Starship är SpaceX nästa generation raket och är planerad att vara helt återanvändbar. Den är grunden i SpaceX vision om att människor ska kunna resa till Mars. Raketen Starship består av två delar, första steget kallas Super Heavy och andra steget kallas Starship. Hela raketen är 124,4 meter hög och drivs av 39 stycken Raptor-motorer varav 33 används för Super Heavy medan övriga sitter monterade på Starship. Starship planeras att ha en lastkapacitet på över 100 ton. Raketen är byggd av rostfritt stål och använder flytande syre och flytande metan som drivmedel. SpaceX har valt metan som bränsle, då det på grund av högre kokpunkt är lättare att hantera i flytande form än väte och lättare att hålla inneslutet, vilket ger mindre förluster av bränsle genom läckage. Metan har även fördelen att det kan skapas på Mars genom en elektrolys av koldioxid och vatten som ger metan.
Den 28 september 2026 nåde Starship för första gången en stabil omloppsbana runt jorden.
Design
Super Heavy Super Heavy är Starships första steg, även kallad booster, och drivs av 33 Raptor-motorer monterade på botten av raketen. Innerst sitter 3 av motorerna omringade av en ring med 10 motorer. Dessa 13 motorer kan vinklas (gimbal, vektoriserad dragkraft) för att styra raketen och kan återstartas under flygningens gång. Ytterst sitter de övriga 20 motorerna och de är fasta, det vill säga har ingen gimbal, och kunde ej återstartas på version 1/2. De 13 inre motorerna användes därför för boosterns boostback burn, som ändrar boosterns bana tillbaka mot uppskjutningsplatsen, samt för att utföra landning burn för att bromsa in före uppskjutningstornet (Mechazilla). Från och med version 3 utförs den första fasen av boostback med alla 33 motorer för att sedan byta till endast de inre 13 motorerna. Version 3 använder Raptor 3 motorer medan version 1/2 använde Raptor 2 tillsammans med flera tons skydd som värmesköld för motorerna.
Under nedstigningen genom atmosfären före landningen används gridfenor (grid fins) för att kontrollera Super Heavy. Version 3 använder tre stycken medan version 1/2 använde fyra stycken. På version 3 används två av gridfenorna även för att lyfta och fånga första steget med Mechazillas chopsticks medan version 1/2 hade separata lyftpunkter.
Starship Starship, även benämnd endast ship, är raketens andra steg samt en rymdfarkost. Starship drivs av sex Raptor-motorer varav de tre innersta är vanliga motorer optimerade för havsnivå, de kan även vinklas för att styra skeppet. De är omringade av tre vakuumoptimerade motorer (RVac) som ej kan vinklas. Alla motorer kan återstartas men det är de tre havsnivå-motorerna som återstartas för farkostens landing burn. Till skillnad från Super Heavy är Starships motorer monterade skyddade inuti raketkroppen. miniatyr |Bild som visar noskonen och ena främre styrfenan samt värmeskölden på S20 (version 1). Starship har fyra rörliga styrfenor (flaps) som används för att styra skeppet under återinträde och nedstigning i atmosfären. På aktern sitter de bakre styrfenorna som är större. På noskonen sitter de främre styrfenorna och de är mindre och även placerade en bit in på skeppets läsida. På version 1 var de främre fenorna något större och satt med 180 graders mellanrum från varandra som de bakre fenorna. Ungefär halva Starship är täckt av en värmesköld som skyddar skeppet under återinträdet i atmosfären. Värmeskölden består av ungefär 18 000 hexagonala keramikplattor kallade tiles. Under plattorna finns ett sekundärt ablativt lager.
Starship HLS miniatyr |Illustration av Starship HLS landad på månen för Artemisprogrammet. Starship Human Landing System (HLS) är en planerad bemannad rymdfarkost och månlandare baserad på Starship (andra steget) beställd av NASA för Artemisprogrammet. Starship HLS planeras att användas för Artemis IV vilket ska vara den första bemannade månlandningen sedan Apollo 17 i december 1972. Den kommer kräva tankning i omloppsbana efter uppskjutning för att ta sig från omloppsbana runt jorden till en bana runt månen. Väl i omloppsbana runt månen ska Starship docka med Orion som tar astronauter till och från jorden och månens omloppsbana. HLS avdockar sedan för att landa astronauter på månens yta. HLS-varianten av Starship skiljer sig bland annat åt genom landningsben, speciella landningsmotorer samt saknaden av värmesköld och fenor.
