Angra do Heroísmo (), lokalt kallat Angra, är en kommun och stad (med 8 654 invånare, 2011) på ön Terceira i ögruppen Azorerna, Portugal. Kommunen har en befolkning på 34 105 invånare (2017-12-31) och en areal på 239,0 km². Kommunen är den ena av öns två kommuner. Den andra är Praia da Vitória. Angra är en av Azorernas tre regionhuvudstäder (de andra är Ponta Delgada (São Miguel) and Horta (Faial). Varje huvudstad ansvarar för ett av tre huvudområden; Angra har det juridiska sätet (Azorernas högsta domstol), därtill är staden Azorernas stiftsstad för den romersk-katolska kyrkan.
Angra do Heroísmo är Azorernas historiska huvudstad; den är även ögruppens äldsta stad, med anor från år 1450. Staden fick världsarvsstatus 1983. Omkring 1450 påbörjades kolonisationen av Terceira av Jácome de Bruges, en flamländare i tjänst hos Henrik Sjöfararen, som rekryterade bönder, fiskare och köpmän i Nederländerna för att kolonisera Azorerna.
Angra var exilort för Almeida Garrett under Napoleonkrigen. Den fungerade även som tillflyktsort för Maria II av Portugal mellan 1830 och 1833.
Etymologi Angra är portugisiska för liten vik. Ordet Heroísmo ("hjältemod") lades till stadens namn, Angra, av drottningen Maria II, som ett erkännande av det mod och den uppoffring folket i Angra hade och visade i kampen som slutade med bildandet av en liberal konstitutionell monarki i Portugal under 1800-talet.
Historia Angras grundande miniatyr|vänster|235px|En litografi från 1500-talet (av Jan Huygen van Linschoten), som visar den omfattande odlingsarealen på Achadaslätten och centrala delarna av Angra miniatyr|vänster|235px|Angra do Heroísmo som staden såg ut på 1800-talet miniatyr|vänster|235px|En gravyr över Angra med fästningen São João Baptista Platsen som valdes av de första bosättarna var en åsrygg, som öppnade sig likt en amfiteater ut mot två mindre vikar åtskilda av en halvö på vilken den utslocknade vulkanen Monte Brasil ligger. En av dessa vikar, angra, var djup nog (ett medeldjup på fyrtio meter) att ge en ankringsplats för stora fartyg, och den hade därtill fördelen att den låg skyddad för de flesta starka vindarna, med undantag för dem från syd och sydost.
De första husen i Angra byggdes på sluttningen ovan den lilla viken, de branta gatorna slingrade sig ner till stranden. På hög höjd, bort från havet, påbörjades bygget av en fästning; den fick så småningom namnet Castelo dos Moinhos (Kvarnarnas kastell).
1474 beordrade Álvaro Martins Homem att floden som rann ut i viken skulle avledas i en stenlagd kanal, i rak linje nedför sluttningen, så att dess rusande vatten kunde fångas upp för att användas till vattenhjul i en kvarn. (Detta ger stöd för kastellets udda namn.) Kvarnen lade grunden för byn Angras framtida ekonomiska utveckling. Kanalen gjorde det möjligt att ge om området runt flodens sträckning en mer rätlinjig gatuplan och organisera detta till olika funktioner (kommersiell, bostäder, etc.), för att fylla den snabbt växande hamnens behov. 1534 blev Angra den första orten som fick status som stad på Azorerna. Samma år utsågs den av påve Paulus III att bli stiftet Angras säte, ett stift som skulle omfatta hela ögruppen Azorerna. Angra var huvudstad för Azorerna 1766–1832.
Angras roll i handeln med Ostindien Den kommersiella hamnen i det tidiga Angra (idag flyttad till Praia da Vitória, för att ge plats för fritidsbåtar och gästhamnen i dagens Angra) hade en betydande roll i Portugals handel med Ostindien i början av 1400-talet. Viken i Angra var ofta full med karaveller och galeoner, en omständighet som starkt bidrog till stadens fortsatta utveckling. Välståndet manifesteras i palats, kloster, kyrkor och fortifikationerna.
