Rysslands ockupation och annektering av Krim är en fas i en konflikt om halvön Krims nationella status. Konflikten trappades upp i slutet av februari 2014, efter att demonstrationer och kravaller i Ukrainas huvudstad Kiev lett till att presidenten Viktor Janukovytj flytt landet. Den politiska majoriteten i landets parlament tippade i hans frånvaro över i oppositionens favör. Den rysktalande befolkningsmajoriteten i Krim hade i stora drag varit lojal med presidenten Viktor Janukovytj.

I slutet på februari iscensattes ett politiskt uppror i autonoma republiken Krim, där de upproriska fått assistans från Ryssland som militärt intervenerat – mer eller mindre öppet – i konflikten. Rysk militär (som genom avtal haft en flottbas på halvön) hade deltagit i militärinsatser över hela Krim, där den ryska svartahavsflottan beslagtog och intog flera ukrainska militärbaser. Krimregimen stoppade de ukrainskspråkiga TV-kanalernas sändningar.

Krims parlament deklarerade den Autonoma republiken Krims självständighet 11 mars 2014,Krimhalvön förklarar sig självständigt - svenska.yle.fi vilket endast erkändes av Ryssland, varefter man ombildade sig till Republiken Krim (som även inkluderade staden Sevastopol). Republiken Krim och staden Sevastopol blev efter en folkomröstning annekterade av Ryssland den 18 mars 2014, som två separata enheter i landet. "Västvärlden" menade att folkomröstningen som låg till grund för detta bröt mot folkrätten och därmed var olaglig. 27 mars röstade FN:s generalförsamling igenom en resolution där den fördömde Rysslands annektering av Krim och Sevastopol.

Den nya regimen i Kiev försatte Ukrainas försvarsstyrkor i höjd beredskap. Observatörer från OSSE sändes till Ukraina vid ett flertal tillfällen under krisen men förvägrades tillträde till Krim. Ukraina bad om hjälp från Nato, som tillsammans med Sverige under mars 2014 sände spaningsflygplan till sina östra gränsområden för att "övervaka situationen". Efter ryska belägringar och stormningar av ukrainska militärbaser utrymdes dessa av ukrainsk personal/militär under månadens lopp. Ukrainsk militär blev beskjutna men ska inte ha skjutit tillbaka, i många fall eftersom de saknade aktiv stridsledning från sina överordnade."Ukraine Abandons Its Military Bases in Crimea". Swj.com. Läst 6 april 2014. "Acknowledging defeat, Ukraine pulls troops from Crimea". Reuters.com, 2014-03-24. Läst 6 april 2014. Sergei L. Loiko (2014-03-24): "Russians take Ukraine's last land base in Crimea amid evacuation talks". Latimes.com. Läst 6 april 2014.

I februari 2015 publicerade den icke-statskontrollerade ryska dagstidningen Novaja Gazeta uppgifter som gjorde gällande att både Rysslands annektering av Krim och en befarad/möjlig motsvarighet av den ukrainska delen av Donetskbäckenet skulle varit planerad sedan början av januari 2014.

För första gången sedan andra världskriget hade en europeisk stat erövrat och annekterat en del av ett annat land. Omvärlden reagerade kraftigt på annekteringen. Ryssland anklagades både för att ha brutit mot folkrätten och mot flera internationella avtal.

Bakgrund

mini|Den etniska sammansättningen i Krim och området norr därom år 1897. Grönt = krimtatarer, gult = ukrainare, rött = ryssar.

Krim under Ryssland, Sovjetunionen och Ukraina Krim har sedan länge haft historiska band med Ryssland men har tillhört Ukraina sedan 1954. Halvön erövrades från Osmanska riket 1783 av Katarina den stora och införlivades i Kejsardömet Ryssland. Enligt fredsavtalet vid freden i Kjutjuk-Kajnardzji 1774 skulle inte Krim få bli självständigt eller tillhöra något tredje land; i så fall skulle Krim automatiskt återgå till det osmanska riket. 1954 överlämnade Sovjetledaren Nikita Chrusjtjov Krim som en gåva från den ryska rådsrepubliken till den ukrainska. När Sovjetunionen kollapsade 1991 blev Krim en del av Ukraina, till åtskilliga av de ryska invånarnas förtret. Av många ryssar och patriotiska Krimbor betraktas Krim som juvelen i imperiets krona och skådeplatsen för viktiga slag och segrar.

