miniatyr|Faksimil av dikten ur Valda dikter 1882–1899 (Gernandts förlag, 1899). ”Varer svenske!” är en svensk dikt skriven 1891 av Daniel Fallström.
Texten är byggd kring ett citat som tillskrivs Gustav Vasa och som får fungera som ett tema för svensk patriotism vid viktiga händelser som slaget vid Lund 1676 och slaget vid Svensksund 1790. Dikten uppmanar läsaren att fortsätta denna patrotiska tradition in i våra dagar.
Dikten skrevs 1891 och publicerades första gången i boken Sverige, en årsbok för svenska folket; första årgången, 1892 (Mortimer Carlssons förlag), bredvid skrifter av bland andra Gustaf af Geijerstam, Gustaf Fröding och Birger Schöldström. Därefter återpublicerades den i samlingen Valda dikter 1882–1899 som del av sviten I gult och blått, först av Gernandts förlag 1899 och senare Albert Bonniers förlag 1908.
Carl Milles inspirerades av denna dikt när han skrev ”Warer swenske” på sockeln till sin ekskulptur av Gustav Vasa som invigdes på Nordiska museet 1925.
Dikten på Nordiska museet miniatyr|344x344px|Diktens maning i ålderdomlig stavning på postamentet till Carl Milles skulptur. Den ekskulptur av Gustav Vasa som bär Fallströms dikt som inskription på postamentet invigdes på Nordiska museet 1925.
Inskriptionen fanns inte på den provisoriska Vasaskulptur i gips som stod färdig till museets invigning 1907. Frasen användes däremot vid samma tidpunkt när arkitekten Isak Gustaf Clason i sitt invigningstal lade orden i munnen på gamle kung Gösta.
Knappt två decennier senare ersattes gipsskulpturen med den nuvarande i ek. Till den hade Carl Milles använt orden varer svenske med en arkaisk ortografi, vilket med konstvetaren Elisabet Stavenow-Hidemarks ord kan betraktas som en dåtida ”återklang av sekelskiftets nationalromantik”. Så mottogs den också i sin samtid – skulpturen blev genast uppfattad som ett ”nationalmonument”.
Dikten i sin helhet Varer svenske! Unga släkte, du som träder stolt en dag för framtids dörr, minns i sol och minns i skugga ädelt valspråk ifrån förr!
Gamle konung Gösta sade: ”Varer svenske!” Dessa ord innefatta tro och kärlek till den karga svenska jord.
Varer svenske! Hör, det klingar liksom rassel utaf svärd, när i blod de mörke bergsmän gåfvo friheten sin gärd!
”Varer svenske!” Som en lösen dånar det en aftonstund, när den unge Karl den elfte intog höjderna vid Lund.
Vid Svensksund, när Finska viken färgades som vallmo röd, genom dundret från kanoner ”varer svenske!” trotsigt ljöd.
Jämt när landet var i fara, när det kräfde skydd och huld, kunde konung Göstas valspråk icke vägas upp med guld.
Det betydde stål i eggen, det betydde mod i barm — offer för en älskad moder, som var stolt, som hon var arm. —
Länge, länge konung Gösta hvilat i sin sarkofag, men hans gamla lösen lefver manande ännu i dag.
Varer svenske! Vekligheten, bärande förförisk dräkt, får ej ympas in i blodet på vår unga svenska släkt.
Fosterlandet nu ej kräfver sina söners lif och blod, men det kräfver liksom fordom plikttrohet och mannamod.
Fädrens allvar, fädrens kärlek lyse oss på vägen fram, att ej blå och gula fanor höljas någonsin af skam!
Referenser Carl Milles skiss till Vasaskulpturen, Digitalt Museum. Noter
Kategori:Svenska dikter