Trial by Jury är en operett i en akt med musik av Arthur Sullivan och libretto av W. S. Gilbert. Den hade premiär den 25 mars 1875 på Londons Royalty Theatre där den inledningsvis spelades 131 gånger. Den var en stor framgång, fick bra recensioner och konkurrerade ut Jacques Offenbachs La Périchole, som spelades på samma teater. Handlingen rör sig kring en rättegång om "brytande av äktenskapskontrakt" i vilken domaren och rättssystemet är måltavlan för lättviktig satir. Gilbert byggde librettot till Trial by Jury på en operettparodi som han hade skrivit 1868.
Operetten hade premiär mer än tre år efter Gilbert och Sullivans tidigare samarbete Thespis, en julsäsongsunderhållning från 1871–72. Under mellantiden hade både författare och kompositör varit upptagna med separata projekt. I början av 1873 försökte Gilbert flera gånger få operetten uppförd innan impressarion Richard D'Oyly Carte föreslog att han kunde samarbeta med Sullivan. Sullivan var nöjd med stycket och komponerade musiken.
Liksom i de flesta av Gilbert och Sullivans operetter är handlingen i Trial by Jury skruvad, men karaktärerna beter sig som om händelserna var helt normala. Denna berättarteknik tonar ned några av de giftigheter ämnade för hyckleri, särskilt mot de i auktoritativa ställningar, och motiven hos till synes respektabla människor och institutioner. Dessa teman blev favoriter hos Gilbert i resten av hans samarbete med Sullivan. Kritiker och publik prisade så väl Sullivans fyndiga och humoristiska musik kompletterade Gilberts satir.Stedman, s. 129–130 Framgången med Trial by Jury var starten för en berömd serie av 13 gemensamma arbeten mellan Gilbert och Sullivan, vilka skulle bli kända som Savoy operorna.
Efter originaluppsättningen 1875 for Trial by Jury ut på en långsträckt turné i Storbritannien och uppfördes regelbundet på nytt och spelades in. Den blev även populär vid välgörenhetstillställningar. Operetten uppförs fortfarande regelbundet, särskilt i en dubbelföreställning med andra Gilbert och Sullivan-verk, eller totalt andra verk. Enligt teaterhistorikern Kurt Gänzl är den "förmodligen den mest framgångsrika brittiska enaktsoperetten någonsin".Gänzl, s. 90
Bakgrund Före Trial by Jury hade W. S. Gilbert och Arthur Sullivan 1871 samarbetat med en tidigare operett, Thespis; or, The Gods Grown Old. Trots att den var förhållandevis framgångsrik var det endas en julunderhållning och dylika verk förväntades inte överleva.Rees, s. 78 Mellan Thespis och Trial by Jury pågick inte deras samarbete och var och en producerade separata verk som stärkte deras namn inom respektive område. Gilbert skrev flera korta noveller, redigerade andra volymen av sin komiska Bab Ballads, samt skapade ett dussintal teaterpjäser däribland Happy Arcadia 1872; The Wicked World, The Happy Land och The Realm of Joy 1873; Charity, Topsyturveydom och Sweethearts 1874.Stedman, s. 99–127 Samtidigt komponerade Sullivan diverse religiös musik, till exempel Festival Te Deum (1872) och ett oratorium, The Light of the World (1873), samt redigerade Church Hymns, with Tunes (1874), vilken innehöll 45 av hans egna psalmer och arrangemang. Två av hans mest berömda psalmer från tiden är tonsättningar av "Onward, Christian Soldiers" och "Nearer, my God, to Thee" (båda från 1872). Han komponerade även en svit av teatermusik till Muntra fruarna i Windsor (1874), underhållningsmusik och andra sånger, däribland tre stycken 1874-75 med text av Gilbert: "The Distant Shore", "Sweethearts" (inspirerad av Gilberts pjäs) och "The Love that Loves Me Not".Ainger, s. 106
Upprinnelsen till operetten
