miniatyr|Anna Johannesdotter - nummer 3149 i Prostitutionsbyråns rullor
Reglementerad prostitution var under 1800-talet ett reglementeringssystem för prostituerade. Dess syfte var att minska den pågående spridningen av veneriska sjukdomar, genom registrering och regelbundna tvångsundersökningar av prostituterade.
Ett flertal länder hade under 1800-talet reglementeringssystem, bland annat det Tyska kejsardömet, Ryssland, Frankrike samt Storbritannien. Reglementerad prostitution infördes även i Sverige under 1800-talet. Systemet med reglementerad prostitution härstammade från Napoleon I:s Frankrike, som sedan var förebild för detta system i andra länder. Det ifrågasattes av kvinnorörelsen och andra aktivister som ett system som placerade skulden för könssjukdomar enbart på sexarbetare. Systemet sågs även som hyckleri då det i praktiken tolererade prostistution även i länder där det annars formellt var förbjudet, och det avskaffades under första hälften av 1900-talet.
Historik
Systemet med reglementerad prostitution uppkom i Frankrike under kejsar Napoleons regeringstid. Det infördes i flera andra länder i Europa när dessa ockuperades av Frankrike under Napoleons styre, och behölls även efter Napoleons fall 1815. Systemet sågs därefter som en förebild och infördes i de flesta av Europas länder.
Under 1800-talet fanns det en allmän syn på prostitution i västvärlden som ett "nödvändigt ont", som byggde på den sexuella dubbelmoralen kring mäns och kvinnors sexualitet. Kvinnor ansågs ha mycket svag eller ingen sexualdrift, och det var inte accepterat för kvinnor att ha sexuellt umgänge utanför äktenskapet. Män ansågs däremot ha en hög sexualdrift, och det ansågs oundvikligt att män alltid skulle söka utlopp för sina sexuella behov, oavsett om de var gifta eller ogifta. Läkarvetenskapen ansåg till och med att sex var ett medicinskt behov för män, och friska män bedömdes behöva uppsöka prostituerade för att behålla hälsan.
Den skilda synen på mäns och kvinnors sexualitet gjorde att prostituerade kvinnor ansågs nödvändiga för att skydda icke prostituerade kvinnor från att bli våldtagna av män, eftersom det ändå inte gick att hindra män från samlag.Yvonne., Svanström, (2006). Offentliga kvinnor : prostitution i Sverige, 1812-1918. Ordfront. . OCLC 144671463 Under 1800-talet var prostitution ofta formellt förbjudet, men i praktiken accepterad i de flesta västländer, och en följd av detta var den så kallade reglementerade prostitutionen, där prostituerade kvinnor registrerades och regelbundet utsattes för tvångsundersökningar för sexuella sjukdomar.
Opposition Den reglementerade prostitutionen infördes i flertalet västländer under 1800-talet, men möttes med motstånd av den framväxande kvinnorörelsen.
Det organiserade motståndet mot reglementeringssystemet började på initiativ av Josephine Butler i Storbritannien 1869, men Butler gjorde även turnéer i utlandet, och snart blev rörelsen internationell, med efterföljare i bland annat Frankrike, Italien och Tyskland, som alla i olika grader påtalade hur systemet utsatte kvinnor för övergrepp. Reagin, N. R. (2000). A German Women's Movement: Class and Gender in Hanover, 1880-1933. USA: University of North Carolina Press. s. 151
År 1875 bildades International Abolitionist Federation för att leda en internationell kampanj mot reglementeringssystemet. Denna följdes av nationella föreningar i flera länder. Den så kallade abolitionistiska rörelsen kampanjade ofta mot systemet i samband med kampanjer mot så kallad vit slavhandel (människohandel) och prostitution i stort. År 1877, i Genève i Schweiz, hölls den första internationella kongressen för abolitionister ("abolitionist" stod här för motståndare till vit slavhandel och reglementerad prostitution) organiserad av pionjärorganisationen för bekämpande av vit slavhandel, International Abolitionist Federation.Reagin, N. R. (2000). A German Women's Movement: Class and Gender in Hanover, 1880-1933. USA: University of North Carolina Press.
