Barnet FC är en engelsk fotbollsklubb i Barnet i London, grundad 1888. Hemmamatcherna spelas på The Hive Stadium. Smeknamnet är The Bees. Klubben spelar i National League.
Efter två säsonger i Football Conference, som är den femte nivån i det engelska ligasystemet, kunde Barnet genom att vinna serien och bli mästare återta sin plats i League Two i slutet av säsongen 2014/15. Klubben spelade tidigare i League Two under säsongerna 2005/06–2012/13. Barnet blev 2014/15 som första klubb mästare i Football Conference för tredje gången.
Hemmamatcherna spelas sedan starten på säsongen 2013/14 på The Hive Stadium, i Edgware i nordvästra London. Tidigare var Underhill Stadium hemmaplan för Barnet.
Smeknamnet The Bees anspelar på de klassiska randiga tröjorna.
Ordförande och ägare sedan 1994 är Anthony "Tony" Kleanthous.http://www.bbc.co.uk/sport/0/football/23374075
Ett flertal spelare har representerat Barnet och sedan gått vidare och spelat i Premier League. Bland dessa spelare återfinns Dougie Freedman, Marlon King, Andy Clarke, Linvoy Primus, Maik Taylor, Mark Gower och Jason Puncheon.
Många spelare har också representerat Barnet i slutet av sina karriärer, bland andra Jimmy Greaves, Mark Lawrenson, David Hillier, Alan Pardew, John Oster och Edgar Davids.
Klubben är en av de tre starkaste i den årliga tävlingen Herts Senior Cup, som spelas mellan klubbarna i Hertfordshire. De andra antagonisterna är Watford och Stevenage.
Historia 1888–1919 1888
Barnet FC bildades 1888 efter att tidigare ha kallats Woodville FC (1882–1885) och New Barnet FC (1885–1888) http://www.svenskafans.com/england/barnet/161377.aspx. De lila-svarta bildades av före detta studenter från Cowley College och Lyonsdown Collegiate School i New Barnet. De spelade på Woodville Road och senare på Victoria Recreation Ground innan de till slut flyttade till Queens Road, Barnet i november 1889.
Till en början spelade de vänskapsmatcher i en liga som kallades the Olympian League. De var sedan med och bildade North London League 1892. Nu började ett riktigt seriesystem bildas över hela England och Barnet FC spelade i North Middlesex League. 1895 kom de tvåa i Division 2 och avancerade till Division 1. Framgångsvågen fortsatte och Barnet slutade ännu en gång tvåa med avancemang till Premier Division som resultat. Ett klassiskt år i Barnets historia är 1896 då klubben som nykomlingar lyckades vinna North Middlesex Premier Division.
I dessa tider slog Barnet lag som Tottenham Hotspur och Thames Ironworks (West Ham) och hade tuffa derbyn mot North Enfield, Finchley FC och Hendon Town. Ärkerivalen var dock ett annat lag från Barnet, Barnet Avenue FC. The Queens Road var belägrad med upp till 1 000 åskådare när matcherna gick av stapeln.
1897
Efter seriesegern 1896 gick Barnet upp i the London League Division 2. Klubben var nu lite av ett "Londons Åshöjden" och redan 1898 vann man ligan och uppflyttning till Division 1. The London League bestod på den här tiden av klubbar som Thames Ironworks, Clapton Orient, Queens Park Rangers, Tottenham Hotspurs reserves, Millwall Athletic reserves och Woolwich Arsenal.
1901
Efter att 1899 ha varit avstängda i 6 veckor av the London Football Authority för att ha betalt orimliga löner till amatörspelare fick klubben börja kämpa för att betala sina växande skulder. 1901/02 var klubben tvungen att dra ner sina utgifter. Att spela i the London League var kostsamt så Barnet FC blev tvunget att börja om i the North Middlesex League. I fler försök att få in mer pengar började de också att hyra ut sin hemmaarena the Queens Road till sin ärkerival Barnet Avenue. Tråkigt nog blev skulderna till slut för stora och klubben gick i konkurs i november 1901.
På den här tiden fanns många klubbar i Barnet men nästa årtionde skulle domineras av två, Barnet Avenue FC och Alston Works Athletic FC.
1904
Barnet Avenue FC hade bildats 1890 och hade vissa framgångar i Middlesexs juniorserier. De bildades av studenter från Christ Church School och blev ärkerivaler till Barnet FC. BAFC spelade sina matcher i Hadley, senare på Granville Road, Barnet Common och till slut på the Queens Road efter att Barnet FC hade gått i konkurs. 1904 tog Barnet Avenue FC rivalernas namn Barnet FC och bildade ett seniorlag.
