev senare medlemmar av bandet The Mockingbirds.
I likhet med ett antal av 1960-talets brittiska rockmusiker studerade både Godley och Creme på konstskola. De hamnade på olika campus men fortsatte att samarbeta i olika musikprojekt. Dessutom umgicks de även vidare med Gouldman; alla tre hade judiskt påbrå. I samband med ett studentfilmsprojekt fick de två hjälp av Gouldman med att skriva en låt till filmen. Den utvecklades till "Pamela, Pamela", som 1967 blev en singelhit med Wayne Fontana.
Inspirerade av framgången med "Pamela, Pamela" skaffade duon en egen manager och spelade senare under 1967 in en singel som dock inte gavs ut. Därefter gav de faktiskt ut en singel, på bolaget CBS och under gruppnamnet Yellow Bellow Room Boys. De två kunde dock inte marknadsföra "Seeing Things Green" (med B-sidan "Easy Life"), vilket ledde till att CBS hyrde in ett band som för marknadsföringsändamål skulle uppträda som Yellow Bellow Room Boys; dessa inhyrda imitatörer genomförde dock aldrig någon spelning. Trots att singeln inte blev någon storsäljare, påverkade den ändå Gouldman och Lisberg till att som managers ta sig an de två och betala ut dem den stora summan av fem pund per vecka i artistgage. Vid sidan av arbetade Godley och Creme med designprojekt för att tjäna ihop till hyran.
Via Gouldman kom duon i kontakt med Marmalade Records, grundad av Giorgio Gomelsky som tidigare hade fungerat som manager och producent åt The Yardbirds. Gomelsky blev särskilt imponerad av Godleys sångröst, och därefter gavs han och Creme som en duo skivkontrakt med bolaget. Godley och Creme spelade in några låtar som hamnade på en provskiva från Marmalade Records, och därefter ansåg Gomelsky att de borde ge ut ett album. Han kom även på namnet på gruppen – Frabjoy and Runcible Spoon – hämtat från en nonsensdikt författad av Lewis Carroll och Edward Lear. Singeln "I'm Beside Myself" (med "Animal Song" som B-sida), som kom ut under september 1969, var en mix av psykedelisk pop och amerikansk folkrock av typen Simon & Garfunkel.
Därefter inleddes arbetet med att spela in den nya gruppens album. Godley och Creme fick sällskap i studion av Gouldman och gitarristen Eric Stewart, som ägde Strawberry Studio där inspelningarna ägde rum. Innan albumet var färdigställt hade dock Gomelskys fått slut på pengar, vilket även ledde till att Marmalde Records gick i konkurs två månader runt november samma höst. (Det som hann spelas in kom slutligen ut på skiva 2022, på samlingsskivan Frabjous Days – The Secret World Of Godley & Creme 1967-1969.)
Från tuggummi till 10cc
1960-talet slutade således utan vare sig band, album eller skivbolag, så Godley, Creme och Gomelsky letade nu efter andra som kunde hjälpa dem vidare inom musikbranschen. En möjlighet öppnade sig när Gouldman fick skivkontrakt med amerikanerna Jerry Kasenetz och Jeffrey Katz och deras lönsamma produktion av "tuggummipop" med artister som Ohio Express och 1910 Fruitgum Company. Gouldman hade under tiden fördjupat sitt samarbete med Stewart runt Strawberry Studio, och det kreativa paret Godley och Creme bjöds in till att hjälp till med projektet.
Samarbetet förflöt väl, och de fyra musikskaparna fortsatte att skriva och spela in material även efter att kontraktet med Kasenetz och Katz avslutats. Medan Gouldman under några månaders tid befann sig i USA, skrev de tre andra i kvartetten ihop en minimalistisk men medryckande låt med titeln "Neanderthal Man". Låten släpptes under 1970, under gruppnamnet Hotlegs, blev en internationell hit och hamnade på den brittiska singellistans andraplats. När den uppföljande singeln inte sålde, utvecklades ensemblen till 10cc kompletterade av den då återvändande Gouldman. Tipset om att bilda ett band på riktigt av de fyra låtskrivarna kom från Neil Sedaka, vilka de medproducerat två album för.
Som 10cc inledde de sin produktion via låten "Waterfall", men där den hastigt påkomna B-sidan "Donna" var den som uppmärksammades. Den låten var en parodi på en doo wop-sång från 1950-talet, med Lol Creme som sångare i falsett. Låten gav 10cc sin andra brittiska list-tvåa, utöver kontrakt med Jonathan King och dennes bolag U.K. Därefter nådde "Rubber Bullets" första plats på singellistan. 10cc utvecklades under de kommande åren till en av 1970-talets mest framgångsrika brittiska musikgrupper, med fem album på tio i topp på albumlistan och ett genombrott i USA 1975 med albumet The Original Soundtrack och singeln "I'm Not in Love".
Successivt började det skorra i samarbetet mellan å ena sidan de experimentellt orienterade Godley och Creme och å den andra de mer popfokuserade Gouldman och Stewart. En tid efter utgivningen av 1976 års album, How Dare You!, lämnade den förstnämnda duon gruppen för att skapa sin musik på egen hand. Gouldman och Stewart fortsatte parallellt musikkarriären i 10cc, kompletterade av andra musiker.