Pero Anes do Canto (1480–1556) var en portugisisk adelsman, som var född i Guimarães, Portugal och dog i Angra do Heroísmo. Han var fortifikationernas superintendent på Terceira, och för sin kompetens i denna roll och andra tjänster till den portugisiska kronan, belönades han med titeln moço fidalgo av kungahuset och titeln "Provianteringsofficer till öarnas armada och Ostindiehandelns handelsfartyg vid Azorernas samtliga öar", en titel som utvecklats genom ett antal efterföljande medlemmar i Cantosläkten under tre hundra år.
Cantos betydelse och makt kan knappast överskattas. Under perioden då Portugal handlade med sina asiatiska, afrikanska och sydamerikanska kolonier, var de ansvariga för handelsflottans skydd och välfärd (och den enorma rikedomarna i deras last) så snart skeppen närmade sig sista delen av sin resa i nordatlanten. De fungerade också som tulltjänstemän, chefsdomare som löste tvister, och tillsyningsmän över det marina försvaret av Azorerna.
António, Prior till Crato och den portugisiska tronföljden
miniatyr|120px|Kung António, Prior av Crato som styrde Portugal från Angra på 1500-talet under successionskrisen Innan Filip II av Spanien hade chansen att hävda sina anspråk på kronan i Portugal 1580, utropade António, en oäkta ättling till den avsatte portugisiska kungafamiljen, den 24 juli 1580 sig själv till Portugals kung. Hans styre höll dock bara tjugo dagar. Den 25 augusti besegrades han i Slaget vid Alcântara av Spanska Habsburgarnas arméer ledda av Fernando Álvarez de Toledoa.
Efter Alcântara försökte han styra Portugal från Angra i Azorerna, där han etablerade en oppositionsregering som höll fram till 1583. Han lät även prägla mynt, en typisk suveränitetshandling. Genom denna handling ser många historiker honom som den sista av Huset Aviz monarker (istället för kardinalkungen Henrik) och Portugals artonde kung. Icke desto mindre var hans styre på Terceira endast erkänt på Azorerna.
Från denna tillflyktsort, Don António, drev han en folklig motståndsrörelse mot erkännandet av en utländsk kung. Han stöddes av ett antal franska äventyrare under Filippo di Piero Strozzi, en florentinare i exil som var i tjänst för Frankrike, men också portugisiska patrioter varav en del kom till Azorerna för att stödja honom på ett mer direkt sätt.
Slaget vid Salga Den första militära händelsen runt Azorerna inträffade ungefär ett år efter att Antonios förkrossande nederlag i Alcântara. En spansk flotta om tio krigsfartyg, ledda av Don Pedro Valdez, bombarderade Angra den 5 juli 1581 och började därefter leta längs öns kust efter en plats lämplig för landstigning. Vi gryningen 25 juli, ankrade första skeppet med spanska trupper i Salgaviken, omkring tolv km öster om Angras hamn vid byn Vila de São Sebastião. En kustvakt, stationerad på udden Ponta do Coelho, gav larm, men när de första portugisiska styrkorna ankom hade redan ett tusental kastilianare redan landsatts och börjat plundra de kringliggande byarna. I denna fas av striderna, anföll, enligt lokala källor, den unga Brianda Pereira, tillsammans med andra kvinnor, fienden med jordbruksredskap efter att sett sitt hus förstöras.
På förmiddagen svepte spanjorerna kusten med sitt artilleri, och striderna var hårda. Mitt på dagen, då slaget ännu inte var avgjort, tänkte den augustinske munken Friar Pedro, som deltog aktivt i kampen, ut en strategin att man skulle driva boskap mot spanjorerna för att skingra dem. Över tusen boskapsdjur samlades ihop och med hjälp av skrik och muskötskott, drev man dem mot fiendens positioner. De snopna spanjorerna föll tillbaka och jagades till stranden, där de flesta av dem förlorade sina liv i stridigheterna eller drunknade då de försökte nå sina båtar. Denna okonventionella seger, Slaget vid Salgaviken, visade att António, pretendent till den portugisiska tronen, kunde räkna med en hel del lokalt stöd.
Slaget vid Ponta Delgada Nästa större militära händelse i Azorerna inträffade först kommande sommar. Álvaro de Bazán var en spansk 1500-talsamiral. När successionskrisen bröt ut, hade Santa Cruz ett marinkommando och 1582 skickades Santa Cruz, som "Oceanens amiral", för att driva iväg tronpretendenten och hans anhängare i Angra. I numerärt underläge vann han Slaget vid Ponta Delgada den 26 juli 1582 utanför São Miguel, mot en lös konfederation av portugisiska, franska, engelska och holländska kapare.
