Nuh Ibn Nasr, eller Nûh I, död 954, var emir över samaniderna mellan 943 och 954. Han var son till Nasr II.
Biografi Nuh I besteg efter sin fars död samanidernas tron i Buchara år 943. Abbasidkalifen Al-Muttaqi skickade en skriftlig order och fana som bekräftade att han hade fått Transoxanien och Khorasan. Efter att han lämnat över statliga ärenden till sin lärare, lärd i Hanafi-skolan Hakim al-Shahid, mötte Nuh I ett uppror från guvernören i Khwarezm, Abdullah ibn Asjkam.
Nuh I beskrivs som en dygdig och moralisk härskare i källorna. Men hans handlingar tyder på att han hade en ganska hård och hänsynslös karaktär. Nuh kämpade mot karmatierna som blev alltmer farliga för samaniderna i Transoxanien och bröt deras inflytande genom att avrätta deras ledare. Perioden under Nuh I markerar början på en stagnationsperiod för samaniderna. Förutom upproren och inblandningen i statliga angelägenheter av befälhavare spelade också karahanidernas stärkande en roll i detta. Dessutom påverkade ekonomiska svårigheter, försämrad ordning och disciplin inom armén och guvernörernas inställning till centralregeringen.
Nûhs fientliga beteende gentemot en iransk eller iraniserad arabisk härskarfamilj i den lilla furstendömet Chaghaniyan, Muhtajider och den politik han följde för att bryta deras inflytande inom staten skadade staten. Hans kamp mot buyiderna försvagade Samanidernas militära och ekonomiska styrka. al-Maqdisi nämner att ett års skatt samlades in i förskott under hans regeringstid. Poeter skrev dikter som klagade på skatteförmän under denna period då även vanliga skatter var för tunga för människor att bära. Narshakhi, Tarikh-i Bukhara och Abu Shakur-i Balkhi, Aferin-nama
presenterade sina verk för Nuh. Nuh lade till titeln "al-Malik al-Muayyad" (den stödjande kungen) på mynten han lät prägla.
Referenser
Kategori:Män Kategori:Avlidna 954