miniatyr|stående|Romantikens mode inspirerades under sent 1700-tal av antikens grekiska dräkt.|alt=
Behålös (även bh-lös,Ordet behålös infördes 1986 i SAOL (som alternativ finns ordet bh-lös endast år 1998). Formen behålös används även i NE. motsv. eng. braless eller No Bra,https://www.dictionary.com/browse/braless dictionary.com bedömer att ordet myntats 1965-1970. ’utan behå’) är ett klädskick där kvinnor inte använder behå eller motsvarande. Skälen till att vara behålös kan vara flera, rådande mode, ett feministiskt ställningstagande, att det är bekvämt, åsikten att behå är onödig, en förhoppning att väcka uppmärksamhet eller något annat. I vissa fall kan valet mötas av oförståelse om det inte har sanktion i omgivningens klädkod eller samtidens mode, som varierar geografiskt och genom tiderna.
Begreppet behålös miniatyr|stående|Napoleons syster Pauline Bonaparte 1806. miniatyr|stående|Daisy Greville, Countess of Warwick, sent 1880-tal. Orden dekolletage, topless och behålös beskriver frånvaro av täckande klädsel eller plagg. Dekolletage har sedan lång tid, med undantag för den viktorianska perioden 1840–1890, varit ett etablerat mode, särskilt i högre samhällsklasser och i högtidsdräkt. Topless har varit oproblematiskt i många utomeuropeiska kulturer, och vanligt i väst under tiden 1975–1995 i samband med sol och bad, senare främst i protestaktioner. Ett ”behålöst” klädskick har förekommit i äldre folkkultur, men även funnits i det ”högre modet”, särskilt under romantiken och nyromantiken, samt under åren 1968–1980 och internationellt i väst efter omkring år 2015.Why Millennials are going braless, USA TODAY, 2016.Mary Jo Magar Boutique of Arts: Braless Fashion.
Normer kring att dölja eller visa vissa kroppsdelar är social och kulturell.Varyanne Sika "Fashion for Feminists: How fashion and dress shape women's identities". Open Society Initiative of Southern Africa (OSISA), 2014. Bröst är en viktig symbol för femininitet.Cláudia de Souza Dourado, Suzete Maria Fustinoni, Janine Schirmer, Camila Brandão-Souza, Body, culture and meaning J Hum Growth Dev. 2018; 28(2), s. 209.Diana P.Jones, Cultural Views of the Female Breast, ABNF Journal. Vol. 15, No. 1, 2004.Cultural Encyclopedia of the Breast (ed. Merril D. Smith), 2014, s. 111f. I väst har en motvilja mot exponering av kvinnobröst och bröstvårtor existerat sedan 1840-talets viktorianism. Kvinnors bröstvårtor uppfattades (till skillnad från mäns) vara en intim kroppsdel, som i viktoriansk tankevärld skulle döljas av samma skäl som könsorganet, och exponering är fortfarande ett brott i många länder.D. Leder, The Body in Medical Thought and Practice, page 223, Springer Science & Business Media, 1992, ISBN|978-0-7923-1657-2Legal Dictionary The Law Dictionary for Everyone: Indecent exposure. Men fenomenet ”behålöst mode” fanns och debatterades redan i det sena 1700-talet. Däremot formades begreppet först under 1960-talet (termen "behålös" nämns tidigast 1964 i svensk press).
Tänkare som Jean Baudrillard och David Le Breton har uppmärksammat att vår tids kroppsbild inte är en bild av vår kropp. Vi lever i en extrem era där kroppsbilden är en idealiserad ”superkropp”, och där den fysiska kroppen är devitaliserad med förstärkt yta. De verkliga kvinnorna lever därför i ständig spänning mellan samhällets bild av de ideala brösten och kvinnans önskan, möjligheter, ansträngningar och risker inför uppfyllandet av dessa ideal.Adriana Teodorescu, ”Body Image”, i Cultural Encyclopedia of the Breast (ed. Merril D. Smith), 2014.
Modet har periodvis varierat och tillhandahållit två diametralt olika ideal, baserat på motsatta inställningar till kroppen. I vissa tider har en ytlig skönhet eftersträvats. Bantning, smink, operationer, korsetter och behå har varit verktyg för att uppfylla tidens ideal – stor, liten, rund, spetsig eller ingen byst alls, som på 1920-talet. I andra tider, då ”det naturliga” varit kroppsidealet, har behålöst mode haft en plats.
