Per Jönsson Hellbom Lindgren, född omkring 1685 i Norge eller Sverige, död 25 oktober 1760 i Helsingborgs stadsförsamling Helsingborgs stadsförsamling (Maria) (M) FI:2 (1751-1818), var borgare, soldat, häktmakare och hästhandlare som blivit en viktig person när det gäller resandefolkets ursprung.De resandes kulturarv, Frantzwagner Sällskapet, 2020, sida 8 Han är omskriven i litteraturen, bland annat i akademiska avhandlingar som Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige (1944) av Allan Etzler, Adam Heymowskis Om ”tattare” och ”resande” (1955) och Anne Minkens Tatere i Norden før 1850. Sosio-økonomiske og etniske fortolkningsmodeller. Han är även en av huvudpersonerna i Urban Lindqvists bok Han kan ju icke med hustru och barn krypa under jorden. Resandeliv i 1700-talets Sverige (2022).
Biografi Bakgrund Hellbom var troligtvis son till borgaren, häktmakaren och rådmannen i Hjo "Jöns Jönsson i Södergården" och halvbror till romen Jakob Helsing. Han kan ju icke med hustru och barn krypa under jorden:Resandeliv i 1700-talets Sverige. (2024) Urban Lindqvist, sida 28 Han berättade för sorenskrivaren i Gauldal, Norge 1728 att han var född i Vänersborg och att fadern varit fransman. Vid ett förhör i Stockholm tidigare det året nämnde han sig som född ”af hächtmakare-föräldrar” och berättade att båda föräldrarna ”warit Ziguener”.Anne Minken, Tatere i norden før 1850, 2009, sid. 313 Farfadern, Jöns Olofsson, hade varit borgare i Bogesund (nuvarande Ulricehamn) fram till år 1660, då det framkommer av mantalslängden att han därefter flyttat till Hjo.Ulricehamns rådhusrätt och magistrat (P) KV:1 (1603-1799) Enligt Hjo dombok omnämns farfadern som "mycket gammal" när han fick avsked från stadens styrelse 1687.. Hellbom var möjligen dotterson till Jakob Alexandersson Sandersson som var häktmakare och svor sin borgared i Hjo 1679. Jakobs bror, Per Sandersson Skotte, beskylldes som rackare och livnärde sig som kringresande hästhandlare, häktmakare och borgerskap i Växjö och Hjo. Hellboms brorson, Jacob Olofsson Fahlberg, var kopparslagare och stod inför rätta 1728 för kyrkotjuvnad när han greps tillsammans med sitt följe i Skänninge. Rannsakningen visade att Jacob hade rest runt i Östergötland med omnejd och begått stölder.
Häktmakare och borgare i Bogesund och Södertälje höger||miniatyr|Hellbom Lindgren var under några år borgare i Södertälje. Ovan ses han egen kvittens att han betalt båtsmanslöning i Södertälje, daterad den 24 april 1711. Denna kvittens bar Hellbom med sig när han några år senare greps i Dalarna 1714. thumb|320px|vänster|Södertälje i slutet av 1600-talet ur Suecia antiqua et hodierna. Ungefär ett decennium senare antogs romer som borgare i staden. 1709 avlade Hellbom sin borgared i stadens rådstuga. Det tidigaste kända skriftliga källbelägget för Hellbom är när sonen Axel döptes i Ytterenhörna socken i april 1709.Ytterenhörna (AB, D) CI:1 (1695-1753) Samma år antogs Hellbom som borgare i Södertälje - med uppvisat pass från Bogesund. Han uppger sig som mässingsarbetare men i mantalslängden för 1710 noteras han i staden som häktmakare, tillsammans med Peter Lorentsson och svärfar Kristian Larsson. I januari 1711 fick han ett påskrivet intyg av kyrkoherden Nicolaus Lägerbom att han tillsammans med sin hustru, mor och syster vistats och tagit del av nattvarden i Vena församling.Länsstyrelsen i Uppsala län. Landskansliet I, DIIIac:8 1714 Hellbom och hustrun närvarade vid gudstjänsten i Överjärna kyrka i Södermanland. Bevarat intyg visar att paret även tagit del av nattvarden på den stora bönedagen den 21 april 1711. Familjen vistades en period i Härnevi socken i Uppland där familjen tycks haft ett gott anseende eftersom Hellbom kallades för den "hederlige och välaktade borgaren i Södertälje". Han betalade sin årliga båtmansavgift till Södertälje stad 1711 och 1712.