Slaget vid Terceira Antónios flotta var inte bara fullständigt besegrade denna dag, utan han tvingades gå fly och tvingades leva i exil i Frankrike. Hans anhängare besegrades också året därpå i vad som vanligen kallas Slaget vid Terceira, nära Angra, den 27 juli 1583. Detta slag avgjorde kampen om Azorerna (och Portugal) till de spanska habsburgarnas fördel.
Spanska armadans födelse Santa Cruz, den spanska amiral som besegrade Huset Aviz och dess anhängare på Azorerna, insåg att England utgjorde ett allvarligt hot mot Spanska imperiet och han blev en ivrig förespråkare för krig. Ett brev som han skrev till Filip II från Angra do Heroísmo, den 9 augusti 1583, två veckor efter slaget vid Terceira, innehåller det första definitiva förslaget att bilda Spanska armadan.
Ett populärt tillhåll för exil Under årens lopp, har Terceira (och Angra i synnerhet) varit ett populärt ställe för avdankade monarker att svalka sina fötter medan händelserna fortgick på Portugals fastland eller någon annanstans. 1667, nära slutet av Portugisiska restaureringskriget, störtades kung Afonso VI, hans chefsrådgivare, Castelo Melhor, och Castelo Melhors frankofila sällskap, av kungens yngre bror Pedro, hertig av Beja, (som senare regerade som Pedro II av Portugal.) Pedro installerade först sig själv som sin brors regent; därefter ordnade han Afonsos exil på ön Terceira under förespegling att han var inkapabel att styra. Afonsos exil varade i sju år.
En självpåtagen exil miniatyr|120px|Den unga Almeida Garret, som tillsammans med sin familj flydde till Angra, under Napoleons invasion, där de förblev tills brittiska styrkor befriade Iberiska halvön João Baptista da Silva Leitão de Almeida Garrett, mer känd som författaren Almeida Garrett, föddes 1799 i Porto, Portugal. 1809 flydde hans familj från den andra franska invasionen under Spanska självständighetskriget, som leddes av Soults trupper, och sökte sin tillflykt i Angra do Heroísmo. Under sin tid i Azorerna, undervisades han av sina farbröder, alla framstående män inom kyrkan. (Hans farbror Dom Frei Alexandre da Sagrada Família, var den tjugofemte biskopen i Angra.) 1818 lämnade Almeida Garrett ön och flyttade till Coimbra för att studera vid Coimbras universitets juridikskola.
Hur Angra blev Angra do Heroísmo
miniatyr|120px|Efter en tid i London anslöt sig den före detta kejsaren Peter I av Brasilien de liberala styrkorna i Angra do Heroísmo, där han skapade en bas för kommande anfall på kontinenten under Portugisiska inbördeskriget När kung Johan VI dog 1826, kastades landet in i en successionskris. Kungen hade en manlig arvinge, Pedro, men Pedro hade proklamerat Brasiliens självständighet 1822 och var nu kejsare Peter I av Brasilien. Ingen i Portugal ville hamna i samma situation som perioden 1808-1820, då Portugal och Brasilien styrdes som en dubbelmonarki, så även om Pedro helt klart var den rättmätiga arvtagaren, var det problematiskt om Pedro skulle återkomma som Portugals nye kung. Den förre kungen hade också en yngre bror, Miguel, men han levde i exil i Österrike efter att ha lett ett antal revolutioner mot sin far och hans liberala regim.
I ett försök att nå en salomonisk lösning abdikerade Pedro från den Portugisiska tronen till förmån för sin sju år gamla syster, Maria da Gloria, och fastställde att, när hon blir gammal nog, borde hon gifta sig med sin farbror Miguel. Pedro angav vidare att Miguel, om han ville dela tronen på dessa villkor, skulle svära en trohetsed till sin fars liberala konstitution. Miguel accepterade, men avvek ganska snart från avtalet. Han återvände från sin exil i Österrike, avsatte sin brorsdotter, och fortsatte med att grunda en absolut monarki som hans far och bror avskydde.