Denna artikel beskriver fågelarter som dött ut sedan år 1500 och oftast beskrevs vetenskapligt under sin livstid.För fågelarter som dött ut till följd av människan under holocen fram till år 1500 och som oftast är kända från subfossila lämningar, se artikeln om fåglar utdöda i förhistorisk tid. För fågelarter som dött ut tidigare än holocen, se artikeln om fossila fåglar.
Bakgrund Sedan år 1500 har över 130 fågelarter dött ut, alla huvudsakligen till följd av människan. De allra flesta fågelarter som dött ut i modern tid har haft sin utbredning i avlägsna ögrupper. Två ögrupper har en särställning vad gäller antalet utdöda fågelarter: Maskarenerna öster om Madagaskar och Hawaiiöarna med över 30 arter var.
Inga människor förekom i Maskarenerna innan européerna anlände dit på 1600-talet. Fåglarna på öarna hade dessutom anpassat sig till en miljö utan marklevande rovdjur och många var flygoförmögna. Det gjorde dem mycket sårbara för jakt och invasiva djurarter som människan förde med sig. En av de mest kända utdöda fåglarna, den jättelika flygoförmögna duvan dronten, förekom på Mauritius i Maskarenerna.
I Hawaiiöarna hade många större fågelarter redan dukat under efter polynesiernas ankomst till öarna. Under modern tid accelererar utdöendet bland tättingar till följd av invasiva djurarter, habitatförstörelse och införda sjukdomar. En hel fågelfamilj, ooerna (Mohoidae), försvann, den enda familj att göra så sedan 1500-talet.
I samband med européernas ankomst till Nya Zeeland ökade även utdöendet där som inleddes med när maorierna kom dit. Sedan 1500 har Även på Nya Zeeland hade fågelfaunan anpassat sig till frånvaron av marklevande rovdjur. På ögrupper i Stilla havet dog även ett stort antal arter ut, framför allt i Marquesasöarna och Marianerna. På ön Guam i Marianerna inträffade en ekologisk katastrof när ormarten Boiga irregularis infördes till ön och utrotade flera fågelarter.
Vissa arter har dött ut efter en lång nedåtgående trend, medan andra arter har försvunnit mycket snabbt. Ett exempel är wakerallen (Gallirallus wakensis), som förekom på den lilla ön Wake Island i Mikronesien. Under andra världskriget upprätthöll amerikanska ubåtar en blockad mot den japanockuperade ön, vilket ledde till matbrist och därmed omfattande jakt av wakerall. Bombningar av ön kan också ha bidragit till artens utdöd. Eftersom den inte kunde flyga hade den svårt att undvika att falla offer för krigets omständigheter.
Ett annat exempel är kivismygen (Traversia lyalli) som historiskt förekom på både Nordön och Sydön i Nya Zeeland men som vid européernas ankomst var begränsad till den lilla ön Stephens Island. När en fyr skulle byggas på ön slank även en gravid katt med i transporten, varpå ett stort antal katter snart befolkade ön. Inom kort var lyallklippsmygen ett minne blott. Att arten dog ut till följd av en enda katts förehavanden, fyrvaktaren Lyalls katt Tibbles, är däremot en myt.
Här nedan listas de arter som kategoriseras av internationella naturvårdsunionen IUCN som utdöda eller möjligen utdöda. IUCN har valt att enbart bedöma arter som dog ut efter år 1500, arter som i huvudsak beskrevs vetenskapligt under deras livstid. De arter som dog ut på grund av människan före år 1500 är endast kända från subfossila lämningar funna i efterhand. Dessa listas i artikeln Fåglar utdöda i förhistorisk tid.
Listan inkluderar även ett fåtal arter som officiellt fortfarande betraktas som akut hotade men där inga sentida observationer gjorts och troligen är utdöda. IUCN är mycket försiktiga med att kategorisera en art som officiellt utdöd innan alla områden har undersökts, varför antalet utdöda arter troligen är fler än vad IUCN:s kategorisering visar.
Slutligen tas några arter med som inte beskrivits vetenskapligt under deras livstid men där det är möjligt att de kan ha levt ända in i modern tid, dock inte med säkerhet.