Med anledning av det stora nordiska kriget hade ett dragonregemente förlagts i Södertälje 1713. De hade inkvarterats hos stadens borgare. Dragonerna åtalades för övervåld mot stadens "zigenare", som det uttrycks i rättsprotokollen, i april samma år. Konflikten ska ha uppstått när romerna anklagade dragonerna för att ha misshandlat några båtsmän, och därefter attackerade dem med piskor och värjor på en krog i staden. Dragonerna lyckades fly undan, men bestämde sig senare för att utkräva hämnd. Ett tjugotal dragoner gick hem till romen Peter Lorentssons hus. En av romerna riktade en pistol ur fönstret och började skjuta mot dragonerna. Ingen av dragonerna träffades av skotten, varpå de svarade med att anfalla huset med stenar och sedan bryta upp dörren och misshandla romerna. De romer som nämns vid namn är Peter Lorentsson, hans hustru Susanna Hansdotter och hans gamla mor Elisabet Andersdotter. De övriga sex män som tillhörde romerna namnges inte inför rådhusrätten, men högst troligt var Hellbom en av dem, eftersom han tillsammans med de övriga lämnat staden strax efter rättegången.Svea Hovrätt, Advokatfiskalen, EXId:819 (1711-1717), Södertälje rådhusrätt, 19/4, 27/4, 28/4, 4/5 1713.
Gatlopp och stölder Han förhördes med sitt följe 1714 i Falun i Dalarna efter att ha använt sig av misstänkta förfalskade pass. De skulle sedan transporteras till Uppsala för vidare rannsakning. Han uppgav att han var född i Värnamo, Småland, vilket bara var en av flera födelseplatser han angav i förhör under sitt liv. Hellbom reste i sällskap med den romska spåkvinnan Anna Maria Adamsdotter med familj. De hade en nära relation, hon övernattade ibland hos Hellbom och i perioder tog han också hand om hennes dotter Dordi. Adamsdotter nämner flera år senare i förhör att de skilts åt när han tog värvning som soldat.Hälsinglands domsaga AIa:63 (1723), 9/9. Han dömdes till nio varv gatlopp på Alderholmen i Gävle för att ha rymt från sin militärtjänstgöring. År 1722 hade Anna Maria Adamsdotter stulit en silverkanna och bägare hos en handelsman i Gävle som Hellbom sedan ska ha förvarat. Det framkommer under rannsakningen att Hellbom kände till Anna Marias tilltänkta inbrott. Hellbom förnekade inledningsvis tålmodigt till dessa anklagelser, varefter rätten beslutade för att isolera honom som ett sätt att få honom att bekänna. Denna förhörsmetodik gav resultat då han efter några dagar hämtades upp från arresten för nytt förhör och "med gråtande ögon" erkände sin delaktighet i brottet. Hellbom dömdes till sju varv gatlopp för medhjälp till stöld och Anna Maria Adamsdotter dömdes till döden. Han fick sitt gatloppsstraff sänkt till fem varv i Svea hovrätt och Anna Maria fick straffet omvandlat till kroppstraff samt utvisning ur landet.Gävleborgs läns landskansli DIIa:20 (1723-1727), 12/11 1724.
Soldat vid Hälsinge regemente thumb|170px|höger|Henrik Magnus von Buddenbrock (1685-1743) var regementschef för Hälsinge regemente där Hellbom under flera år var skriven som rotesoldat. von Buddenbrock ville föravskeda Hellbom från regementet, med anledningen av att han var "zigenare".
Han rekryterades 1714 till Hälsinge regemente, Alfta kompani som rotesoldat och antog efternamnet Hellbom. Han bodde på en gård i Norrbo, beläget mellan Alfta och Bollnäs. I en generalmönsterrulla uppges han vara född i Kalmar, kan inte läsa i bok och kan inget hantverk.Generalmönsterrullor - Hälsinge regemente (X) 672 (1715-1717) Bild: 2270 Hellbom deltog vid Karl XII:s andra norska fälttåg hösten 1718. Han närvarade vid generalmönstringen med Hälsinge regemente i oktober 1719.Generalmönsterrullor, nr 674 (1719), Hälsinge regemente.
