Tretton kolonierna är ett samlingsbegrepp för de brittiska kolonier på nuvarande USA:s östkust som i den amerikanska revolutionen gemensamt bröt sig fria från Storbritannien och utropade Amerikas förenta stater. De bildade inte någon administrativ enhet under kolonialtiden utan är en retrospektiv enhet, skapad av amerikanska historiker för att avgränsa USA:s tidiga historia. De tillhörde var för sig Brittiska Amerika, som även bestod av ytterligare fjorton kolonier. Regioner miniatyr|New England
New England New England-kolonierna karaktäriserades av snabbflytande floder och stenbemängd jord. 95 % av invånarna härstammade från den engelska landsbygden. Den ursprungliga invandringen ägde rum gruppvis och man bosatte sig i självstyrande socknar (towns). Lantbruket var viktigt men hämmades av dåliga jordar och ett hårt klimat samt arbetskraftsbrist. Fiske och handel var andra viktiga näringar som över tiden kompletterades med varvsindustri. Triangelhandeln (se nedan) med Västindien var grunden till regionens välstånd. 18th Century American Colonies 24 mars 2012.
Massachusetts Bay-provinsen (varav den nordligaste delen i dag utgör Maine); huvudstad: Boston från 1688. Provinsen New Hampshire; huvudstad: Portsmouth 1689-1775. Kolonin Rhode Island och Providenceplantagen; huvudstad: Providence 1689-1776. Kolonin Connecticut gemensamma huvudstäder: Hartford och New Haven 1689-1875. Källa:What are the original capitals of the thirteen colonies?2012-01-31.
Mellankolonierna miniatyr|Mellankolonierna Mellankolonierna drog nytta av att de stora floderna flöt från norr till söder och kunde fungera som handelsvägar. Denna region var ett centrum för jordbruk, hantverk och manufakturer och fick ett stort inflöde av invandrare över nästan hela den koloniala perioden. Vid sidan av engelska invandrare bodde det holländare i Hudson Valley samt tysktalande och Ulster-skottar i Pennsylvania.
Provinsen New York (varav en del i nordost i dag utgör Vermont); huvudstad: New York 1689-1777. Provinsen New Jersey; gemensamma huvudstäder: Perth Amboy och Burlington 1702-1784. Provinsen Pennsylvania; huvudstad: Philadelphia 1682-1789. Kolonin Delaware; huvudstad: New Castle 1704-1777. Källa:
Södra kolonierna De södra kolonierna karaktäriserades av breda kustslätter, stora floder och rika jordar. Stapelvaruproduktion för export till moderlandet kännetecknade näringslivet vilket ledde till en plantageekonomi baserad på slavarbetskraft. Plantageägarna blev därför den ledande ekonomiska, politiska och sociala kraften. Rösträtt och utbildningsmöjligheter var mer inskränkta än i de övriga regionerna.
Övre Södern Provinsen Maryland; huvudstad: Annapolis från 1694. Kolonin Virginia (varav den västligaste delen i dag utgör Kentucky och West Virginia); huvudstad: Williamsburg 1698-1790. Nedre Södern Provinsen North Carolina (varav den västligaste delen i dag utgör Tennessee); huvudstad: New Bern 1712-1789. Provinsen South Carolina; huvudstad: Charleston 1670-1786. Provinsen Georgia; huvudstad: Savannah 1722-1778. Källa:
Gränstrakterna Gränstrakterna (backcountry; frontier) var det område som avgränsades av den ständigt flyttande odlingsgränsen. Området låg i de västra (eller norra) delerna av de etablerade kolonierna och utgjorde i praktiken en egen kulturell och ekonomisk region, som ofta hade helt andra intressen än de närmare kusterna boende befolkningen. Regionen kännetecknades av stora familjer och ett jordbruk som sög ut jorden och därmed framtvingande ständiga flyttningsrörelser längre bort. Religiösa dissenter, invandrare och brottslingar tog ofta sin tillflykt till gränstrakterna, där den politiska kulturen betonade demokrati och individens frihet. Regionens invånare avvisade med kraft alla försök till statlig inblandning i det dagliga livet och kännetecknades av anti-aristokratiska traditioner och motvilja mot städer och kustbefolkning.