Upprinnelsen till Trial by Jury ägde rum 1868 då Gilbert författade en sida med komiska stycken med titeln Trial by Jury: An Operetta till tidskriften Fun. Gilberts förflutna som jurist hjälpte honom att i detalj skildra en rättegång om "löftesbrott" som går på tok och samtidigt göra narr av lagen, advokaterna och regelsystemet. (Under den viktorianska eran kunde en man tvingas betala kompensation om han inte gifte sig med en kvinna han var förlovad med.)"The Law Relating to Breach of Promise of Marriage", Working Papers, s. 4, Dublin: Law Reform Commission (1978) Utkastet till historien skulle komma att följas upp senare i operetten och två av dess nummer hamnade nästan ordagrant i Fun. Skämtet slutade abrupt: i samma stund som den attraktiva målsäganden steg in i vittnesbåset kastade sig domaren i hennes armar och friade, medan det i operetten fortgår längre innan samma sak sker där.Trial by Jury: An Operetta, från Fun 11 april 1868, Gilbert and Sullivan Archive edition)Bradley, s. 6, 24, 36
1873 frågade operachefen och kompositören Carl Rosa Gilbert om ett stycke att användas som del av en säsong av engelsk opera som Rosa planerade att sätta upp på Drury Lane Theatre; Rosa skulle komponera eller beställa musiken. Gilbert utökade Trial till ett libretto i en akt. Rosas hustru Euphrosyne Parepa-Rosa, en barndomsvän till Gilbert, dog 1874 och Rosa gav upp projektet.Stedman, s. 120–121Ainger, s. 99–100 och 105 Senare samma år erbjöd Gilbert librettot till impressarion Richard D'Oyly Carte, men Carte kände inte till någon tillgänglig kompositör.Stedman, s. 125
Under tiden kan Sullivan ha övervägt att återvända till den lättare operan: hans första komiska opera Cox and Box hade haft nypremiär i London (med hans bror Fred Sullivan i en av rollerna) i september 1874. I november for Sullivan till Paris och kontaktade Albert Millaud, en av librettisterna till Jacques Offenbachs operetter. Han återvände dock tomhänt till London och började arbeta på teatermusik till Gaiety Theatres uppsättning av Muntra fruarna i Windsor.Ainger, s. 107–108 I början av 1875 ledde Carte Selina Dolaros Royalty Theatre och var i behov av en kort operett att spelas efter Offenbachs La Périchole, vilken skulle ha premiär den 30 januari (med Fred Sullivan i ensemblen). Carte bad Sullivan att komponera någonting för teatern och annonserade i slutet av januari i The Times: "Inom kort - en Ny Komisk Opera komponerad enkom för denna teater av Mr. Arthur Sullivan och med Madame Dolaro och Nellie Bromley på scen."Ainger, s. 108 Ungefär vid samma tid kom Carte ihåg Gilberts Trial by Jury och visste att denne hade arbetat tillsammans med Sullivan i Thespis. Han föreslog för Gilbert att Sullivan var den rätte att komponera musiken till Trial.
Till slut tog Gilbert kontakt med Sullivan och läste upp librettot för honom den 20 februari 1875. Sullivan blev entusiastisk och mindes senare: "[Gilbert] läste igenom det... med minen av en man som verkade ytterst besviken över vad han skrivit. Så snart som han läst sista ordet slog han igen manuskriptet med en smäll, tydligen helt omedveten om det faktum att han hade uppfyllt sitt syfte så vitt jag kunde bedöma i det att jag tjöt av skratt hela tiden."Ainger, s. 109 Trial by Jury, beskriven som "En Roman och Original Dramatisk Kantat" i originalmaterialet described as "A Novel and Original Dramatic Cantata" in the original promotional material, komponerades och repeterades på några veckor.Stedman, s. 128–129
Uppsättning och efterdyningar Resultatet av Gilbert och Sullivans samarbete blev ett vitsigt, melodirikt och väldigt "engelskt" stycke i stark kontrast till de mer obscena burleskerna och uppsättningar av franska operetter som dominerade Londons musikscener vid den tiden.
