NamnFörenklad kinesiska:关羽Traditionell kinesiska:關羽Pinyin:Guān YǔWade-Giles:Kuan YuZi:Yunchang (雲長)Changsheng (長生)Namn inom buddhismen:Sangharama Bodhisattva(伽藍菩薩)Gudanamn:Helige Kejsare Guan(關聖帝君)Andra namn:Herre Guan(關公) Herre Guan den andre(關二爷) Det magnifika skäggets herre(美髯公) Guans Gud關帝 Guan Yu (關羽 Guān Yǔ), född 162, död 219, var en general under krigsherren Liu Bei under den sena Östra Handynastin och De tre kungarikenas period i det tidiga Kina. Han spelade en betydelsefull roll i det inbördeskrig som ledde till sammanbrottet av Handynastin och grundandet av kungariket Shu, av vilket Liu Bei var den förste kejsaren.Perkins, Dorothy (1999). Encyclopedia of China: The Essential Reference to China, Its History and Culture, p. 192. Checkmark Books, New York. (hc); (pbk).
Guan Yu är en av de bäst kända kinesiska historiska gestalterna, och hans sanna livshistoria har ersatts av halvt fiktiva, för det mesta funna i den historiska romanen Sagan om de tre kungarikena eller berättats vidare av generation efter generation som kinesisk folklore, i vilket hans dåd och kvalitet på moral har blivit kraftigt överdriven.
Guan Yu dyrkas fortfarande av kineser, speciellt i Hongkong. Medan han sägs personifiera lojalitet och riktighet har han kritiserats av historiker för att vara arrogant och fåfäng, egenskaper som slutligen ledde till hans fall i händerna på Sun Quan, herre över kungariketet Wu.
Utseende Guan Yu porträtteras traditionellt som en rödbrusig krigare med ett långt skägg. Medan hans skägg verkligen nämndes i Krönika över de tre kungadömena var idén om hans röda ansikte troligen lånad från kapitel ett i Sagan om de tre kungarikena, där följande står skrivet:
Det är också möjligt att det röda ansiktet lånats från en opera, där ett rött ansikte står för lojalitet och riktighet. Också enligt folktron var Guan Yus vapen en Guan dao med namnet Gröna drakens halvmånformade blad. En guan do påminner om en hillebard eller en japansk naginata och sades väga 82 jin (18 kilogram).Under Östra Han- dynastin och perioden för de tre kungadömena var en jin runt 220 gram. 82 jin är ungefär 18.04 kilogram. 度量衡 (Vikt och mått). 维基百科. 18 december 2007. En träkopia kan beskådas i Kejsar Guan-templet i Xiezhous härad, Kina. Guan Yu bar enligt traditionerna en grön skrud över sin armering, vilket beskrevs i Sagan om de tre kungarikena.
Den historiska Guan Yu Tidigt liv Guan Yu föddes i häradet Xie (解, det som idag är Yuncheng, Shanxi). Hans födelseår har inte återfunnits i historiska dokument, men enligt ett tempel som dyrkar Guan Yu i hans hemstad, jämte en biografi om Guan Yu skriven 1756 skall Guan Yus födelseår vara 160.
Guan Yu flydde från sin hemstad då han var 23 år gammal efter att ha slagit ihjäl en översittare vid namn Lü Xiong (吕熊). Fem år senare anlände han till Zhuo-styrelsen (涿郡, det som idag är Zhuozhou, Hebei), där Liu Bei rekryterade en styrka för att beakta regeringens anrop på motstånd mot Gula turbanernas uppror. Tillsammans med Zhang Fei anslöt sig Guan Yu med Liu Bei och slogs mot rebellstyrkorna i norra Kina. För hans insats fastslogs Liu Bei till att bli guvernör över Pingyuans härad (平原). Guan Yu och Zhang Fei blev också officerare och fick sina egna divisioner. Enligt Berättelser om de tre kungadömena sov de tre männen i samma säng och behandlade varandra som bröder. Guan Yu och Zhang Fei följde även Liu Bei vartän han än gick och skyddade honom från faror hur livsfarlig situationen än var.
År 199 lät Liu Bei lönnmörda Che Zhou (車冑), guvernören över Xuzhou (徐州) som hade utnämnds av den växande krigsherren Cao Cao. Liu Bei gav Guan Yu kontroll över den regionala huvudstaden Xiapi medan han själv återvände till Xiaopei (小沛). Cao Cao gav snart igen med att personligen leda ett fälttåg åt öst för att återvinna Xuzhou. Liu Bei flydde för att söka en tillflyktsort hos Yuan Shao, en mäktig krigsherre längre norrut, men Xiapi intogs och Guan Yu överlämnade sig till Cao Cao. Cao Cao behandlade Guan Yu med respekt och gjorde honom till och med till ställföreträdande general.
