miniatyr|Provinsen Xinjiang. miniatyr|Två uiguriska män i Turpan, Xinjiang. Folkmordet på uigurerna är en vanlig benämning för den övervakning, internering, påtvingade barnbegränsning och tvångssterilisering som har riktats mot folkgruppen uigurer och andra muslimska minoriteter i provinsen Xinjiang i nordvästra Kina. Handlingarna begås under ledning och på initiativ av den kinesiska regeringen. Kinesiska statens hårdare agerande mot muslimska minoriteter började under 2000-talet i kölvattnet av USA:s "krig mot terrorismen" och har gradvis trappats upp för att eskalera i hög takt efter 2014.
Sedan 2014 har den kinesiska regeringen fört en allt kraftigare assimileringspolitik riktad mot de muslimska minoriteterna i Xinjiang. Som en del av politiken har många uigurer ofrivilligt, och utan en juridisk process, placerats i vad som av kinesiska myndigheter kallats 'centrum för yrkesutbildning', men som av oberoende bedömare benämns interneringsläger. Vittnesmål och rapporter från lägren redogör för inhumana omständigheter i anläggningarna. Exakt hur många som internerats är oklart och det saknas officiell, tillförlitlig statistik. FN:s kommitté för avskaffandet av rasdiskriminering och människorättsgrupper har beräknat att 1 miljon uigurer kan vara frihetsberövade. Enligt FN skulle siffran kunna vara högre, med upp till 2 miljoner uigurer och personer tillhörande muslimska minoriteter placerade i 'centrum för yrkesutbildning'. Interneringen av uigurer bedöms vara det största frihetsberövandet av etniska och religiösa minoriteter sedan andra världskriget.
Utöver behandlingen av uigurerna i interneringslägren finns det rapporter om att tusentals barn har skilts från sina föräldrar och skickats till internatskolor. Uigurer och muslimska minoriteter utsätts för en omfattande övervakning, vilken inkluderar en systematisk insamling av biometriska data. Kinesiska myndigheter arbetar för att begränsa barnafödandet bland uigurerna, bland annat genom tvångssteriliseringar och kvinnor som sätter in spiraler under hot om böter och interneringsläger. Historia
Under 1900-talet miniatyr|Karta över provinsen Xinjiang, med dess prefekturer. Relationen mellan befolkningen i Xinjiang och den centrala regeringen i Beijing har länge varit invecklat och konfliktfylld. Delar av det som idag utgör Xinjiang utgjorde före 1949 en självständig stat: den andra östturkestanska republiken. Det var en kommunistisk stat med stöd av Sovjetunionen, men efter påtryckningar från Stalin - som var rädd för centralasiatisk nationalism - tillföll Östturkestan den nyligen bildade folkrepubliken Kina. Kort efter att Kina tog över området påbörjades en storskalig invandring av hankineser till området. Från att år 1949 ha utgjort 6 % av befolkningen, så utgjorde etniska kineser 41,5 % av befolkningen i Xinjiang år 1976.
Efter Sovjetunionens upplösning var man från Kinas sida rädd för oroligheter och separatism i Xinjiang, vilket ledde till en förnyad assimileringspolitik. Genom en plan kallad "Stora utvecklingen i nordväst" lanserades ekonomiska incitament för Hankineser, vilket ledde till en storskalig inflyttning till Xinjiang. Mellan 1 och 2 miljoner Hankineser beräknas ha flyttat till Xinjiang mellan 1999 och 2009. Politiken gynnade Hanbefolkningen, samtidigt som de turkiskspråkiga muslimska grupperna (däribland uigurerna) marginaliserades ytterligare. De ekonomiska incitamenten för Hankineser och migrationsvågen, tillsammans med det kinesiska inflytandet på lokala seder, språk och kultur skapade frustration och en bitterhet som spädde på splittringen mellan den muslimska befolkningen och inflyttade Hankineser.Human Rights Watch (HRW), 2021, s. 7
Utvecklingen med ökade spänningar bäddade för både protester och våldsamheter. I februari 1997 anordnade turkiskspråkiga muslimer en demonstration i staden Ghulja, vilken följdes av en våldsam reaktion från polis och säkerhetsstyrkor. I reaktionen från säkerhetsstyrkor beräknas tiotusentals deltagare ha arresterats och tiotals muslimer dödades.HRW, 2021, s. 8
Situationen under 2000- och 2010-talet I samband med att Kina uttalade sitt stöd för USA:s "krig mot terrorismen" efter 11 september-attackerna, gick de även med på att terroriststämpla Östturkestans islamistiska rörelse. Rörelsen beskrevs som en uigurseparatistisk och fundamentalistisk terrororganisation med nära kopplingar till talibanerna och Al-Qaida, men har i efterhand omvärderats och 2020 togs gruppen bort från USA:s lista över terrororganisationer. Den kinesiska regeringen ökade därefter sina insatser mot extrema islamistiska grupperingar i Xinjiang, särskilt de som hade kopplingar till rörelser utanför Kina. 2005 inleddes en ny kampanj som skulle utrota "de tre onda tingen", vilket sades vara terrorism, separatism och religiös extremism. I en rapport från 2005 rapporterade Human Rights Watch om ett systematiskt förtryck av religion i Xinjiang, med syfte att omforma den uiguriska identiteten. Enligt rapporten syftade åtgärderna till att säkerställa befolkningens lojalitet mot Kinas kommunistiska parti och den kinesiska staten. Åtgärderna som infördes omfattade begränsningar i rörelsefriheten, tortyr och avrättningar av politiska aktivister, samt kraftiga begränsningar i medborgarnas möjligheter att utöva sin religion.
