Barcelonas tunnelbana (katalanska: Metro de Barcelona) är ett tunnelbanesystem i Barcelona, huvudstad i den spanska autonoma regionen Katalonien. Det invigdes den 30 december 1924 och är det näst äldsta tunnelbanesystemet i Spanien, efter Madrids tunnelbana. Tunnelbanan är stadens främsta system för kollektivtrafik med 449 miljoner passagerare per år (siffror för år 2018); det året transporterade stadens bussar, drygt hälften så många passagerare.
Barcelonas tunnelbana utgörs av 12 linjer samt en bergbana, vilka sköts av två bolag. Det ena bolaget är TMB Transports Metropolitans de Barcelona, som driver linjerna L1, L2, L3, L4, L5, L9, L10, och L11 samt Montjuïcs bergbana; det andra är FGC (det regionägda Ferrocarrils de la Generalitat de Catalunya), som driver linjerna L6, L7, L8 och L12. Båda bolagen är precis som övriga kollektiva trafikslag i Barcelonaregionen integrerade under en gemensam taxa.
Linjenätets längd är 139,4 kmMetrobits databas med 178 stationer (147 när bytesstationer räknas endast en gång) och med tre olika spårvidder. 34 platser på nätet erbjuder byte mellan olika linjer, varav Plaça de Catalunya, La Sagrera och Plaça d'Espanya är de största. Något som karakteriserar Barcelonas tunnelbana är att bytesstationerna ofta ligger väldigt långt ifrån varandra, liksom att de förbinds genom ett myller av gångar och trappor.
Nät och trafik 250px|miniatyr|Barcelonas tunnelbana har två olika loggor, där den övre används av TMB och den undre av FGC. 250px|miniatyr|Tunnelbanestationen Clot linje 1. miniatyr|De olika stationerna vid Plaça de Catalunya.
Barcelonas tunnelbanenät består av tre olika separata spårsystem, med egen trafikledning och övervakning. De tre systemen drivs av två operatörer, där den ena är Transports Metropolitans de Barcelona (TMB) som driver 8 linjer i Barcelona med 161 stationer över 119 km.Data från Barcelonas transportmyndighet TMS:s linjer numreras L1, L2, L3, L4, L5, L9, L10 och L11. Med undantag av linje 1, vars spårvidd skiljer sig, finns det anslutningsspår mellan alla övriga linjer i nätet. Det är således fullt möjligt att trafikera alla linjer utom Linje 1 med samma vagnar; detta görs dock inte i praktiken, utan varje linje har istället sina egna vagnar. Linje 1 (som skapades för att koppla samman olika järnvägsstationer i början av 1900-talet), är konstruerad enligt den iberiska banbredden på 1668/1672 mm. Övriga linjer använder den internationella spårvidden på 1435 mm.
De två övriga spårsystemen drivs av Ferrocarrils de la Generalitat de Catalunya (FGC), som driver de tre linjena L6, L7, L8 och L12. Linjerna L6, L7 och L12 ingår som en del i spårsystemet Metro del Vallès, ett mindre nät av linjer där trafiken närmast kan beskrivas som pendeltåg. Dock trafikerar L6, L7 och L12 endast den delen av nätet som ligger inom staden och zon 1 i det integrerade tariffsystemet. Före år 2001, året då gemensam tariff infördes, hette L6 och L7 istället U6 och U7. Detta berodde på att man ville särskilja dessa från övriga tunnelbanelinjer. U, som i det här fallet stod för urbà (det vill säga stadsbana), antyder att det inte rör sig om någon egentlig tunnelbana.
Det tredje spårsystemet inom Barcelonas tunnelbanesystem är ett smalspårigt järnvägsnät med både passagerartrafik och godståg. Genom Barcelona och de två angränsande städerna L'Hospitalet de Llobregat samt Cornellà de Llobregat har järnvägen lagts i tunnel, och sträckan blev år 2003 inkluderad i Barcelonas tunnelbanenät som linje 8. Någon tunnelbana – annat än att linjen går under marken – är det dock inte frågan om, utan det rör sig istället om en högtrafikerad smalspårig järnväg.
