Mysteriefilm är en genre av film som kretsar kring lösningen av ett problem eller ett brott. De fokuserar på insatser av kriminalpoliser, privatdetektiver eller amatördetektiver som ska lösa de mystiska omständigheterna i ett ärende med hjälp av ledtrådar, efterforskningar och skicklig slutledningsförmåga.
Handlingen centreras ofta kring detektivens slutledningsförmåga, skicklighet och noggrannhet, då de försöker klara upp brottet eller situationen genom att koppla ihop ledtrådar och omständigheter, söka bevis, utfråga vittnen och spåra brottslingar.
Spänningen upprätthålls ofta som ett viktigt element i handlingen. Detta kan göras genom att använda musik, ljud, kameravinklar, dramatiska skuggor och överraskande vändningar i berättelsen. Alfred Hitchcock använde alla dessa tekniker, men skulle ibland också komma att inviga publiken angående ett upptornande hot och sedan dra ut på det hela för att uppnå högsta möjliga dramatiska effekt.
Denna genre sträcker sig från tidiga mysterieberättelser, fiktiva eller litterära detektivhistorier, till klassiska thrillers i Hitchcocks anda till klassiska privatdetektivfilmer. En relaterad filmgenre är spionfilmer.
Definition och egenskaper Mysteriefilmer fokuserar huvudsakligen på att lösa ett brott eller en gåta. Mystiken kretsar i allmänhet runt ett mord som måste lösas av polis, privatdetektiver eller amatördetektiver. Tittaren presenteras med en serie sannolika misstänkta, varav några är "red herrings" - personer med motiv att begå brott men som faktiskt inte gjort det - och försöken att lösa mysteriet tillsammans med utredaren. Ibland presenteras tittaren med information som inte är tillgänglig för huvudpersonen, denne är ofta den som utforskar det olösta brottet, avmaskerar förövaren och sätta stopp för skurkaktigheter.
Den framgångsrika mysteriefilmen följer en av två berättartyper, kända som öppna och stängda. Det stängda mysteriet (eller pusseldeckare/whodunit) döljer gärningsmannens identitet till sent i historien och lägger till ett element av spänning under eftersökningarna och gripandet av den misstänkta, eftersom publiken aldrig är helt säker på vem denne är. Det öppna mysteriet avslöjar däremot gärningsmannens identitet redan i inledningen och visar på så vis upp det "perfekta brottet" där publiken sedan får följa huvudpersonen klara upp detta, vanligtvis först i slutet, liksom i den stängda formen.
Mysterieromaner har visat sig vara ett tacksamt medium att omsätta till film, där detektiven ofta utgör en stark huvudperson och intrigen kan innehålla såväl drama, spänning, karaktärsutveckling, osäkerhet och överraskande vändningar. Mysteriernas miljöer är ofta av ett vardagligt slag, vilket kräver få specialeffekter. Framgångsrika mysterieförfattare kan framställa en serie böcker baserade på samma detektivkaraktär, vilket då ger ett rikt material för uppföljare.
Fram till åtminstone 1980-talet har kvinnor i mysteriefilmer ofta tjänat dubbla roller, dels försett detektiven med en relation och dels ofta spelat rollen som dam i nöd. Kvinnorna i dessa filmer är ofta starka individer, självständiga, bestämda och inte sällan vilseledande. De kan också utlösa de händelser som följer eller tjäna som ett element av spänning i form av hjälplösa offer.
Historia Litterära influenser De tidigaste mysteriefilmerna återfinns redan under stumfilmseran. Den första detektivfilmen anges ofta vara Sherlock Holmes Baffled, en mycket kort mutoskopfilm som skapades mellan 1900 och 1903 av Arthur Marvin. Det är den tidigaste kända filmatiseringen av Sherlock Holmes, om än i knappt igenkännligt format.
I Frankrike inspirerade de populära detektivromanerna om Nick Carter till den första filmserien, Nick Carter, le roi des détectives (1908). Denna serie i sex delar följdes upp med Nouveaux aventures de Nick Carter 1909. Louis Feuillade skapade den mycket populära serien Fantômas (1913-1914), baserad på den bästsäljande romanserien om Juve, en mästerskurk som förföljs av en Holmes/Dupin-inspirerad detektiv. (Jean Dujardin bär en mask och kostym som liknar Juves i en uppenbar hyllning i The Artist, en nostalgisk film från 2011 om stumfilmseran.) Senare detektivserier av Feuillade inkluderar Les Vampires (1915), Judex (1916), Tih Minh och Barrabas (1919). Feuillades filmer, som kombinerade realism, ett poetisk bildspråk och ren fantasi, influerade den amerikanska filmserien The Perils of Pauline (1914), regissörer som René Clair och surrealister som André Breton.
