Stig Herman Hästö, född 19 mars 1918 i Björneborg, död 14 september 1997 i Helsingfors, var en finländsk industriman och bergsråd. Han var verkställande direktör för Oy Finlayson Ab 1962–1979, ordförande i Arbetsgivarnas i Finland centralförbund 1977–1979 och verkställande direktör i Industrins centralförbund 1979–1983. Hans kanske mest betydande insats gjordes som ledare för näringslivets centralorganisationer.

Bakgrund och utbildning Hästös far Mats Herman Hästö hade sina rötter i Österbotten, modern Ellen Johanna Grönroos i Satakunda. Familjen flyttade efter inbördeskriget 1918 till Viborg, där fadern dog 1923. För att försörja familjen öppnade modern ett kafé i Viborg. Hästö blev tvåspråkig och gick i svenskspråkig skola i Viborg, medan barndomsmiljön i övrigt huvudsakligen var finskspråkig.

År 1937 avlade Hästö studentexamen och inledde studier i juridik, som dock avbröts av vinterkriget. I fortsättningskriget var han reservofficer i pansardivisionen, deltog bland annat i slaget vid Kuuterselkä 1944 och blev svårt sårad vid Tali. Han avlade högre rättsexamen 1946 och blev juris kandidat och vicehäradshövding 1948.

Karriär Efter en kort tid som advokatbiträde och notarie var Hästö anställd vid Finska metallindustrins arbetsgivareförbund 1948–1957, varefter han kom till Oy Finlayson Ab, där han var verkställande direktör 1962–1979. Under denna tid expanderade bolaget till en början kraftigt bland annat genom fusioner, men på 1970-talet råkade bomullsindustrin in i en kris, som han dock lyckades rida ut.

Hästö var ordförande i Arbetsgivarnas i Finland centralförbund 1977–1979 och verkställande direktör i Industrins centralförbund 1979–1983. Han hade enligt BLF en betydande roll i uppgången ur 1970-talets lågkonjunktur och i tillkomsten av den så kallade ”Korpilampiandan” 1977. I presidentvalet 1982 hamnade Hästö i en prekär situation då Industrins centralförbund stödde Ahti Karjalainens kandidatur; Hästö utformade själv texten i ställningstagandet, vilket skapade spända relationer mellan organisationen och den valda presidenten Mauno Koivistos parti Socialdemokraterna. Mot slutet av sin tid som verkställande direktör för Industrins centralförbund framkastade Hästö ett förslag om att industrins centralförbund skulle förenas, vilket då avvisades men i sin kärna förverkligades då Industrins och arbetsgivarnas centralförbund (TT) bildades i början av 1990-talet.

Hästö tilldelades bergsråds titel 1970. Efter sin pensionering 1983 hade han betydande förtroendeuppdrag i det europeiska näringslivets samarbetsorganisation UNICE och i OECD:s näringslivsråd BIAC.

Författarskap Hästö utgav memoarerna Från Pehrsgatan 6 till Champs Elysées (1987). I boken Farväl Wiborg. Minnen och verklighet då Wiborgs öde beseglades (1989) skildrade han den 20 juni 1944, då Viborg, hans hemstad, intogs av sovjetiska trupper, med personliga minnen från de föregående decennierna.

Utmärkelser

Källor Noter

Övriga källor

Vidare läsning

Kategori:Finländska företagsledare Kategori:Finländska innehavare av bergsråds titel Kategori:Födda 1918 Kategori:Avlidna 1997 Kategori:Män Kategori:Personer från Björneborg Kategori:Kommendörer av första klass av Finlands Lejons orden Kategori:Riddare av första klassen av Finlands Vita Ros’ orden Kategori:Mottagare av Frihetskorsets tredje klass Kategori:Mottagare av Frihetskorsets fjärde klass Kategori:Kommendörer av Nordstjärneorden