Nästan hela nätet är underjordiskt med endast kortare sträckor på linje 1 (mellan Mercat Nou och Santa Eulàlia), linje 5 och linje 11 ovan jord. Detta beror på att linjerna nästan uteslutande dragits genom stadsmiljö. Ett undantag är linje 8 med en längre sträcka ovan jord. Även den nya L10 leds delvis ovan jord; genom hamnen går den på en 4 km lång högbro. Utöver Barcelona täcker nätet även delar av de angränsande städerna – främst L'Hospitalet de Llobregat (med ett tiotal stationer) men även Badalona, Cornellà de Llobregat, Montcada i Reixac, Santa Coloma de Gramenet, Sant Adrià de Besòs och Sant Boi de Llobregat.
Tunnlar I Barcelona har man generellt sett valt att anlägga tunnlarna så nära marken som möjligt. Dåliga markförhållanden har gjort att man tvingats bygga nära gatuplan och undvika att dra tunnlarna under byggnader, så med några ytterst få undantag ligger tunnlarna alltid rakt under stadens gator. Detta har medfört att en del av linjerna har fått mycket branta backar på uppemot och i vissa fall över 4 procents lutning. Man har även tvingats att anlägga mycket snäva kurvor för att undvika byggnader; de snävaste kurvorna på hela nätet återfinns på linjerna 4 och 5 med kurvradier på 100 meter.
Vid byggandet av den första linjen (dagens linje 3) använde man sig främst av den belgiska tunneldrivningsmetoden, vilken i praktiken gick ut på att gräva tunneln för hand under stadens gator; under La Rambla använde man sig dock av öppet schakt. Även dagens linje 1 anlades genom att tunnlarna grävdes för hand under stadens gator. Här använde man sig dock av den österrikiska tunneldrivningsmetoden. När linje 2 skulle byggas ut i slutet av 1960-talet valde man att använda sig av en tunnelborrningsmaskin. Den fungerade dock mycket dåligt, och de första två åren lyckades man inte borra mer än drygt 100 meter tunnel.
Trots att tunnlarna i Barcelona oftast ligger väldigt grunt finns det undantag. När linje 3 skulle förlängas från stationen Canyelles tvingades man gå väldigt djupt under marken – som mest 74 meter – för att kunna komma under linje 4 där en bytesstation byggdes. Detta medförde att stationen Roquetes hamnade 61 meter under marken och var när den öppnade den djupaste stationen på hela nätet (nästan 40 meter djupare än någon annan station). När linje 5 ett par år senare förlängdes under bergen El Carmel och El Coll slogs dock ett nytt rekord i tunneldjup, när tunneln drogs 104 meter under marken mellan stationerna El Carmel och El Coll/La Teixonera. Vid byggandet av den nyaste linjen har man valt att uteslutande använda sig av tunnelborrningsmaskiner. Här har man dock valt att dra tunneln djupt under staden för att undvika ras, så den centrala delen av linjen borras på djup upp till 90 meter under marken.
Stationer Nästan alla stationer i Barcelonas tunnelbana är byggda med sidoplattformar, och mittplattformar finns nästan bara på de nyaste stationerna byggda under 2000-talet samt på några stationer som byggdes på linje 2 under 1990-talet. Även några ombyggda stationer har fått mittplattformar. Detta gäller bland annat stationen Mercat Nou, vilken tidigare hade sidoplattformar. Några stationer har även fått den så kallade "Barcelonalösningen", där man placerat en tredje plattform mellan spåren som endast nyttjas av avstigande. Metoden som syftade till snabba upp på- och avstigningar används dock inte längre.
I och med att nätet vuxit fram i form av flera oberoende linjer byggda som enskilda transportsystem, har anslutningarna mellan linjerna oftast kommit att bli mycket omständliga och krångliga. Det är sålunda inte ovanligt att man tvingas gå genom ett flertal trappor och långa anslutningstunnlar vid byte mellan olika linjer. Vid en del stationer kan avstånden vara två- till trehundra meter. För att underlätta linjebyte har man valt att installera rullband mellan stationerna Diagonal och Provençal, som ligger 385 meter från varandra. Även stationen Passeig de Gràcia skall byggas om och förses med rullband.
Precis som i Paris är tunnelbanan i Barcelona byggd för förflyttningar inom staden, snarare än resor mellan staden och dess förorter (så som är fallet med till exempel Stockholm tunnelbana). Man valde därför att anlägga stationerna mycket tätt, och när dagens linje 1 öppnade 1926 var stationsavstånden i medeltal 490 meter. En anledning till de mycket korta stationsavstånden var att man avsåg ersätta spårvagnarna, och det krävdes därför mycket god täckning. I centrala Barcelona är avstånden sällan mer än 600 meter och för hela nätet är medelavståndet 835 meter.
