Lunginflammation (latin: pneumoni) är en sjukdom som drabbar lungorna och påverkar framförallt funktionen av de mikroskopiska luftsäckarna där. Det inflammatoriska tillståndet orsakas vanligtvis av en infektion av bakterier eller virus. Mer sällan kan man få lunginflammation också av andra mikroorganismer, vissa läkemedel eller andra tillstånd, till exempel autoimmuna sjukdomar.
Typiska symptom inkluderar hosta, bröstsmärta, feber och andningssvårigheter. Diagnostiska verktyg inkluderar blodprover, röntgenundersökning och undersökning av upphostat slem. Vilken behandling som sätts in beror på patientens tillstånd och under vilka omständigheter man drabbats av lunginflammation. Infektionsorsakad lunginflammation brukar delas upp i samhällsförvärvad och sjukvårdsförvärvad sjukdom. Förmodad bakteriell lunginflammation behandlas med antibiotika. Om lunginflammationen är allvarlig, blir den drabbade i allmänhet inlagd på sjukhus. Det finns vaccin för att förebygga och motverka komplikationer av vissa typer av lunginflammation.
Varje år drabbas cirka 450 miljoner människor av lunginflammation, vilket motsvarar sju procent av världens befolkning, och cirka fyra miljoner människor avlider varje år. I höginkomstländer beräknas incidensen till ungefär 1 % av befolkningen och 2-4 % av befolkningsgruppen över 65 års ålder, med en dödlighet på under 1 % om man endast räknar de patienter vars sjukdom inte behöver behandlas inneliggande på sjukhus. Även om William Osler på 1800-talet betraktade lunginflammation som "huvudorsaken till dödsfall bland människor", har införandet av antibiotisk behandling och vaccin under 1900-talet lett till en förbättrad överlevnad. Lunginflammation är fortfarande en ledande dödsorsak i utvecklingsländer och bland mycket gamla, mycket unga och kroniskt sjuka.
Orsak thumb|alt=Tre runda objekt med svart bakgrund| Pneumokocker, bakterier som ofta orsakar lunginflammation, avbildade med elektronmikroskop Lunginflammation beror först och främst på infektioner orsakade av bakterier eller virus och mer sällan svampar och parasiter. Även om fler än 100 olika sorters utlösande mikrober har identifierats, orsakas flertalet fall av några få av dessa. Samtidig infektion med både virus och bakterier kan förekomma i upp till 45 % av infektionerna hos barn och i 15 % av infektionerna hos vuxna. Ett orsakande agens kan inte isoleras i ungefär hälften av fallen, trots noggrann analys.
Termen "lunginflammation" används ibland i bredare bemärkelse för tillstånd som leder till inflammation i lungorna (som till exempel orsakas av autoimmuna sjukdomar, kemiska brännskador eller läkemedelsreaktioner), men sådan inflammation benämns mer korrekt pneumonit. Smittagens delades förr in i "typiska" såväl som "atypiska" beroende på vilka symptom de förväntades ge, men det finns inga belägg som stödjer denna uppdelning, så därför läggs det numera mindre vikt vid detta.
Tillstånd och riskfaktorer som ger ökad mottaglighet för lunginflammation inkluderar: rökning, immunbrist, alkoholmissbruk, kronisk obstruktiv lungsjukdom, kronisk njursjukdom och leversjukdom. Äldre är också i grunden mer benägna att drabbas av lunginflammation.
Bakterier Bakterier är den vanligaste orsaken till samhällsförvärvad lunginflammation (CAP), där pneumokocker kan isoleras i nästan 50% av fallen. Andra bakterier som ofta isoleras inkluderar: Haemophilus influenzae i 20 %, Chlamydophila pneumoniae i 13 % och Mycoplasma pneumoniae i 3 % av fallen, Staphylococcus aureus; Moraxella catarrhalis; Legionella pneumophila och gramnegativa bakterier. Ett antal läkemedelsresistenta stammar av ovan nämnda infektioner blir allt vanligare, inklusive penicillinresistenta pneumokocker (PNSP) och stafylokocker av typen MRSA.
