Sturehovs säteri eller Sturehovs slott (även stavat Sturehofs slott) är en slottsliknande herrgård och ett tidigare säteri i Botkyrka socken i Botkyrka kommun. Sturehovs säteri ligger vid dagens Vällingevägen och gränsar till Rödstensfjärden, cirka tre kilometer väster om Norsborgs herrgård. Sturehovs huvudbyggnader består av ett tvåvånings stenhus med två envånings flyglar i trä. Kring huvudanläggningen finns flera välbevarade ekonomibyggnader, uthus, ladugårdar och stallbyggnader.
Nuvarande mangårdsbyggnad uppfördes på 1780-talet i gustaviansk stil för friherre Johan Liljencrantz efter ritningar av arkitekt Carl Fredrik Adelcrantz. De två flygelbyggnaderna är dock ungefär hundra år äldre. Egendomen förvärvades 1899 av Stockholms stad och blev en del av Bornsjöegendomarna. På 1950-talet renoverades Sturehovs huvudbyggnad genom ett av de mest omfattande restaureringsprojekt som Stockholms stad låtit utföra. I dag används Sturehov av Stockholms stad för representation. Byggnaden är tillgänglig för allmänheten under hela året i samband med visningar.
Enligt Stockholms läns museum har "säteriets konsthistoriskt värdefulla bebyggelse ett karaktäristiskt läge vid den natursköna Mälarstranden. De välbevarade ålderdomliga torpen är väl integrerade i kulturlandskapet och förbinds genom det gamla vägnätet som slingrar sig i gränsen mellan skog och åker".
Tidig historia miniatyr|Sturehovs gårdsanläggning på Gripenhielms Mälarkarta, 1688. miniatyr|Sturehof 1697. Norr är till vänster. Platsen var bebodd redan under forntiden vilket flera lämningar i form av gravhögar och en fornborg vittnar om. På Sturehovs nuvarande plats låg under medeltiden en by, Afrehulta, med fyra gårdar. Den ägdes av mäktiga personer som Bo Jonsson Grip i slutet av 1300-talet och förenades av riksmarsken greve Svante Sture den yngre på 1500-talet.Botkyrka kommun: Sturehov, Förhistoria och medeltid. Egendomen byggdes på 1580-talet ut till säteri av hans son riksrådet Mauritz Sture och fick namnet Sturehof. Efter sonsonens änka kom Sturehov 1654 genom testamente till riksmarsken Johan Axelsson Oxenstierna, gift med Anna Margareta Sture.
Hur Sturehovs bebyggelse såg ut vid den tiden framgår av en otydlig och skadad illustration som finns på Gripenhielms Mälarkarta från 1688. Där redovisas en gårdsanläggning i karolinsk stil bestående av bland annat två rödfärgade flygelbyggnader med valmade tak. Gårdsplanen begränsas mot sjösidan av ett rödfärgat plank. Nedanför låg ytterligare två flyglar och några gråfärgade timmerhus. Av manbyggnaden syns inte mycket. Om den brunnit ner innan Mälarkartan ritades eller om den någonsin funnits är okänt. Men källarvalv på platsen för nuvarande slottet talar för att huvudbyggnaden brunnit ner eller att det rörde sig om ett oavslutat byggnadsprojekt.Selling (1977), s. 191
På en karta över Sturehovs ägor, upprättad i februari 1697 av lantmätaren Eric Nilsson Agner, framgår bebyggelsen och markanvändningen kring den. Anläggningens komposition präglas av symmetri längs en huvudaxel, och följer mönstret för karolinska herrgårdar. Huvudbyggnaderna (gult markerade) består av två flyglar och öster därom ytterligare två något mindre flyglar i vinkelform (A). Någon mangårdsbyggnad finns inte. I norr syns den äldre ladugårdsfyrkanten (B). Väster om gården och söder om flyglarna låg ”tvenne trädgårdar inrättade med åtskilliga slags fruktbärande träd” (C). Vem som ritade denna gård är okänt men den bör ha tillkommit under senare delen av 1600-talet under Ebba Banérs tid.Selling (1977), s. 191
Gården växlade ofta ägare. Mellan 1661 och 1664 ägdes den av Skoklosters byggherre Carl Gustaf Wrangel. Hans moster, Ebba Mauritzdotter Grip (änka efter Svante Banér) bytte 1664 till sig gården som ärvdes 1668 av sonen Svante Banér. Vid hans död år 1674 ärvdes egendomen av hans dotter Ebba Banér. Efter Banér tillhörde gården släkterna Vellingk och von Höpken.