Efter att ha spelat i lokala serier förenade sig Barnet FC med en annan Barnet-baserad klubb,Barnet Alston.
1912
Alston Works AFC bildades 1901, bara två veckor innan Barnet FC gick i konkurs. Laget bestod av arbetare på företaget Alston Works i Barnet. När de 1905 bildade seniorlag bytte de namn till Barnet Alston AFC. Laget skördade framgångar i the London Leagues mot reservlagen till Tottenham Hotspur, Queens Park Rangers, West Ham, Woolwich Arsenal, Chelsea och Fulham.
Till en början spelade de på Underhill Farm och sedan på en plats där nuvarande Barnet Lane är placerad. 14 september 1907 skrevs historia i Barnet. Barnet Alston spelade då sin första match på nybyggda Underhill Stadium inför 800 åskådare. Premiärmotståndare var Crystal Palace och hemmaarena blev en succé direkt då BAAFC tog en 1–0-seger.
1908 överskred Barnet Alston alla förväntningar. Laget spelade English Cup (FA Cupen) och tog en säker seger i första omgången genom att slå Enfield med 7–0. Därefter följde segrar mot Walthamstow Grange (3–2), Hounslow (3–1), Upton Park (4–2) och Shepherds Bush (4–1). Nu väntade en tuff match mot Exeter City. Exeter var på den här tiden en storklubb med flera landslagsmän i truppen och Barnet Alston fick se sig slagna på Underhill med 3–0.
För att Barnet skulle få ett slagkraftigt och enat lag förenade sig Barnet Alston med Barnet Avenue år 1912. De bildade Barnet and Alston AFC. De spelade sina matcher på Underhill i f.d. Barnet FC:s lila-svarta tröjor. Till säsongen 1913 bytte man dock till de klassiska bärnstensfärgade (amber) och svart-randiga tröjorna. Under första säsongen spelade de i den nystartade amatörligan the Athenian League samtidigt som de hade ett lag i the Middlesex League.
1919
Efter ett uppehåll i klubben under Första Världskriget bytte klubben återigen namn, denna gång till Barnet FC. Att klubben fortfarande hade rätt att spela på Underhill Stadium kunde de tacka fansen för. Under kriget hade supportrarna samlat ihop pengar ur egna fickor för att betala hyrorna för Barnet FC:s räkning.
1919–1965 1919
Organiserad fotboll var sällsynt under Första Världskriget men kort efter dess slut spelade Barnet FC i the Athenian League.
Före kriget hade de slutat 2:a (1912/13), 6:a (1913/14) och säsongen 1919/20 slutade de 3:a i en serie på 12 lag.
1920
Säsongen 1924/25 var det återigen Exeter City som stod i vägen i FA-cupen. Den här gången styrde Barnet kosan söderut och fick se sig slagna med samma siffror som sist, 0–3. 1925/26 förlorade Barnet mot proffsklubben Brentford. Matchen slutade 1–3 sedan Brentfords målvakt gjort två strålande räddningar på avslut från George Sparrow och Arthur Snaith.
21 mars 1925 blev George Sparrow historisk. Han blev den första Barnet-spelaren att dra på sig Englands tröja i en landskamp mot Wales.
1926 fick Barnet en ny ordförande. Alfred Shilling tackade för sig och lämnade över till Mr W. Watson. En ny läktare byggdes på Underhill. Den kostade 1200 £ och merparten av pengarna kom från Watson samt tre lokala välgörare.
Med Watson vid ordförandeposten startade en framgångsrik era för Barnet. 1927 vann klubben Herts. Charity Cup efter att ha slagit St. Albans i finalen med 3–1. Som belöning för en fin säsong fick laget åka till Holland under påsken 1927.
1929 blev Tom Goss hjälptränare i klubben och med honom kom några juniorspelare från Tottenham Hotspur. De mest framgångsrika var Taffy O'Callaghan, Willie Evans, A. Day och W. Whatley som tillsammans spelade 17 landskamper för Wales. 1929/30 gjorde Barnet sin bästa säsong på 10 år då de slutade 2:a i the Athenian League.
