AIK Fotbolls historia behandlar historien kring AIK Fotboll som är den år 1896 bildade fotbollssektionen i klubben AIK. Genom åren har AIK:s fotbollssektion tagit tolv stycken SM-guld (1900, 1901, 1911, 1914, 1916, 1923, 1932, 1937, 1992, 1998, 2009 samt 2018). Klubben har även vunnit Svenska cupen åtta gånger (1949/1950, 1950/1951, 1976, 1985, 1996, 1997, 1999, 2009). AIK är den klubb som spelat flest säsonger i Allsvenskan, då man spelat hela 78 gånger i den högsta serien sedan starten av Fotbollsallsvenskan 1924/1925. Endast fyra gånger har man spelat i den näst högsta serien, senast var 2005 då man spelade i Superettan.
Historia Bildandet och de första åren (1896–1909)
mini|250px|AIK:s första svenska mästare 1900. Bakre raden från vänster: Gunnar Juhlin, Herman Juhlin, Gunnar Franzén, Ocsar Norgren och B Bergquist (reserv för Knut Norgren). Mittraden: Hugo Berg, Fritz Carlsson, Gunnar Stenberg. Främre raden: David Jahrl, Edvin Sandborg, Karl G Andersson. Klubben AIK grundades söndagen den 15 februari 1891 i Stockholm på Biblioteksgatan 8. Det var från början friidrott som utövades, men sommaren 1896 bildades fotbollssektionen inom AIK. Innan det var det endast Göteborg (i form av Örgryte IS), Uppsala och Gävle som "på riktigt" utövade fotboll. Det fanns ingen fast tränings- eller matchplats i Stockholm den här tiden och klubben fick använda en gräsplätt på Ladugårdsgärdet. Den första noterade framgången för AIK dateras till den 27 augusti 1897 på Gymnastik- och Idrottsförbundets idrottsfest. AIK:s första framträdande i SM var år 1898 då man spelade SM-final mot Örgryte IS. AIK förlorade dock finalen med 3-0.
Det första derbyt mot Djurgårdens IF spelades 1899 och vanns av AIK med 2-1. Lagen möttes även ytterligare två gånger detta år men båda gångerna så vann Djurgården - med 2-1 respektive 3-0. År 1900 vann AIK sitt första SM efter att ha vunnit turneringens enda match med 1-0 mot Örgryte IS. 1901 försvarade AIK SM-guldet efter att Örgryte IS lag II lämnat WO i finalen. Tidigare hade AIK vunnit över Örgryte IS lag I med 3-0. Det Svenska Bollspelsförbundet bildades 1902 och anordnade en serie för lag kring Stockholm, Klass I, som AIK lyckades vinna 1908 och 1909. Den lades dock ner när Svenska serien startade år 1910.
1896: Inget serie- eller cupspel 1897: Inget serie- eller cupspel 1898: 2:a (SM) 1899: Inget serie- eller cupspel 1900: 1:a (SM) 1901: 1:a (SM) 1902: 4:a (Svenska bollspelsförbundets serie klass I), inget cupspel 1903: Inget serie- eller cupspel 1904: Semifinal (SM), 2:a (Svenska bollspelsförbundets serie klass I) 1905: Semifinal (SM), 3:a (Svenska bollspelsförbundets serie klass I) 1906: 5:a (Svenska bollspelsförbundets serie klass I), inget cupspel 1907: Åttondelsfinal (SM), 1:a (Svenska bollspelsförbundets serie klass II) 1908: Kvartsfinal (SM), 1:a (Svenska bollspelsförbundets serie klass I) 1909: Kvartsfinal (SM), 1:a (Svenska bollspelsförbundets serie klass I)
Svenska serien (1910–1924)
År 1910 spelade AIK i den nyinvigda Svenska serien, som led av många WO-matcher och andra problem, främst ekonomiska problem samt bristen på idrottsplatser. Det var nära att AIK inte blev invald i serien - de valdes endast in som åttonde och sista lag. AIK kom tvåa i den första upplagan av Svenska serien. 1911 tog AIK sitt tredje SM-guld efter en finalvinst med 3-2 mot IFK Uppsala. 1914 vann AIK sitt fjärde svenska mästerskap efter 7-2 i finalen mot Hälsingborgs IF. Klubben vann även DM samt den Wicanderska Skölden (som var en prestigefylld tävling) detta år. 1915 var inte lika lyckosamt för AIK men efter en väldigt stark vårsäsong kom AIK tvåa i Svenska serien, efter IFK Göteborg.
