miniatyr|Fickkniv med skaft i pärlemor av C.V. Österberg. miniatyr|Fickkniv med skaft i ben av C.O. Ryd. Eskilstunaknivar etablerades som begrepp i slutet av 1800-talet, då det fanns ett flertal tillverkare av knivar i Eskilstuna. En mängd olika sorters knivar kallades inledningsvis för Eskilstunaknivar som skomakarknivar och rakknivar, men namnet syftade senare främst på fällknivar med en mängd olika instrument.https://tidningar.kb.se/4112683/1886-09-03/edition/160717/part/1/page/2/?q=Eskilstunaknif&from=1886-01-01&to=1886-12-31 Ibland användes namnet som synonym för just fällkniv, även när de inte härstammade från Eskilstuna.
Bakgrund Naturliga förutsättningar i form av vattenkraft, kolmilor och närheten till Bergslagen bidrog i varierande grad till framväxten av Eskilstuna som centrum för knivtillverkning. Liknande förutsättningar har gjort att knivtillverkning koncentrerats till Sheffield i England, Thiers i Frankrike och Solingen i Tyskland. 1654 erbjöd Carl X Gustav industrimannen Reinhold Rademacher att komma till Eskilstuna, och han anses ha grundlagt Eskilstunasmidets höga anseende. 1771 grundades Fristaden genom ett riksdagsbeslut, det vill säga ett område i Eskilstuna där inflyttade metallarbetare som startade smidesverksamhet i staden var skattebefriade. Dessa behövde inte heller gå med i något skrå eller ha mästarbrev för att verka. Ett flertal smeder lockades till staden och den här perioden lade grunden för att Eskilstuna skulle bli en av landets ledande metallindustriorter. När bryggerinäringen vid mitten av 1880-talet övergick till den standardiserade knoppflaskan skapades ett behov av en fickburen korkskruv varmed fällkniven utvecklades ytterligare. Knoppflaskan med sin lilla kork var i allmänt bruk fram till 1930-talets början.
Marknadsutveckling Ryssland, Australien, Afrika, Asien, Europa och Amerika var viktiga exportmarknader för Eskilstunaknivar. Under efterkrigstiden förändrades förutsättningarna för såväl hantverk som industri i Sverige. Knivtillverkningen som var förhållandevis småskalig och hantverksbetonad fick allt svårare att försvara sin plats i en hårdnande världshandel.
Tillverkare Bland de cirka två hundra kända knivtillverkarna som förekommit i Eskilstuna kan nämnas några mer kända och framstående tillverkare.
Knivfabrikör Verksamhetsperiod E. A. Berg 1880–1959 J. W. Carlsson 1910–1953 C. W. Dahlgren 1870–1915 EKA (1882) 1917–fortf. Johan Engström 1874–1915 Hadar Hallström 1882–1917 Hedengran & Son 1833–1916 J. A. Hellberg 1891–fortf. Pontus Holmberg 1876–ca. 1960 Anders Karlsson 1890–1922 Emil Olsson 1896–1967 C. O. Ryd 1876–1918 E. T. Segerström 1864–1925 C. V. Österberg 1824–1931
Idag (2014) återstår, vid sidan av enmansföretagaren Jan-Peter Hammar, blott EKA (från början Hadar Hallströms Knivfabriks AB) av alla de knivföretag som en gång sett dagens ljus i Eskilstuna.
Se även Rakkniv Rademachersmedjorna Eskilstuna stadsmuseum
Referenser
Vidare läsning
Kategori:Knivar Kategori:Eskilstuna