mini|stående|Louise Fahlman som Messalina i Arria och Messalina på Nya teatern 1887. Adolf von Wilbrandt, född 24 augusti 1837 i Rostock, död där 10 juni 1911, var en tysk författare. Han var son till Christian Wilbrandt.
Biografi Wilbrandt studerade i sin födelsestad juridik, filosofi och historia, reste sedan till München, där han promoverades 1859, flyttade 1861 till Berlin, företog resor till Frankrike och Italien, var även 1865-71 bosatt i München. Sedan flyttade han till Wien, där han 1873 gifte sig med skådespelerskan Auguste Baudius och 1881-87 var Burgteaterns chef. 1887 flyttade han tillbaka till Rostock. Under sin första tid i München var Wilbrandt medredaktör av "Süddeutsche Zeitung".
Wilbrandt fick både Grillparzer- och Schillerpriset. 1907 mottog han en ståtlig hyllningsskrift. Redan 1884 blev han adlad av Ludvig II av Bayern.
Verk (urval) Geister und Menschen (1864) Der Licentiat (1868) Novellen (1869) Neue Novellen (1870) Monografi över Heinrich von Kleist (1863) Monografier över Hölderlin (1870) och Fritz Reuter (1890) Der Graf von Hammerstein (1870) Kriemhild (1877) Caius Gracchus (1873) Arria und Messalina (1874) Giordano Bruno (1874) Robert Kerr (1880) Die Tochter des Herrn Fabricius (1883) Der Meister von Palmyra (1889) Die Eidgenossen (1896) Unerreichbar (1870, "Fångad", 1893) Jugendliebe ("Ungdomskärlek", uppförd 1895 i Stockholm) Die Maler (1872, "Konstnärsliv", uppförd 1903 i Stockholm) Der Dornenweg (1893) Die Osterinsel (1894)
Romaner i svensk översättning
Källor
Noter
Externa länkar
Kategori:Tyska författare Kategori:Alumner från Humboldt-Universität zu Berlin Kategori:Alumner från Münchens universitet Kategori:Alumner från Rostocks universitet Kategori:Personer från Rostock Kategori:Födda 1837 Kategori:Avlidna 1911 Kategori:Män