Lauri (Gustaf Laurentius) Kivekäs (till 1876 Stenbäck), född 21 juli 1852 i Alavo, död 26 mars 1893 i Helsingfors, var en finländsk advokat, politiker och studentpolitiker. Han var en radikal fennoman och grundade 1880 den språkpolitiska föreningen K.P.T. Han var ledamot av Finlands lantdag för borgarståndet 1885 och 1891. Han var från 1887 gift med skådespelaren Ida Aalberg.

Bakgrund och studier Kivekäs föddes i Alavo som det tionde av tretton barn i en prästfamilj. Fadern Karl Fredrik Stenbäck var kyrkoherde i Alavo och kontraktsprost samt företrädde prästeståndet vid 1863–1864 års lantdag. Modern Emilia Ottilia Christina von Essen härstammade från en adlig bruksägar-, officers- och prästsläkt. Bland farbröderna fanns väckelseprästerna Johan Mikael Stenbäck och diktaren Lars Stenbäck. Flera av hans syskon blev också samhälleligt framträdande.

Han flyttade hösten 1871 till Helsingfors, där han studerade historia och inledningsvis anslöt sig till de svensksinnade studenterna. I april 1872 omvändes han av sin bror Konrad till fennoman och började stifta närmare bekantskap med Snellmans idéer. Han blev filosofie kandidat 1875.

Westerstrand-processen och namnändringen Sommaren 1875 stämde Kivekäs den berusade biträdande länsmannen Theodor Theofilus Westerstrand efter en incident vid en midsommardans i Alavo, där Westerstrand misshandlat och anhållit människor. Processen avancerade ända till senatens justitiedepartement och utmynnade 1877, mot förväntningarna, i en seger för Kivekäs; Westerstrand dömdes till ansenliga böter. Rättegången, som följdes noga av de finsksinnade tidningarna, gjorde honom allmänt känd. I samband med detta förfinskade han 1876 sitt namn till Lauri Kivekäs. Processen ledde honom också in på juridiska studier, och han blev juris kandidat 1883.

Studentpolitik och fennomansk aktivism Mitt under Westerstrand-processen valdes Kivekäs till ordförande för fennomanernas kamporganisation Suomalainen nuija. I november 1877 anordnade de radikala fennomanerna en demonstration på Svenska Teatern, vilket ledde till att Kivekäs relegerades från universitetet för ett halvår. Han reste till Tyskland läsåret 1877–1878 och togs vid återkomsten till Helsingfors hösten 1878 högtidligt emot av sina anhängare. Året därpå omvaldes han till ordförande för Suomalainen nuija.

År 1880 fick de fennomanska studenterna majoritet i studentkåren, men Kivekäs förlorade kampen om ordförandeposten mot J. R. Danielson. Som motåtgärd grundade han tillsammans med sina anhängare föreningen K.P.T. (”koko programmi toimeen” = ”verkställ hela programmet”), som syftade till att helt åsidosätta det svenska språket till förmån för finskan.

Advokat och lantdagsman När Kivekäs blev juris kandidat 1883 tog hans bana som studentpolitiker definitivt slut, och han började verka som advokat. Han försökte vinna inflytande genom att ansluta sig till generalguvernör Fjodor Heiden och Georg Zacharias Forsman (senare Yrjö-Koskinen). År 1885 invaldes han i lantdagen som representant för borgarståndet för Tammerfors och förnyade sitt mandat 1891.

Kivekäs stora mål var att göra borgarståndet finsksinnat, så att fennomanerna skulle få majoritet i lantdagen; bonde- och präststånden var redan i fennomanernas händer, medan borgar- och adelsstånden var i de svensksinnades. Språkfrågan var huvudsaken, men han tog även upp andra ärenden och hörde bland annat till förkämparna för jämställdhet mellan könen. Han krävde en sänkning av den till förmögenheten bundna rösttröskeln inom borgarståndet, en ökning av antalet finskspråkiga läroverk, avskaffande av den äkta mannens förmyndarskap, en liberalisering av de lagliga skälen för skilsmässa samt en utvidgning av näringsfriheten. Han misslyckades med sitt huvudsyfte och var inte heller särdeles framgångsrik med sina övriga förslag.

Splittringen inom Finska partiet bidrog slutligen till hans politiska fall. Som affärsman drogs Kivekäs till ungfinnarna, som grundat affärsbanken Kansallis-Osake-Pankki och grupperade sig kring tidningen Päivälehti, föregångaren till Helsingin Sanomat. Politiskt var han dock bunden till Yrjö-Koskinens gruppering, som närmade sig bönderna och en ryskvänlig linje, och han hamnade på sätt och vis mellan de två falangerna.

Privatliv och död Under en julledighet i Janakkala 1874 gjorde Kivekäs en flyktig bekantskap med den sextonåriga skolflickan Ida Aalberg från den lokala amatörteatern och uppmanade henne att söka sig till Finska teatern. Mot släktens vilja gifte han sig 1887 med Aalberg, som vid det laget blivit en känd skådespelerska. Hon trivdes utomlands och krävde regelbundet ansenliga understöd av sin man, vilket hans inkomster som advokat inte räckte till för. Äktenskapet förblev barnlöst.

Under sina sista levnadsår skördade Kivekäs beröm och erkänsla som en skicklig advokat, i synnerhet som försvarare av finskspråkiga intressen. Han avled i tuberkulos 1893.

Eftermäle Enligt Biografiskt lexikon för Finland omtalades Kivekäs på sin tid som ”den störste studentpolitikern i Finland”, men nådde aldrig riktigt upp i jämbredd med finskhetens stora namn och förblev ”ett stort och ouppfyllt löfte”. Hans framgång byggde enligt lexikonet inte i första hand på den lysande talarförmåga som han själv och många samtida förmodade, utan på hans användbarhet när det gällde för de finskspråkiga studenterna att nå majoritetsställning.

Källor

Noter

Kategori:Finländska advokater Kategori:Borgarståndets lantdagsledamöter Kategori:Födda 1852 Kategori:Avlidna 1893 Kategori:Män