miniatyr|322x322px|Ringhults borg med husgrunder, fotade 1951. Ringhult är en by i Fagerhults socken, Högsby kommun.
Vid Ringhult låg under medeltiden en befäst gård eller borg som omtalas i skriftliga handlingar första gången 1344 ('Ringwidhhult') och var åtminstone från 1346 sätesgård för riddaren Johan Hemmingsson Lejonansikte (Hemming Ödgisslessons ätt).Det medeltida Sverige 4:2 Handbörd och Stranda Mycket tyder på att borgen anlagts kort dessförinnan.
Borganläggningen
I närheten av dagens bybebyggelse, på en kulle vid Skulebäcken, en del av Nötån, ligger resterna efter denna anläggning som sannolikt fungerat som en befäst stormannagård i en eller ett fåtal generationer. Borgområdet är rundat och mäter omkring 80 × 70 meter. Det omges i norr, väster och söder av en ännu vattenfylld vallgrav, 4–8 meter bred och upp till 1,5 meter djup, som i öster ansluter till bäcken som här bildar en naturlig våtmark. I sydväst löper en stensatt vägbank över vallgraven, som kan ha fungerat som gårdens infart, och i norr finns rester av en båtplats eller hamnanläggning.
Omedelbart innanför vallgraven löper en vall av jord och sten, vilken sannolikt burit en träpalissad. Inom borgområdet finns lämningar efter flera byggnader. Den största husgrunden är omkring 30 × 10 meter och innehåller ett nedgrävt källarutrymme med kallmurade väggar. I byggnadens östra del finns rester efter en spismur. Därutöver finns ytterligare husgrunder, bland annat en omkring 16 × 6 meter stor byggnad samt två mindre byggnader i borgens sydöstra del. Spår av terrasseringar och mindre förhöjningar tyder på att ytterligare byggnader kan ha funnits inom anläggningen. En kallmurad grop är troligen rester efter en källare till ett trätorn.
Historia Under 1300-talets första hälft kan lagmannen och riksrådet Gustaf Tunasson (Vingätten) enligt vissa uppgifter knytas till Ringhult. Han ska enligt en källa ha skrivit sig som "herre till Ringvidahult". Det framkommer inte vid vilken tidpunkt eller i vilket sammanhang han använde sig av den titeln. Under 1340-talet innehades gården av Johan Hemmingsson, gift med Ingeborg Anundsdotter, brorsdotter till Gustaf Tunasson. Två bevarade brev med Johan Hemmingssons sigill skrivna i Ringhult den 12 maj 1344 och den 20 maj 1346 finns i Riksarkivets samlingar. Enligt uppgift avled både Johan och Ingeborg i Ringhult i samband med digerdöden omkring 1350, varefter sonen Anund Jonsson (Lejonansikte) övertog godset med övriga jordegendomar. Hans dotter Christina Anundsdotter var gift med Anund Algotsson Sture, varigenom egendomen kom i Stureättens ägo. Genom genealogiska samband kan Ringvidahult också sättas i relation till andra samtida befästa sätesgårdar, som exempelvis borgarna Fagranäs och Loholmen i Västergötland och Finstaättens Ulvåsa i Östergötland.
Vid en arkeologiska undersökning på 1930-talet under ledning av landsantikvarie Manne Hofrén påträffades medeltida föremål: en sporre, några bjällror och ett skospänne. Dessutom fann man en mängd bränt näver, vilket har tolkats som att borgen förstördes av en brand. Borgen saknas i senare tiders dokument, och möjligen övergavs den redan kort tid efter digerdöden. 1495 förekommer två frälsegårdar i Ringhult i Sten Stures jordebok. Inget tyder på att här då fanns någon sätesgård. Åtminstone från 1526 tillhör gårdarna Gustav Vasa och de räknas sedan under 1500-talet som arv och eget. Enligt sägner ska borgkullen ha använts som befästning under Dackeupproret av de upproriska bönderna. Lokalt benämns platsen som 'Skansen', men några belägg för dess militära funktion under denna tid är inte kända.
Källor
Det medeltida Småland - En arkeologisk guidebok, Martin Hansson s. 89-90. FMIS:
Kategori:Orter i Högsby kommun Kategori:Borg- och slottsruiner i Småland