Till en början spelades Trial by Jury (med endast en speltid på omkring 30 minuter) sist i en trippelföreställning där huvudattraktionen La Périchole (med Dolaro i titelrollen, Fred Sullivan som Don Andres och Walter H. Fisher som Piquillo) följdes av enktsfarsen Cryptoconchoidsyphonostomata. Den senare ersattes snart av andra korta förpjäser.Ainger, s. 110 Sulivan dirigerade premiärföreställningen och teaterns kapellmästare de efterföljande. Kompositörens broder Fred Sullivan spelade den lärde domaren och Nellie Bromley var Målsäganden. En av koristerna i Trial by Jury, W. S. Penley, avancerade i november 1875Ainger, s. 114 till den lilla rollen som juryförman och gjorde ett starkt intryck på publiken med sina roliga grimaser och gester.Walbrook, s. 38–40 I mars 1876 ersatte han för en tid Fred Sullivan som Domaren, då Freds hälsa försämrades av tuberkulos.Ainger, s. 113, 120 Efter den starten skulle Penley slå in på en framgångsrik bana som komisk aktör vilken kulminerade med huvudrollen i uruppsättningen av kassasuccéen Charleys tant. Fred Sullivan dog i januari 1877.Ainger, s. 128
Jacques Offenbachs verk stod på höjden av sin popularitet i Storbritannien, men Trial by Jury visade sig bli än mer populär än La Périchole,The Times 29 mars 1875, citat och diskussion i Ainger, s. 109 och blev en oväntat framgång.Stedman, s. 129–130 Trial by Jury drog publik och fortsatte spelas efter att La Périchole lagts ner.Ainger, s. 117 När Royalty Theatre stängde för säsongen sommaren 1875 tog Dolaro med sig Trial på turné i England och Irland.Ainger, s. 111 Stycket återupptogs på Royalty senare på året och sattes 1876 upp på Opera Comique och 1877 på Strand Theatre.Ainger, s. 118 och 130
Trial by Jury blev snart den mest eftertraktade enaktaren i alla Londonuppsättningar och utanför London hade de större turnésällskapen lagt till den i sina repertoarer 1877. Originaluppsättningen spelades som världsturné av Opera Comiques biträdande ledare Emily Soldene och hamnade även borta i Australien.Gänzl, s. 89–90 Otillåtna piratuppsättningar poppade snabbt upp i USA tack vare det faktum att amerikanska domstolar inte godtog utländska upphovsrätt.Gänzl, s. 95 Operetten blev även populär som en del i den victorianska traditionen med "välgörenhetskonserter", där lokala teatersällskap slog sig samman för att samla in pengar till behövande eller pensionerade skådespelare. D'Oyly Carte Opera Company fortsatte att spela verket under ett sekel och hyrde ut den på licens till amatör- och utländska teatersällskap såsom J. C. Williamson Gilbert and Sullivan Opera Company."J.C. Williamson Opera Programs", (1906 programme), National Library of Australia Efter det att rättigheterna till Gilbert och Sullivans verk upphörde 1961l "The 1968 D'Oyly Carte Opera Company Production of The Gondoliers", nytryck av teaterprogram från 29 januari 1968, The Gilbert and Sullivan Archive har stycket varit tillgängligt för teatersällskap över hela världen. Styckets ihållande popularitet sedan 1875 har gjort den till, enligt teaterhistorikern Kurt Gänzl, "förmodligen den mest framgångsrika brittiska enaktsoperetten genom tiderna".
Framgången med Trial by Jury sporrade kommande försök att återförena Gilbert och Sullivan, men svårigheter uppstod. Ett planerat projekt för Carl Rosa 1875 kom aldrig till stånd då Gilbert var för upptagen med andra åtagandeStedman, s. 132Ainger, s. 112 och ett försök av Richard D'Oyly Carte att återuppliva Thespis julen 1875 misslyckades då finansiärer drog sig ur.Ainger, s. 113–114 Gilbert och Sullivan fortsatte sina skilda karriärer, dock ägnade sig båda åt att skriva lättare opera. Sullivans nästa komiska opera The Zoo hade premiär i juni 1875 medan Trial by Jury ännu spelades och Gilberts Eyes and No Eyes hade premiär en månad senare,Gänzl (1986), s. 90 följd av Princess Toto 1876.Crowther, s. 211 Gilbert och Sullivan återförenades inte förrän i The Sorcerer 1877.
Roller Den lärde domaren (komisk baryton) Målsägande (sopran) Svarande (tenor) Målsägandes rådgivare (lyrisk baryton) Vaktmästaren (basbaryton) Juryordföranden (bas) Medhjälpare (stum roll) Första brudtärna Kör av brudtärnor, jurymedlemmar, advokater, jurister och publik.
Handling Utdrag från "The Judge's Song"Full text of "The Judge's Song", The Victorian Web.DOMAREN. When I, good friends, was called to the bar, I'd an appetite fresh and hearty. But I was, as many young barristers are, An impecunious party. I'd a swallow-tail coat of a beautiful blue – A brief which I bought of a booby – A couple of shirts, and a collar or two, And a ring that looked like a ruby!
KÖR. He'd a couple of shirts, and a collar or two,