Slottet Liljencrantz era miniatyr|Upphovsmannen till dagens Sturehov var friherren och politikern Johan Liljencrantz. Beskuret porträtt av Lorens Pasch den yngre. Gripsholms slott.Johan Liljencrantz, Gustav III:s ”finansminister”, förvärvade egendomen 1778 som sommarnöje till sig och sin familj. Vid den tiden var Liljencrantz Botkyrka sockens störste godsägare och ägde bland annat egendomarna Slagsta gård och Fittja gård.
I Krigsarkivets von Spångensamling förvaras ett antal osignerade och odaterade 1700-talsritningar till en huvudbyggnad på Sturehov. En av versionerna har tidigare antagits vara plagiat av en ritning till en herrgård i Nationalmuseums Hårlemansamling, även den osignerad och odaterad, och utförd av Gabriel von Spången ca 1780. Det finns dock inga belägg för att de mer genomarbetade ritningarna i Krigsarkivet skulle vara plagiat. De kan ha samma upphovsman, möjligen Carl Hårleman, och sekundärt ha hamnat i olika samlingar. Förslagen har drag av barock och 1700-talets förra del och de torde ha ingått i aldrig realiserade byggnadsprojekt från det tidigare 1700-talet.
I Krigsarkivets von Spångensamling finns även en relationsritning som visar Sturehovs centrala gårdsparti och vilken med några få undantag ger samma gårdsbild som kartan över Sturehov från 1697. På ritningen finns en markering för välvda källare i ungefärligt läge för norra delen av dagens huvudbyggnad, samt konturlinjer till ett av nybyggnadsförslagen. De för anläggningen osymmetriskt placerade källarna har ingen given förklaring, men torde hänga samman med en äldre byggnad eller ett byggnadsföretag som föregick nybyggnadsförslagen i samma samling. Källarna bevaras inte inom dagens huvudbyggnad. Sturehov 1:2: Sturehovs slott: Botkyrka: bebyggelsehistorisk inventering, del A: Sturehovs herrgårdsanläggning / Lena Lundberg (text), sid. 18 f.
När Liljencrantz övertog Sturehov fanns bara de båda flyglarna från 1600-talet och flera ekonomibyggnader. Han anlitade arkitekt Carl Fredrik Adelcrantz att rita en ny huvudbyggnad och gav honom fria händer. Det finns inga arkivaliska belägg för att Adelcrantz är upphovsman, men Sturehov har på stilhistoriska grunder tillskrivits honom.Selling (1937), s. 292 f. Adelcrantz var vid den tiden en mycket renommerad och ansedd arkitekt som bland annat stod bakom det Gustavianska operahuset i Stockholm och Drottningholms slottsteater med kung Gustaf III som uppdragsgivare. miniatyr|Odaterad och osignerad ritning med rubriken ”Dessein til Byggnaden på Sturehoff” i Gabriel von Spångens samling i Krigsarkivet. Ritningen är en mer välarbetad version av den likaledes osignerade och odaterade tuschritning till en herrgård som finns i Hårlemansamlingen i Nationalmuseum. Ritningen är ett nybyggnadsförslag från 1700-talets förra del, möjligtvis utförd av Hårleman men aldrig realiserat. I von Spångens samling finns andra ritningar av Hårleman varför denna ritning inte är den enda med koppling till arkitektenSturehov 1:2: Sturehovs slott: Botkyrka: bebyggelsehistorisk inventering, del A: Sturehovs herrgårdsanläggning / Lena Lundberg (text), sid. 16 f.|vänsterAdelcrantz placerade den nya huvudbyggnaden i skärningspunkten av två lindalléer (dagens Vällingevägen), den ena cirka 1 000 meter lång i ost-västlig riktning som fortsätter ner till bryggan i Mälaren och den andra cirka 390 meter lång i nord-sydlig riktning. Han ritade ett stenhus med planmått 18 meter lång och 12 meter bred. Huset fick två våningar och nio fönsteraxlars längd samt tre fönsteraxlars bredd. Genom blinderingar (målade fönster) fick fönsternas placering en exakt symmetri, som var ett viktigt uttrycksmedel för den gustavianska stilen. Huvudbyggnaden uppfördes utan större avsteg från ritningarna.
