miniatyr|Den mänskliga populationens tillväxt under 7000 år, notera den explosionsartade ökningen de sista 100 åren. Överbefolkning uppstår när bärförmågan för en population överskrids. Ofta avses med överbefolkning förhållandet mellan jordens befolkning och dess resurser – överutnyttjande av dessa kan leda till, eller bidra till lidande, svält, konflikter, försämrade ekosystem och utrotning av arter. Det finns alternativa definitioner av överbefolkning, exempelvis följande med anknytning till naturvård: "Alltför många människor konsumerar alltför mycket och minskar livsutrymmet för andra arter i så hög grad att biologisk mångfald och ekosystem allvarligt skadas". Ordet överbefolkning användes i Nordisk familjebok redan 1922, och blev successivt vanligare från mitten av 1900-talet, då befolkningen snabbt började öka. FN:s demografer bedömer att jordens befolkning, idag omkring 8,1 miljarder människor, planar ut först år 2084 efter ökning med 2,2 miljarder till 10,3 miljarder. En artikel iThe Lancet bedömer istället att jordens befolkning som mest kommer att öka till 9,7 miljarder år 2064 för att sedan minska till 8,8 miljarder år 2100.
Historik och framtidsprognos Den förhistoriska befolkningsökningen var långsam och de uppskattningar som finns är osäkra. För historisk tid uppger en källa världspopulation på 254 miljoner år 1000, 460 miljoner år 1500, 770 miljoner 1750 och 1,6 miljarder år 1900. Världens befolkning var 2 miljarder i början av 1930-talet, och från omkring 1950 växer befolkningen kraftigt med årlig ökning på över 2 %, dock med stor variationen mellan länder. Orsakerna är ökad energitillgång (kol, olja), exploatering av naturliga ekosystem för jordbruk och boskap, ökad livslängd och kvardröjande höga födelsetal (antalet barn per kvinna) i många länder. Födelsetalen minskade i industrialiserade länder från omkring 1870 genom bland annat utbildning, kvinnligt självbestämmande, preventivmedel, och nya familjenormer. Men det föds ännu många barn i utvecklingsländer, särskilt i Afrika Viktiga faktorer som har bidragit, och kan bidra till fallande födelsetal i dessa länder är förändrade normer om familjestorlek, utbildning, preventivmedel, urbanisering och familjeplaneringsprogram, betydelsefulla 1960–1995.
I Nordafrika ökar befolkningen ännu, delvis på grund av att familjeplanering startade senare än i Europa. I delar av västra Asien, exempelvis Syrien, Saudiarabien och Jemen, ökade befolkningarna från 8-10 miljoner per land 1980, till 23-29 miljoner per land 2013.http://data.worldbank.org/indicator/SP.POP.TOTL I Afrika söder om Sahara är folkökningen starkast; för Afrika som helhet förväntas befolkningen enligt FN öka från 1,4 miljarder 2024 till 3,4 miljarder 2100. Migration, inklusive flyktingströmmar i samband med krig, kan ge ökad regional och lokal befolkning. miniatyr|FN:s "median-variant" befolkningsprognos, samt "low- & high-variant" där födelsetalet minskar respektive ökar med 0,5 barn per kvinna (data från 2022, se liknande graf för 2024). Det genomsnittliga globala födelsetalet var 2,25 barn per kvinna (2024). Ju längre en befolkningsprognos utsträcks, desto osäkrare är den, givet förändringar i födelsetal och livslängd (mortalitet). FN:s "median-variant" prognos om 10,3 miljarder på jorden 2084 antar att det globala födelsetalet faller, och framgent ligger nära 2,1 barn per kvinna, den så kallade ersättningsnivån som kan ge stabil befolkning. Faller inte det globala födelsetalet så som FN antar skulle, enligt deras beräkningsmodell, folkökningen bli mycket större. Om födelsetalet snabbt skulle minska med i genomsnitt 0,5 barn per kvinna skulle världsbefolkningen 2100 bli omkring 6,3 miljarder (se graf härintill).
Befolkningsökningen och miljöproblem Ett uppmärksammat problem för vår miljö är att ökande konsumtion ökar resursförbrukningen, och ger miljöförstörelse. Naturliga ekosystem exploateras och produktionen av växthusgaser ökar. Folkökningen har länge förstärkt problemen. Att en ökande global befolkning påverkar klimatet negativt berörs inte i det klimatavtal som undertecknades i Paris 2015. IPCC fastslår däremot betydelsen av folkökning, exempelvis i sin sjätte rapport, på följande sätt: ”Globally, GDP per capita and population growth remained the strongest drivers of CO2-emissions from fossil fuel combustion in the last decade (high confidence).” Denna viktiga slutsats ingår emellertid inte i den kortare information som IPCC ger till "policy-makers".
Inte bara totala antalet människor och ökningen av dem är relevant för miljöpåverkan; även befolkningstätheten påverkar resursuttag och lokala miljöförhållanden, exempelvis vid förtätning av städer, urbana slum-områden, och på öar. I större geografiskt perspektiv är sambanden ofta komplexa; urbanisering kan exempelvis i kombination med lokal eller regional folkminskning friställa mark som inte längre nyttjas av människor, och möjliggöra så kallad rewilding.
Idéer om reglering av världens befolkning - en historik
Perioden 1800–1950 Det var först med Thomas Robert Malthus (1766–1834) och hans bok "En avhandling om befolkningslagen" som frågan om befolkningskontroll () blev uppmärksammad internationellt. Boken utkom anonymt på engelska 1798. Malthus varnade för ett scenario där befolkningen växer snabbare än resurserna (livsmedelsproduktionen). För att åtgärda detta förespråkade han utbildning och att kvinnor skulle föda barn vid högre ålder. Detta spår, familjeplanering, har sedan löpt på fram till våra dagar. Malthus var pessimistisk (om inga åtgärder genomfördes) och efteråt, med facit i hand för perioden, har ofta slutsatsen varit att "Malthus hade fel". Samtidigt kan hävdas att för perioder och vissa områden på jorden, och som framtidsscenario, kan Malthus fortfarande "ha rätt" eller vara relevant. Givet befolkningsökning på 2,2 miljarder 2024-2084 och nuvarande miljöproblem kan mänskligheten komma att överskrida bärförmågan i ekosystemen, som Malthus förutsade. Emellertid bortsåg Malthus från den ökande livsmedelsproduktionen som inträffade under den tid han var aktiv.
Den Industriella revolutionen på 1800-talet och början av 1900-talet gav bland annat effektivare livsmedelsproduktion. Befolkningen steg vid denna tid rätt sakta globalt - vi blev 1,6 miljarder år 1900 och 2 miljarder på 1930-talet. Från cirka 1950 blev befolkningsökningen starkare, tidvis med årlig ökning på över 2 procent. Mest ökade befolkningen nu i icke industrialiserade länder, medan konsumtionen per capita ökade mest i industrialiserade länder. Bertrand Russell ansåg att överbefolkning var ett mycket viktigt problem och förordade starka åtgärder för att råda bot på det.
Perioden 1950–2000 Den ökande befolkningen i världen skapade oro om föroreningar och otillräcklig livsmedelsförsörjning; svenska debattörer var bland andra Hans Palmstierna och Georg Borgström. Internationellt blev Rachel Carson betydelsefull med boken "Tyst Vår". Samtidigt gjordes tekniska framsteg, och framsteg inom jordbruket, där vete- och ris-skördar per arealenhet ökade markant genom Den gröna revolutionen (som dock hade ringa effekt på jordbruket i Afrika). Två huvudsakliga läger i befolkningsfrågan uppstod: de som förordade åtgärder för att hålla tillbaka befolkningsökningen, och de som såg folkökning som i huvudsak positiv i en situation med brist och behov.