Eget band
Godley och Creme hade redan under 10cc-tiden uppfunnit en effektlåda kopplad till en elgitarr, där gitarristen kunde simulera ljudet hos en violin och låta efterklangen fortsätta i princip utan bortre gräns. Apparaten fick namnet Gizmotron (ofta förkortat till Gizmo, efter engelskans gizmo, 'pryl', ett ord med rötter till 1940-talet). Gizmon användes, förutom hos Godley & Creme, även av Led Zeppelin på deras sista album In Through the Out Door (1979). Under 1980-talet försvann behovet av den analoga Gizmotronen, utkonkurrerad av de allt fler och allt mer kapabla elektroniska ljudmaskinerna. Det underlättade inte heller att Gizmon, med sina roterande trissor som låg an gitarrsträngarna, hade en otillförlitlig konstruktion och funktionalitet. Trots detta har apparaten under 2000-talet kommit att vidareutvecklats till en version 2.0.
Den kreativa duon vill spela in en EP för att visa på effektlådans möjligheter, ett projekt som successivt svällde till ett tre skivor lång konceptalbum med namnet Consequences. På albument medverkade bland annat Sarah Vaughan som sångare och komikerna och skådespelaren Peter Cook i ett antal olika roller i den ramberättelse om "naturens hämnd" som albumets instrumentala partier och sånger byggdes runt. Skivbolaget hade höga förhoppningar runt Consequences, som sågs som en typ av projekt liknande den Tubular Bells som 1973 förde fram Mike Oldfield till stjärnstatus. Godley och Creme trodde att Gizmotronen skulle kunna revolutionera rockmusiken, och övertron på projektet hos Mercury Records gjorde att man förpackade allt i en exklusiv box med ett stort texthäfte. När albumet i slutet av 1977 nådde skivköparna hade dock punken slagit igenom, och symfonisk rock var inte längre det som marknaden efterfrågade. Följaktligen blev försäljningen för albumet mycket blygsam, trots att man även gav ut en Music from Consequences med endast sångerna från konceptalbumet.
1978 återkom Godley & Creme med den mer kompakta produktionen L, där både låtar och stil mer liknade vad 10cc-lyssnarna var vana med. Året efter medverkade Paul McCartney och Roxy Music-gitarristen Phil Manzanera på albumet Freeze Frame. På den sistnämnda produktionen återkom man delvis till ljudexperimenten, inklusive elektroniskt sådana på låten "I Envy Inanimate Objects".
Ismism (1981) hade bara Godley och Creme vid alla instrumenten, utöver hjälp med saxofon från Bimbo Acock. Albumet gavs ut i USA med ett helt annorlunda omslag och under albumtiteln Snack Attack (efter ett av albumets låtar). I Storbritannien nådde skivan nummer 29 på albumlistan. Därefter följde 1983 Birds of Prey, som varken uppmärksammades positivt av kritiker eller skivköpare.
1985 levererade duon en radikalt annorlunda produktion med The History Mix, Vol. 1. Detta album utgjordes av remixade låtar och låtelement från olika delar av gruppens historia, behandlade av Fairlight CMI, en synth och samplingsmaskin som tillät de båda att klippa och klistra i materialet på olika sätt. Detta arbete kompletterades av dansrytmer tillverkade av J.J. Jeczalik och Trevor Horn från gruppen Art of Noise. 1988 kom Goodbye Blue Sky, där Godley & Creme kom med låttexter runt miljöfrågor, kompletterat av munspel av duon Mark Feltham och Mitt Gamon samt körsång av medlemmar från Londonbeat.
Andra aktiviteter, senare historia I slutet av 1980-talet hade musiken blivit en sidosyssla för Kevin Godley och Lol Creme, samtidigt som de var mer framgångsrika som musikvideoregissörer för artister som Duran Duran ("Girls on Film"), Herbie Hancock ("Rockit"), The Police ("Every Breath You Take"), Huey Lewis and the News ("Hip to Be Square"), Peter Gabriel ("Biko") och Frankie Goes to Hollywood ("The Power of Love"). Musikvideor hade de redan tidigare producerat till sina egna låtar "An Englishman in New York" (1979) och "Wide Boy" (1980). 1989 upplöstes duons kreativa partnerskap, varefter Godley fortsatte regissera musikvideor och TV-reklam och Creme fördjupade samarbetet med och inom Art of Noise.
1992 släppte 10cc ...Meanwhile, ett album som marknadsfördes som en återsamling av gruppens fyra ursprungsmedlemmar. Samarbetet var dock begränsat till Godleys sång på "The Stars Didn't Show" och att han och Creme bidrog med körsång på flera låtar. Däremot bjöds de inte in till skrivandet eller produktionen av musiken. Detta var även det sista tillfället där Kevin Godley och Lol Creme samarbetade på något kreativt projekt.
Sedan 2004 har Godley samarbetat musikaliskt med den tidigare 10cc-medlemmen Graham Gouldman, under namnet GG06. Creme har senare varit verksam i "supergruppen" Producers.
Diskografi Studioalbum Consequences (1977)
(Snack Attack)Frabjous Days – The Secret World Of Godley And Creme 1967–1969 (2022), Grapefruit Records
SamlingsalbumImages'' (1993)
Singlar (topp 100 på UK Singles Chart) "Under Your Thumb" (1981) (#3)