DvärgsumphönaSveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14 (Zapornia pusilla) är en mycket liten och vida spridd fågel i familjen rallar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11 Den förekommer i grunda våtmarker i både Europa, Afrika, Asien och Australien, till och med till Nya Zeeland. Arten är en sällsynt gäst i norra Europa, med ett tiotal fynd i Sverige.
Utseende och läte Dvärgsumphönan är en mycket liten rall, den minsta i Europa, med en kropppslängd på 16–18 cm och vikten 50 gram. Den har grön näbb, olivgröna ben och är blågrå på kinder, strupe och bröst. På flankerna är den tydligt bandad i svart och vitt. Ovansidan är varmbrun med vita prickar.
Den är till utseendet lätt förväxlingsbar med mindre sumphöna, men är något mindre med tydligt kortare vingar och något kortare stjärt. I dräkten är den tydligare vattrad på flankerna och prickigare ovan, men saknar alltid rött på näbben.
Ungfågeln är smutsbrun under snarare än blågrå, med mer tvärvattrat bröst än hos juvenil mindre sumphöna.
Hanens läte påminner om årthanens och ätliga grodans.
thumb|right
Utbredning och systematik Dvärgsumphönan har ett stort utbredningsområde som sträcker sig från Afrika, Europa och österut till Australasien. Den delas upp i sex underarter, varav två förmodligen är utdöda, som i sin tur placeras i tre grupper: västlig dvärgsumphöna’’Sverigelistan med underarter’’, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18 Zapornia pusilla intermedia – förekommer från Europa till Mindre Asien, i östra och södra Afrika och på Madagaskar Zapornia pusilla pusilla – häckar i centrala och östra Asien; övervintrar så långt som till Indien, Malaysia och Filippinerna palustris-gruppen Zapornia pusilla mira – bara känd från ett exemplar funnet 1912 på Borneo Zapornia pusilla mayri – känd från fyra exemplar funna på Nya Guinea Zapornia pusilla palustris – förekommer på östra Nya Guinea och södra Australien; förekommer vintertid i norra Australien och gästar sällsynt Tasmanien Zapornia pusilla affinis – förekommer på Nya Zeeland och Chathamöarna
Underarten mira inkluderas ibland i pusilla.Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
Bestånden i Europa och Asien är flyttfåglar, varav de flesta flyttar söderut från slutet av augusti till oktober och återvänder från mars till maj.Taylor, B.; van Perlo, B. 1998. Rails: a guide to the rails, crakes, gallinules and coots of the world. Pica Press, Robertsbridge, UK. Afrikanska och australiska populationer är stannfåglar eller rör sig endast lokalt efter säsongsmässig vattentillgång.del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
thumb|right|Dvärgsumphönans utbredningsområde, där ljusgrönt betecknar vistelse häckningstid, blått övervintringsområde och mörkgrönt förekomst året runt.
Förekomst i Sverige Ett drygt tiotal individer av dvärgsumphöna har observerats i Sverige. De två första observationerna, 1898 och 1955, skedde båda två i Skälderviken i Skåne. I varje fall första fyndet utgjordes av en häckande individ. De tre senaste observationerna har gjorts i Ågesta i Södermanland 2004, vid naturreservatet Oset i Örebro 2011. samt i Skottorps våtmark i Halland 2014.Dvärgsumphöna, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
Släktestillhörighet Tidigare placerades arten i släktet Porzana, men DNA-studier visar att dvärgsumphönan endast är avlägset släkt med typarten för Porzana småfläckig sumphöna och förs numera tillsammans med flera andra arter till ett annat släkte, Zapornia.García-R, J.C., G.C. Gibb, and S.A. Trewick (2014), Deep global evolutionary radiation in birds: Diversification and trait evolution in the cosmopolitan bird family Rallidae, Mol. Phylogenet. Evol. 81, 96-108.
Levnadssätt Dvärgsumphönan hittas i olika sorters våtmarker, både inåt land och utmed kuster, med tät och flytande växtlighet. Under häckningstid föredrar den blöta och lågväxta miljöer som starrmader,Urban, E.K., Fry, C.H. and Keith, S. 1986. The Birds of Africa, Volume II. Academic Press, London.Marchant, S.; Higgins, P. J. 1993. Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic birds, 2: raptors to lapwings. Oxford University Press, Melbourne.Langrand, O. 1990. Guide to the birds of Madagascar. Yale University Press, New Haven, USA. ibland med inslag av vass. Arten uppträder vanligtvis enstaka, men kan också hittas i par eller familjegrupper, i övervintringsområden ibland till och med i smågrupper med upp till tio individer. Fågeln är aktiv dagtid, dock mest tidiga morgnar och sena kvällar. Födan består mestadels av insekter och dess larver, men även ringmaskar, mollusker, små kräftdjur, småfisk (upp till 2 cm), groddjur och vegetabiliskt material.
thumb|right
Häckning Dvärgsumphönan bygger ett grunt skålformat bo som placeras nära vattenytan på en grästuva eller i mjukt gräs. Ibland kan det placeras i vatten fastsatt i näraliggande växtlighet eller i en låg buske.
thumb|right|Ägg av dvärgsumphöna.
Status Arten har ett stort utbredningsområde och internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig. Beståndsutvecklingen är dock oklar. Beståndet i Europa uppskattas till mellan 980 och 1 400 spelande hanar, vilket motsvarar 3 000–4 200 individer.BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg. Den är där sällsynt och lokal i södra Europa, men talrikare i östra delarna. Populationen hos underarten obscura tros bestå av 10 000–25 000 individer och hos affinis 1 000-10 000 individer, medan bestånden hos övriga underarter inte har uppskattats.Wetlands International. 2015. Waterbird Population Estimates. Sammanvägt uppskattar IUCN världspopulationen till mellan en halv och en miljon vuxna individer.
Noter
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Rallar Kategori:Fåglar i etiopiska regionen Kategori:Fåglar i palearktiska regionen Kategori:Fåglar i orientaliska regionen