Motståndet ledde till systemets avskaffande under 1900-talet.
Efter land
Reglementering i Algeriet
Under den franska kolonialtiden (1830–1962) infördes samma system av reglementerad prostitution som förekom i Frankrike. Det inkluderade licensierade bordeller och registrerade prostituerade, vilka underkastades regelbundna medicinska undersökningar.
Prostitution förblev lagligt efter landets självständighet 1962, men förbjöds 1982.
Reglementering i Australien
Storbritannien satte sina kolonier under press att införa reglementerad prostitution genom att upprätta Contagious Diseases Acts-lagar, och Australiens kolonier införde sådana lagar mellan 1868 och 1879.Saunders, K (1995). "Controlling Heterosexuality: the Implementation and Operation of Contagious Diseases Legislation in Australia, 1868–1945". In Kirkby, Diane Elizabeth (ed.). Sex Power and Justice: Historical Perspectives of Law in Australia. Oxford University Press. pp. 2–18. .
Reglementeringen hade avskaffats i hela Australien under 1940-talet.
Reglementering i Belgien
Reglementerad prostitution infördes i Belgien under den franska ockupationen av Belgien (1794-1815); det kallades "det franska systemet", ett system med registrering och tvångsundersökningar av prostituerade verksamma i bordeller av första andra och tredje klass, som i Bryssel sedan 1844 kontrollerades av de kommunala myndigheternas sedlighetspolis, som tilläts döma och fängsla prostituerade för att bryta mot föreskrifterna utan inblandning från rättssystemet.Jean-Michel Chaumont, « The white slave trade affair (1880‑1881): a scandal specific to Brussels? », Brussels Studies [En ligne], Collection générale, document 46, mis en ligne le 24 février 2011, consulté le 20 octobre 2025. URL : http://journals.openedition.org/brussels/838 ; DOI : https://doi.org/10.4000/brussels.838
Antalet registrerade bordeller minskade dock vid mitten av 1800-talet. Detta skrämde myndigheterna, som såg systemet som enda sättet att kontrollera prostitution. Som lösning tilläts minderåriga att registrera sig på bordellerna efter 1877. Detta ledde till att minderåriga flickor utsattes för människohandel till bordellerna, något som slutade med en stor skandal känd som den vita slavhandelsaffären 1880-1881.
Den reglementerade prostitutionen förbjöds slutligen i Belgien 1948.
Reglementering i Bulgarien
Reglementerad prostitution infördes i Bulgarien strax efter att Bulgarien blev ett eget furstendöme 1878, och systemet, med tolererade bordeller och registrerade prostituerade kvinnor som regelbundet underkastades undersökningar för sexuella sjukdomar, praktiserades i fyra decennier fram till 1920-talets början.Georgi Petrunov, 2024. "Prostitution in Bulgaria during the 19th, 20th and 21st Centuries – from Economic Activity to Social Parasitism," Proceedings of the Centre for Economic History Research, Centre for Economic History Research, vol. 9, pages 256-268, November.
Systemet med tolererade bordeller utsattes för häftig kritik och förbjöds slutligen i början av 1920-talet på grund av hänsyn till allmän opinion och prostitution förbjöds formellt.
Reglementering i Danmark
Från 1815 infördes systemet med reglementerade prostitution i Köpenhamn av stadens myndigheter, där kvinnor som greps för prostitution tvingades registrera sig på en polisövervakad bordell och underkasta sig regelbundna tvångsundersökningar för sexuellt överförbara sjukdomar. Denna verksamhet var först inofficiell eftersom prostitution var formellt förbjuden, men blev formellt reglerad 1863, och infördes i lagen 1874.