Historia Bakgrund miniatyr|stående|Skådespelaren Ethel Warwick, 1898. Behå i modern mening etablerades först på 1930-talet och dess form, förstärkning och stoppning kunde anpassas efter modets önskade silhuett,NE (behå). men enklare motsvarigheter har funnits i äldre tid. Antikens kvinnor har vid behov burit brösthållare motsvarande en bandå. Senare kom korsetter, först för högre samhällsklasser, på 1800-talet mer utbrett. Den delades innan sekelskiftet i en nedre del och en övre, som kom att utvecklas till 1900-talets behå.
Redan från renässansen finns avbildningar där kvinnors bröstvårtor framträder genom kläderna, kanske arrangerade, konstnärligt symboliska framställningar. Men från 1780, i förromantiken, finns ett behålöst dräktskick dokumenterat i porträtt. Det var ett klassiskt mode, del i direktoarstil och empir och tydligast i Frankrike. Korsetter försvann till förmån för en naturlig figur med hög midja. Kroppen tilläts vara synlig genom klädseln. Att bröst och bröstvårtor kunde anas genom klädseln ansågs vara en klassisk look. Brösten beskrevs i modet som estetiska och naturligt sexuella.Marilyn Yalom, "A History of the Breast", Knopf: New York, 1997.
Modet var delvis inspirerat av omlottklänningar som bars av skådespelerskor i orientaliska roller. Ett porträtt av Marie Antoinette från 1783, med tunn vit muslin-klänning i tunikamodell, gjorde skandal eftersom klädseln ansågs opassande för en drottning, men den skapade ett mode. År 1784 besökte Abigail Adams Paris, och chockerades av fashionabla franska kvinnor, inklusive Madame Helvétius, med ”de mer avslöjande och skira versionerna av tidens klänningar”.
Än mer utpräglat blev modet under direktoartiden 1795–1799 genom Incroyables et Merveilleuses, en fashionabel och festande aristokratisk subkultur i Paris, med ännu mer transparenta linnen och flor med grekisk-romersk inspiration. Modet kritiserades, Horace Walpole menade att kläderna liknade peignoirer, underkläder. Andra stördes av de genomskinliga materialen siden, gas och muslin. Då textilen berörde kroppen skapades en nakenhet "à la grecque".Darcy G. Grigsby, "Nudity à La Grecque." The Art Bulletin 80.2 (1998): 311–35.
Louis-Sébastien Mercier beskrev franska kvinnors klädskick som "a la sauvage": "en skir muslin-klänning, buren över en kroppsfärgad bodystocking, med bröst, armar och fötter bara". Han befarade att dåtidens offentliga uppvisning av nakna skulpturer uppmuntrade denna oanständighet.Aileen Ribeiro, 2003. Dress and Morality. Berg, 2003, s. 116–117. . Det transparenta kvinnomodet blev även föremål för satir från tidens tecknare, exempelvis Isaac Cruikshank.
1800–1960
Även under Napoleontiden fram till 1810 följde modet de klassiska naturliga idealen. Det avklädda modet uppfattades inte längre som provocerande och man accepterade till och med den antika idén om ”heroisk nakenhet”, med exempel som Antonio Canovas välkända skulpturer av kejsaren och hans syster.Nikolaus Himmelmann: ”Heroische Nacktheit”, i: Kulturgeschichte der Antiken Welt. Band 68, Mainz 1996, , S. 92–102.
Under det påföljande 1800-talet var kvinnors sommar- och aftonklänningar fortfarande en tid utförda av transparent textil. Men de blev efter hand mer fodrade eller burna över helt ogenomskinliga underkläder. Och från cirka 1830 blev korsetterna vanliga. Viktorianismen slog igenom.
I mitten på 1800-talet kom den första vågens feminism, senare tätt knuten till sekelskiftets ”nyromantik” och en reformrörelse. En ”klädreform” förespråkades, men även en enklare livsstil, “tillbaka till naturen”, naturenlig odling, hälsokost, naturläkemedel, friluftsliv, vandring, nakenkultur, sexuell frigörelse, sociala och andliga reformer. Med Ellen Key i spetsen bildades den Svenska drägtreformföreningen, man ville frigöra kvinnorna från hård korsettering och snörliv. Istället för ojämställd modedräkt förespråkades en ledigare stil, med bekvämt linne och underbyxor. De propagerade för ett mjukare reformliv som på ett behagligt sätt stödde midja och byst. Det blev efterfrågat, men den gav inte tillräckligt stöd för alla, så när behån lanserades under 1900-talets första decennier kom många att lämna reformlivet.Svenska drägtreformföreningen.[ Popular historia, Underklädernas historia, 2008.]
