Stig Folke Wilhelm Engström, i media känd som Skandiamannen, född 26 februari 1934 i Bombay, Brittiska Indien, död 26 juni 2000 i Täby, Stockholms län,Sveriges dödbok 6 (2014)Engström, Stig Folke Wilhelm på svenskagravar.se var en svensk grafisk formgivare och reklamkonsulent. Han pekades den 10 juni 2020 av chefsåklagare Krister Petersson ut som misstänkt gärningsman för mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986. Utredningen lades därpå ned med anledning av att den misstänkte, det vill säga Engström, var död – något som väckte stark kritik från flera håll. Den 18 december 2025 beslutade överåklagare Lennart Guné, att bevisningen inte håller för att peka ut Engström som misstänkt gärningsman. Motiveringen till den nerlagda förundersökningen ändrades samtidigt.

Stig Engström, som bevisligen hade varit nära platsen när skotten föll, uppgav att han hade anlänt dit omedelbart efter mordet och förhördes av polis i egenskap av vittne ett flertal gånger. I rättegången år 1989 mot den för mordet då anklagade Christer Pettersson vittnade han i rätten om sin roll i skeendet och att han då bland annat skulle ha talat med Lisbeth Palme och lagt maken Olof i framstupa sidoläge. Att han skulle ha samtalat med Lisbeth var en viktig punkt, hennes iakttagelseförmåga var då hyfsad under omständigheterna.

Engström kom senare att utpekas som möjlig gärningsman av olika skribenter och privatspanare som menade att han hade försökt dölja sin egentliga roll och förvirra utredarna genom att uppträda som vittne. Under Engströms livstid väckte dessa anklagelser inte någon större uppmärksamhet och tycks inte ha lett till några mer omfattande utredningsåtgärder. I februari 1987 avskrevs Engström av Palmeutredningen som "på platsen varande". Han åtalades aldrig för mordet och dömdes inte heller för något brott med anknytning till detta.

Engström kom att kallas Skandiamannen då han arbetade i Skandiahuset på Sveavägen som reklamkonsulent på försäkringsbolaget Skandia. Skandiahuset ligger nära mordplatsen, Engström arbetade över samma kväll som mordet och lämnade arbetsplatsen enligt företagets stämplingsklocka strax innan eller kring tiden för dådet.

Biografi Stig Engström föddes i Indien av svenska föräldrar med rötter i Småland. Hans mor Ruth Engström var ursprungligen modist i Nybro och fadern Folke Engström maskinspecialist hos Ivar Kreuger. År 1926 fick fadern i uppdrag av sin arbetsgivare att starta produktion i Indien och paret flyttade dit för att bli kvar där i 20 år.

Under tiden i Indien föddes Stig Engström i Bombay 1934 och hans bror i Calcutta 1940. De växte upp under koloniala förhållanden med barnskötare, kock och trädgårdsmästare. Föräldrarna skickade Engström till Sverige när han var tolv år. Där bodde han hos släktingar i ett par år innan föräldrarna gjorde honom sällskap. Engström gjorde värnplikt och arbetade en tid på Försvarets materielverk innan han utbildade sig till grafiker. Han fick anställning på Sveriges Radios förlag och senare som reklamkonsulent på försäkringsbolaget Skandia i Stockholm i slutet av 1960-talet. Under sina första år på Skandia blev han vald till kamratföreningens ordförande.

Han har av de närmaste beskrivits som social, färgstark och som ”deras egen Liberace.” Med plastrong, ett lekfullt sinne och välmanikyrerade händer var han gruppens bohem. Han och närmaste vännen Willy Glaser beskrivs därför som ett omaka par. Äktenskap Engströms första äktenskap från 1964 slutade i skilsmässa 1967 och han gifte om sig 1968 med Margareta Engström. Margareta Engström, född Hessle, var dotter till Bofors artilleridirektör Nils Hessle. Hennes farfarsfar var riksdagsmannen Wolter Hessle. Paret Engström byggde ett sommarhus på Muskö under 70-talet och en villa i Roslags-Näsby 1979.

