miniatyr|En enkel grusväg. En ödebygdsväg var en mindre väg i glest befolkade trakter med en bredd på 2,5–3,0 meter som:
Vägtypen, som introducerades 1919, skulle vara "så enkel som möjlig" och när den vunnit nödvändig stadga och fasthet skulle vägen underhållas som en allmän väg av länsstyrelsen. Tre tiondelar av underhållet bekostades av staten genom ett särskilt tilläggsbidrag.
Ödebygdsvägar byggdes främst i Norrbottens och Västerbottens län och fram till 1934 finansierades byggandet av staten. Från och med år 1919 kunde man få statsbidrag för att anlägga enskilda vägar.
År 2019 nämndes ödebygdsväg på språktidningens lista över ord som är på väg att försvinna.
Källor Kungl. Maj:ts proposition Nr 292 till riksdagen med förslag till lag om ödebygdsvägar; given Stockholms slott den 14 mars 1919.
Noter
Kategori:Typer av vägar