Den stora sedlighetsskandalen i Köpenhamn 1895, där sedlighetspolisen visade sig vara korrupt och ha fungerat som hallickar och ha sexuellt utnyttjat prostituerade, ledde till en allmän motvilja mot systemet och en kommission tillsattes som gjorde hallick- och bordellverksamhet straffbart och överförde makten från polisen till domstolen. Sedligt, renligt, lagligt: prostitution i Norden 1880-1940. (2007). Sverige: Makadam. s.
Foreningen imod Lovbeskyttelse for Usædelighed och kvinnorörelsen protesterade mot den reglementerade prostitutionen, vilket ledde till att bordellverksamhet förbjöds 1901, och den reglementerade prostitutionen 1906.
Reglementering i Egypten
När Egypten blev ett brittiskt protektorat 1882 blev brittiska myndigheter oroade över den spridningen av sexuella sjukdomar bland deras trupper, och 1885 infördes reglementerad prostitution i Egypten. Europeiska prostituerade besöktes oftast av europeiska läkare från besiktningsbyrån i sin bordell.
Det är känt att det förekom en så kallad vit slavhandel av prostituerade till denna sexhandel, då vissa kvinnor uppges ha anlänt till Egypten under förespegling av anställning i ett annat yrke eller genom äktenskapsförmedling, och lockats in i en skuldfälla.Biancani, F. (2018). Sex Work in Colonial Egypt: Women, Modernity and the Global Economy. Storbritannien: Bloomsbury Publishing.Powell, E. T. (2012). Tell This in My Memory: Stories of Enslavement from Egypt, Sudan, and the Ottoman Empire. USA: Stanford University Press.
I Alexandria etablerades 1904 en lokalavdelning av International Bureau for the Suppression of the Traffic in Women, och ytterligare en lokalavdelning i Port Said 1914, men de europeiska ambassaderna i Egypten ville inte stödja en lag mot sexhandeln då det skulle störa utländska medborgares särskilda rättsliga situation och bordellägarna tillhörde konsulernas mest frekventa klienter.
År 1932 upphävdes den reglementerade prostitutionen, och inga licenser delades därefter ut. År 1937 förbjöds återigen hallickverksamhet. 1949 års lag förbjöd slutligen uttryckligen alla former av sexarbete. Prostitution är ännu idag förbjudet i Egypten.
Reglementering i Finland
Det reglementerade prostitutionssystemet infördes i Finland genom grundandet av en besiktningsbyrå vid Helsingfors polisinrättning 1847. Systemet ogillades av samhällsreformister. Federationen grundades 1880 för att motarbeta systemet och drev en framgångsrikt kampanj. Den nya författningen om veneriska sjukdomar 1894 och det nya reglementet 1896 sågs som en framgång. När nya instruktioner 1907 flyttade ansvaret för de veneriska besiktningarna från polisen till hälsovårdsmyndigheterna definierade myndigheterna den reglementerade prostitutionen för avskaffad.
Reglementering i Frankrike
Kejsar Napoleon I införde 1804 en lag som kom att bli förebilden för reglementerad prostitution i hela västvärlden. Prostitution avkriminaliserades om den utövades under kontrollerade former, så som på en av staten godkänd bordell (kallad "maisons de tolérance"), och de prostituerade (definierade som kvinnor som upprepade gånger blivit arresterade för prostitution) underkastades registrering och regelbundna tvångsundersökningar för sexuellt överförbara sjukdomar. Scibelli, Pasqua (1987). Empowering prostitutes: A proposal for international legal reform. Harvard Women's Law Journal Den franska modellen fick efterföljare i flera länder.
År 1879 bildades Association [Francaise] pour l'abolition de la prostitution réglementée (AFAPR) för att driva kampanj mot reglementeringssystemet. Offen, K. (2018). Debating the Woman Question in the French Third Republic, 1870-1920. Indien: Cambridge University Press. s. 121
Den reglementerade prostitutionen avskaffades efter en kampanj av Marthe Richard 1946: det innebar att registreringen, bordellerna, tvångsundersökningarna och hallickverksamheten förbjöds, men prostitution som sådan var fortsatt laglig. Straffet för hallickverksamhet skärptes 1994.
Reglementering i Grekland