Spridningen av organismer underlättas när riskfaktorer föreligger. Lunginflammation vid alkoholmissbruk förknippas med pneumokocker, anaeroba organismer och Mycobacterium tuberculosis; rökning främjar effekterna av pneumokocker, Haemophilus influenzae, Moraxella catarrhalis och Legionella pneumophila. Exponering för fåglar förknippas med Chlamydia psittaci; lantbruksdjur med Coxiella burnetti; aspiration av maginnehåll med anaeroba organismer och cystisk fibros med Pseudomonas aeruginosa och Staphylococcus aureus. Pneumokocker är vanligare på vintern och bör misstänkas hos personer som aspirerar en stor mängd anaeroba organismer.
Virus Hos vuxna svarar virus för cirka en tredjedel och hos barn för cirka 15 % av lunginflammationsfallen. Följande agens är ofta inblandade: rhinovirus, coronavirus, influensavirus, respiratoriskt syncytialvirus (RSV), adenovirus. Herpes simplex-virus orsakar sällan lunginflammation, förutom i grupper såsom: nyfödda, personer med cancer, mottagare av transplantat och människor med avsevärda brännskador. Människor som genomgått en organtransplantation eller de som på annat sätt är immunsupprimerade får oftare lunginflammation orsakad av cytomegalovirus. Individer med virusinfektioner kan få sekundära infektioner med pneumokocker, Staphylococcus aureus, eller Haemophilus influenza, framför allt när de samtidigt har andra hälsoproblem. Olika virus dominerar under olika perioder av året. Exempelvis kan influensa under influensasäsongen stå för mer än hälften av alla virala fall. Utbrott av andra virus, såsom hantavirus och coronavirus inträffar också ibland.
Svampar Lunginflammation orsakad av svamp är sällsynt, men uppkommer oftast hos personer med försvagat immunsystem till följd av AIDS, immunsuppressiva läkemedel eller andra medicinska problem. Det orsakas i de flesta fall av Histoplasma capsulatum, blastomyces, Cryptococcus neoformans, Pneumocystis jiroveci och Coccidioides immitis. Histoplasmos är vanligast i Mississippi-deltat, och coccidioidomykos är vanligast i sydvästra USA. Antalet fall ökade under den senare delen av 1900-talet på grund av ökat resande och antalet immunsupprimerade i befolkningen. Pneumocystis jiiroveci är vanligt förekommande som opportunistisk infektion vid AIDS.
Parasiter En mängd olika parasiter kan påverka lungorna, inklusive: Toxoplasma gondii, Strongyloides stercoralis, Ascaris lumbricoides och Plasmodium malariae. Dessa organismer går vanligtvis in i kroppen via direkt hudkontakt, näringstillförsel eller via en insekt. Förutom Paragonimus westermani påverkar de flesta parasiter inte lungorna specifikt, men de påverkas sekundärt. En del parasiter, framför allt de som hör till släktena Ascaris och Strongyloides, stimulerar en stark eosinofil reaktion, vilken kan leda till eosinofil pneumoni. Vid andra infektioner, såsom malaria, påverkas lungan framförallt beroende på cytokininducerad, systemisk inflammation. I industriländerna förekommer dessa infektioner oftast hos människor som återvänder från resor eller hos immigranter.Murray and Nadel (2010). Chapter 37. Globalt är dessa infektioner vanligast hos de som har immunbrist.
Okänd eller annan orsak Idiopatisk interstitiell pneumoni eller icke-infektiös pneumoni är en klass av diffusa lungsjukdomar. De inkluderar: diffus alveolär skada, organiserande pneumoni, icke-specifik interstitiell pneumoni, lymfocytisk interstitiell pneumoni, deskvamativ interstitiell pneumoni, respiratorisk bronkiolit-associerad interstitiell lungsjukdom och vanlig interstitiell pneumoni.