Specifikationer +Starship (hela raketen) Version 1Version 2Version 3Version 4 (planerad)Diameter9 mUppskjutningar6 st5 st3 stLEO Nyttolast (helt återanvändbar)~15 ton~35 ton100+ ton (planerad)200+ tonHöjd121,3 m123,1 m124,4 m142 mMotorer39 x Raptor 239 x Raptor 342 x RaptorKraft81,9 MN83,3 MN96,4 MN124,5 MNBränsle4 450 ton4 750 ton 5 250 ton6 350 ton +Super Heavy (första steget) Version 1 & 2Version 3Version 4 (planerad)Diameter9 mFångster3 stHöjd71 m72,3 m81 mMotorer33 x Raptor 233 x Raptor 333 x RaptorKraft69,6 MN80,8 MN98 MNBränsle3 250 ton3 650 ton4 050 ton +Starship (andra steget) Version 1Version 2Version 3Version 4 (planerad)Diameter9 mFångster0 st0 stHöjd50,3 m52,1 m61 mMotorer6 x Raptor 2 (3 + 3)6 x Raptor 3 (3 + 3)9 x Raptor (3 + 6)Kraft12,3 MN13,7 MN15,6 MN26,5 MNBränsle1 200 ton1 500 ton1 600 ton2 300 ton
Utveckling Lanseringar av planer för Starship
I september 2016 visade SpaceX upp planer på ITS (Interplanetary Transport System) för första gången. Raketen var 122 meter hög, 12 meter i diameter och med en lastkapacitet på 300 ton. I september 2017 visade SpaceX upp en reviderad plan på ITS, som då kallades BFR (Big Falcon Rocket). Raketen hade nu en höjd på 106 meter, en diameter på 9 meter och en lastkapacitet på 150 ton. I september 2018 visade SpaceX upp ännu en reviderad plan på BFR. Raketen hade en höjd på 118 meter, en diameter på 9 meter och en lastkapacitet på 100 ton. I september 2019 visade SpaceX upp ännu en reviderad plan på BFR, som fått namnet Starship.
Testhopp av prototyper Den 25 juli 2019 flög SpaceX Starhopper till en höjd av 20 meter. Den 27 augusti flög SpaceX Starhopper till en höjd av 150 meter.alt= |miniatyr |Starhopper före flygning. Den 4 augusti 2020 flög SpaceX SN5 till 150 meter.4 augusti 2020, SN5 Den 3 september 2020 flög SpaceX SN6 till 150 meter.3 september 2020, SN6 Den 9 december 2020 flög SpaceX SN8 till 12,5 kilometer på en suborbital flygning. Detta var den första flygningen där alla vingar fanns med. Landningen misslyckades.9 december 2020, SN8 Den 2 februari 2021 flög SpaceX SN9 till 10 kilometer. Landningen misslyckades.2 februari 2021, SN9 miniatyr |Starship SN9 före flygning. Den 3 mars 2021 flög SpaceX SN10 till 10 kilometer. Landningen lyckades delvis, ca 10 minuter efter landningen exploderade raketen.3 mars 2021, SN10 Den 30 mars 2021 flög SpaceX SN11 till 10 kilometer. Landningen misslyckades.30 mars 2021, SN11 Den 5 maj 2021 flög SpaceX SN15 till 10 kilometer. Landningen lyckades. https://www.youtube.com/watch?v=z9eoubnO-pE 5 maj 2021, SN15]
Integrerade testflygningar
Version 1
Första testflygningen Den 20 april 2023 flög SpaceX den första integrerade flygningen med Super Heavy och Starship. Flera motorer stängdes av på Super Heavy och raketen nådde som högst 39 kilometer.