De tidigaste genuina mysteriefilmerna inkluderar The Gold Bug (1910), även den från Frankrike och The Murders in the Rue Morgue (1914). Båda kan härledas från berättelser av Edgar Allan Poe, vilket är passande då Poe ofta krediteras som skapare av detektivgenren samt den första privatdetektivs-karaktären, C. Auguste Dupin. Universal Pictures döpte om honom till Pierre Dupin i Murders in the Rue Morgue (1932), ett atmosfäriskt skräck-mysterium med Bela Lugosi i huvudrollen. Berättelsen filmatiserades även 1953 och 1971. Poes andra Dupin-novell, "Mystery of Marie Rogêt", filmades 1942. Mer nyligen presenterade filmen The Raven (2012) en fiktiv redogörelse över Poes sista dagar i livet. Här jagar författaren en mystisk seriemördare vars mord är direkt inspirerade av hans egna berättelser.
Charles Dickens "oavslutade roman" Mysteriet Edwin Drood (1870) kompletterades av en annan författare och så småningom filmatiserades den. Två filmer, som nu anses vara förlorade, gjordes 1909 och 1914. Universal producerade den första ljudfilmsversionen, Mysteriet Edvin Drood, 1935. Historien filmades igen 1993 och för TV 2012. Universal, mest känd för sin långa lista över klassiska skräckfilmer, skapade också möjligen den första övernaturliga skräck-pusseldeckar-hybriden med Night Monster (1942).
Den amerikanska författaren Mary Roberts Rinehart (1876-1958), krediteras för att ha uppfunnit "hade-jag-bara-vetat" skolan (såväl som frasen, "The butler did it"). Hennes roman (och pjäs) The Bat från 1920 filmades som The Bat (1926), The Bat Whispers (1930), och en tredje gång som Fladdermusen (1959), med Vincent Price i huvudrollen. En annan film baserad på en pjäs, En fasansfull natt (1927), var pionjär inom "komedi-mysterie"-genren och har gjorts i flera nyinspelningar, inklusive en version med Bob Hope 1939.
Utan tvekan är den mest kända av de amatördetektiver som synts på film den arketypiska Sherlock Holmes. Sedan 1903 har Holmes skildrats av en mängd aktörer i över 200 filmer. Kanske är den tidigaste detektivkomedien Buster Keatons Fart, flickor och faror (Sherlock, Jr., 1924). Fram till nyligen var den enda amerikanskproducerade filmserien den med Basil Rathbone och Nigel Bruce som Holmes och Dr. Watson. Tillsammans gjorde de 14 filmer mellan 1939 och 1946. De första två för 20th Century Fox, utspelade sig under den sena viktorianska eran liksom de ursprungliga berättelserna. Men i den tredje filmen, Sherlock Holmes och terrorrösten (1942), producerad av Universal Studios, förflyttades Holmes till nutid. Flera av filmerna handlade om andra världskriget och om att motverka nazistiska spioner.
Kriminalförfattaren Dorothy L. Sayers (1893-1957) skapade den arketypiska brittiska aristokratdetektiven Lord Peter Wimsey 1923. Peter Haddon spelade först Wimsey i Mordet vid sydbangården (1935), skriven av Sayers direkt för filmen. Denna följdes av Lord Peters smekmånad (1940), med Robert Montgomery som Wimsey. Senare skulle Montgomery också spela Raymond Chandlers detektiv Philip Marlowe i Kvinnan i sjön (1947).
Bokförlaget Doubledays The Crime Club publicerade en rad mysterieromaner som också inspirerade ett radioprogram. Universal Pictures gjorde en överenskommelse om att producera en serie med 11 Crime Club-mysteriefilmer från 1937 till 1939. Dessa inkluderar The Westlake Case (1937) och Mystery of the White Room (1939).
