Kolsva Idrottsförening (KIF), tidigare Kohlswa IF, är en idrottsförening från Kolsva, som bildades 1906.
KIF bedriver verksamhet inom brottning, fotboll, gymnastik och skidor. Föreningen har tidigare även bedrivit backhoppning, bandy, boxning, cykling, friidrott, handboll, ishockey, orientering och simning.
Historia Idrotten i Kolsva startade många år innan Kolsva Idrottsförening bildades. Som på många andra håll skedde det i brytningen mellan 1880- och 1890-talet. Impulserna kom söderifrån, från Köping, där man genom Köpings mekaniska verkstad haft kontakt med flera engelsmän, som också tidvis var bosatta i Köping och där lärde ut vad de kunde ifråga om idrott. Någon organiserad idrott var det dock inte fråga om, inte heller lagidrott. Det var mest individuella framträdanden i löpning, atletik och brottning.
År 1896 bildades Kohlswa Atlet- & Gymnastikförening, som sysslade med atletik, brottning och gymnastik. Den 12 december 1897 hade man vid dansbanan vid bruket en idrottsuppvisning. 1901 hade amatörföreningen, som den också kallades, en fest och där förekom bland annat brottning mellan Vilhelm Johansson och Köpingsbon Fritiof Levin. Matchen slutade oavgjord, sedan Levin uteslutande gått in för att stå tiden ut.
Framgångarna i fotboll för den i Köping bildade Idrottsföreningen Kamraterna, IFK Köping, lockade naturligtvis även Kolsvaborna att börja, företrädesvis med fotboll. Redan i början av 1900-talet hade Kolsva två fotbollsföreningar, löst organiserade visserligen, men trots allt föreningar: ett lag från bruket, som kallade sig Kolsva Idrottsförening och ett lag från Guttsta, som kallade sig för Svea. Det förra höll till söder om Bro Skola vid bruket. Klubbarna samarbetade lite med varandra och nya Kohlswa Idrottsförening bildades formellt i mars 1906 genom en sammanslagning av båda klubbarna och Emanuel Blomström valdes till ordförande. Någon gång mellan 1930- och 1940-talet ändrades namnet till Kolsva IF då det blev vanligare att orten Kolsva stavades så.
Vid årsmötet 1957 beslutades det att man skulle bilda en damsektion.
Verksamhet Fotboll Se: Kolsva IF Fotboll
Brottning
Som i många andra föreningar, som utövar brottning, tog sporten fart 1932 då den kolsvabördige Albin Östman, som varit aktiv i Djurgårdens IF i Stockholm, bidrog till att sporten satte fart i Kolsva. Pionjärer var Östman, Sven Johansson, Åke och Sune Olsson, Rune Dahl, "Trille" Hoffstedt samt Arvid "Stina" Karlsson. Den första klubbmatchen förlorades mot Surahammars IF på bortaplan, men mot likaledes nystartade Köpings BK blev det två vinster. För första gången uppträdde detta år två Kolsvabrottare på ett DM och Albin Östman och Åke Olsson hemförde var sin andraplacering.
När Kolsva IF:s brottningssektion startade 1932 valdes Åke Olsson till kassör i sektionsstyrelsen och arbetade aktivt inom sektion fram till 1994 då han avgick efter 62 år i sektionsstyrelsen
En tid dominerades Kolsvabrottningen av familjen Andersson, där sex bröder varit aktiva och en ny generation i form av barn och barnbarn tagit vid och noterat betydande framgångar. Äldsta brodern Kjell Andersson har varit aktiv som domare. Som sådan har han också blivit internationellt erkänd då han var VM-domare i San Diego 1979.
Brottningssektionen har tagit hem ett stort antal guldmedaljer i olika mästerskap. Ett nordiskt mästerskap för seniorer, fem nordiska juniortitlar samt Mikael Anderssons världsmästartitel för ungdom i grekisk-romersk stil.
Här följer en lista över de mest meriterade brottarna i Kolsva som vunnit guldmedalj i större mästerskap: Karl-Erik "Kacka" Andersson: J-SM fristil 1962, J-SM grekisk-romersk 1961 och 1962, SM 1963. Bernt Andersson: J-SM fristil 1962. Conny Andersson: J-SM fristil 1968. Tord Åslund: U-SM grekisk-romersk 1971, 1973 och 1974, U-SM fristil 1973, J-SM grekisk-romersk 1973, 1975, 1976 och 1977, J-SM fristil 1973, 1975 och 1976, senior-SM grekisk-romersk 1973, senior-SM fristil 1974 och 1981, J-NM grekisk-romersk 1972, 1975 och 1976, NM 1975 och även brons i J-VM 1975 och 1977. Rolf Morsing: U-SM grekisk-romersk 1973, U-SM fristil 1973, J-SM grekisk-romersk 1975 och 1976, J-SM fristil 1971, 1975 och 1976, J-NM grekisk-romersk 1974 och 1976. Mikael Andersson: U-SM fristil 1979, U-SM grekisk-romersk 1980 och 1981, U-VM 1980. Teodor Jansson: U-SM fristil 1986. Magnus Erlandsson: U-SM fristil 1989 och 1991, U-SM grekisk-romersk 1991. Christoffer Persson: U-SM fristil 1997, 1999 och 2000. Tobias Morsing: U-SM grekisk-romersk 1997, 1998 och 1999, U-SM fristil 1997, 1998 och 1999, U-NM grekisk-romersk 1999, J-SM grekisk-romersk 2001 och 2002, J-SM fristil 2000 och 2001, SM fristil 2001. Tommy Sand: J-SM fristil 1999 och 2000, SM fristil 2000. Peter Englund: J-SM fristil 1999.
Skidor
Kolsva IF fick sina första utövare på skidor året 1921. Det skulle dock dröja till 1924 innan man på ett möte beslöt att föreningen officiellt skulle bedriva verksamhet inom skidor. Entusiasmen för skidsport var stor, men man fick genom åren alltför dåliga resultat. Kolsva stod 1927 som arrangör för Hedströmsringens skidtävlingar, men man hade som vanligt inga större framgångar. 1928 i Hedströmsringens skidtävlingar i Karmansbo fick Kolsva IF sin första poäng genom tiderna genom en tiondeplacering av Oscar Janson i juniorklassen.
1931 uppmärksammades ett stort intresse för skidlöparmärket och det gav utdelning i form av ett diplom från Svenska Skidförbundet.
Kolsva IF hade klubbens bästa skidsäsong i föreningens historia 1940. Aldrig förr hade så många vältränade skidåkare representerat föreningen, konstaterades i verksamhetsberättelsen för 1940, där man också pekade på att av manliga DM-tävlingar på skidor förlorades bara en, på 30 km, och det med en futtig sekund.
Nedgången av skidsporten var stor i skidsektionen under 1940-talet och även 1951, då sektionen inte lyckades prestera några topplaceringar, något som skulle komma att prägla hela 1950-talet. 1954 lämnade en grupp av de mest prominenta skidåkarna Kolsva för att gå med i Hägersta GF istället.
Gunborg Zettergren blev 1960 den första kvinnliga föreningsmedlem som fick säte och stämma i ett specialförbund, Västmanlands skidförbund.
1962 vanns distriktsmästerskapet i skidorientering av Christer Andersson som var duktig både i orientering och skidor.
Efter en liten nedgång under 1960-talet började Kolsva IF så smått komma tillbaka inom skidsporten 1967, främst genom ungdomarna Sören Brodin och Marita Ahosmäki samt även Ivar och Berit Person, Christer Andersson med flera. I Bergslagsstafetten deltog 28 lag och här noterade seniorerna sin bästa placering på många år genom en sjätteplats.
Rent idrottsligt blev 1969 ett bra år för verksamheten. För skidåkarna blev säsongen upptakt till en som man hoppades ny start och tre distriktsmästerskap till klubben var ett bra resultat av den satsning på ungdomar som skett de närmast föregående åren.
Skidsektionen började 1970 sakta men säkert arbeta sig till distriktstoppen igen. Det var inte bara Christer Andersson och hans seniorkamrater som utmärkte sig, junioren Ulf Åkerström blev till exempel nionde man i yngre juniorklassen på SM.
Gymnastik
På ett sammanträde den 23 januari 1933 beslöt ledningen att uppta gymnastik på föreningens program. Man beslöt att man skulle sända in en anmälan till Svenska Gymnastikförbundet om inträde och sedan en kommitté gått igenom lokal- och ledarfrågan beslöt man den 6 mars att bilda en gymnastiksektion. Men på grund av för få medlemmar lades sektionen på hyllan tills vidare. 1957 anlades en gymnastiksal till Centralskolan i Kolsva, vilket gav starka impulser av att åter bilda en gymnastiksektion och på årsmötet beslöts att man skulle starta en gymnastiksektion, men den dog åter ut efter bara några år. 1970 bildades det återigen en sektion, men denna gång för damgymnastik, där medlemsantalet rapporterades till 382.
Tidigare verksamhet Backhoppning 1941 bildades en sektion i backhoppning genom representanter från skidsektionen och i DM deltog för första gången KIF-are i backhoppning i Uttersberg, dock uteblev framgångarna och sektionen lades på hyllan för att aldrig återuppstå igen.
Bandy I december 1925 togs en för orten helt ny idrottsgren upp, då Kolsva IF mönstrade till ett bandylag. Vilka som spelade i laget vilar i historiens dunkel, då anonymitetens slöja drogs över de aktiva i de två referat, som finns från mötena med Gisslarbo IF. Ena mötet vann GIF med 6-3, andra Kolsva med 5-2. Bandyfebern avtog dock för att till slut samma år försvinna helt. Den 19 oktober, 1926 tillsattes en bandysektion, som skulle undersöka om en bandybana kunde anordnas, men på grund av brist på mark lades det hela på is. Försöken att anlägga en bandybana misslyckades genom åren och bandylaget, som anmält sig till Västra Västmanlandsseien, fick inrikta sig på att spela samtliga fem matcher på bortaplan och i premiärmatchen besegrade man Arboga med 7-0.
Bandyn slopades ännu en gång som verksamhetsgren 1937 och i stället beslöt man att ingå i Svenska Ishockeyförbundet. Bristen på bandyrör angavs som en orsak till att bandyspelarna inte heller 1948 kunde få sin efterlängtade isbana på Vargheden och man bestämde att lägga bandyn på is så länge.
Vintern 1951 uppenbarade sig på nytt ett bandylag i Kolsva IF:s färger. Denna gång var det den nyligen inflyttade tandläkaren Karl Bertil Granath som pånyttfödde bandyn tillsammans med de tongivande profilerna Nisse Hoffstedt, Lennart Arvidsson och Ellert Ehn. Laget dektig i endast en match mot Valsta SK. Valsta vann med 3-2. Ett lag från Kolsva deltog i Köpings korporationsbandy med framgångar.
Liksom under 1951 deltog ett lag i Kolsva i Köpings korporationsserie i bandy. Det blev gruppseger och det sporrade bandyvännerna att på nytt gå in till huvudstyrelsen med begäran om en bandysektion. En sådan kom också igång med bland andra Karl Bertil Granath som ledamot i sektionen. Lag anmäldes till distriktsserien och på vintern spelade tre matcher.
Bandylaget var ett av flera glädjeämnen under 1954 för KIF. Laget placerades i Bergslagsserien som var kvalificerade till det nationella seriesystemet. Seriefinalen mot Norbergs AIF slutade 2-2, men genom att KIF vunnit sina matcher med stora siffror tog laget hem serien.
1955 placerades Kolsva IF i det nationella seriesystemet i Västmanlandsserien division III. Laget slutade på näst sista plats i serien.
Bandylaget 1958 svarade för prestationen att utan hemmaplan vinna division IV, centrala gruppen, och kvalificerade sig för division III. Hemmamatcherna spelades i Köping och på Bysjön. Endast tre poäng förlorades och målkvoten blev 26-16.
1961 spolades bandybanan vid Hagen upp först i januari och serien hann aldrig slutspelas. KIF spelade i division IV och noterade många storsegrar. Genom att Skinnskattebergs bandylag inte ville vara med i påföljande års serie fick KIF inta platsen i division III och 1964 blev laget fyra där.
1960-talet präglades av ett generationsbyte, då man inte minst sagt kan nämna namn på en far och två söner som kom att bli världskända inom en annan idrott senare. Karl Bertil Granath och hans två söner Johan och Oloph Granath. 1968 placerade sig A-laget på en andra plats i Division III efter VSK-förstärkta Malmberg.
Boxning Året 1940 fick Sven Bouvin uppdraget att samla en boxningssektion och 1941 hade Kolsva skapat en boxningssektion.
I boxningen var det till att börja med stor aktivitet, men allteftersom tiden gick och framgångarna inte kom tröttnade en del av de aktiva. I februari 1941 hölls en boxningsgala, där Olle Bakke visade att han tidigare varit med i leken. Ett par veckor därpå reste en ganska stor trupp till DM i Hallstahammar, men det blev inga topplaceringar. På hösten hölls en ny gala i Kolsva med boxare från Kolsva, Arboga och Hallstahammar.