Anseriformes Änder, Anatidae Mauritiusgås (Alopochen mauritianus) – Mauritius, ca 1695 Réuniongås (Alopochen kervazoi) – Réunion, 1690-talet Tofsgravand (Tadorna cristata) – senast sedd 1964, kategoriseras som akut hotad Labradorand (Camptorhynchus labradorius) – nordöstra Nordamerika, cirka 1880 Nyazeelandskrake (Mergus australis) – Nya Zeeland och Aucklandöarna, cirka 1902 Nyazeelandmanand (Chenonetta finschi) – Nya Zeeland, överlevde möjligen till 1870 Rosenand (Rhodonessa caryophyllacea) – senast sedd 1949, kategoriseras som akut hotad Amsterdamand (Mareca marecula) – Amsterdamön i Indiska oceanen, ca 1800 Maskarenkricka (Anas theodori) – Réunion och Mauritius, slutet av 1690-talet
Galliformes Fasanfåglar, Phasianidae Nyazeelandvaktel (Coturnix novaezelandiae) – Nya Zeeland, 1875 Himalayavaktel (Ophrysia superciliosa)
Podicipediformes Doppingar, Podicipedidae Atitlándopping (Podilymbus gigas) – Atitlán, Guatemala, 1989 Alaotradopping (Tachybaptus rufolavatus) – Alaotra, Madagaskar, sågs senast 1985, förklarad utdöd 2010. Colombiadopping (Podiceps andinus) – området kring Bogotá i Colombia, 1977
Columbiformes Duvor (Columbidae) Vandringsduva (Ectopistes migratorius) – östra Nordamerika, 1914 Mauritiusduva (Nesoenas cicur) Rodriguesduva (Nesoenas rodericanus) Mauritiusskogsduva (Columba thiriouxi) Boninduva (Columba versicolor) Ryukyuduva (Columba jouyi) – Okinawa och Daitoöarna söder om Japan, sent 1930-tal Salomonmarkduva (Pampusana salamonis) Tannamarkduva (Pampusana ferrugineus) Choiseulduva (Microgoura meeki) – Choiseul, Salomonöarna, tidigt 1900-tal Liverpoolduva (Caloenas maculata) Dront (Raphus cucullatus) Rodriguessolitär (Pezophaps solitaria) – Rodrigues, cirka 1730 Mauritiusblåduva (Alectroenas nitidissima) – Mauritius, 1830-talet Rodriguesblåduva (Alectroenas payandeei) Marquesasfruktduva (Ptilinopus mercierii)
Caprimulgiformes Nattskärror, Caprimulgidae Nyakaledoniennattskärra (Eurostopodus exul) Jamaicanattskärra (Siphonorhis americana)
Kolibrier, Trochilidae Turkosstrupig dunbena (Eriocnemis godini) Nassausmaragd (Chlorostilbon bracei)
Cuculiformes Gökar, Cuculidae Snigelkoua (Coua delalandei) Sankthelenagök (Nannococcyx psix)
Gruiformes Rallar, Rallidae Rödrall (Aphanapteryx bonasia) – Mauritius, cirka 1700 Rodriguesrall (Erythromachus leguati) – Rodrigues, 1700-talets mitt Réunionrall (Dryolimnas augusti) – Réunion, sent 1600-tal Mehonuirall (Diaphorapteryx hawkinsi) – Chathamöarna, 1800-tal Matirakahurall (Cabalus modestus) – Chathamöarna, cirka 1900 Mehorikirall (Hypotaenidia dieffenbachii) – Chathamöarna, 1800-talets mitt Wakerall (Hypotaenidia wakensis) – Wake Island, Mikronesien, 1945 Tahitirall (Hypotaenidia pacifica) – Tahiti, Sällskapsöarna, slutet av 1700-talet till 1800-talet Fijirall (Hypotaenidia poeciloptera) – Fiji, cirka 1980 Maorirörhöna (Tribonyx hodgenorum) Tristanrörhöna (Gallinula nesiotis) – Tristan da Cunha, sent 1800-tal Maskarensothöna (Fulica newtonii) – Mauritius och Réunion, cirka 1700 Sankthelenarall (Aphanocrex podarces) – Sankt Helena, 1500-tal Réunionpurpurhöna (Porphyrio coerulescens) Nyakaledonienpurpurhöna (Porphyrio kukwiedei) Vit purpurhöna (Porphyrio alba) – Lord Howeön, tidigt 1800-tal Nordötakahe (Porphyrio mantelli) Marquesaspurpurhöna (Porphyrio paepae) Sankthelenasumphöna (Zapornia astrictocarpus) – Sankt Helena, tidigt 1500-tal Laysansumphöna (Zapornia palmeri) – Laysanön, Hawaiiöarna, 1944 Hawaiisumphöna (Zapornia sandwichensis) – Hawaii, Hawaiiöarna, cirka 1890 Kosraesumphöna (Zapornia monasa) – Kosrae, Karolinerna, mitten-sent 1800-tal Tahitisumphöna (Zapornia nigra) Ascensionrall (Mundia elpenor)
Pelecaniformes Ibisar, Threskiornithidae Solitäribis (Threskiornis solitarius) – Réunion, tidigt 1700-tal. Denna art troddes först vara en släkting till dronten, men både benlämningar och beskrivning passar bättre med en flygoförmögen ibis.
Hägrar, Ardeidae Nyazeelanddvärgrördrom (Ixobrychus novaezelandiae) – Nya Zeeland, sent 1800-tal Réunionnatthäger (Nycticorax duboisi) – Réunion, sent 1600-tal Mauritiusnatthäger (Nycticorax mauritianus) – Mauritius, cirka 1700 Rodriguesnatthäger (Nycticorax megacephalus) – Rodrigues, 1700-talets mitt
Suliformes Skarvar, Phalacrocoracidae Glasögonskarv (Urile perspicillatus) – Kommendörsöarna, runt 1850
Charadriiformes Strandskator, Haematopidae Kanariestrandskata (Haematopus meadewaldoi) – östra Kanarieöarna, cirka 1940? Två observationer från Teneriffa 1981 kan vara av denna art.
