Righeira var en italiensk italo disco-duo, grundad av sångarna och keyboardisterna Johnson Righeira och Michael Righeira i Turin 1983. Duon var till en början förankrade i italo disco-genren, som då var relativt ny i Europa, men utvecklade senare sin musikaliska stil genom att plocka in element från genrer som syntpop och new wave. Under senare tid utforskade de fler musikstilar, bland annat elektronisk musik och vanlig pop, men lyckades behålla kvaliteten byggd på Johnsons djupa och uttrycksfulla sångröst som kompletterades av Michaels ljusare toner. Genom sin växande popularitet, tack vare sin ironiska stil och unika klädkod, har duon flera gånger uppträtt på populära nattklubbar och olika musikfestivaler under de år de varit aktiva på scenen.
Duon bildades efter att båda medlemmarna hade bestämt sig för att satsa på en gemensam musikkarriär efter att ha lärt känna varandra som skolkamrater i Turin. Inom de första månaderna efter duons bildande hade de skrivit kontrakt med ett flertal skivbolag och gett ut debutalbumet Righeira (1983). Genom albumet och singlarna "Vamos a la playa" och "No Tengo Dinero" fick duon ett rykte som en modern dansduo. I mitten av 1980-talet stod de återigen i rampljuset efter släppet av singeln "L'estate sta finendo", som blev populär bland den yngre generationen. Den blev det vinnande bidraget vid sångtävlingen Festivalbar under sommaren 1985. Duons andra album, Bambini Forever (1986), fick mindre framgång när det gavs ut sommaren 1986, men innehöll låtar som "Italians a Go-Go", "Oasi in città" och "Innamoratissimo", en låt som de framförde under San Remo-festivalen 1986.
Righeira arbetade aktivt under större delen av 1980-talet och skapade sig ett namn bland den italienska publiken. Efter lanseringen av deras tredje studioalbum, "Uno, Zero, Centomila" (1992), gick duon skilda vägar för första gången. Därefter utforskade båda sångarna under sju år nya musikaliska riktningar, inspirerade av genrer som eurodance, rock, reggae och italo house.
År 1999 återförenades de och gjorde en framgångsrik comeback genom att spela in och ge ut ny musik samtidigt som de målade upp en mer ironisk och elektronisk bild av sig själva. Duon släppte nyinspelade versioner av några av sina största hits, inklusive “Vamos a la playa” år 2001. De fortsatte att experimentera med sin nya image, vilket resulterade i ett fjärde album, "Mondovisione" (2007), som möttes av blandad mottagning. Efter att ha uppträtt tillsammans i över 25 år upplöstes duon för andra gången 2016.
Righeira hann under sin tid som aktiv musikduo ge ut fyra studioalbum samt ett flertal singlar och lyckades sälja flera miljoner exemplar världen över. Duon är en av de mest progressiva inom italo disco-genren tillsammans med sina producenter, La Bionda.
Historia
1980–1983: Bildandet Stefano Righi och Stefano Rota lärde känna varandra som skolkamrater på gymnasiet Albert Einstein i Turin. I början av sin karriär hade de båda tröttnat på sin "banala vänskap" och blev till slut "musikaliska bröder". När de började uppträda skaffade både Righi och Rota nya artistnamn och gjorde sig kända som Johnson och Michael, samtidigt som de antog efternamnet "Righeira". Namnet Righeira uppkom när Righi gav sitt eget efternamn ett brasilianskt-portugisiskt uttal. När Righi senare beskrev en ung version av sig själv sa han: "Jag gillade kanske idén med att vara en inföding ... allt detta blev till slut en karaktär."
År 1980 startade Stefano Righi sin karriär när han som solosångare gav ut debutsingeln "Bianca Surf" med hjälp av producenterna Giulio Tedeschi och Oderso Rubini. Senare spelade Roberto "Freak" Antoni, sångare i punkbandet Skiantos och med rötter Bologna, in en coverversion av låten tillsammans med Stefano Righi. År 2006 utgavs en cd i Italien med titeln Ex punk, ora venduto, som innehöll många av Righis tidiga musikaliska verk från hans karriärstart i början av 1980-talet.