Kort tjänst under Cao Cao År 200 uppbådade Yuan Shao en armé med 100 000 man och marscherade till Xuchang, den nya huvudstaden och bas för Cao Cao. För att tillförsäkra en säker korsning över Gula floden sände Yuan Shao sin betrodde general Yan Liang för att attackera Baima (白馬, nordost om det som idag är Hua, Anyang) som en undanmanöver. Med en motattack flyttade Cao Cao sin huvudstyrka åt väst längs med Gula floden för att avleda Yuan Shaos armé åt samma håll, men skickade Guan Yu och Zhang Liao österut för att avlösa attacken mot Baima. Då Guan Yu kom till Baima såg han på håll Yan Liangs stridsvagns fana och manade på sin häst mot denne. Han spetsade Yan Liang mitt ibland fiendetrupperna och tog tillbaka hans bistra huvud. Kort därefter skickade Yuan Shao ur Wen Chou för att hämnas Yan Liang, och han blev också dödad. Sålunda förlorade Yuan Shao en viktig löjtnant och belägringen av Baima var över. Guan Yu blev då Markis[¹] av Hanshou (漢夀亭侯). Titeln mariks var delad i tre grader under den sena Handynastin och Tre Kungadömens period. Dessa var i stidande ordning av prestige tinghou (亭侯), xianghou (乡侯) och xianhou (县侯). Guan Yus var den första.
Efter att ha tjänstgjort hos Cao Cao avböjde Guan Yu ytterligare gåvor från den förstnämnde. Han lämnade efter sig ett brev åt sin före detta herre, som fortfarande var i Yuan Shaos läger. När någon av hans underlydande ville följa Yu stoppade Cao Cao dem och sade: "Var och en går för sig själv."
Erövringen av Jingzhou Efter att Cao Cao besegrat Yuan Shao i det avgörande Slaget om Guandu reste Liu Bei söderut för att söka skydd under Jingzhous (荆州) guvernör Liu Biao, som snart dog av en sjukdom. Cao Cao tog tillfället i akt för att expandera sin kontroll söderut och lade under sig en stor del av Jingzhou norr om Yangtzefloden, men Liu Bei undkom söderut och formade en koalition med Sun Quan, en mäktig krigsherre som kontrollerade det mesta av sydöstra Kina. Koalitionen besegrade Cao Cao under slaget vid Chibi och Jingzhou vanns åter. Guan Yu befordrades till General Som Upprensare Av Rebeller (荡寇将軍) och blev guvernör av Xiangyang (men han var stationerade i Jiangling), i ledning av försvaret av norra Jingzhou.
År 213 gav sig Liu Bei av mot Yizhou (det som idag är Sichuan) och tog över regionen två år senare för att sedan stanna där. År 219 tillkännagav Liu Bei sig själv till Kung av Han Zhong (漢中王) och befordrade Guan Yu till Frontgeneral (前将軍), rankad först bland de fem bästa generalerna under sin tjänst (populärt kända som de Fem Tigergeneralerna, bland vilka var Zhang Fei, Zhao Yun, Ma Chao och Huang Zhong).
Guan Yus fördärv Samma år attackerade Guan Yu Fancheng (樊城, det som idag är Xiangfan, Hubei), en stad nära Xiangyang som försvarades av Cao Ren, en betrodd general och Cao Caos kusin. Ett långt regnoväder då hösten kom översvämmade floden Hanshui som flöt nära staden. Detta bistod Guan Yu mycket. Störtfloden dränkte majoriteten av de avlösande trupperna Cao Cao skickat, medan deras officerare, Yu Jin och Pang De togs till fånga av Guan Yu. Emellertid drev en avlägsen avlösande styrka under Xu Huang med framgång bort angriparna.
Vidare blev det vid den här tiden känt att Sun Quan, varav Guan på förhand hade gång på gång provocerat (inkluderar till exempel att med våld mätt upp Suns truppers matförråd för sina egna trupper då de marscherade norrut mot Cao Cao) hade attackerat Guans hembas i Jiangling, och därefter hade de två officerarna som Guan hade lämnat som vakthavande i basen (Mi Fang och Fu Shiren, som Guan hade gång på gång förolämpade och hotade med att straffa) överlämnat sig åt Sun. I stället för att omedelbart tysta ned rapporten om detta lät Guan detta bli känt för armén, som då tappade lustan att strida, och trupperna började överlämna sig till Sun.
Med många av sina trupper ödelagda försökte Guan Yu retirera västerut för att återförenas med Liu Bei. Emellertid omringades han av Sun Quans styrkor väst om Maicheng (麦城, sydost om det som idag är Dangyang, Hubei) och tillfångatogs tillsammans med sin son Guan Ping. Båda avrättades. Sun Quan skickade Guan Yus huvud till Cao Cao (i ett försök att lägga skulden på denne), som begravde kroppen med den heder som anstår en markis. Guan Yu fick postumt titeln Markis Zhuangmou (壮缪侯).
År 223 försökte Liu Bei leda ett fälttåg för att återta Jingzhou och hämnas Guan Yu, vilket kulminerade i hans avgörande nederlag vid Slaget om Xiaoting. Guan Yus son Guan Xing och sonson Guan Tong avtjänade båda som militära officerare i Konungadömet Shu. Enligt Redogörelsen om Shu (蜀記) av Wang Yin (王隐) massakrerades Guan Yus bohag totalt av Pang Hui, son till Pang De som avrättades av Guan Yu vid Slaget vid Fancheng, efter att Konungadömet Wei besegrade Shu år 263.
Guan Yu i Sagan om de tre kungarikena Sagan om de tre kungarikena är en historisk roman baserade på de händelser som skedde före och under perioden av De tre kungadömena. Den skrevs av Luo Guanzhong mer än ett millennium efter perioden av De tre kungadömena, romanen införlivar mycket populär folklore och operamanuskript i karaktären Guan Yu och gör honom till en av de mest förändrade i boken. Betydelsefulla tilldragelser som avviker från den sanna historien är dessa som följer:
Svuren brödraskap i de blommande persikoträdens trädgård thumb|Guan Yu (överst) med sina svurna bröder Liú Bèi (vänster) och Zhang Fei (höger). Illustration ur en upplaga av Sagan om de tre kungarikena. En av de mest kända historierna från romanen som man kan finna i det första kapitlet. Där omtalas det om Liu Bei, Guan Yu och Zhang Fei som, efter att ha mött varandra som av ett tillfälle i landet Zhuo år 188, fann att de alla tre delade samma begäran att tjäna samma land i dessa tider av omlopp. De svor att bli bröder nästa dag på Zhang Feis bakgård, som var en trädgård full av persikoträd i blom. Liu Bei rankades som den äldste, Guan Yu den andre och Zhang Fei den yngste. Efter detta rekryterade de mer än 300 lokala män och deltog i motståndet mot Gula Turbanernas rebeller.
På riktigt svor inte de tre att bli bröder, även om Krönika över de tre kungadömena säger att männen ofta delade varandras sängar och behandlade varandra som bröder. Guan Yu var dessutom ett år äldre än Liu Bei, inte yngre.
Den blommande persikoträdens ed inspirerade dagens ordenssällskap i kinesiska samhällen, så som Triaden, för att använda samma ritual då nya medlemmar skall svära en ed. "Fastän ej född samma dag samma månad samma år hoppas vi dö så" — frasen de tre bröderna sade under eden — har också blivit populär hos dagens ordenssällskaps medlemmar.
Guan Yu dräper Hua Xiong I kapitel 5 bildade krigsherrar runt om i landet en koalition mot Dong Zhuo, den tyranniske krigsherren och statsråd som höll marionetten Kejsar Xian som gisslan i huvudstaden Luoyang. Guan Yu och hans svurna bröder tjänade då i Gongsun Zans basläger. Gongsun Zan var en krigsherre från norra Kina som också var med i koalitionen.
Dong Zhuo placerade Hua Xiong i Sishui-passet för att avvärja attacken. Efter att på egen hand dräpt fyra av koalitionens generaler (Bao Zhong (鲍忠), Zu Mao (祖茂), Yu She (俞涉) och Pan Feng (潘凤)) tycktes Hua Xiong oövervinnelig. Trots misstankar från många av koalitionens krigsherrar, mest påfallande deras officer Yuan Shao, anmälde sig Guan Yu, som bara var en pilbågskytt från hästryggen då, som frivillig till att duellera med Hua Xiong. För att övertyga dem om att ge honom tillfället berättade han att om Hua Xiong besegrade honom kunde koalitionen ta hans huvud som straff. Cao Cao, en av de arton ledarna för koalitionen, hällde upp en kopp hett vin åt Guan Yu, men den sistnämnde avböjde och försäkrade att han snart skulle återvända. Efter ett tag återvände Guan Yu verkligen med Hua Xiongs huvud i handen, medan vinet fortfarande var varmt.
I verkligheten avrättades Hua Xiong efter att hans styrkor besegrats av Sun Jian vid Yangren (阳人).
Guan Yu driver tillbaka Lü Bu