Fänika, fännika (tyska: Fähnlein, 'liten fana'), betecknade under slutet av medeltiden och ända in på 1600-talet en avdelning fotfolk som följde en fana. Dess styrka överskred sällan 500 man. Ett antal fänikor förenades till ett regemente.
Sverige I Sverige utgjorde fänikan under hela 1500-talet den högsta enheten vid fotfolket. Varje landskap uppsatte ett, under olika tider växlande, antal fänikor, vartill kom Gårdsfänikan, ett slags garde, fänikor av präste-, frälse-, fogde-, bergslags- och andra knektar samt ett stundom betydande antal fänikor av värvat manskap.
Fänikans normalstyrka utgjorde under mitten av 1500-talet 25 rotar om 21 man, inberäknade över- och underrotmästare. Den delades i 5 kvarter under var sin kvartermästare, och dess befäl ("ämbeten") utgjordes för övrigt av 1 hövitsman, 1 fänrik, 1 löjtnant (åt fänriken), 1 profoss, 1 kaplan, 1 mönsterskrivare, 1 fältskär samt 5 trumslagare och 1 pipare eller i allt 542 personer. Styrkan växlade dock betydligt och sjönk ofta till 300, ja till 200 man. Vid 1600-talets inträde sjönk styrkan ända till 150 man, stundom mindre; fänikan fick då benämningen kompani.
De flesta svenska regementen har sitt ursprung i lokala fänikor. Ett exempel är I 15, Älvsborgs regemente som har sitt ursprung i de fänikor som under 1500-talet skapades i Västergötlands södra del.
Fännika användes även om själva fanan, särskilt använt som fälttecken.
Ångermanlandsfänikan Ångermanlandsfänikan syns ha varit aktivt som självständigt förband 1563-1615.
Ur Norrlandsfänikan under Lars Olofsson, lär Ångermanlandsfänikan ha bildats 1563. Deltog bland annat i Nordiska sjuårskriget (1563–1570) mellan Sverige och Danmark, Lübeck och Polen, i andra polska kriget (1600–1629) mellan Sverige och Polen-Litauen och i ingermanländska kriget (1610-1617) mellan Sverige och Ryssland.
Ångermanlandsfänikan kan 1615 tillsammans med Västerbottenfänikan, Medelpadsfänikan, Hälsninglandsfänikan och Gästriklandsfänikan ha uppgått i Norrlands storregemente, som 1617 leddes av Svante Banér och bestod av 7 fänikor.
Hövitsmän Kristoffer Nilsson (död efter 1580) Mats Eriksson, stupad 1609 vid slaget vid Kirkholm, Livland Sven Eriksson (död 1610) Mats Falesson Slumpare (1577-1654) Gullik Larsson (död 1667)
Se även Lista över svenska storregementen, för efterföljare från 1600-talet till 1800-talet
Källor
Kategori:Ugglan Kategori:Militära enheter i Sveriges militärhistoria Kategori:Ej längre existerande svenska militära förband