För antika stridsvagnar, se häststridsvagn. miniatyr|En svensk stridsvagn 122|alt=|300x300px miniatyr|En amerikansk M1 Abrams-stridsvagn.|alt=|300x300px miniatyr|300x300px|Två ryska T-90 stridsvagnar. Stridsvagn (militärförkortning: strv) på sverigesvenska eller pansarvagn (kort psv, efter ) på finlandssvenska är ett pansrat och tungt bestyckat militärt stridsfordon som utgör huvuddelen inom många arméers pansarflotta.
Beskrivning Benämningen "stridsvagn"/"pansarvagn" används ibland felaktigt om alla pansarfordon. En stridsvagn är en specifik klass av fordon och klassas precis som alla andra markstridsfordon efter deras ämnade roll, snarare än konstruktion, vilket i sin tur betyder att fordonet behöver uppfylla vissa krav på eldkraft, skydd och mobilitet.
Definition Den moderna definitionen av en stridsvagn är ett pansrat välskyddat landfordon (antingen hjul- eller bandgående) med god rörlighet både på väg och i terräng, bestyckad med en grovkalibrig (>60 mm) eldrörspjäs samt kulsprutebeväpning, som under gång, med god verkan, 360° grader runt fordonet, kan spana efter och nedkämpa både stillastående och gående markmål, oavsett skyddsnivå, med kort tidsintervall mellan upptäckt och eldgivning. De skall kunna verka både som infanteristöd men framför allt även som egen separat styrka, vilket i många fall kräver en viss klass av rörlighet och skydd. Ytterligare krav tilläggs beroende på stridsvagnstyp, till exempel lätt stridsvagn eller huvudstridsvagn.
Det bör även nämnas att olika länder har olika fordonsklassifikationer och kan klassa historiska fordon annorlunda än andra länder. Ett bra exempel på detta är stridsvagn 103 som klassades som stridsvagn i Sverige, trots att den skulle klassats som pansarvärnskanonvagn i många andra länder. Historiskt blev detta dock ett populärt ämne när den kom i bruk och flera länder gjorde om sitt klassifikationssystem.
Benämning Sverige: Utöver felaktig användning av benämningen stridsvagn i Sverige används ibland benämningen "pansarvagn" istället för stridsvagn. Detta är primärt allmänspråk då Sveriges försvarsmakt enbart använder benämningen stridsvagn. Trots detta har benämningen pansarvagn historiska betydelser. När Sverige först införskaffade stridsvagnar under början av 1920-talet benämndes de först pansarvagn. Men då man inledde försök med pansarbilar under samma period så ombenämndes fordonstypen till stridsvagn. Ordet pansarvagn används dock ibland som samlingsnamn på vagnar i ett pansartåg.
Finland: I Finland inom den finlandssvenska militärterminologin används dock benämningen pansarvagn, då typen heter "panssarivaunu" på finska.
Internationellt: I internationella sammanhang används ordet "tank", vilket anses som det ursprungliga ordet för fordonstypen (se avsnittet Första världskriget). Benämningen tank används framför allt i engelskan, men även på ryska, kinesiska och flera andra språk med små variationer.Se ryska och kinesiska Wikipedia (bland flera) av artikeln stridsvagn. Detta har gjort att ordet tank har blivit relativt vanligt i dagligt språk och inom popkultur.Star Wars: The Clone Wars, säsong 2, episod 5 och 6.
Utvecklingshistoria miniatyr|Stridselefanter har till stor del använts som stridsvagnar före modern tid. De försågs ofta med ett torn på ryggen för bågskyttar eller spjutkastare. Konceptet bakom stridsvagnen, att genom en kombination av slagkraft, skydd och rörlighet kunna bryta fiendens linjer och snabbt intränga på djupet, härrör långt tillbaka i tiden och sträcker sig från de tidiga hästdragna vagnarna via tungt rytteri såsom katafrakter och elefanter som emellanåt haft lätt artilleri som ballistor och culveriner (en sorts tidig kanon) monterade i ryggtornet till senare pansarrytteri såsom kyrassiärer och de polska husarerna.
