Lalli, död 1160, var enligt legenden och folkdiktningen i Finland den bonde som dräpte missionsbiskopen Henrik på isen av Kjulo träsk den 20 januari i slutet av 1150-talet. Han är en av de mest namnkunniga gestalterna i finländsk medeltidslegend och blev inom kyrkokonsten ett centralt attribut i helgonets ikonografi. Under 1800-talet och tidigt 1900-tal fick han även en ny roll i fennomansk mytologi, där han av vissa framställdes som en symbol för finskt motstånd mot svensk överhöghet.

Källor En central källa är Kvädet om biskop Henriks bane, som sannolikt har sitt ursprung på 1200-talet. Kvädet beskriver hur biskop Henrik dödas av bonden Lalli, men innehåller få uppgifter som kan verifieras historiskt. Berättelsen om Lallis vidare öde förefaller ha tillkommit i senare folklig tradition. Kyrkans legender om Sankt Henrik nämner inte Lalli vid namn, men i en annan medeltida skrift förekommer uttrycket "Lallis bolstadh", vilket antyder en möjlig historisk koppling.

Bakgrund Enligt traditionen var Lalli en förmögen storbonde av förnäm börd, bosatt på hemmanet Lalloila i Kjulo (nuvarande Köyliö), vilket senare kan ha utvecklats till godset Kjuloholm. Hans hustru uppges ha hetat Kerttu (Gertrud), och i vissa versioner nämns även personerna Pentti (Bengt) och Olavi (Olov) som tillhörande hushållet. Dessa namn är kristna, vilket talar emot att Lalli och hans familj skulle ha varit hedningar, trots att han i folkdiktningen ofta framställs som sådan. Namnet Lalli har ibland tolkats som en förvrängning av Lauri (Lars), men det har också påpekats att samtliga namn i kvädet kan vara av senare ursprung.

Mordet på biskop Henrik Enligt Kvädet om biskop Henriks bane besökte biskop Henrik Lalloila medan Lalli var bortrest. När hustrun Kerttu vägrade att bjuda på mat tog biskopen förnödenheter men lämnade betalning. Vid Lallis hemkomst ska Kerttu ha påstått att biskopen stulit maten, vilket fick Lalli att förfölja Henrik och slutligen döda honom. Kerttu framställs i kvädet i skoningslös dager som en lögnaktig och ond hustru som med sina osanna ord drev Lalli till dådet. I kyrkliga legender ges en annan förklaring, där Lalli tidigare ska ha begått dråp och ålagts kyrkobot av biskopen, vilket ska ha utlöst dådet. Denna bakgrund nämns dock inte i kvädet. Det har även föreslagits att konflikten kan ha rört skatteuppbörd och att Lalli möjligen var av tysk härkomst.

Dådet ska enligt traditionen ha ägt rum den 20 januari i slutet av 1150-talet på isen av Kjulo träsk. Enligt kvädet färdades biskopen med endast en körsven, men det förefaller osannolikt – av allt att döma attackerade Lalli och hans män biskopen med följe. Mordvapnet anges vanligen ha varit en yxa, vilket också avbildas på Sankt Henriks sarkofag i Nousis kyrka. Det är möjligt att Henrik dödades i närheten av holmen Kirkkoluoto, där ett kapell till hans minne uppfördes, troligen på 1300-talet.

Efterspelet Legenderna berättar vidare att Lalli tog biskop Henriks mössa och satte den på sitt huvud. När han senare tog av den följde håret och huvudsvålen med. I kyrkliga versioner framställs detta som ett tillräckligt straff, medan folkdiktningen utvecklar berättelsen ytterligare och låter Lalli leva gömd innan han slutligen drunknar i sjön Hiirijärvi. Berättelsen liknar den på kontinenten kända sägnen "Mäuseturm", där en biskop som straffas för sin girighet möter en liknande övernaturlig dom, vilket gör det svårt att bedöma den finska berättelsens tillförlitlighet.

Folkdiktningen betonar även Lallis girighet. Enligt traditionen bar biskop Henrik en dyr ring, och Lalli ska ha huggit av hela fingret för att komma åt den. I en senare sägen, återgiven av Christfrid Ganander på 1700-talet, tappades fingret på isen och hittades följande vår av en blind man, som återfick synen när han rörde vid det. Det avhuggna fingret med ringen ingår därför i Åbo ärkestifts heraldiska symbolik. Kjuloholm kom senare i Åbobiskopens ägo, men detta anses inte ha haft samband med mordet.

Eftermäle Lalli är en av de mest namnkunniga gestalterna i finländsk folkdiktning. Enligt Christfrid Ganander sjöng finska mödrar och ammor på 1700-talet en vaggvisa om honom: Mistä Lalli lakin saanut, Paha mies hyvän hytyrin (Var har Lalli fått sin mössa, en ond man med så grann mössa). I folkdiktningen karakteriseras han som den värste av hedningar och grymste av mördare.

Inom kyrkokonsten avbildades Lalli första gången på Sankt Henriks sarkofag i Nousis kyrka från 1410-talet. Under biskop Magnus Olais (Tavast) tid i början av 1400-talet etablerades motivet där Sankt Henrik framställs trampande på Lalli, som därmed blev ett centralt attribut i helgonets ikonografi och en symbol för hans helighet. Under 1800-talet och det tidiga 1900-talet uppstod en fennomansk tolkning av Lalli, där han i vissa kretsar framställdes som en symbol för finskt motstånd mot svensk överhöghet och ibland som en folklig hjälte.

Referenser

Kategori:män Kategori:avlidna 1160 Kategori:Födelseår saknas Kategori:Medeltida personer i Finland