Thespis, or The Gods Grown Old är en operett (operatic extravaganza) i två akter med libretto av W. S. Gilbert och musik av Arthur Sullivan. Den var det första samarbetet mellan de två. Inget partitur av Thespis har någonsin publicerats och det mesta av musiken har gått förlorad. Gilbert och Sullivan skulle komma att bli det mest berömda och framgångsrika artistsamarbetet under den victorianska eran i England med tillkomsten av en rad bestående komiska operetter, däribland H.M.S. Pinafore, The Pirates of Penzance och Mikadon.Bradley (2005), kapitel 1
Thespis hade premiär på Gaiety Theatre i London den 26 december 1871. Likt många andra uppsättningar på den teatern var Thespis skriven i en bred burleskstil och skiljer sig avsevärt från Gilbert och Sullivans senare verk. För att vara en julunderhållning var verket en succéWalters, Michael. "Thespis: a reply", W. S. Gilbert Society Journal, Vol. 4, del 3, utgåva 29. Sommaren 2011. och spelades 63 gånger fram till den 8 mars 1872. Den annonserades som "An entirely original Grotesque Opera in Two Acts".Rollins och Witts, s. 3
Handlingen rör sig kring en skådespelartrupp ledd av Thespis, den legendariske grekiske skaparen av dramat, som tillfälligtvis byter plats med gudarna på berget Olympen. Gudarna har nu blivit gamla och bortglömda men aktörerna visar sig vara helt odugliga som ledare. Efter att ha bevittnat det kaoset som följer återvänder gudarna och skickar ner aktörerna till jorden igen som "eminenta tragediaktörer, vilka ingen går för att se". Tjugofem år senare skulle Gilbert återvända till detta tema i sin sista operett med Sullivan – The Grand Duke, i vilken ett teatersällskap tillfälligt ersätter härskaren för ett litet land och bestämmer sig för att "återuppleva det klassiska minnet av Atens bästa tid".
Säsongsverk som Thespis förväntades inte överleva särskilt länge och bortsett från en välgörenhetsföreställning kort tid efter premiären framfördes inte Thespis under upphovsmännens levnad. Ett förnyat intresse uppkom på 1950-talet och åtskilliga uppsättningar har framförts sedan dess, antingen med musik från något av Sullivans övriga verk eller med den återskapade originalmusiken.
Handling
Akt I
Scen: Ett ruintempel på toppen av berget Olympen
På berget Olympen klagar de gamla gudarna över ålderdom och sin sinande inverkan över jorden. Mercury irriterar sig över att de gamla gudarna är lata och överlåter alla sysslor till honom, trots det får han ingen belöning för sina tjänster. Jupiter säger att en kris har uppstått, men han vet inte vad som kan göras åt den. Just då ser gudarna en hop av människor som klättrar uppför berget. Gudarna drar sig tillbaka för att åse allt på avstånd.
Thespis skådespelartrupp kommer in för att ha en picknick och fira bröllopet mellan två av dess medlemmar, Sparkeion och Nicemis. Snåla som de är har skådespelarna inte fått med sig tillräckligt med mat. Sparkeion flirtar med sin forna fästmö Daphne vilket irriterar Nicemis. För att hämnas flirtar Nicemis med sin gamle lärare Thespis, men han vägrar flirta tillbaka. Thespis förklarar för sin trupp att en framgångsrik ledare måste hålla avstånd till de han leder annars förlorar han sin auktoritet.
Jupiter, Mars och Apollo kommer in. Alla skådespelare utom Thespis flyr av skräck. Jupiter frågar Thespis om han är imponerad av överguden. Thespis svarar att gudarna är föga imponerande och föreslår att de beger sig ner till jorden i förklädnader för att "mingla" och avgöra vad folk tycker om dem. Gudarna går med på att ge aktörerna gudomliga krafter och installera dem på Olympen medan de själva tar en skön semester på jorden. Thespis lovar att han och hans trupp ska hålla ställningarna på Olympen under gudarnas bortavaro. Varje aktör tar en guds plats och Thespis ersätter Jupiter. Mercury stannar kvar för att erbjuda råd till aktörerna.