Ekonomen Kenneth Boulding (1910–1993) presenterade 1964 det första internationella förslaget om vad som kom att kallas utsläppsrätter. Han utgick från födelsetal som skulle kunna ge en framtida stabil population, med exemplet 2,2 barn per kvinna. Varje nyfödd kvinna tilldelas rätt till ”födselenheter” (män kan också inkluderas) på en marknad där rätter kan köpas eller säljas. Det skulle innebära att de som vill ha många barn måste köpa extra enheter i systemet, medan de som vill ha få eller inga barn kan tjäna extra pengar. Andra förslag kom från Anne och Paul Ehrlich i boken ”Befolkningsexplosionen” (1968), en internationell bestseller (1968, "The population bomb"). De föreslog att USA, givet omfattande konsumtion, skulle agera som föredöme för andra länder. Ekonomiskt familjestöd föreslogs minska ju fler barn familjen fick. De föreslog också särskild skatt för barnsängar, blöjor med mera, utom för mindre bemedlade. Genom att göra det kostsamt att ha många barn skulle familjestorleken kunna minska, menade paret Ehrlich. De föreslog vidare aborträttigheter för kvinnor, adoption skulle stödjas ekonomiskt, män som steriliserades efter att de fått två barn skulle få pris, mer bruk av preventivmedel, ökad undervisning, med mera.
Ester Boserup (1910–1999) publicerade 1965 boken "The conditions of agricultural growth. The economics of agrarian change under population pressure" där hon via historiskt angreppssätt försöker förstå folkökningens betydelse. Boken fick först ett blandat mottagande, men blev successivt mer betydelsefull; 1974 skrev exempelvis Lars Bondestam att detta var "en av 1960-talets väsentligaste skrifter i denna fråga". Boserups slutsats (hypotes) är att resurstillgången inte bestämmer befolkningens storlek (Malthus tema), utan en växande befolkning, inklusive teknik, leder till allt effektivare utnyttjande av resurserna för livsmedelsproduktion, Necessity is the mother of invention ("Nöden är uppfinningarnas moder"). Men innan dess hade ekonomen William Jevons 1865 redovisat att ökad effektivitet (i detta fall, ångmaskinen) gav ökad konsumtion som sidoeffekt, det vill säga effektiviteten utnyttjas för annan konsumtion om den inte regleras, vilket kom att kallas Jevons paradox.
Starkt övertygad om att befolkningsökning är positiv skrev ekonomen Julian Simon (1932–1998) ett flertal böcker. I "The ultimate resource" (1981) kritiserar han dem som varnar för folkökning och visar en stark tro på att ökat välstånd och tekniska framsteg leder till ständigt nya uppfinningar och mer rationellt nyttjande av resurser, vilka det inte blir brist på. Simon ingick 1980 ett vad med Paul Ehrlich om att priset på fem metaller skulle minska under en 10-årsperiod (Ehrlich förutsade ökning). Simon vann vadet, då alla fem metallerna minskade i pris, men Simon förlorade senare ett liknande vad om timmerpriser med en annan forskare. miniatyr|Befolkningstäthet i världens länder, 2022. Från Our World in Data. Humanekologen Garrett Hardin analyserade befolkningsteori och åtgärder mot folkökning under lång tid; 1993 publicerade han ett sammanfattande verk, "Living within limits - Ecology, economics and population taboos". Både Ehrlich och Hardin diskuterade frågan om rika länders stöd till fattiga länder och svält där; om de fick stöd i form av livsmedel och andra resurser, så menade man att befolkningen kunde öka där, med ytterligare svält som följd, om inte krav ställdes på familjeplanering. Under 1970- och 80-talen ökade livsmedelsproduktionen och befolkningsfrågan fick minskad uppmärksamhet. Hardin diskuterar även sociala faktorer och kritiserade multikulturalismen i USA som vann insteg i början av 1990-talet. I en recension av Hardins bok av filosofen Mark Sagoff kritiseras han för att inte ta vikande födelsetal på allvar och för att ingen lösning på folkökningen presenterades i boken.
Hardin gav 1999 Sagoff rätt i förordet till sin sista bok, där han försökte vara tydligare. Han framhöll starkt begränsad migration mellan länder som viktigast för att kontrollera världspopulationens storlek. Länder skulle kunna tävla i att vara föredömen vad gäller befolkningsreglering och miljö, ungefär så som de tävlar i sport, forskning med mera. Hårt kontrollerade gränser förutsätter internationellt bistånd vid katastrofer och krig, och Hardin framhöll att befolkningsreglering via familjeplanering också skulle ingå i bistånd.
Kontroll av folkökning på nationell nivå