Lars Evert Huldén, född 5 februari 1926 i Jakobstad i Finland, död 11 oktober 2016 i Helsingfors, var en finlandssvensk språkvetare, författare och översättare.Sund, Britt: Lars Huldén har gått ur tiden. Vasabladet 12.10.2016. Huldén var professor i nordiska språk vid Helsingfors universitet 1964–1989 och en ledande gestalt inom finlandssvensk språk- och litteraturforskning, med särskilt fokus på svenska dialekter, ortnamn samt Carl Michael Bellmans och Johan Ludvig Runebergs diktning. Han debuterade som poet 1958 och utgav ett fyrtiotal diktsamlingar.
Biografi Uppväxt och utbildning Lars Huldén var son till bonden och författaren Evert Huldén och lärarinnan Ester Sofia Nyvik. Han växte upp på hemmanet Nörråkers i Monå by i Munsala, blev student i Jakobstad 1944 och började samma år studera vid Helsingfors universitet. Han studerade vid Uppsala universitet 1947–1949 för Ivar Modéer och därefter åter vid Helsingfors universitet, där han tog en kandidatexamen 1950. På Uppsala universitet lade han 1952 fram en avhandling pro gradu om ortnamnen i Munsala. Han disputerade 1957 vid Helsingfors universitet i filologi med en avhandling om Verbböjningen i österbottenssvenska folkmål. Avhandlingen gällde den starka verbböjningen, och två år senare behandlade han den svaga verbböjningen.
Akademisk karriär Hans forskningsområden var främst dialekter på svenska och ortnamn, samt Carl Michael Bellmans och Johan Ludvig Runebergs diktning. Han var föreståndare för Arbetarinstitutet i Gamlakarleby 1951–1956, tillförordnad lektor och assistent vid Helsingfors universitet 1956–1958, blev docent i nordisk filologi vid Helsingfors universitet 1958, tillförordnad professor i ämnet 1961–1963, därefter personlig extraordinarie professor i nordiska språk 1964–1983 och slutligen ordinarie professor 1983–1989. Han var prefekt för institutionen Nordica från 1978 och prodekanus i Historisk-filologiska sektionen 1980–1984. Han var även tillförordnad professor i nordisk filologi vid Jyväskylä pedagogiska högskola 1958–1960.
Han blev 1971 ledamot av Finska Vetenskaps-Societeten. och 1978 av Kungl. Gustaf Adolfs Akademien.
År 1986 utnämndes han till hedersdoktor vid Uppsala universitet och 1996 vid Islands universitet.
Förtroendeuppdrag Huldén var styrelsemedlem i Svenska litteratursällskapet i Finland åren 1965–1992 och styrelsens ordförande 1983–1992. Han var även styrelsemedlem i Finlands svenska författareförening från 1962 och dess ordförande 1972–1978, medlem av Statens litteraturkommission 1968–1970 samt ordförande för delegationen vid Finlands litteraturinformationscentral 1980–1983. På 1990-talet var han styrelseledamot i Lilla teatern och i Finland-Samfundet. Han fungerade som inspektor för Vasa nation åren 1969–1981.
Författarskap Huldén debuterade som poet 1958 med Dräpa näcken, och har därefter utgivit ungefär 40 diktsamlingar. Han var även känd som en mästare på tillfällesdiktning, inte minst till akademiska promotioner och andra festligheter. Ett par av Huldéns diktsamlingar är skrivna på hans österbottniska modersmål, dialekten i Munsala.Litteraturlexikon: svensk litteratur under 100 år, s. 111. Natur & Kultur, 1974.
I den prisbelönade samlingen Herdedikter (1973) förenade han en gammal litterär tradition med nya kärleksdikter och skarp samhällskritik, något som blev karakteristiskt för hela hans produktion. Läsning för vandrare (1974) följde ett annat klassiskt mönster, de grekiska epitafierna – inskrifter på nutida gravstenar. Hans dikter hade oftast fri form, men han behandlade ledigt även bundna versformer som hexameter, distikon, sonett, ghasel och villanell. Samlingar av Huldéns lyrik har utkommit på finska, estniska, engelska, spanska, tyska och isländska.
Huldén skrev även ett sjuttiotal prosaberättelser, skådespel, oratorier, operalibretton och kabaréer. Han samarbetade med kompositörer som Kaj Chydenius, Kaj-Erik Gustafsson, Erik Bergman, Lasse Mårtenson och Toni Edelmann. Bland hans psalmtexter märks "Jag har ett hem" (nr 584 i Svensk psalmbok för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, 1986), som med Kaj-Erik Gustafssons melodi blivit en av de mest sjungna psalmerna i de finlandssvenska församlingarna.