I början av 1900-talet återkom orientalistisk transparens på scen, delvis inspirerat av Oscar Wildes ”De sju slöjornas dans" i Salome (1891), som opera 1905 av Richard Strauss. Transparensen utnyttjades först i tidens nya fridans av Loie Fuller och Ruth St. Denis. Hos Isadora Duncan, Mary Wigman och andra hämtades inspirationen snarare från klassiskt grekiskt dräktskick. I det allmänna modet uppmärksammades år 1913 även en så kallad "x‑ray dress" i USA. Den menades ha alltför tunt tyg "thinner than a cigarette paper" och polisen fick order att agera. Året därefter tog modehuset Worth i Paris fram ett ännu tunnare tyg för sin egen "x‑ray dress".https://danielmilfordcottam.wordpress.com/2015/06/19/slit-skirts-and-x-ray-dresses-in-1914/ Slit skirts and X-ray dresses in 1914.
Den första moderna behån patentsöktes 1914 i USA. Men under 1920-talet hade moderna kvinnor anammat "garçonne"-modet, en stil kallad flapper. Man skulle vara ung och pojkaktig: ha kort hår, platt byst och rak midja. ”Under 1920-talet var det ’fult’ att visa sig kvinnlig”.Matts Bergmark & Anna-Lena Pehrsson, Att behaga, 1972. Som tillplattande behå användes en så kallad bröstplattare.
Trots att modern behå fanns i handeln från mitten av 1920-talet, fick den inte bred användning förrän långt in på 1930-talet. Under denna tid fanns ett behå-löst mode som åtminstone var tydligt i amerikanska filmer med exempelvis Clara Bow, Carole Lombard och Jean Harlow. Efter införandet av den frivilliga amerikanska filmcensuren, ”Hays code”, år 1934, tilläts inte synliga bröstvårtor.Smith, Bonnie G. The Oxford Encyclopedia of Women in World History, Volume 1
Från 1940-talet blev modet "kurvigare" och behån blev allt mer etableradNE (behå). Modeindustrin kom genom åren att forma brösten på olika sätt, från 1950-talets bystdrottningar till 1960-talets "strutform".
1960–1980 miniatyr|stående|Författaren Germaine Greer, 1972, feminist och uttalad motståndare till behå. Rudi Gernreich lanserade det behålösa modet på 1960-talet. Hans kroppsbaserade kläder under 1960- och 1970-talen speglade den nya sociala frigörelsen.NE nämner ”det behålösa modet” på 1960-talet som avsiktligt lanserat av Rudi Gernreich, en del av ”hans kroppsbaserade kläder” som ”under 1960- och 70-talen speglade den sociala frigörelsen”.
Gernreich drevs av ideella syften. Han arbetade mot tidens sexualisering av kroppen och mot föreställningar om kroppen som skamlig.Reilly, Edward J. (2003). The 1960s. Westport, Connecticut: Greenwood Press. sid. 85. . Han revolterade mot sociala och religiösa regler i USA, och ville frigöra den nakna kroppen: “cure our society of its sex hang up”.”Rudi Gernreich – The Unsung Hero of American Fashion Design”
Som dansare ville han befria kroppen från klädernas begränsning. År 1964 skapade han den första topless-baddräkten kallad "monokini". Samma år skapade han även en naturligt mjuk och elastisk “No Bra”, utan sömmar", helt olik dåtidens hårda skulpterande spetsformade modeller.”The "No-Bra" Brassiere”. Victoria and Albert Museum. Den blev en framgång och utvecklades i flera versioner. Han kom på omslaget till Time 1967.”The Rudi Gernreich Book” I Life gav han sin vision av framtidens kläder 1970, en minimalistisk unisex-serie som kunde bäras av både män och kvinnor.Theiss, Evelyn (30 juli 2008). ”Rudi Gernreich: Bold” Han förordade att hans kläder skulle bäras “braless”.“The Total Look: Rudi Gernreich, Peggy Moffitt, and William Claxton”, Cincinnati Art Museum, through May 24, 2015”
Designers som Yves St. Laurent bidrog till trenden genom skira blusar som var avsedda att bäras utan behå. Att bröstvårtor skulle kunna anas genom en t-shirt eller blus blev nästan en symbol.1966 Musée Yves Saint Laurent: First Sheer Designs 1966.