Förepok miniatyr|Leonardos stridsvagn En tidig förfader till den moderna stridsvagnen designades under renässansen av Leonardo da Vinci. Fordonet som på italienska kallas Carro armato di Leonardo, översatt på svenska till Leonardos stridsvagn, var en vagn med fyra vevdrivna hjul täckt av en skyddad kaross i form av ett runt cirkustält av trä och järnplattor. Dess beväpning skulle bestå av ett okänt antal lätta kanoner runt om vagnens bas. Vagnen kom dock aldrig att byggas och dess konstruktion skulle nog gjort den till ett mer psykologiskt vapen än ett faktiskt dödande vapen.
Introduktionen av pansarskeppen ledde till idéer om olika landskepp för att dominera slagfälten, exempelvis i H.G. Wells The Land Ironclads och Världarnas krig, men istället blev pansartåg och pansarbilar nästa steg i utvecklingen. Pansartågen var ytterst effektiva i att snabbt kunna förflytta stor eldkraft som var väl skyddad, men var bundna till järnvägsnätet, som dessutom kunde saboteras. Den begränsningen saknade pansarbilen som genom förbränningsmotorn intåg började realiseras under början av 1900-talet men de var enbart splitterskyddade med lätt beväpning och var nästan omöjliga att köra i terräng på grund av hög vikt.
Båda dessa fordon var effektiva när de väl kunde förflytta sig på slagfältet men då de hade mycket begränsad mobilitet, speciellt på slagfält som låg utanför det fasta vägnätverket, behövdes en ny typ av fordon. Då inget utvecklat land låg i aktivt gränskrig vid 1900-talets början fanns det väldigt lite tryck från dåtidens överbefälhavare att lägga resurser på att utveckla ett sådant fordon. Trots detta påbörjades flera tidiga stridsvagnsprojekt på privat nivå.
Burstyns Motorgeschütz miniatyr|Burstyns Motorgeschütz Ett tidigt stridsvagnsprojekt som utvecklades på privat nivå var en konstruktion vid namn Motorgeschütz (motorpjäs) som hade konstruerats av österrikaren Günther Burstyn år 1911. Denna konstruktion var extremt nytänkande och skulle onekligen ha varit ett för sin tid mycket välfungerande (kanske till och med historieändrande) fordon om det hade realiserats.
Burstyn fick iden till projektet när han 1903 fick åka med i en pansrad torpedbåt och tänkte vad man skulle kunna åstadkomma med dessa på land. Några år senare 1906 började hans ide verkligen ta fart när han fick se den österrike-ungerska pansarbilen Austro-Daimler Panzerwagen. Han förstod då att det var ett sådant fordon han ville skapa fast med möjligheten att kunna korsa skyttegravar och andra svåra hinder. Något år senare fick han se hur österrikiska militären hade fäst plattor runt hjulen på artilleripjäser för att minska marktrycket vilket gav honom iden till att skapa ett band av dessa och trä detta över ett flertal hjul för att minska marktrycket så mycket som möjligt. Burstyn började genast arbeta på en konstruktion av larvband samt fordonet som skulle bära dessa och denna konstruktion var klar 1911. Larvbandet kallade han Gleitbänder (glidband) och fordonet fick det redan nämnda namnet Motorgeschütz. Det bör nämnas att larvbandet redan var patenterat i USA vid denna tidpunkt men då okänt för Günther.
Motorgeschütz var konstruerad som en klassisk stridsvagn med kanontorn och larvband med motorn och kopplingen längst bak i fordonet, dock med undantaget för fyra stycken bommar, två där bak och två där fram som vardera hade ett hjul i änden. Detta var en uppfinning av Günther för att ge fordonet möjlighet att korsa även de största av tänkbara skyttegravar. Han skickade sina ritningar till den österrike-ungerska försvarsstaben för att se ifall de ville köpa hans design men de var inte intresserade då de inte låg i något krig och såg inte heller hur man skulle bruka detta fordon. Günther kom inte att försöka få igenom sin design senare vid första världskrigets utbrott då han fruktade att åter få avslag.
