Giovanni Santini, född den 30 januari 1787 i Caprese vid Borgo di San Sepolcro, Toscana, död den 26 juni 1877 i Padua, Italien, var en italiensk astronom och matematiker.

Biografi Gaspero fick sin första undervisning av sin farbror, abboten Giovanni Battista Santini. Efter att ha avslutat sina filosofiska studier läsåret 1801–2, vid seminariet i Prato, började han 1802 på universitetet i Pisa. Han övergav mycket snart juridikstudierna för att, under ledning av professor Paoli och abbot Pacchiano, uteslutande ägna sig åt matematik och naturvetenskap. Det verkar som att Santini fortfarande bar prästkrage i Pisa, med den konsekvensen att han i bibliografiska ordböcker fortfarande förekommer under titeln abate. Det är dock säkert att han aldrig fick några större ordnar.

År 1810 gifte han sig med Teresa Pastrovich, och ett år efter hennes död, 1843, ingick han ett andra äktenskap med Adriana Conforti, som överlevde honom. Under sin vistelse i Pisa blev han vän med universitetets rektor och den inflytelserike Vittorio Fossombroni. På deras enträgna förslag gjorde Santinis familj, särskilt hans farbror, stora uppoffringar för att han skulle kunna fortsätta sina studier i Milano (1805–1806) under Barnaba Oriani, Cesaris och Francesco Carlini. Den 17 oktober 1806 utsåg den italienska regeringen honom till assistent till direktören för observatoriet i Padua, Abate Chiminello, som han efterträdde 1814. År 1813 erbjöd universitetet honom professuren i astronomi, en position som han bekräftades i av kejsar Frans I 1818 efter att det venetianska territoriet hade blivit en del av Österrike. Dessutom undervisade han i flera år, som vikarie, i elementär algebra , geometri och högre matematik. Under skolåren 1824-1825 och 1856-1857 var han universitetets rektor och från 1845 till 1872 chef för matematiska studier. Mot slutet av 1873 led han upprepade gånger av svimningsanfall som följdes av en stadigt ökande fysisk och mental svaghet och ett slutgiltigt sammanbrott. Han dog under sitt nittioförsta år i sin villa, Noventa Padovana.

Astronomiskt arbete Både som praktisk och teoretisk astronom gjorde Santini Paduas observatorium berömt. När han tog över anläggningen låg observatoriet i ett gammalt befäst torn, i ett enligt uppgift prekärt skick, men han renoverade det. År 1811 bestämde han Paduas latitud med hjälp av Gauss metod med tre stjärnor på samma höjd, och 1815 igen, med en ny upprepande cirkel. Åren 1822, 1824 och 1828 bistod han Italiens astronomiska och geodetiska tjänst genom att göra observationer i longitud. I ständig strävan att utrusta institutet i enlighet med vetenskapens senaste krav installerade han 1823 en ny Utzschneider-ekvatorial och 1837 en ny meridiancirkel. Med dessa sistnämnda började han genast göra zonobservationer för en katalog över stjärnor mellan deklinationen +10° och -10°, ett åtagande som han utförde i stor skala, och som han, med hjälp av sin assistent, Trettenero, slutförde 1857, efter tio års arbete.

År 1843 företog han en vetenskaplig resa genom Tyskland och träffade forskare inom sitt eget och närliggande områden. I Encke-Galle-katalogen tillskrivs han beräkningen av nitton kometbanor. Han fick sitt största rykte genom sina beräkningar av de omloppsbanor som orsakades av de stora planeterna på kometen Biela under perioden 1832 till 1852. Tidpunkten och platsen för kometens uppkomst 1846 överensstämde exakt med tidigare beräkningar. Åren 1819-20 publicerade han sin Elementi di Astronomia (2:a uppl., Padua, 1830), ett verk i två delar. År 1828 utkom hans *Teorica degli Stromenti Ottici* , även publicerad i Padua, där han med hjälp av enkla formler förklarar konstruktionen av olika typer av teleskop, mikroskop etc. Ett antal av hans avhandlingar om geodetiska och astronomiska ämnen publicerades i lärda föreningars annaler, i Correspondence du Baron de Zach, Astronomische Nachrichten etc. Förutom ett tjugotal italienska vetenskapliga sällskap blev Santini 1825 medlem i London Royal Astronomical Society, 1845 korresponderande medlem i Institut de France och 1847 medlem i Kaiserliche Akademie der Wissenschaften i Wien. När Venedig 1866 separerades från Österrike blev han korresponderande medlem i den sistnämnda föreningen. Han tilldelades danska, österrikiska, spanska och italienska utmärkelser. En fullständig lista över hans skrifter finns i *Discorso* (s. 42–67) av Lorenzoni, som nämns nedan.

Referenser

Artikel innehåller text från en publikation som nu är allmän egendom:  Herbermann, Charles, red. (1913). "Giovanni Sante Gaspero Santini". Catholic Encyclopedia. New York: Robert Appleton Company. Citerar: LORENZONI, Giovanni Santini, la sua vita e le sue opere. Discorso letto nella chiesa di S. Sofia in Padova (Padua, 1877); idem, Vid tillfället av det första hundraårsminnet av astronomen Santinis födelse (Padua, 1887); POGGENDORFF, Biograf. lite. Handb., (Leipzig, 1859)

Noter

Externa länkar

Kategori:Italienska professorer i astronomi Kategori:Personer verksamma vid universitetet i Padua Kategori:Astronomer under 1800-talet Kategori:Italienska forskare under 1800-talet Kategori:Födda 1787 Kategori:Avlidna 1877 Kategori:Män Kategori:Ugglan