En vattendomstol var förr en specialdomstol som behandlade vattenmål.
Vattendomstolarna i Sverige Enligt 1918 års svenska vattenlag skulle det finnas sex vattendomstolar.Tillståndsprövningen i Sverige - vem bör sköta den? Domstolen bestod av en vattenrättsdomare, en teknisk ledamot och två nämndemän. Som andra instans fanns vattenöverdomstolen (vid Svea hovrätt), och som tredje instans Högsta domstolen.
1969 trädde den svenska miljöskyddslagen i kraft. Vid införandet av den nya miljöbalken 1999 övertogs vattendomstolarnas verksamhet av miljödomstol, och senare av mark- och miljödomstolar.
1920 fanns fem vattendomstolar, nämligen Norrbygdens (förlagd till Umeå), Mellanbygdens (Sundsvall), Österbygdens (Hedemora), Söderbygdens (Stockholm) och Västerbygdens (Vänersborg)Se k. kung. 30 juli 1918, i vilken även föreskrifter meddelats om vattendomstolarnas domsområden. Se även k. kung. 18 okt. 1918 och 27 juni samma år för orterna..
Mellanbygdens vattendomstol fanns 1919–1932 och behandlade mål från mellersta Norrland. År 1933 sammanslogs dess område huvudsakligen med Norrbygdens vattendomstol.
Ordförande i Vattenöverdomstolen 1919–1921 Thor Strömman 1921–1935 Axel von Oelreich 1935–1940 Adam Giertta 1940–1947 Erik Bergendal 1947–1957 Paul Poss
Källor
Noter
Kategori:Svenska historiska domstolar Kategori:Vattenrätt