Mendeleevs stridsvagn miniatyr|Mendeleevs stridsvagn Under samma period som Burstyns Motorgeschütz konstruerade en rysk ingenjör vid namn Vasiliy Mendeleev en övertung stridsvagn på drygt 170 ton som var utformad som en pansarvärnskanonvagn med en 120 mm örlogskanon. Även denna hade ritningar klara 1911, med larvband av egen konstruktion, men blev aldrig realiserad på grund av flera tekniska aspekter bortom den obrukliga vikten av 170 ton.
Första världskriget miniatyr|Tank Mark I hane miniatyr|Tank Mark IV hane miniatyr|Tysk A7V. Under första världskriget blev ett fordon som stridsvagnen snabbt nödvändigt då det man trodde skulle bli ett klassiskt krig med färgglada uniformer och koordinerade skottsalvor snabbt blev ett skyttegravskrig med ingenmansland och artilleribombardering utan slut.
De som tog det första steget att utveckla en stridsvagn var britterna som 1915 skapade "Little Willie", en motoriserad metallåda med modifierade larvfötter från den amerikanska Holtbandtraktorn.Nationalencyklopedin, multimedia plus Little Willie kom aldrig längre än att agera koncepttest då dess larvfötter inte var långa nog att korsa skyttegravar. En ny design ritades upp som inte bara hade längre larvband utan de träddes runt hela fordonets siluett för att ge maximal terrängframkomlighet. Då man förväntade sig att detta nya fordon skulle behöva skjuta mot flera mål samtidigt gav man det bastioner på sidorna av vagnen med kanoner eller kulsprutor. På grund av detta fick fordonstypen till en början namnet landskepp men då man blev orolig att Tyskland skulle få nys om detta och lista ut vad fordonet var byggt på detta namn gav man fordonet en täckmantel vid namn tank (som en vattentank) då detta inte skulle låta lika misstänkt. Som extra försäkring kom man på en bortförklaring som sa att dessa var självgående vattentankar som skulle gå till Ryssland.
Denna nya stridsvagn var klar 1916 och fick beteckningen Tank Mark I. Den gjordes i två versioner, honor och hanar. Honorna var beväpnade med kulsprutor medan hanarna var beväpnade med kanoner. Redan i slaget vid Somme i september 1916 användes 49 brittiska stridsvagnar för första gången i strid. Dessa kom som en skräckinjagande överraskning för tyskarna som inte hade någon aning hur man skulle kontra dessa fordon. Trots denna moraliska effekt var dock stridsvagnarnas taktiska framgångar mycket begränsade på grund av mekaniska haverier och dålig sikt inifrån stridsrummet.Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
Tyskarna började snabbt utveckla taktiker och nya vapen för att kontra dessa stridsvagnar. Artilleripjäser och stormkanoner sattes upp för att kunna skjuta direkt eld och soldater började modifierade sina patroner genom att ta ut kulan ur hylsan för att sedan ladda om den omvänt med större drivladdning. Detta ökade mynningshastigheten, som med hjälp av den nu trubbiga kulan, kunde slå igenom Tank Mark I:s pansar på korta avstånd. Denna taktik hade från början utvecklats för att slå ut prickskyttesköldar men kom nu istället att bli Tysklands första pansarvärn. Dock kom dessa omvända patroner att bli problematiska då den högre drivladdningen gjorde patronen osäker och flera soldater fick sätta livet till när patronen exploderade inuti patronläget. Istället utvecklades en dedikerad pansarprojektil i 8 mm Mauser som fick beteckningen Spitzgeschoss mit Kern (spetskula med kärna) som hade ungefär samma effekt men var mycket säkrare.
På grund av detta började britterna konstruera en ny stridsvagn vid namn Tank Mark IV som hade tjockare pansar. Dessa användes för första gången i Slaget vid Cambrai vilket var första gången stridsvagnar användes i större skala. 324 stridsvagnar sattes in och visade stridsvagnarnas möjlighet att skapa genombrott i linjerna när de sattes in i stor skala.Slag - Historiens slagfält, R. G. Grant Framgångarna kunde dock inte utnyttjas fullt ut då infanteriet inte klarade av att följa med de framryckande stridsvagnarna, som även saknade kulsprutor att bekämpa fientligt infanteri med och enbart var beväpnad med kanoner.