Andra testflygningen Den 18 november 2023 flög SpaceX den andra flygningen med båda stegen. Uppskjutningen av första steget och separationen mellan de två stegen gick lyckat. Super Heavy exploderade ungefär 30 sekunder efter separationen. Starships (övre stegets) motorer stängdes av oväntat ungefär 30 sekunder innan de skulle och steget exploderade.
Tredje testflygningen Den 14 mars 2024 flög SpaceX den tredje flygningen med båda stegen. Landningen av Super Heavy misslyckades. Starship nådde dess bana till Indiska Oceanien men förlorade kontrollen och förlorades därmed under atmosfärisk återinträde.
Fjärde testflygningen Den 6 juni 2024 flög SpaceX den fjärde flygningen av Starship. En motor på första steget stängdes av kort efter uppskjutningen. En annan Raptor återstartade ej för landningen i Mexikanska Golfen men landningen lyckades. Starship behöll kontrollen och överlevde atmosfärisk återinträde och landade, dock 6 kilometer från planerat med stor skada till ena "vingen".
Femte testflygningen
Den 13 oktober 2024 flög SpaceX den femte flygningen lyckat. Super Heavy "fångades" av armarna på Mechazilla tornet. Starship återinträde atmosfären och landade där planerad i Indiska Oceanien.miniatyr|Femte uppskjutningen av Starship och första fångsten av Super Heavy.miniatyr |Super Heavy B12 fångas av Mechazilla under femte testflygningen.
Sjätte testflygningen Den 19 november 2024 flög SpaceX den sjätte flygningen. Första steget landade lyckat i Mexikanska Golfen istället för att försöka "fångas" efter säkerhetskontroller upptäckte ett problem med Mechazilla. Starship återstartade en Raptor motor i viktlöshet för att demonstrera förmågan att lämna Jordens omloppsbana. Starship landade återigen lyckat i Indiska Oceanien.
Version 2 Version 2 introducerade en uppgraderad version av andra steget. Skillnader inkluderar bland annat en 1,8 meter högre höjd, omdesignade och flyttade främre styrfenor, utökad kapacitet för drivmedel samt omdesignat system för tillförseln av drivmedel till vakuummotorerna. Super Heavy V2 använder samma design som V1.
Sjunde testflygningen Den 16 januari 2025 flög SpaceX den sjunde flygningen av Starship. Detta var den första uppskjutningen med Starship V2. En motor på första steget återstartade inte efter separationen från Starship men återstartade för Super Heavys landning där raketsteget "fångades" av Mechazilla. Flera motorer stängdes oväntat av på Starship och kontakten förlorades innan andra steget kunde nå dess planerade bana.
Åttonde testflygningen Den 6 mars 2025 flög SpaceX den åttonde flygningen av Starship. Super Heavy hade två misslyckade återstarter av motorer efter separation från andra steget och en misslyckad återstart för dess landning men hade trots detta en lyckad "fångst". Innan Starship nådde sin bana till Indiska Oceanen stängdes flera motorer oväntat av. Andra steget tappade kontrollen och förlorades.
Nionde testflygningen Den 27 maj 2025 flög SpaceX den nionde flygningen av Starship. Första steget från den sjunde flygningen återanvändes lyckat. SpaceX valde att utföra andra tester med Super Heavy och en landning över Mexikanska Golfen istället för att försöka fånga första steget igen. Kort efter motoråterstart för landning förlorades kontakten med första steget. Starship version 2 nådde för första gången sin planerade bana men förlorade kontrollen därefter och förlorades därför under atmosfärisk återinträde.
Tionde testflygningen Den 26 augusti 2025 flög SpaceX den tionde flygningen av Starship. Super Heavy utförde lyckat en landning i Mexikanska golfen med en av dess innersta tre Raptor-motorer avsiktligt avstängd. Starship nådde sin bana till Indiska Oceanien och släppte ut åtta Starlink-satellit-simulatorer. En motor återstartades kort i viktlöshet innan atmosfärisk återinträde. Starship genomförde olika stress tester under återinträde och landade lyckat vid den planerade platsen i Indiska Oceanien. Detta var det första helt lyckade uppdraget med Starship version 2.
Elfte testflygningen