Tonande velar frikativa eller frikativt g är ett konsonant språkljud. Det skrivs [ɣ] med IPA. Det skrivs historiskt ut med digrafen gh i svenskan.
Egenskaper Egenskaper hos den tonande velara frikativan: den är pulmonisk-egressiv, vilket betyder att den uttalas genom att lungorna trycker ut luft genom talapparaten. den är tonande, vilket betyder att stämläpparna är spända under uttalet och därmed genererar en ton. den är velar, vilket betyder att den uttalas genom att tungryggen trycks mot mjuka gommen. den är frikativ, vilket betyder att luftflödet går genom en förträngning i talapparaten.
Förekomst Svenska En tonande velar frikativa förekom i fornsvenskan efter vokal i ord som skogh ’skog’ och tecknades då ⟨gh⟩ och ännu i äldre nysvenska. Många traditionella dialekter i Sverige har också bevarat detta uttal, t.ex. i norra Dalarna, Västerbotten, Härjedalen, Jämtland. Det har också upptecknats på några platser i Uppland, Dalsland, Västergötland och Värmland.*
Andra språk Det förekommer även i till exempel arabiska, armeniska, nygrekiska, persiska, vietnamesiska och många turkspråk, däribland azeriska. Det förekommer också i vissa dialekter av nederländska och polska. I danska, isländska, europeisk portugisiska samt spanska är det en allofon till /g/. I ryska är det en allofon till /x/.
Källor
Kategori:Konsonantljud