Konflikten har sedan dess skärpts ytterligare, med dödligt våld och instabilitet som konsekvens. Polisen dödade 2007 18 personer som misstänktes vara terrorister. Året därefter dödades 16 poliser i ett attentat i Kashgar, ett dåd som extremistiska separatister anklagades för att ha organiserat. I Xinjiangs regionhuvudstad Ürümqi bröt i juli 2009 större våldsamheter ut mellan uigurer och hankineser. Upptrappningen var en händelse i sydöstra Kina där två uigurer hade dödats vid en fabrik, vilket ledde till omfattande protester från uigurerna i Xinjiang. Medan protesterna pågick dödades 200 personer, 1 700 skadades och 1 400 personer greps av polisen. Centralregeringen i Pekings respons till händelserna var att skärpa övervakningen ytterligare.
Under 2010-talet eskalerade våldet vidare, med flera terrorattentat från extrema separatister och våldsamma räder från de kinesiska säkerhetsstyrkorna. Uiguriska terrorgrupper körde 2013 en bil in i en folkmassa på Himmelska fridens torg i Peking, i mars 2014 mördades 31 personer på en järnvägsstation i Kunming och i maj samma år dödades 30 personer av en bilbomb i Ürümqi. Svaret från säkerhetsstyrkorna blev en polisräd där runt 60 påstådda terrorister och en rad civila dödades.
Utvecklingen efter 2014 Efter händelserna 2014 kom de kinesiska myndigheterna att bedriva en hårdare assimilationspolitik än tidigare. Xinjiangs partichef Zhang Chunxian ansåg att det behövdes "okonventionella metoder" i ett "folkets krig" mot terrorism. Kameraövervakningen utökades ytterligare och polisen genomsökte moskéer och hem. Många människor greps på godtyckliga grunder och flera försvann spårlöst. Situationen skärptes ytterligare när Chen Quanguo tillträdde som partichef 2016. I en rapport från den Australiensiska tankesmedjan ASPI uppgavs att 16 000 moskéer i Xinjiang helt eller delvis rivits sedan 2017. Rapporten byggde på en analys av olika typer av material, men främst satellitbilder där förstörelsen av moskéerna blir tydlig. Rapporten har kritiserats mot bakgrund av att ASPI i huvudsak finansieras av försvarsdepartementet i Australien och får delar av sin finansiering från försvarsdepartementet i USA, och företag i det militärindustriella komplexet. Kritiken har dock inte berört sakfrågan och inte bemött den analys av satellitbilder som ASPI presenterade i sin rapport om Xinjiang. En utredning som gjordes av AFP bekräftade att dussintals uiguriska begravningsplatser hade förstörts.
Kulturell och religiös förföljelse En del i de kinesiska myndigheternas agerande gentemot uigurerna har varit att begränsa och förbjuda delar av muslimska uigurers - och andra turkiskspråkiga minoriteters - kultur och religion. De mer uppmärksammade och långtgående åtgärderna har vidtagits inom ramen för myndigheternas interneringsläger, där interner tvingas att enbart tala kinesiska och andra språk är förbjudna. I lägren är samtliga uttryck för religiös övertygelse förbjudna. Det är exempelvis förbjudet att be eller odla skägg, eftersom det ses som tecken på religiös extremism.
Även utanför lägren har myndigheterna infört omfattande begränsningar av uigurers och turkiskspråkiga muslimers kultur och religionsfrihet. Uigurer i Xinjiang är tvingade att delta vid officiella politiska möten, flaggceremonier och kinesiska språklektioner åtminstone varje vecka och i vissa fall varje dag. Medborgare som vägrar se statliga teveprogram eller lyssna på statlig radio kan utsättas för olika bestraffningar. Vidare är det förbjudet att skriva utbildningsmaterial på uiguriska och kazakiska, och användningen av uiguriska avråds kraftigt även i andra sammanhang. Statligt anställda som talar eller skriver antingen uiguriska eller kazakiska riskerar att stämplas som "opatriotiska" eller som en "person med två ansikten". Att bli stämplad som en "person med två ansikten" är en åtgärd som kan leda till internering för den som utsätts, något som skett i åtminstone hundratals fall.
Förbud mot religiösa uttryck miniatyr|Att som muslim bära slöja eller hijab i Xinjiang är förbjudet. Ett antal vardagliga uttryck både för den uiguriska kulturen och särskilt islam som religion har förbjudits eller kraftigt begränsats av myndigheterna i Xinjiang. I området har det bland annat blivit förbjudet att bära slöja, att ha ett "abnormt" skägg, eller att ha ett namn med religiösa kopplingar till islam. Att be regelbundet eller fasta under ramadan ses som "tecken på extremism". Myndigheter i Xinjiang har bland annat beslagtagit Koraner och bönemattor, med hårda straff för de som påträffas med föremålen. Vid ett flertal tillfällen uppges officiella tjänstepersoner ha tvingat muslimer att dricka alkohol och att bära särskilda kinesiska symboler vid officiella tillfällen.
Myndigheterna i Xinjiang har återkommande förstört begravningsplatser där anhöriga - ofta i flera generationer - till turkiskspråkiga muslimer ligger begravda, något som tolkats som ett försök att koppla bort muslimer i Xinjiang från sin historia och kulturella arv. I ett fall förstördes en begravningsplats för en känd uigurisk poet för att omvandlas till en "lyckopark". I regionen har det även byggts krematorier som ska se till att medborgarna i Xinjiang kremeras när de avlider, något som strider mot muslimsk sed och tradition.
Övervakning
DNA-profilering och biometri miniatyr|Ett system för ansiktsskanning