Rödstjärtad sotkakadua<ref>Sveriges ornitologiska förening (2014) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter , <www.sofnet.org >, läst 2014-12-27</ref> (Calyptorhynchus banksii) är en stor kakadua som finns i Australien. Arten kallades Calyptorhynchus magnificus i många årtionden tills det nuvarande vetenskapliga namnet fastställdes officiellt 1994. Den förekommer huvudsakligen i de torrare delarna av kontinenten. Fem underarter accepteras, vilka utseendemässigt främst skiljer sig åt i näbbstorlek. De nordligare underarterna förekommer allmänt, men de två sydliga underarterna är hotade.
Rödstjärtade sotkakaduor är aktiva dygnet runt, skräniga och högljudda, och ses ofta när de flyger högt uppe i flockar. De tenderar att flyga ganska långsamt med oregelbundna tunga flaxande vingslag, som tydligt skiljer sig från den liknande glanssotkakaduans lätta vingslag. Rödstjärtad sotkakadua är fröätare, hålhäckare och beroende av träd med relativt tjocka stammar för sina bohålor, som gamla eucalyptusträd eller gummiträd.
Rödstjärtad sotkakadua är den av sotkakaduorna som lättast anpassar sig till ett liv i fångenskap, men sotkakaduor är mycket ovanliga och dyra utanför Australien.Online summary
Liksom andra kakaduor kan rödstjärtad sotkakadua bli mycket långlivad i fångenskap. År 1938 omtalade ornitologen Neville Cayley en över femtio år gammal individ vid Taronga Zoo.Lendon, s. 68
Utseende och läte thumb|left|Rödstjärtad sotkakadua uppvisar könsdimorfism. Adulta rödstjärtade sotkakaduor är omkring 60 centimeter långa och uppvisar könsdimorfism. Hanar har helt svart fjäderdräkt, med undantag av tydliga röda band på stjärten. På huvudet har den en framträdande svart tofs som bildas av förlängda fjädrar. De något mindre honorna är brunsvarta med gula ränder och prickar och har gul-orange strimmor på stjärten och bröstet. Näbben är blek och hornfärgad. Undersidan har smala gula strimmor på brunaktig botten. Hanarna väger mellan 670 och 920 gram, medan honor väger något mindre, 615–870 gram.Forshaw, s. 90
Ännu ej könsmogna (juvenila) rödstjärtade sotkakaduor av båda könen liknar honor, men har blekare gulstrimmig undersida. När fåglarna blir könsmogna (adulta) vid cirka 4 års ålder ruggar hanarna efter hand sina gula stjärtfjädrar till röda, vilket tar 4 år innan det är helt klart.Lendon, s. 66
Läte Flera läten har noterats för rödstjärtad sotkakadua. Kontaktlätet är ett rullande metalliskt krur-rr eller krii, som kan höras på långt håll och avges alltid då fågeln flyger. Varningslätet är gällt. Spelande hanar avger under häckningen en följd av mjukt brummande ljud följt av ett upprepat kred-kred-kred-kred.
Utbredning Den är vanlig i ett brett bälte över norra halvan av Australien men har mer isolerad utbredning i söder. Den är en strykfågel som har en del regelbundna årstidsbetingade rörelser inom Australien. I de norra delarna av Northern Territory lämnar de i stor utsträckning områden som har hög fuktighet under regnperioden på sommaren. I andra delar av landet tenderar kakaduornas årstidsbetingade förflyttningar att följa födokällor, ett mönster som förekommer i norra Queensland, och New South Wales. I sydvästra Western Australia verkar båda de där befintliga underarterna följa ett nord-sydligt mönster. C. b. naso flyttar norrut efter häckningen, medan C. b. samueli i vetebältet stryker omkring utan samband med årstidsväxlingarna.
Systematik Rödstjärtad sotkakaduas närmaste släkting är glanssotkakadua (Calyptorhynchus lathami). Dessa två arter bildar undersläktet Calyptorhynchus inom släktet med samma namn.Forshaw, s. 89 De skiljer sig från de andra sotkakaduorna i undersläktet Zanda genom sin betydande könsdimorfism och juvenilernas läten, det ena ett pipande tiggläte, det andra en vokalisering när fågeln sväljer föda. Rödstjärtad sotkakadua var den enda sotkakaduan vars genetiska material användes i en viktig molekylär studie av kakaduasystematik 1999 eftersom endast övergripande förhållanden mellan kakaduasläkten undersöktes och endast en art av sotkakaduor behövdes.
