Klimatkamrarna var en vandringsutställning som producerades av den statliga myndigheten Riksutställningar och turnerade i Norden 1994 till 1995.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt[-låda]: 2 687-2 688-2 691/Projektnummer 2 687/Volymnummer: F1A: 361/Mapp: ”Klimatkamrarna 2 687, Konstruktion/diverse”./7 sidor lösblad, numrerade 1-6: ”’Klimatkamrarna’, beslutsunderlag LG 93 05 10”, s.2 under rubriken ”Turné”. Det var den största utställning som Riksutställningar hade fraktat på buss eller bilar och krävde en utställningsyta på cirka 500 till 600 kvadratmeter.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt[-låda]: 2 687-2 688-2 691/Projektnummer 2 687/Volymnummer: F1A: 361/Mapp: ”Klimatkamrarna 2 687, Konstruktion/diverse”./Lösblad med text undertecknad av projektledare Annika Öhrner. Texten inleds med: ”Vad är klimatkamrarna?/.../”.
Bakgrund Början på 1990-talet innebar ekonomisk kris och svalare tider för det svenska kulturklimatet. Riksutställningar berördes också. Verksamheten ifrågasattes från regeringshåll och funderingar fanns på att lägga ner myndigheten, eller minska den betydligt. Inför en kommande kulturutredning tacklade Riksutställningar situationen genom delvis ny profilering av verksamheten.
Det internationella engagemanget skulle ökas liksom satsningen på ung, samtida konst. Flera av produktionerna blev större och mer avancerade och krävde omfattande bakgrundsarbete, forskning och medverkan av experter med särskild ämneskompetens. Kraftsamlingen blev en markering av Riksutställningar, med syfte att visa att myndigheten behövdes som en nationell institution inom utställningsområdet. Riksutställningar framhävde sin samlade kompetens och resurser, som myndigheten menade kunde användas till att uträtta viktiga saker på lokal nivå i landet.
Riksutställningars chef 1991, Bengt Skoog, uttalade sig på följande vis i Riksutställningars tidning nr 3, 1991:/.../Länsmuseerna kan av naturliga skäl inte svara för det Riksutställningar gör av utställningsverksamhet idag. De har en mångfald andra uppgifter. Deras verksamhet ser annorlunda ut./.../Merparten av den sorts utställningsverksamhet som Riksutställningar bedriver idag skulle försvinna om Riksutställningar lades ner, liksom en betydande utställningskompetens./.../ Tema Klimatkamrarna var en installation på temat klimatförändringar och ekologisk obalans, skapad av konstnärsduon Bigert & Bergström. Besökarens uppfattning om och förhållande till naturen skulle utmanas, med avstamp i teknikens och vetenskapens möjligheter./.../utställningen blev en undersökning av gränslandet mellan konst och vetenskap./.../Konstnärsgruppen Bigert & Bergström sammanfattade tanken bakom utställningen så här:Projektets kärna behandlar till stor del krocken mellan två företeelser: å ena sidan den katastrof som hotar biosfären och dess djurliv genom miljöförstöring och naturexploatering, å den andra den fascination så många känner inför de tekniska och vetenskapliga landvinningar som skapat västvärldens högteknologiska samhälle.
Produktion Arbetet med att framställa Klimatkamrarna påbörjades 1993, mitt under den pågående utredningen om statligt stöd till svenska kulturyttringar.Det var ett tydligt exempel på Riksutställningars nya inriktning med resurskrävande produktioner. Att genomföra ett omfattande och tekniskt komplicerat projekt som detta var ett sätt för Riksutställningar att visa att man kunde göra sådant som ingen annan klarade av.
Fem kammare Sammantaget utgjorde Klimatkamrarna, med sina 600 kvadratmeter utställningsyta, en enda stor skulptur. Utställningen bestod av fem kamrar med olika klimat. De var utplacerade i en cirkelform kring ett större, centralt rum med en bemannad räddnings-”kuvös” i mitten. Temperaturen i det stora rummet låg konstant på 20 grader, som en kontrast till de extrema klimatupplevelserna i de mindre rummen. Besökaren kunde assistera räddningsstyrkan i centralrummet genom att stoppa in händerna i en form av laboratorieärmar som hängde på den så kallade kuvösens utsida.