I rättegångsprotokoll framgår att flera resande uppehållit sig hos honom. Deras närvaro besvärade allmogen, då flera klagomål riktades mot Hellbom som reste omkring med ett större "löst anhang". I september 1725 skrev överste Henrik Magnus von Buddenbrock till Krigskollegium om möjligheten att föravskeda Hellbom då han var en "zigenare" och till karaktären ”vanartig och liderlig”. Hellbom tvingades avgå från kompaniet utan avsked och Krigskollegium menade att han aldrig borde antagits som soldat eftersom han var "tattare" eller "zigenare".Krigskollegium, Krigskollegii, Ec:89 (1725), 11/9
Hellbom fick dock ett påskrivet intyg av kapten Hans Phalén som gav honom lovord för sin militärtjänstgöring. I intyget står följande:
Gripandet i Örebro och rannsakningen i Stockholm thumb|140px|left|Conrad Ribbing (1671-1736) framförde i sin skrivelse till Överståthållarämbetet i Stockholm förslag på hur Hellbom med sin familj på bästa möjliga sätt kunde utvisas ur landet till Ryssland. thumb|140px|left|Ernst Johan Creutz (1675-1742) anförde en hårdför agenda gentemot Hellbom under rannsakningen i Stockholm 1728. Han menade att "zigenarna" var en står plåga för landet och borde därför deporteras. Det framkommer att Hellbom var anförare till ett “zigenarfölje”.Allan Etzler, Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige, 1944, sida 144 Han fick utfärdat pass i Örebro i januari 1728 med avsikten att resa runt tillsammans med sin familj för att finna uppehälle. Några dagar senare befann sig familjen i Västerås där de fick godkännande att resa runt i Västmanland, sedermera återfanns familjen i Uppsala. I de påskrivna passen anmärks tydligt att de fått resa runt med motkravet att de på ett ärligt vis finner försörjning och inte inkräktar på den övriga befolkningen. Allt fler klagomål inkom till landshövdingen att ett större sällskap "zigenare" misstänkts stulit hästar, pengar och en silverbägare i Södermanland. Efterlysning och ordergivning om att gripa Hellboms följe kungjordes och i maj 1728 greps familjen i närheten av Svartå bruk och fördes till landshövding Conrad Ribbing i Örebro. Ribbing skrev till överståthållarämbetet att ett “zigenarfölje” på 36 personer skulle sändas till Stockholm för vidare förhör. Han framförde förslag hur "zigenarna" kunde utvisas via sjövägen till Finland och därefter vidare till Ryssland, hänvisat till Kungl. Maj:ts förordning.Anne Minken, Tatere i norden før 1850, 2009, sid. 307-308
Ribbing överlät ansvaret till myndigheterna i Stockholm och med fångtransport och bevakning anlände följet till huvudstaden där förhör inleddes vid slottskansliet den 13 juni.Allan Etzler, Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige, 1944, sida 93 Hellbom utpekades som "zigenarnas" vältaliga ledare och uppvisade ett skriftligt bevis på att han i över tio år tjänat som soldat vid Hälsinge regemente. Han berättade att han helst ville slå sig ned någonstans och ägna sig åt hästhandel och häktmakeri och undvika förföljelse gällande att han är "zigenare". I förhörsprotokollen står det att han "klagar mycket" över den orättfärdighet han och familjen fått utstå. Han står tydligt upp för sina rättigheter och ansåg sig ha blivit diskriminerad, samt menade att han inte ska behöva lida för att föräldrarna varit "zigenare". Hellbom yttrade meningen: "han kan ju icke med hustru och barn krypa under jorden, med mera som hans ord lyda". Han var även öppen för att bli antagen som soldat igen om något regemente var intresserad av hans tjänster. Han framhävde sitt missnöje med att han fått sparken från Hälsinge regemente, detta till trots att han följt ordergivningar och deltagit i det norska fälttåget 1718.Allan Etzler, Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige, 1944