Politisk karriär Förutom sitt arbete som grafiker var han under en period på 1980-talet invald i kommunfullmäktige för Moderaterna i Täby, där han var bosatt. Engström bidrog till partiet bland annat genom att producera trycksaker och reklammaterial, men kom under 80-talet att lämna det efter en tvist om en skolnedläggning. Det var Ytterbyskolan som skulle läggas ned, ett förslag som majoriteten av moderater höll med om - men inte Engström. Nedläggningen blev omskriven i media, där Engström ofta blev intervjuad. I en intervju i Dagens Nyheter 1984 beskriver han hur han lämnade in en ansökan om att bli befriad från fullmäktigeplatsen, två poster i taxeringsnämnder och som styrelseledamot för Täbyhus.

Det var efter 1986 som Stig fick alkoholproblem, han led bland annat av ångest. Under 60, 70 och 80-talet ingick paret Engström i ett bridgesällskap med bland andra närmaste vännerna Märta och Willy Glaser. Denna vänskapskrets bröts under mitten av 90-talet. I december 1997 blev han dömd i Södra Roslags tingsrätt för grovt rattfylleri efter att ha kört bil i Täby alkoholpåverkad i september samma år. Detta hände en tid efter att han hade varit inlagd för avgiftning i maj 1997. Från oktober 1997 lämnade han utandningsprov tre gånger i veckan och samtalade med kurator. År 1999 tog hans andra äktenskap slut. År 1966 dog Engströms far i lungcancer och modern levde därefter ensam på Östermalm i Stockholm fram till sin död 2013, 111 år gammal, och var vid sin bortgång Sveriges äldsta invånare.

Död Stig Engström avled i sitt hem i juni 2000, 66 år gammal. Han avled till följd av intag av läkemedel i kombination med alkohol.

Engströms roll i mordet på Olof Palme

Engström var enligt egen uppgift ett av de första vittnena att anlända till platsen och påstod att han interagerade både med Lisbet Palme och de första poliserna på plats. Varken poliserna eller de andra vittnena mindes honom och han avfärdades därför.

I Engströms egen berättelse hade han just lämnat sitt arbete på Skandia, ett fyrtiotal meter från mordplatsen, och var på väg till fots söderut längs Sveavägen till tunnelbanan. Palme sköts i korsningen Tunnelgatan-Sveavägen, vid det sydvästra hörnet av Skandiahuset. Engström sade sig ha anlänt till platsen omedelbart därefter och trodde sig ha hört åtminstone ett av de två skotten under den korta vandringen från Skandias entré på Sveavägen 44, utan att förstå att det rörde sig om skottlossning. Engström ringde själv polisen och anmälde sig som vittne vid lunchtid dagen efter mordet, efter att ha sett polisens presskonferens, där Hans Holmér uppmanade alla som varit på plats att höra av sig med sina vittnesmål.

Vid detta första polisförhör per telefon 1 mars 1986 sade Engström att han hade kommit ut på Sveavägen från sitt arbete när han hörde en smäll. Efter att ha promenerat söderut längs huset såg han en person ligga på gatan med folk omkring sig. Väl där såg han in på Tunnelgatan och noterade en annan person, senare identifierad som vittnet Lars J som hade flyttat sig till trappan (den vänstra om tunnelingången som inte var avstängd) och där en husfasad var upplyst av vägglampor. Engström växlade också några ord med Lisbeth Palme. När polisen anlände sprang han efter patrullen en kort sträcka in på Tunnelgatan för att meddela Palmes uppgift om gärningsmannens klädsel utan att hinna ifatt dem. Han återvände gående. I andra förhöret 10 mars lade Engström till att han sett en ung kvinna och en ung man vid paret Palme och att Palme vänts till framstupa sidoläge. I tredje förhöret 11 mars menade han, att det var två unga kvinnor som först var framme och att det första han såg var en person liggande på rygg och därefter en vit taxibil med en person, som stod vid bilen. Han tänkte att sidoläge föreföll det enda han kunde tänka sig i form av hjälp att själv ge. När Engström återvänt efter försök att nå polismännen hade ambulansen kommit. Taxichauffören som kört den vita taxibilen sa i polisförhör att han sett gärningsmannen springa uppför trapporna. Den unge mannen som suttit i taxibilen var den som gav konstgjord andning och menade i polisförhör den 5 mars att han vänt Palme med andras hjälp i framstupa sidoläge. En av de två kvinnorna var den som gav hjärtmassage.