De fem klimatkamrarna var cirkulära, 6 meter i diameter och med en takhöjd på cirka 4 meter. Elförbrukningen för att driva Klimatkamrarnas maskineri uppgavs som hög.
Fem dolda ingångar ledde från entrérummet till de fem klimatkamrarna, från vänster till höger: Ångkammaren: het ånga pumpades ut från flänsar på sidorna av en, som den beskrevs, vit och muterad noshörning i naturlig storlek mitt i kammaren. Lokalens syfte var att ge intrycket av tryckande, tropisk fuktighet.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt[-låda]: 2 687-2 688-2 691/Projektnummer 2 687/Volymnummer: F1A: 361/Mapp: ”Klimatkamrarna 2 687, Konstruktion/diverse”./Brev från Bigert till Annika Öhrn, 1992-12-28.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt[-låda]: 2 687-2 688-2 691/Projektnummer 2 687/Volymnummer: F1A: 361/Mapp: ”Klimatkamrarna 2 687, Div. ang. trycksaker”/2 hophäftade sidor som beskriver de olika kamrarnas utseende och funktion. Rubriker ”Stormkammaren”, ”Fuktkammaren”, ”Kuvösen”, ”Ljuskammaren”, ”Värmekammaren”, ”Fryskammaren”. Värmekammaren: besökaren fick uppleva hetta mellan 60 och 70 grader Celsius, alstrad av metallskulpturen ”Isbrytaren”. Väggarna var klädda med koppar för att bättre leda värme och taket var täckt med silverfolie för att reflektera ner värmen på besökarna. I nischer längs väggarna fanns fyra ”svettiga” pingviner i polyester. Ljuskammaren: fylld av uppstoppade och utrotningshotade djur belysta av ett intensivt ultraviolett ljus. Golv, tak och väggar var täckta av ljuskänslig plast som laddades av en strålkastare som lyste i rummet. Så här beskrivs upplevelsen i kammaren i boken Kultur i rörelse – en historia om Riksutställningar och kulturpolitiken: ”Då och då släcktes strålkastaren och ljus strålade ut från kammarens ytor, utom på de platser där besökaren stått när ljuset var tänt. Skuggbilderna som blev kvar liknade grottmålningar och var effektfulla kontraster till de uppstoppade djuren”. Fryskammaren: 30 grader kallt Celsius med ”puppliknande” varelser i dvala. Stormkammaren: fyra fläktar skapade öronbedövande och kraftfulla vindar på upp till 20 meter per sekund, som ibland ökade i styrka och trycktes uppåt mellan de spiralformade väggarna. Stormkammaren beskrevs också som ”en gigantisk snäcka formad av en konstant virvelvind”.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt[-låda]: 2 687-2 688-2 691/Projektnummer 2 687/Volymnummer: F1A: 361/Mapp: ”Klimatkamrarna 2 687, Konstruktion/diverse”./Lösblad som inleds med ”/Mats! Detta är ett första UTKAST - ANY COMMENTS??/.../”.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt[-låda]: 2 687-2 688-2 691/Projektnummer 2 687/Volymnummer: F1A: 361/Mapp: ”Klimatkamrarna 2 687, Konstruktion/diverse”./”Erfarenheter från Stockholmsvisningen av Klimatkamrarna, 4.3 – 27.3 1994”.
Norska motgångar Storleken på Klimatkamrarna skapade problem, bland annat när utställningen skulle visas på Buskeruds konstcenter i norska Drammen.Utställningen skulle visas tre trappor upp i en tom fabrikslokal. Eftersom det fanns en stor ingång och hiss räknade man med att det skulle gå bra. Strax innan avresan fick Riksutställningar veta att hissen var avstängd och inte fick användas, men att mottagaren skulle lösa problemet. Väl framme i Buskerud fanns en mobilkran på plats för att hissa upp de stora utställningsföremålen till tredje våningen. Taket över en gångbro fick svetsas loss för att lådor och föremål skulle kunna komma in.Det är lätt att tro att det värsta var över och att resten skulle fungera utan problem. Så var inte fallet. När utställningen hade visats tre veckor skulle den fraktas hem till Sverige, men då hade konstcentret gått i konkurs.Det fanns därför inga pengar att betala mobilkranföraren som skulle hjälpa till med lastningen. Till slut fick Riksutställningar ersätta honom så att allt kunde tas ner och lastas på bilarna. Chaufförer och tekniker började lasta på morgonen och höll på till sena kvällen innan allt var klart.En film projekterades för att skildra hur Klimatkamrarna skapades från bygge till möte med publiken.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt[-låda]: 2 687-2 688-2 691/Projektnummer 2 687/Volymnummer: F1A: 361/Mapp: ”Klimatkamrarna 2 687, Konstruktion/diverse”./7 sidor lösblad, numrerade 1 till 6: ”Klimatkamrarna, Beslutsunderlag LG 93 05 10”, sid. 2.