Befolkning Demografi miniatyr|Två välfödda barn från Boston, ca 1760. Höga födelsetal och tidiga äktenskap, men framförallt lägre mortalitet och en stor invandring gjorde att befolkningen i de tretton kolonierna snabbt ökade. Barnadödligheten var lägre än i England, liksom dödligheten i barnsäng och i epidemier, som huvudsakligen drabbade stadsbefolkningen. Krig, valfångst och fiske gav en viss överdödlighet bland män, framförallt i New England under fransk-indianska kriget. I jämförelse med Europa hade de tretton kolonierna en ung och frisk befolkning. Det fanns mat i överflöd, gott om kläder och brännved så att ingen behövde frysa och arbetsförhållandena var för samtiden tillfredsställande. Grunden för detta var den goda tillgången på mark och den relativt sett svaga tillgången på arbetskraft vilket gjorde att arbetslönerna var höga. Beaktansvärt nog var fertiliteten inte lägre och mortaliteten inte högre hos den del av befolkningen som var av afrikansk börd.James T. Lemon, University of Toronto: Colonial America in the Eighteenth Century 2012-01-30.
Invandringen till de tretton kolonierna var större efter 1700 än före. Mellan 1700 och 1750 invandrade 370 000 européer och 250 000 afrikaner infördes som slavar. Över tiden avtog dock invandringens betydelse för befolkningsutvecklingen. Den europeiska invandringen under ovan angiven period medförde en 25-procentig befolkningsökning. På 1770-talet, efter ett decennium av lägre invandring, var endast tio procent av den vita befolkningen född utanför de tretton kolonierna.
Befolkningsstorlek Befolkningsstorleken avser befolkning under koloniernas jurisdiktion och omfattar alltså inte fria indianer. År Alla tretton kolonierNew Hampshire MassachusettsRhode Island Connecticut New YorkNew JerseyPennsylvania DelawareMarylandVirginiaNorth Carolina South CarolinaGeorgia 1625 1 980 1641 50 000 1688 200 000 1700 250 000 5 00056 0006 00026 00020 00014 00018 0002 00030 00059 00011 0006 000 - 1740 906 00023 000152 00025 00090 00064 00031 00086 00020 000116 000180 00052 00045 000 2 000 1760 1 600 00040 000203 00045 000142 000117 00094 000184 00033 000162 000340 000110 00094 000 10 000 1775 2 400 000 Källa: U.S. Bureau of the Census, A century of population growth from the first census of the United States to the twelfth, 1790-1900 (1909), sid. 9.
Som jämförelse kan nämnas att Storbritannien 1770 hade 6,4 miljoner och Irland fyra miljoner invånare.Key dates in Census, statistics and registration Great Britain 1000 - 18992012-01-20.Prelude to Famine 4: Demographics2012-01-20. Sverige med Finland hade 2,5 miljoner invånare samma år.Sveriges befolkning2012-01-20.
Större städer miniatyr|Vy över Boston 1768. År Philadelphia New York Boston Charleston 1680 .. 3 000 4 500 700 1700 5 000 5 000 6 700 .. 1720 10 000 7 000 12 000 .. 1740 13 000 11 000 16 000 7 000 1760 24 000 18 000 16 000 8 000 1775 40 000 25 000 16 000 12 000 Källa: Top 4 Metropolitan Areas 1680-17752012-01-20
Som jämförelse kan nämnas att London 1775 hade cirka 1 miljon invånare.The American Revolution Statistics 2012-01-27. Stockholm hade vid ungefär samma tidpunkt cirka 70 000 invånare och Göteborg cirka 11 000.Alla svenska städer: befolkning 1770-tal 2012-01-28.
Etnicitet Den engelska invandringen dominerades av tre utvandringsvågor från tre olika engelska kulturområden vilka kom att politiskt, religiöst och kulturellt dominera de tre geografiska områden i de tretton kolonierna där de slog sig ned. New Englands vita befolkning behärskades av kalvinistiska puritaner från East Anglia, som kom till Nya Världen för att bygga en religiös utopi. Den Övre Södern, Maryland och Virginia, däremot behärskades av gentlemän, bland vilka fanns många kavaljerer vilka flytt från det engelska inbördeskriget, och deras tjänare. Målet för dem var framförallt att kunna återupprätta den hierarkiska livsstil som de berövats i England. Till samma område kom även många fattiga bönder från södra England vilka normalt inte ifrågasatte den hierarkiska samhällsordningen. Den tredje utvandringsvågen var kväkare, inte minst från Yorkshire och Lancashire, vilka flyttade till Pennsylvania för att kunna förverkliga sina religiösa ideal.David Hackett Fischer, Albion's Seed: Four British Folkways in America New York (NY: Oxford University Press, 1989).
