ChathamalbatrossSveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14 (Thalassarche eremita) är en fågel i familjen albatrosser inom ordningen stormfåglar.Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, M. Smith, and C. L. Wood. 2024. The eBird/Clements checklist of Birds of the World: v2024. https://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/
Utseende Salvinalbatrossen är en medelstor svartvit albatross med en kroppslängd på 90 centimeter. Vuxna fåglar har mörkgrå hätta, strupe, ansikte och övre delen av manteln samt gråsvart på rygg, vingovansida och stjärt. Övergumpen är vit, liksom vingundersidan bortsett från en svart fläck vid basen av undervingens framkant samt svart på både vingspetsarna liksom vingarnas fram- och bakkant. Näbben är gul med en mörk fläck på undre näbbhalvan.
Ungfåglar har mer utbrett grått och näbben är svartspetsä på båda näbbhalvorna. Liknande gråryggig albatross har en mindre och mörkare näbb samt silvergrå hjässa medan Thalassarche steadi är något större med grågul näbb och blekt huvud.
Utbredning Fågeln häckar i Chathamöarna utanför Nya Zeeland, där endast på 1,7 hektar stora ön Pyramid Rock. Efter häckningen sprider den sig i södra Stilla havet österut till Humboldt- och Magellanströmmarna utanför södra Peru och Chile.
Systematik Tidigare behandlades den som underart till gråkindad albatross och vissa gör det fortfarande.Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Levnadssätt Arten häckar på klipphyllor och i branta sluttningar. Den lägger ägg i september-oktober, ungarna kläckas i november–december och blir flygga i mars–april.Marchant, S.; Higgins, P. J. 1990. Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic birds, 1: ratites to ducks. Oxford University Press, Melbourne. Den återvänder till häckningskolonin vid fyra års ålder men börjar häcka först vid sju. Efter häckning lever den mest pelagiskt. Födan är relativt okänd men den tros huvudsakligen leva av fisk och bläckfisk.
Status Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som sårbar på grund av att den häckar på en enda ö. Inventeringar gjorda 1999–2003Robertson, C. J. R., Bell, D., Sinclair, N. and Bell, B. D. 2003. Distribution of seabirds from New Zealand that overlap with fisheries worldwide. samt 2007 och 2010Fraser, M.; Henderson, G.; Robertson, C. J. R.;Scofield, P. 2011. Population dynamics of the Chatham Mollymawk at The Pyramid, 19 November - 2 December 2010. visar på en stabil population med 5 250–5 300 upptagna bon, vilket tros motsvara 16 000 individer.
Referenser
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Albatrosser Kategori:Fåglar i australiska regionen Kategori:Endemiska fågelarter i Chathamöarna