Tryckta saker En katalog till Klimatkamrarna trycktes i 3 000 exemplar på svenska och 500 exemplar på engelska. Det togs också fram en referensupplaga på 1 000 exemplar. Katalogen var på 64 sidor med måtten 210 gånger 270 centimeter. Priset angavs till 60 kronor för besökaren.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt[-låda]: 2 687-2 688-2 691/Projektnummer 2 687/Volymnummer: F1A: 361/Mapp: ”Klimatkamrarna 2 687, Div. ang. trycksaker”/Lösblad med rubrik ”Klimatkamrarna trycksakspriser”.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt[-låda]: 2 687-2 688-2 691/Projektnummer 2 687/Volymnummer: F1A: 361/Mapp: ”Klimatkamrarna 2 687, Div. ang. trycksaker”/2 sidor lösblad med rubrik ”Trycksaker till Klimatkamrarna; specifikation”.
Affischer gjordes i två varianter: 70 gånger 100 centimeter i 1000 exemplar, 50 gånger 70 gånger i 2 000 exemplar. Varje affischvariant trycktes också i en referensupplags på 4 gånger 50 exemplar. Dessutom planerades en folder i 5 000 exemplar och 4 gånger 50 exemplar i referensupplags, plus vykort i fyra gånger 2 000 exemplar.
I marknadsföringssyfte planerades också en upp till 35 meter lång pil med namnet på utställningen, som skulle peka ut var den fanns för allmänheten.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt[-låda]: 2 687-2 688-2 691/Projektnummer 2 687/Volymnummer: F1A: 361/Mapp: ”Klimatkamrarna förb. t. visning Atlas Copco mars 94, 311-2 687-3”/Två brev. 1. Maskinskrivet från Riksutställningars Elisabet Adebo till Gunnel Bodin, HIBY, 1994-02-17. 2. Handskrivet från ”Lars” på FGH Annonsbyrå till Elisabet Adebo. Dessutom en på mitten vikt A4-sida som föreställer en svartvit bild av en industribyggnad med en färgglad pil med texten ”Bigert & Bergström, Klimatkamrarna, Riksutställning”.
Produktionsteamet Projektledare Annika Öhrner, konstnärsgruppen Bigert & Bergström.
Turné Elisabet Adebo.
Turné Premiären för Klimatkamrarna skedde i Stockholm (Nacka) där utställningen visades 3 till 27 mars 1994.Riksutställningar/Projektarkivet/Projekt[-låda]: 2 687-2 688-2 691/Projektnummer 2 687/Volymnummer: F1A: 361/Mapp: ”Klimatkamrarna 2 687, Turnén, diverse”./Brev från Annika Öhrner och Britt Mutti till Marianna Karantie vid Helsingfors stads kulturcentral, daterat Stockholm 1993-06-30.
Klimatkamrarna gick sedan på turné över Norden och uppmärksammades för innehållet och formen, vilket sammanföll med ett ökat intresse för att ifrågasätta invanda föreställningar om natur och kultur, skriver Broms och Göransson. Gruppvisningarna sköttes i vissa fall av de konstnärliga upphovsmakarna till Klimatkamrarna: Bigert & Bergström, som också var med och monterade utställningen på de aktuella orterna. Deltog i gruppvisningarna gjorde också Annika Öhrner. Visningarna för skolor sköttes främst av turnéansvariga Elisabet Adebo.
I Stockholm visades Klimatkamrarna i en av Atlas Copcos industrilokaler i Sickla. Lokalen var stor nog att rymma Klimatkamrarnas 600 kvadratmeter och andra samtidigt pågående och skrymmande konstnärsprojekt. Under tiden som publiken besökte Klimatkamrarna byggde någon båtar i ett hörn av utställningslokalen och Atlas Copcos personal passerade genom industrihallen.
Moppen gick varm i Sickla