Det efterföljande året, 1916, möttes lokalrivalerna AIK och Djurgården i SM-finalen. AIK vann matchen med 3-1 (efter 3-0 i halvtid) och blev således svenska mästare 1916. Men redan året därpå förlorade AIK mot Djurgården i SM-finalen. Rudolf "Putte" Kock, som är en av de största spelarna i AIK, debuterade 1919 - samma år som han debuterade för det svenska A-landslaget. 1923 vann AIK östgruppen (serien hade delats upp i två regionala serier på grund av resekostnader) och fick spela mot GAIS i finalen, som man dock förlorade med 5-1 totalt. Det blev ytterligare ett SM-guld, det sjätte för AIK, efter en finalseger över IFK Eskilstuna med 5-1 i finalen 1923. 1924 spelade man återigen i final i Svenska serien och förlorade även den gången, då mot Örgryte IS med totalt 0-2.
1910: 2:a (Svenska serien) samt åttondelsfinal i SM 1910 1911/1912: 4:a (Svenska serien) samt svenska mästare 1911 1912/1913: 3:a (Svenska serien) samt semifinal i SM 1912 1913/1914: 4:a (Svenska serien) samt semifinal i SM 1913 1914/1915: 2:a (Svenska serien) samt svenska mästare 1914 1915/1916: 2:a (Svenska serien) samt semifinal i SM 1915 1916/1917: 3:a (Svenska serien) samt svenska mästare 1916 1917: Final (SM), inget seriespel 1918: Final (SM), inget seriespel 1919: Inget serie- eller cupspel 1920/1921: 8:a (Svenska serien) samt kvartsfinal i SM 1920 1921: Kvartsfinal (SM) 1922/1923: 1:a i östgruppen (Svenska serien), förlust i finalen samt åttondelsfinal i SM 1922 1923/1924: 1:a i östgruppen (Svenska serien), förlust i finalen samt svenska mästare 1923
Allsvenskans start (1924–1928)
I och med Allsvenskans start inleddes en ny era i svensk fotboll. Sverige hade länge saknat en rikstäckande serie med ned- och uppflyttning, och 1924 infriades således önskningarna om en sådan. Även om lag norr om Gästrikland inte fick deltaga förrän säsongen 1953/54.Lars Nylin: Den nödvändiga boken om allsvenskan, 2004 Allsvenskan, som kallades storserien till en början, blev en stor succé. AIK gick lyckades inte vinna under de inledande åren av Allsvenskan, utan istället vanns den av lag från Göteborg. De tre göteborgslagen (Örgryte IS, GAIS och IFK Göteborg) delade på de allsvenska segrarna och AIK kom femma (efter göteborgslagen samt Hälsingborgs IF) de tre första åren av Allsvenskan och sjua det fjärde året.
1924/1925: 5:a (Allsvenskan) 1925/1926: 5:a (Allsvenskan) 1926/1927: 5:a (Allsvenskan) 1927/1928: 7:a (Allsvenskan)
Första allsvenska segern (1928–1932)
Det var säsongen 1928/1929 som Allsvenskan för första gången inte vanns av ett lag från Göteborg, utan den vanns av Hälsingborgs IF. För AIK gick det sämre och kom 9:a av 12 lag och var endast en poäng från nedflyttning. Säsongen efter kom AIK femma och Hälsingborg vann återigen serien. Säsongen 1930/1931 kom AIK tvåa, den bästa placeringen någonsin i Allsvenskan för laget och säsongen därefter överträffades detta: för första gången någonsin vann AIK Allsvenskan, detta efter en direkt avgörande match mot Malmö FF som slutade oavgjort. Under dessa år var publiktillströmningen till Stockholms stadion större än vanligt och det kom idéer om en ny fotbollsarena i stockholmsområdet.
1928/1929: 9:a (Allsvenskan) 1929/1930: 5:a (Allsvenskan) 1930/1931: 2:a (Allsvenskan) 1931/1932: 1:a (Allsvenskan)
Det andra allsvenska guldet (1932–1937)
Förväntningarna om ytterligare ett guld infriades inte säsongen 1932/1933 och inte heller 1933/1934, efter att AIK slutat fyra respektive sjua. Men därefter gick det bättre - 1934/1935 slutade de tvåa efter IFK Göteborg och 1935/36 slutade de tvåa efter IF Elfsborg. Efter de två andraplatserna lyckades AIK knipa guldet, det åttonde SM-guldet och andra allsvenska guldet, efter att ha vunnit Allsvenskan hela nio poäng före IK Sleipner, vilket i dagens trepoängsystem skulle varit hela 14 poängs marginal. Det var även under guldsäsongen som AIK:s nya hemmaplan Råsunda fotbollsstadion invigdes i Solna, vilket var den tidens största arena för idrottsevenemang i Sverige tillika nationalarena för det svenska herrlandslaget i fotboll. Den första matchen som spelades var AIK mot Malmö FF.
