Abba (arameiska: ’abbā), vanligen återgivet som "(min) fader"Frithiof Dahlby och Lars Åke Lundberg: Nya kyrkokalendern, Verbum Förlag AB, 1983, , är ett intimt och respektfullt tilltal som i Nya testamentet förekommer på grekiska som ἀββᾶ (abbá). Ordet fick tidigt ställning både som förtroligt gudstilltal och som hederstitel för andliga ledare.
Etymologi och härledda ord Formen motsvarar egentligen substantiv med artikel: pappan. Men eftersom substantiv med suffix för första person inte används, blev abba i Jesu mun faktiskt lika med min pappa. Sedan fick abba betydelsen av egennamn för Gud, så att de grekiskt talande kristna översatte formen med fadern (se även Rom. 8: 15). I senare judendom blev abba en titel för skriftlärda: Abba Josse med flera. Det är härifrån som orden abbé, abbot, abbate och abt samt abba, abuna (vår fader) hos syrianer, kopter och etiopier stammar.
I Nya testamentet Jesus kallar till exempel Gud för Abba i Markusevangeliet 14:36:
"Han sade: Abba! Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."Svenska Bibelsällskapets översättning av Nya Testamentet 1981
Källor
Kategori:Nya testamentet Kategori:Judendom Kategori:Kristendom