Bottenvåningens fasader utfördes rusticerad och yttertaket blev brutet och valmat samt täckt av plåt. Sockeln kläddes med huggen, röd sandsten från Roslagen. Mot sjösidan (entrésidan) framträder en mittrisalit med tympanon som innehåller en blomstergirlang och urtavlan. Över huvudporten anbringades Liljencrantz krönta adelsvapen utfört i sandsten. Den innehåller bland annat tre metkrokar och en heraldisk lilja som omges av tre snäckor, tre bin, en krona med två mynt samt en krönt nyckel.
Bottenvåningens disposition präglas av en korsformig plan. Den genomgående axeln från huvudentrén till trädgårdsentrén sammanfaller med anläggningens huvudaxel som följer den långa allén och går ända ner till Mälarens brygga. Enligt riksantikvarien, Gösta Selling, är husets plan ”originell”. Som exempel anför han bottenvåningen som har en genomgående, smal förstuga och en längsgående korridor. Korsningen mellan båda är kupoltäckt och här leder en relativt liten trappa upp till övervåningen där den övre hallen är ”monumentalt formad”.Selling (1977), s. 192
Mittrisalitens avfasade form fortsätter in i den åttkantiga centralsalen på övervåningen varifrån man har en vidsträckt vy över trädgården och Mälaren.Selling (1977), s. 193 Centralsalens väggar är boaserade och målade i grågröna marmornyanser med skulpterade ramverk i guld och brons. Över dörrarna sitter medaljonger föreställande Mercurius, Venus och Ceres.miniatyr|Liljencrantz adelsvapen över entréporten vid Sturehovs säteri.I "Gula förmaket" finns en Mariebergskakelugn med en dekor som helt ansluter sig till väggmålningarna. Väggfältens dekor överensstämmer med kakelugnens. Kakelugnen kröns av Johan Liljencrantz emblem och den är dekorerad i klara färger, såsom i grönt, purpur och lila. Vid denna tid var Liljencrantz kakelugnsfabrikens huvudägare. "Gula förmaket" har gustaviansk inredning. Golvet är belagt med rutparkett av ek, dörrarna har beslag och har skulpterade och förgyllda ramar. Förmaket har överstycken till ornerade taklister och målade väggfält med ramverk av palmstänglar och blomstergirlander.Selling (1977), s. 193
Bland andra rum märks "Stora sängkammaren" ("friherrinnans sängkammare", hustru Ottilianas sovrum) och "Papegojrummet" som har målade väggfält med ramverk av palmstänglar och blomstergirlanger. "Gröna förmaket" och "Röda kabinettet" har väggfält av sidendamast omgivna av skulpterade och förgyllda ramar. Huvudbyggnaden inreddes och dekorerades av dåtidens skickligaste hantverkare och dekorationsmålare, bland dem anses Jean Baptiste Masreliez ha bidragit med överstycken och speglar och Lars Bolander med väggmålningarna.Selling (1977), s. 193
miniatyr|I "Gula förmaket" finns en av Sturehovs flera bevarade kakelugnar. Den är tillverkad på Mariebergs porslinsfabrik. På ugnens övre del syns Johan Liljencrantz emblem. Som delägare i Mariebergs porslinsfabrik hade Liljencrantz möjlighet att skaffa Mariebergskakelugnar till sin nya byggnad. Därför finns på Sturehov idag landets största samling sådana ugnar, med totalt 17 bevarade exemplar. Den praktfullaste anses vara ”Liljecrantz kakelugn”.Sjöberg, Lars & Sjöberg, Ursula: "Det svenska rummet", Bonnier Alba, 1994. . s. 70. Denna står i "gula förmaket", det rum en trappa upp, som var tänkt att bli Liljecrantz sovrum. Kakelugnen är avbildad på ett svenskt frimärke från 1976.Bild på frimärket. Liljecrantz privata avdelning med förmak, sängkammare och kabinett anordnades istället på bottenvåningen till höger om huvudentrén och med fönster mot gårdsplanen. På motsatta sidan placerades två gästrum med utsikt mot trädgården.Sturehov 1:2 : Sturehovs slott : Botkyrka : bebyggelsehistorisk inventering, del A : Sturehovs herrgårdsanläggning / Lena Lundberg (text), sid. 24.