Mirjam Irene Tuominen, född 19 april 1913 i Kajana, död 31 juli 1967 i Helsingfors, var en finländsk svenskspråkig författare.

Biografi När Mirjam Tuominen var fem år gammal flyttade hennes familj till Helsingfors. När hon var sju år gammal dog hennes far kontorschefen Ernst Tuominen, och hon växte upp med modern Irene Barck och tre systrar. Hon tog studentexamen 1931, studerade litteratur, sociologi, nordisk filologi och konsthistoria vid Helsingfors universitet och blev filosofie magister 1935. Hon skrev sin avhandling om Hjalmar Bergman, en författare som senare skrivor om i en av sina essäböcker. Efter ett år som au pair i Paris, då hon också studerade franska och litteratur, återvände hon till Finland och debuterade 1938 med novellsamlingen Tidig tvekan.

Strax före vinterkrigets utbrott 1939 gifte Mirjam Tuominen sig med sin ungdomskärlek Torsten Korsström och flyttade till Nykarleby där Torsten Korsström hade fått lektorat vid en skola. Han blev däremot skickad till fronten och Mirjam Tuominen levde rätt isolerat i småstaden med deras döttrar. Efter debuten ägnade hon sig huvudsakligen åt författarskapet och litteraturkritiken i tidskriften Nya Argus och i dagstidningarna Svenska Pressen och Hufvudstadsbladet.

Det som är karakterisktiskt för Mirjam Tuominens noveller under 1930- och 1940-talet är beskrivningen av unga kvinnors livskriser och livsångest, och dessutom intriger som verkar vara självbiografiska. Sedan hon var liten har hon upplevt svåra depressioner och de kan speglas i karaktären "Irina" i debutsamlingen Tidig tvekan.

Mirjam Tuominens "novellkonst pejlar med intellektuell skärpa och nervös känslighet människans reaktioner i en tillvaro, som behärskas av gåtfulla, mörka makter" (Litteraturhandboken 1971).

Andra världskriget och uppgörelsen med nazismen är ett viktigt tema i Mirjam Tuominens författarskap. I Besk Brygd (1947) är offer- och bödelproblematiken ett genomgående tema. En utgångspunkt för boken var en tidningsnotis om en tysk soldat som kastat en liten judisk pojke i en avloppsbrunn. Mirjam Tuominen analyserar bödel- och offerrollerna i boken. Den avlutas med tre essäer som handlar om Edith Södergran, Franz Kafka och Hjalmar Bergman. I detta avsnitt vidareutvecklar Tuominen sin analys av de ”offermänniskor” som rymmer sina största fiender inom sig i form av andliga krav och socialt utanförskap.

Det är tydligt att Mirjam Tuominen har valt att skriva om författare som hon upplever likna sig själv. Hon skriver i sin essäbok Stadier (1949) om Cora Sandel, Paul Valéry, Marcel Proust och Rainer Maria Rilke. Hon gav ut en volym av Rilkes brev i översättning samt en översättning av hans Orfeussonetter år 1960. Hon gav samma år även ut en biografi över ytterligare en av sina förebilder, Friedrich Hölderlin. Boken bär undertiteln En inre biografi och är en starkt subjektiv framställning som inte enbart behandlar Hölderlins livskonflikter, utan i hög grad även Tuominens egna.

I slutet av 1940-talet genomgick Mirjam Tuominens liv en förändring på flera plan. Hon bröt upp från Nykarleby och sitt äktenskap och bosatte sig i Helsingfors med sina två döttrar. De slog sig ned i förorten Kottby, där Tuominen kom att bo kvar fram till sin död 1967. Ett stort antal nonfigurativa teckningar i blyerts och krita kom till under 1955–1960. Även författarskapet ändrade form och i mitten av 1950-talet övergick Tuominen från prosa till lyrik. Den första diktsamlingen hette Under jorden sjönk (1954). Under 1950-talet gav hon ut ytterligare fyra diktsamlingar. Dikterna är laddade och antar ibland formen av långa besvärjelser, där utsatthet och en hotfull ensamhet återkommer som centrala motiv. De innehåller även religiösa motiv.

Under 1950-talet hade Mirjam Tuominen börjat intressera sig för den romersk-katolska kyrkan och 1963 konverterade hon till katolicismen. Betraktelseboken Gud är närvarande utkom 1961. Två omfattande diktsamlingar, Jesus Kristus lyra och Ave Marie, refuserades, något som blev en stor besvikelse för henne. Mellan 1989 och 1992 utkom ett urval av Mirjam Tuominens produktion: Ny gryning, Det outgrundliga leendet samt Förstumning och inristning. Dikter ur de tidigare opublicerade samlingarna ingår i den tredje volymen.

Tuominen var mor till läraren, översättaren Kyra Korsström (1941–2021) och författaren Tuva Korsström (f. 1946).

Hennes arkiv finns hos Svenska litteratursällskapet i Finland.

Bibliografi Egna verk Tidig tvekan, 1938 Murar, 1939 Visshet, 1942 Mörka gudar; Besk brygd, 1944 Kris, 1946 Tvekan: noveller i urval, 1947 Bliva ingen: prosa, 1949 Stadier: essäer och översikter, 1949 Tema med variationer, 1952 Monokord, 1954 Under jorden sjönk, 1954 Dikter III, 1956 Vid gaitans, 1957 I tunga hängen mognar bären, 1959 Hölderlin, 1960 Gud är närvarande, 1961

Postuma verk Mirjam Tuominen i urval 1: Ny gryning, 1989 Mirjam Tuominen i urval 2: Det outgrundliga leendet, 1990 Mirjam Tuominen: Icke-bilder, 1955-60, ei-kuvia. Utställning. Amos Andersons konstmuseum, 24.8.–7.10.1990. (Parallelltext på finska och svenska.) Mirjam Tuominen i urval 3: Förstumning och inristning, 1992 Flickan som blev en växt: Prosa 1938–1949 av Mirjam Tuominen. Urval av Tuva Korsström, 2000 Samlade noveller 1, 2018 Samlade noveller 2, 2018 Bliva ingen, 2018

Översättningar Orfeus-sonetterna: Skrivna som en gravvård för Wera Ouckama Knoop av Rainer Maria Rilke, 1957 Brev Rainer Maria Rilke. Översättning och urval, 1957

Litteratur

Källor Uppslagsverk

Litteraturhandboken När Var Hur, 1971.

Noter

Externa länkar Mirjam Tuominens arkiv vid Svenska litteratursällskapet i Finland. Mirjam Tuominen på Svenska Yle Arkivet. Mirjam Tuominen. Nykarlebyvyer. Författarporträtt om Mirjam Tuominen hos Svenska litteratursällskapet i Finland. Nordisk kvinnolitteraturhistoria.

Kategori:Finländska författare under 1900-talet Kategori:Finlandssvenska författare Kategori:Födda 1913 Kategori:Avlidna 1967 Kategori:Kvinnor Kategori:Personer från Kajana Kategori:Mottagare av Tollanderska priset