miniatyr|En replik av en Hollerithmaskin (tabuleringsmaskin) vid Computer History Museum. miniatyr|En hålkortssorterare från IBM.
En hålkortsmaskin (även tabuleringsmaskin; engelska: unit record equipment, electric accounting machine) var en mekanisk eller elektromekanisk maskinpark för databehandling där information lagrades på hålkort och bearbetades genom att korten matades igenom olika maskiner i en bestämd arbetsgång. Tekniken användes i stor skala innan elektroniska datorer blev vanliga, och levde kvar länge som kringutrustning även under datorernas genombrott (till exempel för inmatning och utskrift).
Historik Bakgrund: hålkort som styr- och datamedium Hålkort hade använts som styrmedium i industrin redan på 1800-talet, bland annat i Jacquardvävstolar (utvecklade i början av 1800-talet) där mönster styrdes med kort. Det var dock Herman Hollerith som i slutet av 1800-talet gjorde hålkort till ett datamedium i modern mening, genom att utveckla ett system för att registrera och maskinellt sammanställa statistik med hjälp av hålkort.
Hollerith och 1890 års folkräkning Holleriths tabuleringssystem togs i bruk vid USA:s folkräkning 1890 och bestod av bland annat hålkort, stansutrustning, tabulator och sorteringsutrustning. Tekniken kom senare att användas brett i näringsliv och offentlig förvaltning, särskilt för redovisning, statistik, register och logistik.
Holleriths bolag (Tabulating Machine Company) var en av föregångarna till det som senare blev IBM.
Teknik och arbetssätt Hålkortsmaskiner fungerade normalt som en kedja av maskiner där korten passerade steg för steg: stansning av data, sortering, matchning/kontroll, beräkning och utskrift. Maskinernas funktion styrdes ofta med en utbytbar kopplingspanel (”control panel”) där man med patchkablar kopplade samman maskinens logiska funktioner för en viss uppgift.
Hålkortens format varierade historiskt, men IBM:s 80-kolumnskort (introducerat 1928) kom att bli den mest spridda standarden.
Maskintyper Vanliga typer av hålkortsmaskiner var: Stansmaskin - stansade (”punsade”) hål och skapade hålkort från källdata. Sorterare - sorterade kort utifrån en vald kolumn; flerkolumnssortering krävde upprepade körningar. Kollator - kunde slå samman eller jämföra (matcha) två kortbuntar enligt givna villkor. Kalkylator (”calculating punch”) - utförde aritmetiska operationer och kunde stansa resultat i kort. Tabulator - läste, summerade/beräknade och skrev ut rapporter, till exempel listor, summeringar och fakturaunderlag.
Användning i Sverige Hålkortsmaskiner användes tidigt i Sverige av bland annat försäkrings- och industriföretag samt myndigheter. Den första hålkortsmaskinen från IBM i Sverige levererades 1913 till Brand- och Lifförsäkrings AB Svea i Göteborg. Andra tidiga användare var SKF (Göteborg, 1918) och Statistiska centralbyrån (Stockholm, 1921).
IBM startade svensk tillverkning av hålkort 1932 och under 1960-talet var hålkort fortfarande ett vanligt inmatningsmedium även i datoranläggningar.
Nedgång När bildskärmsterminaler och magnetiska lagringsmedier (t.ex. magnetband och skivminne) blev allt vanligare minskade hålkortens betydelse, även om tekniken levde kvar länge i vissa verksamheter. Enligt flera svenska källor nådde den svenska hålkortsproduktionen sin kulmen 1969, då omkring en miljard hålkort trycktes, och det sista hålkortet vid IBM:s tryckeri i Vällingby trycktes den 18 februari 1980, men fortsatte vid Strålfors tryckeri till mitten av 1980-talet.
Se även Hålkort Herman Hollerith Tabuleringsmaskin Kopplingspanel Datorhistoria
Referenser
Externa länkar
Kategori:Datorhistoria