Engströms uppgifter i förhör och medieintervjuer om hur han hade agerat vid mordplatsen framstod emellertid som förvirrande och var i vissa avseenden svåra att förena med andra vittnen. Inget annat vittne kunde erinra sig Engström på platsen, trots att han sade sig ha spelat en aktiv roll.Persson, Leif GW, Det fanns två skäl till att Skandiamannen avskrevs, länk: https://www.expressen.se/kronikorer/leif-gw-persson/det-fanns-tva-skal-till-att-skandiamannen-avskrevs/ , publicerad: 27 maj 2018, hämtad: 14 september 2018 Han förhördes totalt fem gånger (en gång endast för att lämna en namnuppgift) och gjorde också ett antal intervjuer med pressen, ofta till följd av att han själv hört av sig till tidningar och tv-kanaler för att berätta om sina iakttagelser. Ett av förhören, den 25 april 1986, spelades in, och inspelningen offentliggjordes efter en dom i Kammarrätten i Stockholm i januari 2022.

Av de få vittnen som tillfrågades om saken kunde inget vittne tydligt dra sig till minnes att Engström fanns på platsen under de första omgångarna förhör våren 1986. Vittnena var koncentrerade på vad som hände paret Palme och gav mycket lite upplysning om de andra vittnena i polisförhören under mars månad 1986. I senare förhör pekade ett par personer ut Engström som varandes på platsen bland övriga vittnen, men eftersom han vid det laget hade förekommit i medierna ansågs dessa utsagor ha svagare tillförlitlighet än de allra tidigaste förhören. Engström var långtifrån det enda vittne som under utredningens gång har lämnat olika versioner av vad som skedde under mordkvällen, och han var heller inte ensam om att inte finnas med i andra vittnesberättelser. Eftersom de flesta vittnen aldrig tillfrågades om vilka andra personer de hade sett på platsen – polisens frågor handlade nästan uteslutande om Olof och Lisbeth Palme och den flyende gärningsmannen – fick de flesta aldrig frågan om huruvida de hade lagt märke till Engström eller inte. Hans berättelse om vad han gjort precis kring mordet har inte kunnat bekräftas av någon annan.

Det råder oklarheter om exakt när Engström skulle ha anlänt till mordplatsen. Det framgick bland annat av en stämpelklocka inne på Skandia att Engström – beroende på hur länge han uppehöll sig i receptionen och hur fort han gick – faktiskt kunde ha anlänt till mordplatsen precis innan skotten avlossades, istället för att komma fram precis efter mordet, som han hävdade. Engström hade själv hört av sig till Skandia dagen efter mordet för att ta reda på sin exakta utstämplingstid, men i förhör och i tingsrätten nämnt en något senare utpassering än den som angavs av Skandiapersonalen.

Samtidigt var det svårt att koppla Engströms utpassering till ett planlagt mord. Makarna Palme hade bestämt sig bara några minuter tidigare för att gå förbi Skandiahuset, och Engström tillbringade enligt väktarna i Skandiahuset lite tid med att småprata med dem innan han gick ut genom porten. Även om Engström hade burit på ett vapen vid utpasseringen kunde han alltså svårligen ha planerat att genskjuta paret Palme, eller ens vetat att de skulle passera i närheten.