Det skotsk-irländska befolkningselementet återfanns framförallt i Pennsylvania, i de södra koloniernas västligaste gränstrakter och i New Hampshire. Skottar bosatte sig i South och North Carolina samt i New Jersey. De tysktalande invandrarna, som började komma på 1680-talet, var framförallt från Rhendalen och från Schweiz och bosatte sig oftast i Pennsylvania där kväkarnas försök till idealsamhälle innebar en för samtiden ovanlig religionsfrihet. Många tysktalande begav sig också till de västra gränstrakterna i Maryland, Virginia och North och South Carolina. De holländskbördiga bodde i New York och New Jersey. En stor pfalztysk bosättning ägde även rum i vad som då var de yttersta gränstrakterna i Mohawk Valley i New York från 1723.Early Palatine Families of New York2012-03-23. Franska hugenotter kom som religiösa flyktingar, antingen direkt från Frankrike eller via England eller något annat protestantiskt land i Europa. Många slog sig ned i Nya Amsterdam, norra New Jersey och västra Connecticut. Andra slog sig ned i Chesterfield och Powhatan counties i Virgina, Charleston, South Carolina och Bath, North Carolina.Charles W. Baird, History of the Huguenot emigration to America (New York: Dodd, Mead & Company, 1885). De fåtaliga svenskarna och finnarna bodde i New Jersey, Delaware och Pennsylvania; det gamla Nya Sverige.A Brief History of New Sweden in America 2012-01-30.
Den första federala folkräkningen 1790 innehåller uppgifter om etniskt ursprung, som även kan belysa förhållandena i de tretton kolonierna.
Etniskt ursprung för den vita befolkningen Andel av den vita befolkningen Engelskt <center> 61 % Skotskt <center> 8 % Skotsk-irländskt (Ulster-skotskt) <center> 6 % Irländskt <center> 4 % Tyskt <center> 9 % Holländskt <center> 4 % Franskt <center> 2 % Svenskt <center> 1 % Uppgift saknas <center> 7 % Källa: Historical Statistics of the United States: Colonial Times to 1970, Volume 2, Chapter Z: Colonial and Pre-Federal Statistics.2012-01-20
Afrikansk börd miniatyr|Afrikansk slav bär parasoll för att skydda sin herre mot solen. De flesta människor av afrikansk börd var slavar (se nedan). Men mot slutet av 1700-talet var ungefär 10 % av dem personligen fria. Det största antalet fria afrikaner fanns i Virginia, Maryland och North Carolina, där det fanns betydligt fler förslavade afroamerikaner än fria, men även i Pennsylvania och Massachusetts där de fria var fler än de förslavade.Population of the 13 Original Colonies2012-01-31. Fria människor av afrikansk börd hade en besvärligt mellanställning mellan frihet och slaveri. Deras egendomsrätt var vanligen oinskränkt. De kunde köpa och sälja fast och lös egendom, inklusive slavar. Trots sin egendomsrätt behandlades de som andra klassens medborgare. De behövde ofta passerssedlar för att kunna resa och var ofta förbjudna att äga skjutvapen. De rannsakades av de allmänna domstolarna men fick inte vara jurymän; de betalade skatt, men saknade ofta rösträtt.Module 03: A Revolution for Whom?2012-01-31.
Andel av befolkningen som utgjordes av personer av afrikansk börd 1670/80-1780. År New England Mellankolonierna Övre Södern Nedre Södern 1670/80 <center> 1 % <center> 10 % <center> 6 % <center> 5 % 1700/10 <center> 2 % <center>7 % <center>18 % <center>35 % 1720/30 <center>2 % <center>11 % <center>24 % <center>77 % 1740/50 <center>3 %<center> 8 %<center> 40 %<center> 73 % 1760/70 <center>3 % <center>7 % <center>39 % <center>82 % 1780 <center>2 % <center>6 % <center>39 % <center>70 % Källa:
Ekonomi miniatyr|Den spanska silverdollarn var det viktigaste värdemyntet i cirkulation i de tretton kolonierna. Penningväsende