Taxonomi Rödstjärtad sotkakadua beskrevs första gången av ornitologen John Latham 1790 som beskrev den med det vetenskapliga namnet Psittacus banksii, där artepitetet refererar till den engelske botanikern Sir Joseph Banks. Rödstjärtad sotkakadua var också den första fågel från östra Australien som avbildades av en europé, då en hona som antagligen fångats vid Endeavour River i norra Queensland tecknades av Banks illustratör Sydney Parkinson 1770.Forshaw, s. 94 Något före Latham beskrev den engelske naturforskaren George Shaw Psittacus magnificus från ett exemplar som infångats någonstans i området vid Port Jackson (numera Sydney). Under många år kallades arten Calyptorhynchus magnificus,Lendon, s. 64 som föreslogs av Gregory Mathews 1927 eftersom Shaws namngivning hade föregått Lathams beskrivning från 1790. I flera årtionden accepterades Mathews förslag av många auktoriteter, fastän det var oklart om den fågel som ursprungligen åsyftades vid Port Jackson var en rödstjärtad sotkakadua eller, mera troligt en glanssotkakadua.
År 1827 föreslog Jennings det vetenskapliga namnet Psittacus niger för fågeln. Men med det vetenskapliga namnet hade Carl von Linné beskrivit mindre vasapapegoja med 1758,(latin) och Johann Friedrich Gmelin palmkakadua 1788. Därför var detta namn ogiltigt trots att båda de andra arterna redan hade blivit kända under andra vetenskapliga namn vid den tidpunkten.
År 1994 godkände ICZN en revidering som gjorde klart att det vetenskapliga namnet för rödstjärtad sotkakadua är Calyptorhynchus banksii. Rödstjärtad sotkakadua är typart för släktet Calyptorhynchus,Forshaw, p. 55 vars namn är avlett från grekiska kalypto-/καλυπτο- "gömd" och rhynchos/ρυγχος "näbb". Det nya namnet tillämpades första gången av Anselme Gaëtan Desmarest 1826.(franska)
Trivialnamn Ursprungsbefolkningen i mellersta Kap Yorkhalvön har flera namn för fågeln: (minha) pachang på pakanh; (inh -) inhulg på uw oykangand och (inh -) anhulg på uw olkola. (Prefixet inom parentes (inh- eller minha) är en bestämning som betyder 'kött' eller 'djur'.) Ngarnarrh och KarnamarrTo är termer som används av gunwinggu i Arnhem Land. I mellersta Australien, sydväst om Alice Springs, är språket pitjantjatjaras term för underarten C. b. samueli iranti. Karrak är ett ord på noongar bildat efter lätet för den sydvästliga underarten C. b. naso.