Akt II
Samma scen, ett år senare med ruinerna restaurerade
Under Thespis ledning har Olympen restaurerats till sin forna glans och skådespelarna njuter av ambrosia och nektar. Thespis styre är väldigt liberal och han har uppmanat truppen att inte "bry sig om rutiner, byråkrati och prejudikat". Det himmelska styret har emellertid orsakat en del bekymmer då aktörernas verkliga romantiska förbindelser krockar med gudarnas. Venus, spelad av Pretteia, antas vara gift med Mars, men aktören som spelar Mars är hennes fader. En möjlig lösning är Venus som faktiskt gifte sig med Vulcan, men Vulcan är hennes farfar. Sparkeion, som åtog sig rollen som Apollo, följer med sin hustru Nicemis, som spelar Diana, på hennes nattliga åtagande vilket gör att solen är uppe på natten.
Mercury säger till Thespis att "gudarna" har fått ta emot många klagomål från människorna då några av dem inte fullföljer sina plikter och andra obetänkta experiment har orsakat kaos på jorden. Till exempel så är Timidon, ersättningen för krigsguden Mars, pacifist och feg; ersättningen för bröllopsguden Hymen vägrar viga någon; och ersättningen för dödsguden Pluto är för godhjärtad för att döda någon. Daphne, som spelar musan Calliope, kommer till Thespis och hävdar att enligt en bowdlersk utgåva av de grekiska myterna var Calliope gift med Apollo. Hon pekar på att Apollo, spelad av Sparkeion, är bror till Diana (spelad av Sparkeions fru Nicemis). Thespis bestämmer att Sparkeion är gift med Daphne så länge de är gudar, men att hans äktenskap med Nicemis kommer återupptas när de blir dödliga igen.
När gudarna återvänder är de rasande och säger till Thespis att han har "förvrängt samhällets hela struktur". Thespis svarar att de ska lugna ner sig just som listan över de dödligas klagomål ska läsas upp. Gudarna iakttar i hemlighet när Mercury läser upp klagomålen: Aktörerna har förstört vädret; orsakat krig mellan nationer; och det finns inget vin eftersom vinguden Bacchus är nykterist. Efter att ha lyssnat på alla klagomål träder gudarna fram. Aktörerna ber att få stanna på Olympen, men Jupiter straffar dem för sin dåraktighet genom att skicka tillbaka dem till jorden dömda till "eviga tragediskådespelare, som ingen någonsin vill se".
Roller och originalbesättning Gudarna Jupiter, Åldrad gud – John Maclean Apollo, Åldrad gud – Fred Sullivan Mars, Åldrad gud – Frank Wood Diana, Åldrad gud – Mrs. Henry Leigh Venus, Åldrad gud – (Miss Jolly)Rees, s. 42–43; Program 26 december 1871, Savoy TheatreGänzl, Kurt. "The Jollys: from Buck House to the Workhouse", Kurt of Gerolstein, 7 juni 2018 Mercury – Ellen "Nellie" Farren
Thespianer Thespis, Ledare för ett resande teatersällskap – John Lawrence Toole Sillimon, hans scenmästare – J. G. Taylor Timidon – Mr. Marshall Tipseion – Robert Soutar (Nellie Farrens make) Preposteros – Harry Payne Stupidas – Fred Payne Sparkeion – Mlle. Clary (Riktiga namn: Jeanne-Marie-Madeleine-Poirel) Nicemis – Constance Loseby Pretteia – Rose Berend Daphne – Annie TremaineGänzl, Kurt. "Three times a star: from Thespis to Trovatore", Kurt of Gerolstein, 7 juni 2018 Cymon – Miss L. Wilson
Huvuddansare: Mlle. Esta, Misses Lizzie Wright och Smithers Kör av åldrade gudar och thespianer; Gaiety Corps de Ballet
Den första föreställningen dirigerades av Arthur Sullivan. Senare föreställningar dirigerades av Meyer Lutz, teaterns kapellmästare. Utöver att spela Tipseion ledde teaterns scenmästare Robert Soutar även repetitionerna. Balettmästaren hette W. H. Payne
Bakgrund Tillkomst Impressarion och författaren John Hollingshead, arrendator av Londons Gaiety Theatre sedan 1868, hade producerat en rad framgångsrika viktorianska burlesker och operetter där. Hollingshead "skröt att han hade hållit 'burleskens heliga lampa' tänd".Dark & Grey, s. 63. Gilbert och Sullivan var båda väl förtrogna med teatern och dess artister. Gilberts Robert the Devil (en burlesk över operan Robert le Diable) hade förekommit vid teaterns öppningsprogram den 21 december 1868 med Nellie Farren i titelrollen och spelats över 100 gånger.Artikel om Robert the Devil (Jewry in Music site) Constance Loseby och Annie Tremaine (vilka båda hade roller i Thespis) var också med i Robert och Arthur Sullivan befann sig bland premiärpubliken som en av Hollingsheads gäster.Ainger, s. 80. Det blev en stor succé, "mottagen med stormande jubel".Ainger, s. 80, citerande en recension i Times från den 24 december 1868. Mindre framgångsrik var den pjäs som Gilbert hade skrivit för teatern 1868 med titeln An Old Score.Stedman, s. 73–74. Hollingshead skulle senare säga att stycket var "alltför sann till sin natur".Ainger, s. 82, citerande Hollingshead, Good Old Gaiety: An Historiette & Remembrance, s. 16 (1903) London: Gaiety Theatre Co. Sent i september eller tidigt i oktober 1871 annonserade Gaiety att "Julens operaextravagansa kommer att skrivas av W. S. Gilbert, med originalmusik av Arthur Sullivan."Rees, s. 10. Det utlovades prominenta roller för den populäre komikern John Lawrence Toole och för Farren, teaterns val vad gällde "huvudrollspojke" i alla burlesker.