Som forskare ägnade han sig åt Carl Michael Bellman och Johan Ludvig Runeberg samt svenska dialekter och ortnamn. Som översättare översatte han bland annat Shakespeare – däribland Kung Lear, Othello, Rickard III, Trettondagsafton och Köpmannen i Venedig – och Kalevala med hans son Matts Huldén. Han gav även svensk språkdräkt åt finsk dramatik av bland andra Aleksis Kivi, Paavo Haavikko och Jussi Kylätasku. Mycket uppmärksammade blev hans översättningar av finska schlagertexter, bland dem "Ljuvliga ungdom", "Sagolandet" och "Rönnen i Ural", sammanlagt ett trettiotal.
Privatliv Lars Huldén gifte sig 1948 med journalisten Ingeborg ("Bojen") Slotte (1926–2004). Paret fick fyra söner.Östman, Jeanette: Jobbet isolerade mig från familjen. Hufvudstadsbladet den 8 november 2015. Åren 1973–1993 bebodde han hedersbostaden Diktarhemmet i Borgå. Han var Sommarvärd i Sveriges Radio P1 2012.
Bibliografi Poesi
Dräpa näcken (Schildt, 1958)
Speletuss (1961)
Spöfågel (Schildt, 1964)
Relation: hälsning till promovendi vid Filosofiska fakultetens vid Helsingfors universitet magisterpromotion 31.5.1964 (Helsingfors universitet, 1964)
Enrönnen (Schildt, 1966)
Dikter i fosterländska ämnen (Schildt, 1967)
Sju nya och ganska lustiga visor (Schildt, 1968)
Herr Varg! (Rabén & Sjögren, 1969)
Herdedikter (Schildt, 1973)
Läsning för vandrare (Schildt, 1974)
Röster om krig och fred: 53 dikter (Horisont, 1976)
Långdansen: dikter 1958–1976 i urval (Rabén & Sjögren, 1976) (i finsk översättning Pitkäätanssia, 1979)
Island i december och andra resedikter (1976)
Heim/Hem: dikt på munsalamål och högsvenska (Schildt, 1977)
J.L. Runeberg och hans vänner: dikter (Rabén & Sjögren, 1978)
Dikter vid särskilda tillfällen (1979)
Jag blir gammal, kära du (Schildt, 1981)
Dikterna till jubileet (Svenska folkpartiet, 1981)
Mellan jul och Ragnarök (Fripress, 1984)
Resedikter (1987)
Judas Iskariot Samfundet årsbok 1987 (Fripress, 1987)
Visor på två sorters svenska (Eget förlag, 1987)
På Pindi klint: akademiska dikter (Schildt, 1990)
Psalmer för trolösa kristna (Schildt, 1991)
Dikter om Bellman (1992)
När flaggorna flög: tillfällesdikter (Svenska folkskolans vänner, 1992)
Vers och prosa under ganska många år (Samfundet Sverige-Finland, 1997)
Vegas färd: osammanhängande poetisk berättelse om ett förlopp (Schildt, 1997)
Den finlandssvenska dikten. 10 (Bonnier, 2001)
Sånger för scen och kabaré (Schildt, 2002)
Återkommen från Atlanta: dikter (Schildt, 2005)
Utförlig beskrivning av en bärplockares väg: dikter från femtio år (Schildt, 2006)
Himmelshögt och vattentätt: dikter (Schildt, 2007)
Akademiska dikter och visor (Svenska litteratursällskapet i Finland, 2008)
To å ja, vi boåda = Du och jag, vi båda: dikter på Munsaladialekt (Schildt, 2010)
Kajaneborg 1636: dikter (Eget förlag, 2010)
Inga stjärnor i natt, sir (Schildt & Söderström, 2012)
Prosa
Hus: berättelser (Schildt, 1979)
Berättelser ur mitt förflutna liv (Fripress, 1990)
Berättelser om mig och andra (Schildt, 1992)
Berättelser i urval 1979–1996 (Schildt, 1996)
Känt och okänt folk och fä: berättelser (Schildt, 2008)
Läsning för vandrare och andra (Schildts & Söderströms 2016)
Pjäser
Halvåtta i kväll (kabaré, 1968)
Violinisterna (1968)
Svarta rosor (1969)
Österbotten, Österbotten (1970)
En man en röst (TV-pjäs, 1970)
Maskinofilen (TV-pjäs, 1970)
Avigt och rätt (kabaré, 1974)
Två Raseborgsspel 1974) [Innehåll: Förräderiet (1971) ; Under torparsolen (1973)]
Amirika (TV-serie baserad på fem noveller, bearbetad av Gösta Ågren, 1975)
Villon poet (1976)
Smugglarkungen (musikal, 1977) (tillsammans med Bengt Ahlfors och Lasse Mårtenson)
Du Stora tid (1980) (musik av Micheloeil Guillermo)
Anders: en herdes saga (Karleby ungdomsförening, 1990) Topelius! (Svenska Teatern, 1998)
Tre spel om kärlek (Svenska folkskolans vänner, 2009) [Innehåll: En kärlek i Prag ; Amalia ; Himmelsk vägtjänst]
Litteratur- och språkvetenskap (urval)
Ortnamnen i Munsala (1952) (Avhandling pro gradu)
Verbböjningen i Österbottens svenska folkmål. 1 (1957) [Diss. Helsingfors]
Verbböjningen i Österbottens svenska folkmål. 2 (1959)
Om samordning hos Bellman (1961)
Ordstudier i Fredmans epistlar 1963
Finlands svenska litteratur. 1, Från medeltiden till Åboromantiken (tillsammans med Jarl Gallén, Olof Enckell, Erik Ekelund) (Bonnier, 1968)
Carl Michael Bellman (Natur & Kultur, 1994)
En folkets man: berättelsen om Anders Svedberg från Munsala (tillsammans med AnCi Holm) (Svenska folkskolans vänner, 2001)
Finlandssvenska bebyggelsenamn (Svenska litteratursällskapet i Finland, 2001)
Bellmansstudier. Saml 24: uppsatser (Proprius, 2012)
Finlands författare 1809-1916 (1993)
Redigerat (urval)
Evert Huldén: Dikter om jorden 1951-1967 (urval, 1980)
Georg Stiernhielm: Dikter (urval och förord, 1981)
Österbottnisk läsebok (red., 1976)
Översättningar (urval)
Arvo Salo: Lappooperan (Lapualaisooppera) (översatt tillsammans med Nils-Börje Stormbom, 1967–68)
Aristofanes: Freden (efter en tysk version av Peter Hacks, 1972)
William Shakespeare: Kung Lear (King Lear) (otryckt översättning för Stockholms stadsteater efter en version av Kalle Holmberg och Matti Rossi, 1973)
John Arden och Margaretta D'Arcy: Arvet från Ballygombeen (The Ballygombeen bequest) (otryckt översättning för Stockholms stadsteater, 1974)
Jussi Kylätasku: Runar och Kyllikki (Runar ja Kyllikki) (1976)
Jussi Kylätasku: Maria Blomma (Maria Jotuni) (1980)
Jussi Kylätasku: Kör! Slakta! (1980)
Ilmari Kianto: Det röda strecket (libretto till Aulis Sallinens opera Punainen viiva, 1980)
William Shakespeare: Othello (Othello) (översatt tillsammans med Mats Huldén, Ordfront, 1987)
William Shakespeare: Rickard III (King Richard III) (Ordfront, 1989)
Caj Bremer och Kai Nieminen: Fuuga = Fuga = Fugue (Musta taide, 1992) [trespråkig utgåva]
William Shakespeare: Trettondagsafton (Twelfth night) (1993)
William Shakespeare: Köpmannen i Venedig (The merchant of Venice) (Ordfront, 1995)
Molière: Den tanklöse (L'Étourdi ou les contretemps) (1996)
Kalevala: finsk folkdikt (Kalevala) (översatt tillsammans med Mats Huldén, Atlantis, 1999)
Mimmo Morina: Dikter: Selecta minima 1964–1998 (översatt tillsammans med Mats Huldén, Euroeditor, 2001)
Priser och utmärkelser
1962 - Statsrådet Mauritz Hallbergs pris
1965, 1974, 1982 – Statens litteraturpris
1970, 1978 – Svenska litteratursällskapets pris
1980 – Svenska Akademiens Finlandspris
1984 – Dan Andersson-priset
1986 – Hedersdoktor vid Uppsala universitet
1989 – Kulturpris av Svenska kulturfonden och Svenska folkskolans vänner
1991 – Margit Påhlsons pris
1995 – Tollanderska priset
1996 – Hedersdoktor vid Islands universitet
1999 – Un ponte per l'Europa
2000 – Svenska Akademiens nordiska pris
2000 – Översättarbjörnen
2007 – Finlandspriset
2009 – Alf Henrikson-priset
Vasa nations förtjänsttecken i guld
Litteratur
Saari, Mirja – Londen, Anne-Marie – Nilsson, Kim (red.): Xenia Huldeniana: en vänskrift tillägnad Lars Huldén på hans 60-årsdag 5.2.1986. Helsingfors universitet, 1986.
Sorvali, Irma: Sju studier tillägnade Lars Huldén på hans 60-årsdag 5.2.1986. Oulun yliopisto, 1986.
Wik, Inga-Britt (red.): Strövtåg i ordskogen: Lars Huldén om liv och verk. Svenska litteratursällskapet i Finland, 2002.
Stenwall, Åsa: Den omöjliga hemkomsten: rötter och rotlöshet hos några österbottniska författare. Schildt, 2006.
Skulle det bli brösttoner? Svenskösterbottniska författarporträtt. Scriptum, 2007.
Assmuth, Lari – Harling-Kranck, Gunilla – Lillqvist, Jonas (red.): Lars Huldén: Bibliografi 1949-2007. Svenska litteratursällskapet i Finland, 2007.
Källor Litteratur