Underarter Fem underarter erkänns, varav två är hotade. De skiljer sig utseendemässigt främst i näbbens storlek och form, övergripande kroppsstorlek och färgerna på honans fjäderdräkt: thumb|right|Rödstjärtad sotkakadua (hona), underarten C. b. naso, Whicher Range National Park, sydvästra Western AustraliaC. b. banksii återfinns i Queensland och, sällsynt, i nordligaste New South Wales. Den är den största underarten sett till total kroppsstorlek och har mellanstor näbb. Dess utbredning överlappar med underarten macrorhynchus runt Carpentariaviken. Den har försvunnit från stora delar av sitt tidigare utbredningsområde i norra New South Wales och sydöstra Queensland.C. b. graptogyne, på engelska kallad South-eastern Red-tailed Black Cockatoo, återfinns i sydvästra Victoria och sydöstra South Australia i ett område som avgränsas av Mount Gambier i väster, Portland i söder, Horsham i nordöst och Bordertown i norr.Hill R, Burnard T. (2001) A Draft Habitat Management Plan for the South-eastern Red-tailed Black-Cockatoo. Unpublished report to the Red-tailed Black-Cockatoo Recovery Team. Den är den minsta av de fem underarterna, och erkändes som distinkt underart först på 1980-talet. Den är främst beroende av bestånd av Eucalyptus baxteri, Eucalyptus camaldulensis och Allocasuarina luehmannii för föda och bobygge. Dessa tre trädarter har alla hotats av avskogning och merparten som återstår finns på privat mark. Möjligen återstår endast 500–1000 individer. Denna underart och dess habitat omfattas av en nationell återhämtningsplan. Från 2007 får lokala markägare ersättning för att medverka till att återskapa ett lämpligt habitat. C. b. macrorhynchus, som gavs namnet Great-billed Cockatoo av Mathews, återfinns runt norra Australien. Fastän den anses vara utbredd och vanlig har det inte forskats mycket om denna underart. Den är också stor och har stor näbb, som dess underartsnamn antyder. Honorna saknar de röda partierna på stjärtfjädrarna.C. b. naso, kallas på engelska Forest Red-tailed Black-Cockatoo och återfinns i sydvästra hörnet av Western Australia mellan Perth och Albany. Denna form har större näbb, och föredrar Corymbia calophylla (tidigare Eucalyptus calophylla), Eucalyptus marginata och Eucalyptus diversicolor.C. b. samueli finns i fyra utspridda populationer: i centrala kustområden i Western Australia från Pilbara söderut till norra vetebältet i närheten av Northam, och floder i inlandet i mellersta Australien, sydvästra Queensland och övre Darling River-systemet i västra New South Wales. Fåglarna i denna underart är i allmänhet mindre och har mindre näbbar än nominatformen banksii.Forshaw, s. 91-2
Ekologi thumb|Rödstjärtad sotkakadua (juvenil hane), Darling Scarp, Roleystone, sydvästra Western Australia Rödstjärtade sotkakaduor är aktiva dygnet runt, skräniga och högljudda, och ses ofta när de flyger högt uppe i små flockar, ibland tillsammans med andra kakaduor. Flockar på upp till 500 fåglar ses i allmänhet endast i norr eller när fåglarna är samlade vid någon födokälla. Annars är de i allmänhet ganska skygga för människor.Forshaw, s. 97-8 I norra och mellersta Australien kan fåglarna plocka föda från marken, medan de två sydliga underarterna, C. b. graptogyne och C. b. naso, söker sin föda nästan uteslutande i träd. De tenderar att flyga ganska långsamt med oregelbundna tunga flaxande vingslag, som skiljer sig tydligt från den liknande glanssotkakaduans lätta vingslag. De flyger även ofta på avsevärd höjd.
Biotop Rödstjärtad sotkakadua återfinns i många sorters biotoper, från buskområden och gräsmarker, skogar av eukalyptus, akacior och Allocasuarina till täta tropiska regnskogar. Den återfinns vanligen i eukalyptusskogar i torrare delar av Australien eller längs vattendrag. Eftersom de är fröätare och hålhäckare är de beroende av träd med relativt tjocka stammar för sina bohålor, som gamla eucalyptusträd eller vissa arter av gummiträd. Vilka arter av träd som används varierar i olika delar av landet.
Föda Rödstjärtade sotkakaduor livnär sig av många sorters inhemska och introducerade grödor, men stöttepelaren i deras föda är eukalyptusfrön. Det finns ett särskilt förhållande mellan arten och arter av gummiträd med större frukter. Dessa varierar mellan olika delar av Australien men utgörs bland annat av Corymbia calophylla i sydvästra Western Australia, Eucalyptus miniata runtom i norra delen av landet, Eucalyptus baxteri i Victoria och Corymbia-arterna Corymbia polycarpa och Corymbia intermedia i Queensland. Kakaduor biter av små grenar med klasar av frökapslar, och håller dem sedan med fötterna medan de tuggar och plockar frön innan de låter resterna falla till marken. Bland andra frön och nötter som fågeln äter finns de från akacior, banksior, grevilleor, Allocasuarina och Hakea, samt bär, frukter och olika insekter och larver.Forshaw, s. 99-100 Kakaduor har anpassat sig till att äta vissa införda växter som Emex australis. Det finns vissa belägg för att de äter åkerrättika (Raphanus raphanistrum), Brassica tournefortii och melon (Citrullus eller Cucumis).
Häckning