Sjukdomsmekanism thumb|Lunginflammation fyller lungans alveoler med vätska, vilket hindrar syresättningen. Alveolen till vänster är normal, medan den till höger är full av vätska p.g.a. lunginflammation. Lunginflammation börjar ofta som en övre luftvägsinfektion, som sedan förflyttar sig till de nedre luftvägarna. Bakteriell lunginflammation De flesta bakterier kommer in i lungorna via små aspirationer av organismer, som finns i hals eller näsa. Hälften av alla normala människor aspirerar små mängder maginnehåll när de sover. Även om halsen alltid innehåller bakterier, finns där potentiellt infektiösa bakterier endast under vissa tidsperioder och förhållanden. En minoritet av bakterietyper, till exempel Mycobacterium tuberculosis och Legionella pneumophila når lungorna via kontaminerade luftburna små droppar. Bakterier kan även spridas via blodet. När bakterierna väl kommit in i lungorna kan de invadera utrymmena mellan celler och alveoler, där makrofager och neutrofiler (typer av vit blodkroppar) försöker bekämpa bakterierna. Neutrofilerna frisätter även cytokiner, vilket ger upphov till en allmän aktivering av immunsystemet. Detta leder till feber, frossa och trötthet, vanliga symtom vid bakteriell lunginflammation. Neutrofilerna, bakterierna och vätskan från omgivande blodkärl fyller alveolerna, vilket i så fall ger upphov till infiltrat på lungröntgen. Viral lunginflammation Virus kan nå lungan via en mängd olika vägar. Respiratoriskt syncytievirus (RSV) smittar vanligtvis genom att man vidrör föremål och därefter sina ögon eller näsa.Murray and Nadel (2010). Chapter 31. Andra virusinfektioner uppkommer när kontaminerade luftburna droppar inandas genom mun eller näsa. När de väl tagit sig in i de övre luftvägarna kan de förflytta sig in i lungorna, där de invaderar de celler som omsluter luftvägarna, alveolerna, eller lungparenkymet. En del virus, till exempel mässling och herpes simplex, kan nå lungorna via blodet. Angreppet av lungorna kan leda till olika grader av celldöd. När immunsystemet svarar på infektionen kan det till och med uppstå mer skada på lungorna. Vita blodkroppar, i huvudsak mononukleär(a) celler, är huvudorsaken till att inflammationen uppstår. Förutom att lungorna tar skada, påverkar många virus även andra organ, vilket därmed stör andra kroppsfunktioner. Virus gör också kroppen mer känslig för bakterieinfektioner. På detta sätt kan bakteriell lunginflammation uppstå som en komorbiditet.
Tecken och symptom Symtom och deras frekvens Symptom Frekvens Hosta Trötthet Feber Andfåddhet Sputum (slem) Bröstsmärta Människor med infektiös lunginflammation har ofta hosta med slem, feber åtföljt av frossa, andfåddhet, skarp eller stickande bröstsmärta vid djupa andetag och en ökad andningsfrekvens. Hos äldre människor kan förvirring vara det mest framträdande tecknet. Typiska tecken och symptom hos barn under fem år är feber, hosta och snabb eller tung andhämtning.
Feber är inte ett specifikt kännetecken, eftersom det förekommer vid många andra vanliga sjukdomar och kanske inte uppträder hos personer som är allvarligt sjuka eller undernärda. Dessutom har barn som är under två månader ofta ingen hosta. Mer allvarliga tecken och symptom kan inkludera: blåfärgad hud, minskad törst, krampanfall, ihållande kräkningar, extrem hög eller låg temperatur samt sänkt medvetandegrad.
Lunginflammation har ofta liknande symptom oavsett om den orsakats av bakterier eller virus. I vissa fall förknippas den med klassiska, men icke-specifika kliniska kännetecken. Lunginflammation som är orsakad av legionella kan ge buksmärta, diarré eller förvirring, medan lunginflammation orsakad av pneumokocker kan vara förknippat med upphostningar av rostfärgat slem, och lunginflammation orsakad av Klebsiella kan ge blodblandat slem som hostas upp och kan beskrivas som "vinbärsgelé". Blodsputum (kallat hemoptys) kan också förekomma vid tuberkulos, gramnegativ lunginflammation och lungabscesser eller ännu vanligare vid akut bronkit. Lunginflammation orsakad av mykoplasma kan ge svullna lymfkörtlar i nacken, ledvärk eller mellanöreinflammation. Ronki förekommer oftare vid viral än bakteriell lunginflammation.
Diagnos