Snäppor, Scolopacidae Bärspov (Numenius borealis) Kiritimatisnäppa (Prosobonia cancellata) – ön Kiritimati i Kiribati, 1850-talet Tahitisnäppa (Prosobonia leucoptera) – Tahiti i Sällskapsöarna, 1800-tal Mooreasnäppa (Prosobonia ellisi) – Moorea i Sällskapsöarna, 1800-tal Nordöbeckasin (Coenocorypha barrierensis) – Nordön, Nya Zeeland, 1870-talet Sydöbeckasin (Coenocorypha iredalei) – Sydön och Stewartön, Nya Zeeland, 1964
Springhöns, Turnicidae Nyakaledonienspringhöna (Turnix novaecaledoniae)
Alkor, Alcidae Garfågel (Pinguinus impennis) – Newfoundland, 1852
Accipitriformes Hökar, Accipitridae Bermudavråk (Bermuteo avivorus)
Strigiformes Ugglor, Strigidae Skrattuggla (Ninox albifacies) Bermudapärluggla (Aegolius gradyi) Réuniondvärguv (Otus grucheti) – Réunion, sent 1600-tal? Mauritiusdvärguv (Otus sauzieri) – Mauritius, cirka 1850 Rodriguesdvärguv (Otus murivorus) – Rodrigues, 1700-talets mitt
Bucerotiformes Härfåglar, Upupidae Sankthelenahärfågel (Upupa antaios)
Piciformes Hackspettar (Picidae) Kejsarspett (Campephilus imperialis) – ej sedd sedan 1956, kategoriseras som akut hotad Bermudaspett (Colaptes oceanicus)
Falconiformes Falkar (Falconidae) Guadalupekarakara (Caracara lutosa) Réunionfalk (Falco duboisi)
Psittaciformes Maoripapegojor, Strigopidae Norfolkkaka (Nestor productus)Västpapegojor, Psittacidae Amazona martinicana Amazona violacea Pyrrhura subandina Psittacara labati Karolinaparakit (Conuropsis carolinensis) Kubaara (Ara tricolor)Östpapegojor, Psittaculidae Réunionpapegoja (Mascarinus mascarinus) Stillahavsädelpapegoja (Eclectus infectus) Korppapegoja (Lophopsittacus mauritianus) Rodriguespapegoja (Necropsittacus rodericanus) Seychellparakit (Psittacula wardi) Gråparakit (Psittacula bensoni) Rodriguesparakit (Psittacula exsul) Paradisparakit (Psephotellus pulcherrimus) Tahitiparakit (Cyanoramphus zealandicus) Raiateaparakit (Cyanoramphus ulietanus)
Passeriformes Klippsmygar (Acanthisittidae) Kivismyg (Traversia lyalli) – Nya Zeeland, 1895 Buskklippsmyg (Xenicus longipes) – Nya Zeeland, 1972Tyranner (Tyrannidae) Sancristóbaltyrann (Pyrocephalus dubius)Ugnfåglar (Furnariidae) Alagoasträdletare (Cichlocolaptes mazarabarnetti) Alagoaslövletare (Philydor novaesi)Taggnäbbar (Acanthizidae) Lordhowesångsmyg (Gerygone insularis) – Lord Howeön, cirka 1930Honungsfåglar (Meliphagidae) Komako (Anthornis melanocephala)Gyllingar (Oriolidae) Nordöpiopio (Turnagra tanagra) Sydöpiopio (Turnagra capensis)Monarker (Monarchidae) Guammonark (Myiagra freycineti) – Guam, Marianerna, 1983 Maupitimonark (Pomarea pomarea) – Maupiti, Sällskapsöarna, 1800-talets mitt Eiaomonark (Pomarea fluxa) – Eiao, Marquesasöarna, sent 1970-tal Nukuhivamonark (Pomarea nukuhivae) – Nuku Hiva, Marquesasöarna, mitten av till sena 1900-talet Uapoumonark (Pomarea mira) – Ua Pou, Marquesasöarna, cirka 1986Vårtkråkor (Callaeidae) Sydökokako (Callaeas cinereus) Huia (Heteralocha acutirostris) – Nya Zeeland, tidigt 1900-talRörsångare (Acrocephalidae) Aldabrasångare (Nesillas aldabrana) – Aldabra, cirka 1984 Marianersångare (Acrocephalus luscinius) – Guam, Marianerna, 1970-tal Aguijansångare (Acrocephalus nijoi) – Aguijan, Marianerna, cirka 1997 Pagansångare (Acrocephalus yamashinae) – Pagan, Marianerna, 1970-tal Läsångare (Acrocephalus musae) - Sällskapsöarna, 1800-tal? Mooreasångare (Acrocephalus longirostris) Mangarevasångare (Acrocephalus astrolabii)Gräsfåglar (Locustellidae)