"Den lyckliga horan" är en arketyp och trop. Den syftar på att en lycklig prostituerad person – eller annan typ av sexarbetare – finns och är vanligt förekommande. Inom pornografin framställs gärna kvinnor som sexuellt villiga och tacksamma för att kunna tillfredsställa en man. Arketypen menar att sexarbetare i regel är självständiga och nöjda med sitt yrkesval och att det alltså inte ligger någon motsättning mellan att prostituera sig en längre tid och samtidigt kunna upprätthålla sin fysiska och psykiska hälsa – "vara lycklig". I populärkulturen förekommer fenomenet bland annat i filmen Pretty Woman. The Happy Hooker – my own story är titeln på en bok av Xaviera Hollander.
Numera används begreppet mest av prostitutionsmotståndare, för att påpeka/hävda att begreppet är en myt. Därmed skapas arketypen om "den olyckliga horan", vilken enligt vissa är en minst lika stark myt.
Debatt Mytbildningen kring "den lyckliga horan" (respektive "den olyckliga dito") är del av ett polariserat samtalsklimat. Där reagerar motståndare till sexbranschen och förespråkare för branschens rätt att existera ofta på varandras uttalanden, vilket bidrar till att argumentationen skärps och synen på verkligheten blir mer väsensskild. Detta leder till ett offentligt samtal där en sexarbetare antingen förutsätts vara "lycklig" eller "olycklig", men aldrig kunna dela de mer mångskiftande arbetsupplevelserna hos andra inkomsttagare.
Organiserade sexarbetare talar ofta om betydelsen av sexarbetares rättigheter och behovet av att se verksamheten som ett arbete, med ett arbetes olika utmaningar i en nyliberal gigekonomi utan fasta arbetsvillkor. Motståndarna till prostitution som fenomen talar dock om mytbildningen som understödd av en individualistisk feminism som inte tänker på villkoren för gruppen kvinnor i samhället. Beteckningen "[myten om den] lyckliga horan" (engelska "happy hooker [myth]") används mycket ofta som ett politiskt verktyg för att lyfta fram meningsmotståndares oklara kunskaper om verkligheten.
Motståndare till prostitution Motståndare till prostitution anser att den lyckliga horan är en myt, bland annat beroende på att sexarbetare åtminstone i Sverige sällan deltar i samhällsdebatten som företrädare för sin verksamhet. Myten anses av dessa även vara giltig om en liten del av de prostituerade uppskattar sitt arbete, baserat på att verksamheten anses föra med sig olycka för andra i eller utanför branschen. Myten om den lyckliga horan är ett ofta använt argument mot prostitution, pornografi, striptease och andra sexarbeten.
De som hävdar att myten är just en myt definierar ofta prostitution som försäljning (och inte uthyrning) av en kvinnas kropp.
Före detta prostituerade som slutat och numera argumenterar mot prostitution och sexbranschen, såsom Louise Eek, menar att deras egna erfarenheter visar att den lyckliga horan inte är en god bild av verklighetens prostitution. Intervju med Louise Eek i Aftonbladet I Amsterdam (känt för prostitutionskvarteren i De Wallen) anses endast cirka 5 procent av de prostituerade betala skatt på sina inkomster, vilket kan ge en bild över proportionerna.
Förespråkare för sexarbete Debattörer som argumenterar för avskaffande av den svenska sexköpslagen menar att den lyckliga horan kan förekomma i verkligheten. De menar att myten om den lyckliga horan i sig själv är en myt som endast utgår från iakttagelser runt lätt synlig prostitution såsom gatuprostitution. Prostitution som förmedlas via Internet, eskorttjänster, privata kontakter eller bordeller är inte kartlagd på samma sätt som gatuprostitutionen, och erfarenheter från en typ av prostitution är inte självklart överförbar till en annan.
Motståndarna till motståndet mot prostitution menar ofta att det inte finns särskilt många arbeten där de utövande yrkesmännen och yrkeskvinnorna är lyckliga och att ordet lycklig rentav är ett väldigt starkt ord som snarare skulle beskriva ett idealtillstånd som är få människor förunnat. De pekar härmed på att det inte är ett tillräckligt stort skäl att förbjuda en hel yrkesverksamhet, då många andra – om inte alla andra branscher i – så fall också borde förbjudas. Därmed menas att arketypen om den olyckliga horan är en än större myt.
Debattörer som Petra Östergren (författare till boken Porr, horor och feminister) och Isabella Lund Isabella Lund framför en bild som problematiserar tankarna på svart och vitt runt prostitition och sexarbete. Justitiekanslerns genomgång 2010 av den svenska sexköpslagens effekter innehöll kritik mot lagen från ett antal fortfarande aktiva prostituerade.
Liknande trop En liknande trop gäller "horan med ett hjärta av guld". Denna sprids ofta som del av olika västernmyter, där denna stereotyp beskriver en prostituerad/sexarbetare som "trots" sitt yrkesval är generös och medmänsklig när fattiga människor söker hjälp. Vissa berättelser ur verkligheten kan ha bidragit till att ge reellt stoff till tropen, inklusive via bordellägaren Mollie Johnson.
Tropen har även spridits av litterära verk som Kameliadamen. Dumas' verk sägs ha varit inspirerat av Marie Duplessis och hennes liv.
Se även Nymfomani
Referenser
Kategori:Prostitution Kategori:Stereotyper och arketyper Kategori:Myter