1930
Efter andraplaceringen 1930 var förväntningarna höga inför nästkommande säsong. Barnet hade förstärkt med Lester Finch, Arthur Morris och Jack Richardsson. Det blev förlust i en träningsmatch mot St. Albans (2–5) och i första ligamatchen mot Walthamstow Avenue (1–5) men efter det vann Barnet FC alla matcher fram till sista ligamatchen mot Sutton United (2–3). Barnet vann Athenian League med 12 poäng. Barnet var nu laget på allas läppar och vann ligan två år i rad. I FA-cupen förlorade de mot Queens Park Rangers med 3–7 inför 7000 åskådare på Underhill.
För första gången lyckades också Barnet vinna Middlesex Senior Cup. Året efter försvarade de sin titel och gick också till final i London Senior Cup, som de senare lyckades vinna 1938 när de slog Leyton på Highbury inför 20 000 åskådare.
Det var under den här tiden som Lester Finch, född och uppvuxen i Barnet, blev ordinarie på vänsterkanten för England 1933–1939. En annan spelare som blivit legendarisk är Arthur Morris som räknades som en av de vassaste anfallarna i England. Under sina åtta säsonger i Barnet gjorde Morris 400 mål.
1939–1945
Under kriget var Athenian League, FA-cupen och Amatör-cupen vilande. Barnet arrangerade då the Herts. and Middlesex League. Första året slutade laget 2:a och framgångarna fortsatte. Medan bomberna föll över världen vann Barnet the London Senior cup (1940–1941), Herts. Senior Cup (1941–1942, 1944–1945), Herts. Charity Cup (1942–1943, 1944–1945), Herts. Hospital Cup (1942–1943), Herts. Middlesex League Cup (1944–1945) och Finchely Hospital Cup (1944–1945). Två spelare, J. Gerrans och J. McCarthy blev ärade genom att bli värvade till Brittiska Armén. Ett riskfyllt uppdrag skulle det visa sig. En ung lovande spelare, sergeant Harold Faircloth M.M. miste livet under kriget.
En otrolig historia finns kring löjtnant Dennis Kelleher. Han blev tillfångatagen i Tobruk och blev förd till ett fängelse i Tyskland. Kelleher tröttnade dock snabbt på tillvaron och efter tre veckor lyckades han rymma och fly tillbaka till England. Han anlände till England på en torsdag och på lördagen drog han på sig Barnets tröja och gjorde två mål.
1945–1949
Efter kriget gick den engelska fotbollen tillbaka till vardagen. Barnet hade tur och lyckades få tillbaka nästan alla spelare som varit med innan kriget. En blandning av de gamla storspelarna och ett par nya duktiga killar gjorde att Barnet fick ett starkt lag. De kvalificerade sig för FA-cupen där det blev respass mot Queens Park Rangers.
Den stora höjdpunkten den här säsongen var dock FA:s amatörcup. Inför 53 802 åskådare på Stamford Bridge vann Barnet finalen genom att slå Bishop Auckland med 3–2.
Den nya tekniken hade nu hittat till Underhill och i oktober 1946 visades matchen Barnet-Tooting & Mitcham på TV. Redan på den här tiden fick klubbarna ersättning vid TV-sändningar och Barnet erhöll hela £5!
Säsongen 1946/47 är den hittills mest framgångsrika i Barnet FC:s historia. De gick till semifinal i FA Amatör-cup, utslagna av Leytonstone. Klubben slog också rekord då de vann London Senior Cup, London Charity Cup och London Intermediate Cup samma år. I sista seriematchen för säsongen säkrade de också ligatiteln genom att slå Hendon. Det var klubbens tredje titel i Athenian League.
1947 spelade Barnet en vänskapsmatch mot Sing Tao Sports Club of Honk Kong som blev den första kinesiska klubb att spela i England. 5000 åskådare hade tagit sig till Underhill för att se Barnet vinna med 5–3.
1948 nådde Barnet återigen final i FA Amatör-cup. Matchen spelades ännu en gång på Stamford Bridge, nu inför 59 605 åskådare, mot Leystonstone. En tuff och jämn match fick dock Barnet se sig besegrade med 1–0. Titeln till Leystonstone. Barnet fick dock anledning att jubla senare det året då de säkrade sin fjärde titel i Athenian League. Ännu en spelare från Barnet fick äran att spela för England då George Wheeler gjorde debut detta år. Dennis Kelleher, ni vet han som flydde från tyskarna, blev den andre Barnet-spelaren att spela för Storbritannien i OS då han blev uttagen i truppen till spelen på hemmaplan i London.
1950