I Krims största stad, Sevastopol, finns Rysslands viktigaste örlogshamn i Svarta havet. Staden grundades som en marinbas för Svartahavsflottan i slutet av 1700-talet, och har sedan Sovjetunionens oordnade upplösning utgjort en grund för konflikter mellan Ryssland och Ukraina.

Nytt styre och (ej införd) språklag 1995–2014 styrdes Krim av en politisk representation direkt tillsatt från Kiev. Den 22 februari 2014 avsattes Ukrainas president Viktor Janukovytj av Ukrainas parlament och under de följande dagarna blev parlamentets talman Oleksandr Turtjynov vald till tillfällig president. Janukovytj flydde huvudstaden till Ryssland och efterlystes därefter för massmord, då parlamentet vill ställa Janukovytj inför Internationella brottmålsdomstolen i Haag.

Via den språklag från 2012 som tillåter andra språk än ukrainska på regional och lokal nivå i Ukraina, har rumänska/moldaviska och ungerska införts som lokala språk i några gränskommuner. Dessutom har åtta städer (inklusive Charkiv och Luhansk) och sex oblast (Odessa, Mykolajiv, Cherson, Zaporizjzja, Dnipropetrovsk och Donetsk) infört ryska som administrationsspråk."Romanian becomes regional language in Bila Tserkva in Zakarpattia region". Kyiv Post (24 September 2012) Däremot hade lagen inte spelat någon roll på Krim, "Мовний" закон Колесніченка-Ківалова нічого не дав Криму "Language" law Kolesnichenko-Kivalov gave Crimea nothing, Ukrayinska Pravda (27 March 2013) där både den ukrainska "autonoma" republiken och staden Sevastopol sedan 1990-talet hade direktstyre från Kiev. Representanter för OSSE hade avrått från att införa lagen. Lagens införande bidrog till öka splittringen i landet

23 februari 2014, efter oppositionens maktövertagande i Kiev, röstade parlamentet, med mycket liten marginal (232 av 450 röster) för att riva upp språklagen och återinföra ukrainska som enda nationellt språk på alla nivåer. Detta skapade rädsla bland de i huvudsak ryskspråkiga på Krim och övriga östra Ukraina, att den nya regeringen i Kiev skulle fortsätta diskriminera dem med ryska rötter."Lång historia av konflikter på Krim". svenska.yle.fi, 2014-02-28. Krim hade innan krisen cirka 2 miljoner invånare, varav cirka 60 procent är etniska ryssar.

Beslutet i ukrainska parlamentet om att riva upp språklagen om regionala språk blev dock inte genomfört. Den tillförordnade presidenten Oleksandr Turtjynov inlade den 28 februari veto mot det nya lagförslaget, men först efter att Europaparlamentet krävt att de ukrainska myndigheterna skulle skydda möjligheten för människor att använda det ryska språket. Europaparlamentet uppmanade det ukrainska parlamentet att iaktta minoriteternas rättigheter och garantera friheten att använda ryska och andra minoritetsspråk. Det innebär att ryska fortfarande har status som regionalt språk i 13 av Ukrainas 27 oblast – de där rysktalande utgör minst tio procent av befolkningen.

Förlopp

2014 1992–2014 var Krim en del av Ukraina och styrdes från 1995 av en politisk representation direkt tillsatt från Kiev. 27 februari 2014 etablerades en utbrytarregering i Krimrepubliken, i protest mot Jatsenjuk interimsregeringens maktövertagande på nationell nivå (se Euromajdan).

27 februari ockuperade maskerade män ett antal viktiga byggnader på Krim, inklusive parlamentsbyggnaden och två flygplatser. De förstörde nästan all telekommunikationsutrustning och Internetförbindelser mellan Krim och övriga Ukraina."Telecom services sabotaged in Ukraine's Crimea region". Upi.com. Läst 2 mars 2014.

Medan parlamentsbyggnaden var under belägring, avskedade parlamentet den lokala regeringen och ersatte ordföranden för det lokala ministerrådet (ibland benämnd som Krims premiärminister) Anatolyi Mohyljov med Sergej Aksionov."Crimean parliament dismisses autonomous republic's government". Kyivpost.com, 2014-02-27. Läst 2 mars 2014. De ryska trupperna som var stationerade på Krim enligt ett bilateralt avtal förstärktes, och två fartyg från den ryska Baltiska flottan kränkte ukrainskt vatten.

Den nya Krimregimen utlyste en folkomröstning om anslutning till Ryssland.

Ryska federationens inblandning i konflikten, genom militärövningar i Ukrainas närhet och inblandning i maktförskjutningen på Krim, fick internationella konsekvenser. Diplomatiska kontakter mellan USA och Ryssland togs på hög nivå,The White House (2014-03-01): "Readout of President Obama’s Call with President Putin". Whitehouse.gov. Läst 2 mars 2014. och Nato varnade 2 mars 2014 Ryssland om att dess aggressioner kommer att leda till konsekvenser.

De nya makthavarna i Ukraina har höjt säkerhetsberedskapen, inkallat reservister och bett Nato om hjälp för att stärka kontrollen över sitt eget territorium."Ukraine calls up reservists after Russian deployment". Bbc.com, 2014-03-02. Läst 2 mars 2014. Många drar paralleller med Rysslands ingripande i andra före detta Sovjetrepubliker med gräns mot Ryssland (se Abchazien och Sydossetien).

Krims parlamentet deklarerade republikens självständighet från Ukraina 11 mars 2014. Den nya Krim-regimen genomförde en illegal folkomröstning om Krims framtid 16 mars 2014, där nästan 97 % av deltagarna röstade för en anslutning till Ryssland. Siffrorna är dock tvivelaktiga och ska inte ses som representativa för befolkningen då många proukrainska tatarer avstod från att rösta. Dagen efter erkände Ryssland som första stat Krims självständighet.SVT: Ryssland erkänner Krim 2014-03-17.

2015 Krims anslutning till Ryska federation har fått mycket begränsat internationellt erkännande. Ryska federationens beslut att inte förhandla med Ukraina om Krims status har fått internationell kritik och lett till fortsatta ekonomiska och politiska sanktioner från bland annat EU och USA.Eland, Ivan (2015-08-06): "Continued G-7 Sanctions Against Russia, But Does Russia Have a Perspective?". huffingtonpost.com. Läst 17 december 2015. Trots Rysslands unilaterala anslutning av Krim har dock halvön fortsatt varit beroende av leveranser från fastlandet (dvs. Ukraina) för det mesta av sin elektricitet och dricksvatten, samt för många konsumtionsvaror."Ukraine imposes economic blockade on a blacked-out Crimea". ft.com, 2015-11-23. Läst 17 december 2015.

I november 2015 sprängdes kraftledningar som då ledde elektricitet till Krims två miljoner invånare. Detta skedde genom något som betecknats som ett sabotage, av en grupp ukrainska nationalister och etniska krimtatarer. Efter sprängningen mörklades halvön, och Rysslands krav på att Ukraina skulle återställa elleveranser till Krim möttes oväntat nog av ett beslut av Ukraina att inleda en blockad mot varuleveranser till halvön.

Ryssland har meddelat planer på att förse Krim med elström via en undervattenskabel, men denna är klar för drift först runt årsskiftet 2015/2016. Ukrainas tveksamhet i att återupprätta handelsförbindelser och elleveranser till Krim ledde senare till att Ryssland 1 januari 2015 säger upp sitt frihandelsavtal med Ukraina.

Spridning av konflikten till andra regioner

thumb|Prorysk demonstration i Donetsk 1 mars 2014.

Demonstrationer i Ukraina/Ryssland I Donetsk sattes den ryska flaggan upp ovanför den lokala regeringsbyggnaden den 28 februari, och tusentals proryska demonstranter tågade i staden 2 mars. Liknande proryska protester förekom i en rad andra städer i östra och södra Ukraina, inklusive Charkiv, Dnipropetrovsk, Mariupol, Melitopol, Cherson, Mykolajiv och Odessa. I Charkiv, där ukrainska och ryska har ungefär lika många modersmålstalare, utbröt våldsamma sammandrabbningar i samband med demonstrationerna.Reseinformation Ukraina -SwedenAbroad Ukrainska tullmyndigheten sett ryska "militära fordon" längs den ryska gränsen vid Charkiv, Luhansk och Donetsk. Dessa händelser har av vissa, framför allt ryska grupper, sett som del av en "rysk vår". En möjlig delning av Ukraina mellan väst och öst har därmed blivit aktualiserad.”Ryssland kan stödja delning av Ukraina”. DN.se.