Trafiken Medelhastigheten i tunnelbanenätet är på 29 km/h. Under högtrafik trafikeras nätet med ett tåg mellan varannan och var sjunde minut.
Linjer Transports Metropolitans de Barcelona, förkortat TMB, driver 8 linjer i Barcelona med 154 stationer över 119 km. Dessa numreras som L1, L2, L3, L4, L5, L9, L10 och L11.
Ferrocarrils de la Generalitat de Catalunya driver L6, L7, L8 och L12, varav linje 8 är en smalspårig järnväg. Linjerna är helt fristående från det övriga nätet och ingår i två andra linjenät. L6, L7 och L12 ingår i linjenätet Metro del Vallès, medan L8 ingår i linjenätet Metro del Baix Llobregat. Linjerna 6, 7 och 8 hette tidigare U6, U7 och S3, där U står för urban järnväg medan S står för förortsjärnväg. Sedan 2003 är dessa tre linjer integrerade med övriga tunnelbanelinjer under en gemensam taxa, vilket sammanföll med namnbytet. Både linje 6 och linje 8 delar trafiken med flera andra linjer, vilka fortsätter ut till förorter utanför storstadsområdet. På linje 8, som har avgångar var fjärde till femte minut, sköts trafiken av sex olika linjer.
800px|miniatyr|vänster|Karta över Barcelonas tunnelbana (uppdaterad till november 2021). Streckade linjer anger pågående samt planerade utbyggnader. På kartan finns även stadens spårvagnslinjer T1–T6.
LinjeSträckaÄgareNuvarande längdStationerRestidÖppnadSpårvidd Hospital de Bellvitge – Fondo TMB 20,7 km 30 46 min 1926 1674 mm Paral·lel – Badalona Pompeu Fabra TMB 13,1 km 18 28 min 1995 1435 mm Zona Universitària – Trinitat Nova TMB 18,4 km 26 41 min 1924 1435 mm La Pau – Trinitat Nova TMB 16,7 km 22 35 min 1973 1435 mm Cornellà Centre – Vall d'Hebron TMB 18,8 km 26 43 min 1959 1435 mm Pl.Catalunya - Sarrià FGC 4,7 km 9 14 min 2001 1435 mm Pl.Catalunya – Av.Tibidabo FGC 3,9 km 7 9 min 2001 1435 mm Pl.Espanya – Molí Nou-Ciutat Cooperativa FGC 12 km 11 21 min 2003 1000 mm La Sagrera – Can Zam TMB 7,9 km 8 15 min 2009 1435 mm Aeroport T1 – Zona Universitària TMB 19,7 km 15 30 min 2016 1435 mm La Sagrera – Gorg TMB 5,6 km 6 11 min 2010 1435 mmZAL/Riu Vell – CollblancTMB6,1 km11?? min20211435 mm Trinitat Nova – Can Cuiàs TMB 2,3 km 5 5 min 2003 1435 mm Sarrià – Reina Elisenda FGC 0,6 km 2 2 min 2016 1435 mm
Historia miniatyr|1907 års tunnelbaneprojekt miniatyr|Tunnelbanebygget vid Via Laietana 1 januari 1912. Själva tunneln färdigställdes i april 1916 men öppnades inte för trafik förrän i slutet av 1926. miniatyr|Den första tunnelbanelinjen i Barcelona, idag numrerad som linje 3
Det första projektet Det första initiativet till att bygga en tunnelbanelinje i Barcelona togs år 1907, efter att stadsplanerarna Octavio Zaragoza och Pablo Müller på uppdrag av Barcelonas stadshus utrett stadens trafikproblem. Duon rekommenderade byggandet av en tunnelbanelinje för att förbättra trafiksituationen. En 7,2 km lång linje mellan järnvägsstationen Barcelona Termino och torget la Bonanova beläget i stadsdelen Sant Gervasi föreslogs, där tågen skulle drivas elektriskt från en 500V strömskena och hela projektet beräknades kosta 7,5 miljoner pesetas (inklusive införskaffandet av 30 vagnar). Antalet passagerare beräknades till 18 miljoner första året, för att efter 10 år öka till 42 miljoner. Det första tunnelbaneprojektet (på spanska)
Zaragoza och Müller, medvetna om att en enda linje inte var tillräckligt för att möta stadens transportbehov, utvecklade under de följande åren planen till att omfatta ett mindre nät av linjer. Projektet presenterades i stadshuset i juni 1911, för att därefter aldrig påbörjas.