Hur och när paret började samarbeta med Thespis är osäkert. Gilbert var det logiska valet för uppgiften. Med sju operor och pjäser färdiga för premiär det året och över ett dussin andra burlesker, farser och extravaganser på sin meritlista var han välkänd för Londons teaterbesökare som en komisk dramatiker.Goldberg, s. 144. Sullivan å sin sida var vid denna tid enbart känd för sin seriösa musik. På hans meritlista det året återfanns körkantaten On Shore and Sea, en svit med mellanaktsmusik till William Shakespeares pjäs Köpmannen i Venedig samt otaliga psalmer såsom "Framåt, Kristi stridsmän!". Han hade skrivit två komiska operor, Cox and Box (1866) och The Contrabandista (1867), men den senare var fyra år gammal och hade inte varit särskilt framgångsrik. I september 1871 hade Sullivan engagerats att dirigera vid The Royal National Opera, men misslyckades totalt och befann sig nu utan åtaganden.Rees, s. 11. Hollingsheads erbjudande om en roll till hans bror Fred Sullivan kan ha sporrat honom att komponera musiken till Thespis.Ainger, s. 93.
Uppsättningen "gav upphov till stort intresse och spekulerande".Rees, s. 26. Ironiskt nog hade uppsättningen "troligtvis den största publiken" av någon av Gilberts och Sullivans premiärer eftersom Gaiety var den största av de fem Londonteatrar som deras verk skulle komma att få sin premiär på.Allen (First Night), s. 1.
Komponerandet Gilbert hade en hektisk höst: Hans pjäs On Guard fick en dålig start på Court Theatre (premiär den 28 oktober 1871)Ainger, s. 92. medan hans dittills mest framgångsrika pjäs, Pygmalion and Galatea hade premiär den 9 december, endast några dagar innan repetitionerna av Thespis skulle starta. Sullivan däremot hade mer tid över sedan en uppsättning i Manchester av Köpmannen i Venedig, till vilken han hade skrivit mellanaktsmusik, hade haft premiär den 9 september.Ainger, s. 91.
Både Gilbert och Sullivan erkände att Thespis tillkom under en viss brådska. Sullivan sa helt enkelt att "både musik och libretto skrevs väldigt fort".Lawrence, s. 85. I sin självbiografi (1883) skrev Gilbert:
Kort tid efter uppsättningen av Pygmalion and Galatea skrev jag det första av många libretti i samarbete med Mr Arthur Sullivan. Det fick namnet Thespis; or, the Gods Grown Old. Den tillkom på mindre än tre veckor och sattes upp på Gaiety theatre efter en veckas repetitioner. Den spelades åttio kvällar, men var ett rått och ofärdigt arbete, vilket bara var att vänta sig om man betänker de snabba omständigheter under vilka det tillkom.Gilbert, William Schwenck. 'William Schwenck Gilbert: an Autobiography' in The Theatre: A Monthly Review of the Drama, Music, and the Fine Arts, vol. 1 (2 April 1883), s. 217–24, återgivet i Gilbert and Sullivan: Interviews and Recollections, ed. Harold Orel, Iowa City: University of Iowa Press, 1994, s. 8.
1902 hade Gilberts minnen från tiden utökats till fem veckor: