Mega Man 2, i Japan känt som , är ett plattformsspel utvecklat och utgivet av Capcom till NES. Spelet är det andra i Mega Man-serien, och släpptes i Japan 1988, samt i Nordamerika och PAL-regionen de följande åren. I Mega Man 2 fortsätter spelfiguren Mega Man kämpa mot den onde Dr. Wily och hans robotar. Spelet innehåller grafiska och spelmässiga förändringar jämfört med föregångaren Mega Man, och många av dessa har bibehållits genom spelserien.
Trots låga försäljningssiffrorna för Mega Man, tillät Capcom Rockman-teamet att skapa en uppföljare. De jobbade samtidigt på andra Capcom-projekt och använde sin lediga tid till att utveckla spelet. Outnyttjat innehåll från det föregående spelet integrerades i Mega Man 2. Takashi Tateishi komponerade soundtracket och Yoshihiro Sakaguchi stod för ljudprogrammering.
Med mer än 1,5 miljoner sålda kopior är spelet den bäst säljande Mega Man-titeln. Recensenter berömde dess ljud, det visuella och spelupplägget som en förbättring gentemot det första spelet. Flera publikationer rankar Mega Man 2 som det bästa spelet i serien, och som ett av de bästa datorspelen genom tiderna. Spelet har återutgivits på flera konsoler och mobiltelefoner.
Handling Mega Man 2 utspelar sig efter det första spelet, under ett icke angivet årtal under 2000-talet (200X). Dr. Wily, spelseriens antagonist, bygger en ny fästning och en armé robotlika hantlangare, ledda av åtta nya ledarrobotar som han designat: Metal Man, Air Man, Bubble Man, Quick Man, Crash Man, Flash Man, Heat Man och Wood Man. Mega Man skickas iväg av sin skapare, Dr. Light, för att besegra Dr. Wily och hans ledarrobotar. Mega Man tillintetgör ledarrobotarna och utmanar sedan Dr. Wily själv. I slutstriden slår Mega Man ut Dr. Wilys holografiska projektor. Efter att vetenskapsmannen bett om nåd, skonar Mega Man Wily och återvänder hem.
Spelupplägg Mega Man 2 är ett plattforms- och actionspel, precis som sin föregångare Mega Man. Spelaren kontrollerar Mega Man när han fortskrider genom de åtta nivåerna för att besegra spelets bossar, Dr. Wilys ledarrobotar: Metal Man, Air Man, Bubble Man, Quick Man, Crash Man, Flash Man, Heat Man, samt Wood Man. Varje ledarrobot har ett unikt vapen och en bana som är relaterad till kraften hos deras vapen. Till exempel skjuter Air Man små tornados och striden utförs i en bana med himlen som tema, medan Wood Man kan använda en sköld av löv och återfinns på en nivå med skogstema. När en boss har besegrats blir dess vapen tillgängligt för spelaren. Ledarrobotarna har svagheter sett till de andra ledarrobotars vapen, därför är den valda spelordningen av banorna en viktig del i spelet. Efter att vissa nivåer slutförts får Mega Man ett specialföremål. Dessa föremål genererar plattformar som gör det möjligt för Mega Man att komma åt ytor som han annars inte hade kunnat ta sig till.
När de åtta ledarrobotarna avklarats fortsätter spelaren till Dr. Wilys fästning som består av sex nivåer som spelas i en bestämd ordning. I det första spelet måste spelaren slåss mot varje ledarrobot en andra gång i Dr. Wilys fästning, men striderna utspelar sig här i ett enskilt rum istället för en serie av linjärt sammankopplade rum. Rummet innehåller teleporteringsmaskiner som leder till varje ledarrobot. Maskinerna kan äntras i valfri ordning, men är inte märkta. Efter att bossarna ännu en gång besegrats, måste spelaren konfrontera Dr. Wily.
Mega Man 2 har några spelmässiga förändringar i förhållande till Mega Man. Ett nytt föremål, ”Energy Tank”, tillåter spelaren att fylla på Mega Mans hälsa när som helst. Ett lösenordssystem introduceras också. När en ledarrobot tillintetgjorts visas ett lösenord som möjliggör för spelaren att återvända till den specifika del i spelet efter att systemet startats om. Lösenordet sparar den särskilda listan över avklarade ledarrobotar, liksom antalet ihopsamlade Energy Tanks. Till skillnad från det första spelet, finns det ingen poängräknare i Mega Man 2, och spelaren kan inte återvända till ledarrobotarnas nivåer när de väl slutförts.
Utveckling Mega Man 2 utvecklades och utgavs av Capcom. I retrospekt beskrev producenten Keiji Inafune, med aliaset Inafking, spelets utveckling som en "tyst prestation". Det första Mega Man-spelet, utgivet 1987, var inte tillräckligt framgångsrikt för att rättfärdiga en omedelbar utveckling av en efterföljare. Capcom tillät utvecklingsteamet att skapa en efterföljare på villkoret att de samtidigt även jobbade med andra projekt. Personalen tillbringade sin egen tid med projektet för att förbättra aspekter från originalspelet genom att lägga till fler nivåer och vapen, och bättra på grafiken. Projekthandledaren för första Mega Man bjöd in Inafune till efterföljarens utvecklingslag. Inafune jobbade vid den tiden med ett separat spel. I föregångaren var Inafune verksam som grafik- och spelfigursdesigner, men blev mer involverad i produktionsprocessen i efterföljaren. "Att jobba med [Mega Man 2] markerade mitt andra år med detta, och jag fick till och med handleda en 'ny unge', som öppnade en helt ny värld av stress för mig," berättade Inafune. Utvecklingstiden för spelet tog endast tre till fyra månader.
På grund av spelkassettens begränsade utrymme på det första spelet, utelämnades innehåll i den färdiga produkten. De oanvända delarna förflyttades senare till Mega Man 2. Utvecklingsteamet begränsades av konsolens grafiska kapacitet, och designade spelfigurer som pixlar för att behålla en konsekvent linje mellan designen och det slutliga spelet. Några element av designen försvann trots det i övergången. Spelupplägget i originalspelet återanvändes i Mega Man 2, men teamet inkluderade fler fällor för spelaren att navigera mellan. Spelets tre hjälpföremål lades till för att stödja spelaren, eftersom klagomål förekom bland konsumenter och Capcoms marknadsföringsavdelning rörande originalspelets höga svårighetsgrad. Inafunes handledare var "särskilt osäker" på nyttan med Energy Tanks. Utvecklarna tillät förslag från allmänheten genom att inkorporera design av bossar gjorda av fans. Capcom fick 8 370 förslag till spelet, men designen för de slutliga åtta ledarrobotarna ändrades ("tweakades"). Inafune avsåg sin artwork till Mega Man 2 vara mer "anime-lik" än i det första spelet. En andra svårighetsgrad tillades till den nordamerikanska utgivningen. Originalversionen namngavs som "svår", och ett "normal"-läge skapades som gjorde "armkanonen" och bossarnas vapen kraftfullare.
Soundtracket till Mega Man 2 komponerades av Takashi Tateishi, även under namnet Ogeretsu Kun. Manami Matsumae, som komponerade musiken till det första Mega Man, bidrog med musiken till Air Man-banan. Precis som i det tidigare spelet utfördes ljudprogrammeringen av Yoshihiro Sakaguchi, även nämnd som "Yuukichan's Papa".
Den erfarne datorspelsomslags-illustratören Marc Ericksen målade det nordamerikanska omslaget, där Mega Man avfyrar en pistol i stället för hans vanliga Mega Buster. Ericksen förklarade att "Jag visste ingenting om Mega Man, och [efter att jag tittade på spelfiguren när den strider] sade jag till reklamformgivaren, 'Vad skjuter han med?'... Han sade: 'Ja, han måste ha en pistol, för att jag kan inte se ett gevär.'... Jag sade, 'Så, en pistol? Vill du att jag ska göra en pistol?' Och han sade: 'Ja, vi får sätta en pistol där.' Så jag gjorde vad jag blev tillsagd och jag satte dit pistolen. Lägg till det faktum att de bara hade typ en och en halv dag för mig att göra målningen och det som blev slutresultatet var inte det bästa. Men visserligen ett resultat som inte var mitt fel. Jag menar, de talade om för mig att sätta pistolen i handen!"
