Delta Equulei (δ Equulei, förkortat Delta Equ, δ Equ) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärnaMuterspaugh, Matthew W.; et al. (2005). "PHASES High-Precision Differential Astrometry of δ Equulei". The Astronomical Journal. 130 (6): 2866–2875. arXiv:astro-ph/0507585 . Bibcode:2005AJ....130.2866M. doi:10.1086/497035. belägen i den norra delen av stjärnbilden Lilla hästen. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 4,47Malkov, O. Yu.; et al. (2012), "Dynamical Masses of a Selected Sample of Orbital Binaries", Astronomy & Astrophysics, 546: 5, Bibcode:2012A&A...546A..69M, doi:10.1051/0004-6361/201219774, A69, är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer och den näst ljusaste stjärnan i stjärnbilden. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 54,9van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357. mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 59 ljusår (ca 18 parsek) från solen.
Egenskaper Primärstjärnan Delta Equulei A är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass F7 VTorres, G.; et al. (February 2010), "Accurate masses and radii of normal stars: modern results and applications", The Astronomy and Astrophysics Review, 18 (1–2): 67–126, arXiv:0908.2624 , Bibcode:2010A&ARv..18...67T, doi:10.1007/s00159-009-0025-1.. Den har en massa som är omkring 20 procent störreMuterspaugh, Matthew W.; et al. (March 2008), "Masses, Luminosities, and Orbital Coplanarities of the μ Orionis Quadruple-Star System from Phases Differential Astrometry", The Astronomical Journal, 135 (3): 766–776, arXiv:0710.2126 , Bibcode:2008AJ....135..766M, doi:10.1088/0004-6256/135/3/766. See Table 5. än solens massa, en radie som är omkring 30 procent större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 2,3 gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 6 200https://www.universeguide.com/star/deltaequulei. Hämtad 2018-05-02. K. Det råder skilda meningar om de exakta massorna hos dubbelstjärnans båda delar. En studie placerar den större på 1,22 solmassor och den mindre på 1,17, medan en annan lägger dem på 1,66 och 1,593. "Delta Equulei". University of Illinois Astronomy department. Arkiverad från original 2006-12-16.
William Herschel listade Delta Equulei som en vid dubbelstjärna. Friedrich Georg Wilhelm von Struve visade senare att den var en orelaterad optisk dubbelstjärna. Däremot fann sonen Otto Wilhelm von Struve i samband med uppföljningsobservationer 1852 att separationen av den optiska dubbelstjärnan fortsatte att öka medan Delta Equulei i sig själv såg mera självständigt ut. Han drog då slutsatsen att den är en mycket mer kompakt dubbelstjärna.Struve, Otto Wilhelm (1859). "On some lately discovered Double Stars" (PDF). Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 20: 8. Bibcode:1859MNRAS..20....8S. doi:10.1093/mnras/20.1.8.
Källor
Referenser
Externa länkar https://www.universeguide.com/star/deltaequulei http://stars.astro.illinois.edu/sow/deltaequ.html
Kategori:Stjärnbilden Lilla hästen Kategori:Bayerobjekt Kategori:Huvudseriestjärnor klass F Kategori:Dubbelstjärnor Kategori:Flamsteedobjekt Kategori:HD-objekt