Stefano Righi lade grunden för låten "Vamos a la playa" 1981. Idén uppstod när han tillsammans med några bekanta besökte en gemensam väns musikstudio i Florens. Righi skapade melodin till låten genom att spela enkla toner på ett keyboard för att få fram ett futuristiskt ljud. Enligt honom själv uppkom refrängen "Vamos a la playa, oh oh oh oh oh" i hans huvud medan han spelade på keyboarden. Melodierna i låten spelades in senare med en gammal analog synt. Låten var inspirerad av 1960-talet och var tänkt att komma ut som en postatomisk strandlåt med elektriska inslag. Projektet påbörjades i början av 1981 och skrevs klart innan Righi och Rota gjorde militärtjänst, för att senare under våren redigeras och ges ut. När låten spreds tillät befälet att båda sångarna vid flera tillfällen fick delta i tv-framträdanden. Samma år som Stefano Rota genomförde sin audition sjöng han både "Vamos a la playa" och en italiensk version av låten "Der Mussolini" av det västtyska elektropunkbandet Deutsch-Amerikanische Freundschafts, kallad "Balla Marinetti". Under denna period var han emellanåt känd under namnet "Italo Monitor". Den italienska titeln "Balla Marinetti" var en referens till författaren och grundaren av futurismrörelsen, Filippo Tommaso Marinetti.
Varken Righi eller Rota hade någon klassisk skolning när de bestämde sig för att börja sin karriär. Båda var mer intresserade av ljudet och melodierna i sina låtar än av att faktiskt färdigställa dem. Deras kunskap och intressen inom grafisk design och filmbranschen hjälpte dem att förstå hur en modern italiensk musiker skulle se ut. När inspelningarna startade 1983 saknade de fortfarande kunskap om hur man producerar och ger ut musik på egen hand. På den fronten fick de hjälp av de framgångsrika italienska La Bionda-bröderna, Michelangelo och Carmelo, från Milano. De hade träffat bröderna 1982 och skrivit ett kontrakt som skulle gälla fram till 1987.
Righeira introducerades som sångare för La Bionda. La Bionda ville att de istället skulle vara programledare för en planerad produktion på grund av deras utseende och attityd. Duon tackade nej eftersom de var ivriga att göra något av sina inspelningar. Under tiden som Righeira var knutna till La Bionda hade de möjlighet att experimentera med sitt eget sound. Duons debutalbum Righeira, utgivet 1983, bestod av futuristiska och moderna melodier med texter om kärnvapenförintelse. Detta skiljde duon från sina producenter, som under 1970-talet hade nått framgång, både i Italien och internationellt, inom discogenren med sina romantiska låtar.
Righeira
Utgiven i början av 1983 blev "Tanzen Mit Righeira" Righeiras debutsingel. Mellan augusti och september 1983 spelade de in åtta låtar till sitt debutalbum, Righeira, i Weryton Studios lokaler i München, Västtyskland. Efter den måttliga framgången med "Tanzen mit Righeira" utgavs singeln "Vamos a la playa" i maj 1983, flera månader före debutalbumet. Den nådde nummer ett i Italien och höll topplaceringen i sju veckor samtidigt som den fick kommersiell framgång utomlands och sålde över tre miljoner kopior. Framgången medförde ökad medieexponering och "Vamos a la playa" blev ett populärt slagord under sommaren, vilket gjorde Righi och Rota till kändisar i Italien.
Duons tredje singel, "No Tengo Dinero", kom ut under hösten och blev ytterligare en internationell hit. Producenten Carmelo La Bionda skrev senare att "det fanns producenter i Spanien som tog inspiration från dessa hits och började göra liknande musik." Låten skrevs på spanska eftersom det ansågs vara en ovanlig kombination med elektronisk popmusik. "No Tengo Dinero" utgavs senare i andra länder, inklusive Storbritannien och USA, via skivbolaget A&M. Det gjordes korta musikvideor för båda låtarna; i september gjordes ett framförande i det brittiska musiklisteprogrammet Top of the Pops. Till en början förhindrades duon från att utnyttja sina framgångar eftersom de båda blev inkallade till militärtjänst.