Mottagande
Det första Mega Man-spelet hade relativt låga försäljningssiffror, men Mega Man 2 blev en stor framgång. Sedan dess utgivning 1988 har Mega Man 2 sålt över 1,5 miljoner exemplar världen över. Spelet är det bäst säljande i Mega Man-serien och är Capcoms 30:e mest sålda speltitel. Mega Man 2 togs emot väl av kritiker. Steve Harris, Ed Semrad, Donn Nauert, och Jim Allee på spelmagasinet Electronic Gaming Monthly gav spelet ett bra betyg. De framhöll att det var bättre än det första Mega Man, och skrev att de förbättrade audiovisuella delarna, nya power-ups, och lösenordssystemet. Nauert och Allee uttryckte dock besvikelse över att spelet var mindre svårt än i det första spelet. Nadia Oxford på 1UP.com berömde dess estetik och spelupplägg. Hon tyckte också att Mega Man 2 förbättrade spelupplägget från dess föregångare genom att ta bort överdrivet svåra element. Mean Machines två recensenter Julian Rignall och Matt Regan lyfte fram flera aspekter i spelet. Rignall lovordade spelets pussel och spelupplägg, vilket han betraktade som beroendeframkallande. Regan hyllade svårighetsgraden och kallade spelupplägget balanserat. Båda berömde grafiken och beskrev dem som detaljerade och fantastiska, och kallade det ett mycket bra plattformsspel. Richard Burton på Retro Gamer benämnde det som ett "måste-spel" till systemet, kommentarer som genljöd av två av Electronic Gaming Monthlys recensenter. Zach Miller på Game Informer tillskrev spelets framgång spelarnas val att klara banorna i den ordning de ville. Han berömde det enkla kontrollupplägget och variationen bland vapen och föremål. Gamesradar rankade det som det tredje bästa NES-spelet som någonsin gjorts. Personalen kallade det för "höjdpunkten" bland 8-bitarsspelen inom Mega Man-serien.
Spelets soundtrack har fått bra mottagande av recensenter. Joey Becht på IGN listade musiken på tre banor från Mega Man 2 tillsammans med titellåten bland de bästa i serien. 2008 listade Game Informer Mega Man 2s introsekvens som den femte bästa inom datorspel, och nämnde den stegrande spänningen som musiken och spelfigurens framträdande ger. "Doctor Wily Stage Theme" rankades på andra plats i Screwattacks video "Topp 10 bästa datorspelsmotiv". 2008 hyllade personalen på Nintendo Power spelets musik och beskrev den som bland de bästa på NES. 2009 omnämnde Gamasutras Brandon Sheffield att musiken var lätt att känna igen, och klagade på att modern spelmusik led brist på den egenskapen.
Mega Man 2 är ett av favoritspelen bland Mega Man-fans, där många kallar det för det bästa i serien. Kritiker har också refererat till spelet som seriens bästa titel. Nadia Oxford ansåg det vara en av de mest minnesvärda titlarna i serien, och Burton kallade spelet det bästa i serien. IGN:s Levi Buchanan listade tre av spelets bossar bland "Topp 10 Mega Man robotledare". Flertalet publikationer anser spelet vara en kritikmässig succé och har listat det högt på "bästa spel"-listor. Vid slutet av 1989 rankades det på första plats i Nintendo Powers "Topp 30"-lista. I augusti 2008 listade Nintendo Power Mega Man 2 som det tredje bästa spelet till Nintendo Entertainment System. Redaktionen lyfte fram de polerade förbättringarna gentemot det tidigare spelet. Gamespot namngav Mega Man 2 som ett av "de bästa datorspelen genom tiderna". Det fick plats 33 i Nintendo Powers lista "Topp 200 bästa Nintendo-spel någonsin" och plats 60 i Official Nintendo Magazines lista "100 bästa Nintendo-spel". Zach Miller ansåg det vara ett av de bästa spelen genom tiderna. 2007 sammanställde IGN:s tre kontor i USA, Storbritannien och Australien en lista över topp 100 bästa spel. De listade Mega Man 2 som nummer 67, och noterade dess action och de strategiska delarna och den påverkan det hade på serien. Mega Man 2 hamnade på fjärde plats på IGN:s lista "Topp 100 NES-spel".
Eftermäle