Kunskapen om jordens placering i universum har formats av 400 års teleskopobservationer och har utvidgats kraftigt under det senaste seklet.

Inledningsvis troddes jorden vara universums centrum, som endast bestod av de planeter som är synliga med blotta ögat och en avlägsen sfär av fixstjärnor.

Efter att den heliocentriska världsbilden accepterats under 1600-talet, visade observationer av William Herschel och andra att solen ligger inom en stor, skivformad galax av stjärnor.

Under 1900-talet visade observationer av spiralnebulosor att vår galax är en av miljarder i ett expanderande universum, grupperade i galaxhopar och superhopar. Det synliga universums övergripande struktur blev tydligare i början 2000-talet, med superhopar som bildar en stor väv av galaxfilament och tomrum. Superhopar, galaxfilament och tomrum är sannolikt de största sammanhängande strukturerna som finns i universum. Vid ännu större skalor (över 1 000 megaparsec) antas att universum är homogent, vilket innebär att alla dess delar i genomsnitt har samma densitet, sammansättning och struktur.

Eftersom det inte tros finnas något "centrum" eller någon "kant" i universum finns det ingen särskild referenspunkt för att rita in jordens placering i universum. Jorden är i centrum av det observerbara universum eftersom vad som är observerbart bestäms av dess avstånd från jorden. Hänvisning kan endast göras till jordens position i förhållande till specifika strukturer, som finns på olika skalor. Det är fortfarande obestämt om universum är oändligt.

Tabell Jorden i universum Objekt Storlek Anmärkningar Källor Jorden 12 700 km i diameter Utgångspunkt; mänsklighetens hem. Magnetosfären 63 000 km solavdelad sida;6 300 000 km bakre sida Rymden som domineras av jordens magnetfält. Månvarv 770 000 km tvärsöver Den genomsnittliga diametern av ett månvarv i förhållande till jorden. och Jordvarv 300 miljoner km 2 AE tvärsöver Den genomsnittliga diametern av ett jordvarv i förhållande till solen. Innehåller solen, Merkurius och Venus. och Inre solsystemet 6 AE tvärsöver Omfattar solen, stenplaneterna (Merkurius, Venus, jorden och Mars) och asteroidbältet. Yttre solsystemet 60 AE tvärsöver Omger det inre solsystemet och de yttre planeterna (Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus). och Kuiperbältet 96 AE tvärsöver Bälte av isiga himlakroppar som omger det yttre solsystemet. Innehåller dvärgplaneter som till exempel Pluto, Haumea och Makemake. Heliosfären 160 AE tvärsöver Maximal omfattning av solvinden och interplanetära mediet. Se figur 1 och 2. Scattered disc 200 AE tvärsöver Region med glest utspridda isiga föremål som omger Kuiperbältet. Innehåller dvärgplanet Eris. (Aphelium för Eris, det längst kända scattered disc-objektet) Oorts kometmoln 100 000–200 000 AE tvärsöver 2–4 ljusår Sfäriskt skal med över en biljon kometer. Solsystemet 4 ljusår tvärsöver Solen och dess planetsystem. Det område där solens gravitation är starkare än den från omgivande stjärnor. Lokala interstellära molnet 30 ljusår tvärsöver Interstellärt moln av gas genom vilket solen och ett antal andra stjärnor för närvarande passerar. Mark Anderson, "Don't stop till you get to the Fluff", New Scientist no. 2585, 6 January 2007, pp. 26–30 Lokala bubblan 210–815 ljusår tvärsöver Ett tomrum i interstellära mediet genom vilket solen och ett antal andra stjärnor för närvarande passerar. Orsakad av en tidigare supernova. Goulds bälte 3 000 ljusår tvärsöver Ring av unga stjärnor genom vilken solen för närvarande passerar. Orionarmen 10 000 ljusår i längd Den spiralarm i Vintergatan genom vilken solen för närvarande passerar. Harold Spencer Jones, T. H. Huxley, Proceedings of the Royal Institution of Great Britain, Royal Institution of Great Britain, v. 38–39 Solsystemets omloppsbana 56 000 ljusår tvärsöver Den genomsnittliga diametern av solsystemets omloppsbana runt Vintergatans centrum. Solens omloppsradie är ungefär 28 000 ljusår, eller drygt halvvägs till den galaktiska randen. Solsystemets omloppstid varar mellan 225 och 250 miljoner år. Vintergatan 100 000 ljusår tvärsöver Solsystemets hemgalax, bestående av 200 miljarder till 400 miljarder stjärnor och fylld med det interstellära mediet. Vintergatans undergrupp 2,74 miljoner ljusår tvärsöver,0,84 megaparsec Vintergatan och satellitgalaxerna som är gravitationellt bundna till den, såsom Skytten, Ursa-Minor-dvärggalaxen och Stora hunden. Citerat avstånd är omloppsdiametern för Leo T, den mest avlägsna galaxen i Vintergatans undergrupp. Lokala galaxhopen 3 megaparsec tvärsöver Grupp av minst 47 galaxer, som domineras av Andromedagalaxen (den största), Vintergatan och Triangelgalaxen; resten är dvärggalaxer. Lokala flaket 7 megaparsec tvärsöver Grupp av galaxer, inklusive lokala galaxhopen som rör sig med samma relativa hastighet mot Virgohopen och bort från Lokala tomrummet. Virgosuperhopen 33 megaparsec tvärsöver Superhopen där vår lokala galaxhop är en del; omfattar cirka 100 galaxhopar, centrerade till Virgohopen. Laniakea 160 megaparsec tvärsöver En grupp förbunden med superhoparna varav vår lokala galaxhop är en del; omfattar ungefär 300–500 galaxhopar, centrerade till Stora attraktorn i Hydra-Centaurus superhop. Observerbara universum 28 000 megaparsec tvärsöver En överbyggnad av universums storskaliga struktur som består av mer än 100 miljarder galaxer i miljontals superhopar, galaxfilament och tomrum. Universum Minst 28 000 megaparsec; möjligen oändligt Bortom det observerbara universum ligger de icke-observerbara regionerna från vilka inget ljus har nått jorden ännu. Ingen information finns tillgänglig, då ljus är det snabbaste mediet för information. Eftersom det inte finns någon anledning att anta olika naturlagar, innehåller universum sannolikt fler galaxer i samma överbyggnad. Bortom universum oändligt Universum kan vara en del av ett multiversum, ett omniversum eller ett annat hypotetiskt begrepp.

Anmärkningar

Film Den amerikanska dokumentärfilmen Tiopotenser från 1977 representerar universums på den tiden forskningsgrundade skalor, upp till 1024 meter (cirka 32 megaparsec), det vill säga i samma storleksordning Virgosuperhopen.

Se även Bleka blå pricken

Källor

Externa länkar Logaritmiska kartor över universum – astro.princeton.edu. Läst 3 december 2011.

Kategori:Jorden Kategori:Universum