Reklammusikvideon för "No Tengo Dinero" var en animerad video, något som betraktades som en ovanlig teknik att använda för musikvideor på den tiden. Eftersom duon inte kunde spela in musikvideor på egen hand skickades storyboards till en regissör för att skapa animerade videor. Med denna metod kunde de popularisera sin nya postmoderna futuristiska stil och samtidigt marknadsföra sin musik.
Sången "Luciano Serra Pilota", som fanns med på A-sidan av albumet Righeira, släpptes inte som singel men nådde ändå god framgång i Italien. När Stefano Righi skrev låten hämtade han inspiration från den italienska krigsfilmen Luciano Serra, Pilot, utgiven 1938 med Amedeo Nazzari i huvudrollen som Luciano Serra. I den animerade musikvideon till låten ses Righi och Rota dansa och sjunga, samtidigt som de står och sitter på ett inklippt biplan, iklädda pilotuniformer. Musikvideon har beskrivits av den tyska Rolling Stone-skribenten Eric Pfeil som en "parodi på fascistiska hjältar".
1984–1988: Växande internationell framgång
Festivalbar Låten "L'estate sta finendo" utgavs i maj 1985 och nådde snabbt topplistorna. Singeln hamnade på nummer ett i Italien och stannade där i två veckor. Under senare år har låten blivit populär inom fotbollsvärlden och har spelats i bl.a. Liverpool FC där den är känd som "Allez Allez Allez". Med samma låt gjorde Righeira ett framförande på sommarfestivalen Un disco per l'estate och lyckades även vinna sångtävlingen Festivalbar samma år. Låten, trots sin titel om att sommaren är slut, utgavs i Italien i maj 1985, just när sommarperioden skulle börja. Efter Festivalbar-segern blev låten ännu mer populär och lyckades till slut bli den mest spelade låten på jukebox under sommaren 1985 i Italien. "L'estate sta finendo" var skriven tillsammans av Stefano Righi, Stefano Rota och Carmelo La Bionda, även om Righi var den som fick inspiration till att skriva låten, medan han "korsade bron över floden Dora, ombord på spårvagn nummer 3."
År 1985 medverkade Stefano Rota i den italienska TV-serien Drive In, som sändes på kanalen Italia 1, där han framförde en sketch tillsammans med skådespelaren och komikern Enrico Beruschi.
San Remo-festivalen Duon gjorde ett framträdande vid 36-årsjubileet av San Remo-festivalen 1986 med låten "Innamoratissimo". Låten uppmärksammades snabbt av kritiker och gav en femtonde plats bland de arton deltagande bidragen efter slutröstningen. Bortsett från duons bristande kunnighet i scenframträdanden och deras medverkan i den första livesända versionen av San Remo-festivalen, möttes de av positiv kritik efter sitt framträdande. Righi beskrev senare att deras framträdande under San Remo-festivalen blev en "vändpunkt" i deras karriär.
Bambini Forever
Under 1986 utgavs även Righeiras andra studioalbum, Bambini Forever, som innehöll singeln "Italians a Go-Go" som själv kom att utges i slutet av maj. Låten fick ingen större framgång bland det italienska folket. Singeln "Oasi in città", som också fanns med på albumet, blev dock en hit när den gavs ut året därpå.
Rimini Rimini och Zecchino d'Oro 1987 utgav Righeira singeln "Rimini Splash Down". Den var skriven tillsammans med La Bionda och sångerskan Raffaella Riva från det italienska italo disco-bandet Gruppo Italiano. Låten blev till slut signaturmelodin för komedifilmen Rimini Rimini, regisserad av Sergio Corbucci och utgiven på våren samma år. Gruppo Italiano gjorde flera samarbeten med Righeira under sin karriär och spelade även in en egen version av duons hit från 1985, "L'estate sta finendo", på sitt coveralbum Surf in Italy.
Samma år blev de inbjudna till 30-årsjubileet av sångtävlingen Zecchino d'Oro och gjorde ett framträdande med låten "Annibale".
Kanada Den 4 september 1988 gjorde Righeira ett framträdande på nöjesparken Canada's Wonderland i Vaughan, Kanada. Framträdandet innehöll låtar från duons två första album, Righeira och Bambini Forever, samt duons nyutgivna låt "Compañero" och en coverversion av Patrick Hernandez' låt "Born to Be Alive".
1990–2016: De sista projekten