1932/1933: 4:a (Allsvenskan) 1933/1934: 7:a (Allsvenskan) 1934/1935: 2:a (Allsvenskan) 1935/1936: 2:a (Allsvenskan) 1936/1937: 1:a (Allsvenskan)
Det andra världskriget (1937–1945)
Säsongen 1937/1938 blev något av en besvikelse och AIK slutade i mitten av tabellen, rättare sagt 6:a. Året därefter gick bättre och AIK slutade till slut tvåa efter IF Elfsborg, vilket var den högsta placeringen under andra världskrigets period. Allsvenskan påverkades en del av kriget, däremot inte på grund av bombade arenor utan för att en del spelare blev inkallade under krigets gång och det var osäkert vilka spelare lagen kunde tillgå till under säsongen. AIK betedde sig som ett riktigt jojo-lag och kom bland annat trea två gånger men också sjua två gånger. Den sämste noteringen var 1941/1942 då AIK hamnade på en nionde plats av tolv lag.
1937/1938: 6:a (Allsvenskan) 1938/1939: 2:a (Allsvenskan) 1939/1940: 6:a (Allsvenskan) 1940/1941: 3:a (Allsvenskan) 1941/1942: 9:a (Allsvenskan) 1942/1943: 7:a (Allsvenskan) 1943/1944: 3:a (Allsvenskan) 1944/1945: 7:a (Allsvenskan)
Efterkrigstiden (1945–1951)
mini|250px|AIK mot AC Milan på Råsunda 1950. Nils Liedholm stoppas av Lennart Karlsson och Ivan Bodin. Efter krigets slut 1945 var det fritt fram för internationella fotbollsmatcher igen och en match står ut i historien. Det var AIK:s match mot Charlton Athletic FC från England. Med en kvart kvar av matchen stod det hela 7-1 till det engelska laget men trots det lyckades AIK hämta upp och vid full tid stod det 7-7. I Allsvenskan denna säsong, 1945/46, lyckades AIK endast komma på en sjätteplats. Däremot gick det bättre 1946/47 då AIK lyckades komma på en andraplats, sex poäng efter IFK Norrköping. Även säsongen efter var AIK med i toppen och slutade till slut trea. 1948/49 och 1949/50 kom AIK femma respektive fyra innan något som aldrig hade hänt tidigare hände i svensk fotboll.
AIK kom på elfte plats i Allsvenskan säsongen 1950/1951 och flyttades således ner till Division 2. Det blev en rysare när Allsvenskan väl skulle avgöras i sista omgången. AIK mötte Malmö som inte vunnit på 49 matcher och hade tre poäng mindre och tre mål sämre målskillnad än IF Elfsborg (samt färre gjorda mål) som skulle möta Örebro. Med andra ord var Örebro tvungna att vinna med 3-0 samtidigt som AIK vann, alternativt att AIK vann med 3-0 eller mer och Örebro vann över Elfsborg. AIK tog sig an den svåra uppgiften att besegra Malmö och gjorde det också, med 1-0. Däremot vann Örebro endast med 2-0 och AIK åkte ut efter att Elfsborg hade fler gjorda mål.
Noterbart är att säsongen 1949/1950 vann AIK Svenska Cupen.
1945/1946: 6:a (Allsvenskan) 1946/1947: 2:a (Allsvenskan) 1947/1948: 3:a (Allsvenskan) 1948/1949: 5:a (Allsvenskan) 1949/1950: 4:a (Allsvenskan) samt guldmedalj i Svenska Cupen 1950/1951: 11:a (Allsvenskan)
Första säsongen i andradivisionen och Kurt Hamrin (1951–1957) Sommaren 1951, det vill säga sommaren innan säsongen i andradivisionen skulle börja, gick det inte bra tävlingsmässigt. AIK deltog i Svenska cupen, men åkte ut redan i första omgången mot Åtvidabergs FF, efter en förlust med 2-1 på bortaplan inför 1390 åskådare. Men AIK:s vistelse i den svenska andradivisionen 1951/1952 skulle bara bli ettårig, vilket hävdades även på förhand. AIK började mycket bra genom att i första matchen vinna med 4-0 mot den på förhand främsta utmanaren, Sandvikens IF. Efter att ha spelat oavgjort mot Hammarby IF, 5-5, följde fjorton segrar för AIK vilket innebar att de var klara för Allsvenskan redan i början av maj, då seriesegrarna gick upp direkt utan något kval.
Under detta år debuterade två stycken AIK-profiler, Ingvar "Tjotta" Olsson, som efter en långvarig skada nu fick visa att han verkligen var en målskytt. Och så en av de största inom svensk fotboll, nämligen Kurt Hamrin, som debuterade som sjuttonåring mot Hammarby IF (0-0) i den näst sista omgången den 23 maj. Han gjorde dock ingen succé och presterade inget märkvärdigt på högeryttern.