Andra litterära detektiver som dök upp på vita duken inkluderar Charlie Chan, Ellery Queen, Kitty Drew, Nero Wolfe och Agatha Christies Miss Marple och Hercule Poirot. Hittills har 32 filmer och dussintals tv-adaptioner gjorts utifrån Christies romaner. Den brittiske privatdetektiven och äventyraren Bulldog Drummond gestaltades i 24 filmer från 1922 till 1969 och var en av prototyperna för Ian Flemings James Bond-karaktär.
Den klassiska perioden: 1930-talet Några numera förlorade Charlie Chan-stumfilmer producerades på 1920-talet. Med början 1929 gjorde B-filmsenheten vid Fox Film Corporation (senare en del av 20th Century Fox) en serie om 28 kommersiellt framgångsrika Charlie Chan-filmer. (Monogram Pictures fortsatte serien från 1944 fram till 1949 med 17 till filmer.) Chan-filmernas framgång ledde till att Fox engagerade skådespelaren Peter Lorre att spela den japanske detektiven Mr. Moto i åtta filmer från 1937 till 1939. Monogram svarade genom att skapa sin egen orientaliska gentlemannadetektiv, Mr. Wong, baserad på en berättelse av Hugh Wiley. Med början med Detektiven Mr Wong, spelade Boris Karloff Wong i fem av sex filmer som producerades åren 1938-1941.
I Warner Brothers studios filmades Perry Mason-novellerna av Erle Stanley Gardner i en serie om sex troget adapterade filmer från 1934 till 1937. Warner Bros. skapade också Torchy Blane-filmerna som var anmärkningsvärda då de presenterade en av få kvinnliga detektiver i en filmserie. Från och med Smart Blonde spelade Glenda Farrell den fräcka, mysterielösande nyhetsreportern i åtta av nio filmer gjorda mellan 1936 och 1939. En annan roman filmatisering är When Were You Born (1938) med den kinesiska skådespelaren Anna May Wong som en astrolog som hjälper till att lösa ett mord med hjälp av sina stjärnskådartalanger.
RKO köpte rättigheterna till en Hildegarde Withers berättelse av Stuart Palmer och lanserade en serie som sex filmer med början med Det gåtfulla mordet (1932). Edna May Oliver spelade Withers, en lärare med en lust för detektivarbete, som blir involverad med en polisinspektör. Den sista filmen släpptes 1937.
Philo Vance detektivromaner av S. S. Van Dine inspirerade till 15 långfilmer som hade premiär mellan 1929 och 1947. Midnattsmysteriet (1929), med William Powell i huvudrollen som Vance, har kallats den första moderna detektivfilmen. Ursprungligen gjord som stumfilm, omvandlades den till ljudfilm halvvägs under produktion. (Den andra huvudrollsinnehavaren, Louise Brooks, svartlistades av Paramount Pictures efter att ha vägrat att återvända till Hollywood för att spela in sina repliker.) Powell spelade den älskvärde New York-detektiven i de tre första filmerna. En pre-Sherlock Holmes Basil Rathbone spelade Vance i den fjärde filmen. Powell återvände en gång till för den femte filmatiseringen, den högt ansedda Kinesiska rummets hemlighet (1933), producerad av Warner Brothers.
Powell erhöll sedan sin signaturroll som den minst lika älskvärde Nick Charles mot Myrna Loy som hans sorglösa hustru Nora i "Thin Man"-serien. Dessa sex filmer producerades alla av Metro-Goldwyn-Mayer från 1934 till 1947. Baserade på romanen Den gäckande skuggan av Dashiell Hammett, vars spirituella, sofistikerade stil kombinerade element från screwballkomedin inom ramen för en komplex mordgåta och mysteriehandling. Mitt i denna serie anställde RKO Powell och Jean Arthur för Fru Sherlock Holmes (1936), en munter komedi-mysteriefilm som framgångsrikt replikerat MGM:s Thin Man-formel. Warner Brothers svarade med en liknande komedi, Fotsteg i mörkret (1941), med Errol Flynn som spelar en gift mäklare som lever ett dubbelliv som mysterieförfattare/detektiv.
Många av filmerna under denna period avslutades med en förklarande detektiv dénouement som snabbt blev en filmisk (och litterär) kliché. Med alla de misstänkta samlade skulle detektiven dramatiskt meddela att "mördaren befinner sig i detta rum!", innan man går igenom de olika ledtrådarna som avslöjar mördarens identitet.